Framtiden tillhör oss

Brattåsgården, vallokal valdistrikt 202

Idag går Sverige till val i 5837 vallokaler från Övre Soppero i norr till Smygehamn i söder. Trots att många förtidsröstar numera är det fortfarande på valdagen valet sker.

Jag började min dag med att besöka sju av dessa vallokaler för att lägga ut valsedlar för Piratpartiet. När jag träder in i en vallokal en söndagmorgon och möter artiga och vänliga människor som hjälpsamt tar hand om valsedlarna jag räcker över, imponeras jag av styrkan i det demokratiska system vi lever under.

 

Visst finns det skavanker, ställen där affischeringen sker väl nära vallokalen, där valsedlar särbehandlas inte bara i hur de placeras ut inne i lokalen utan också vad gäller transporten dit.

Men jag imponeras av denna maskin av 1000-tals frivilliga människor som säkerställer att vi alla kan avge vår högst privata hemliga röst, och om vi så vill kontrollera hur den tas om hand och räknas.

Som aktiv i ett utmanarparti som Piratpartiet är det klart att jag är frustrerad över att de etablerade partierna får valsedlarna tryckta och hjälp med att få ut dem till de nästan 6000 vallokalerna, samtidigt som vi med våra små resurser måste fixa detta arbete själva.

Samtidigt är detta spelets regler och om jag försöker sätta mig över partiegoismen för en stund kanske det behöver vara så. Det kanske är bra att en ny organisation tvingas bevisa att den klarar av att mobilisera för att ordna detta logistiska problem. Alla partier har någon gång varit nystartade och tvingats att bevisa på olika sätt att de menar allvar – att de är här för att stanna.

Jag är stolt idag. Jag vet inte hur många aktivister som är involverade i valsedelsdistributionen. Men om vi tänker oss att den genomsnittlige besöker 10 vallokaler så handlar det om nästan 600 personer som idag på morgonen tog en sväng med bilen, en cykeltur eller en promenad för att göra det möjligt att rösta på oss.

I vissa delar av landet är denna utflykt inget litet projekt. Enligt Google maps är det en och en halv timmas bilresa mellan de två nordligaste vallokalerna Övre Soppero skola och Luossavaraskolan.

Men för fjärde valet löser piratrörelsen denna utmaning. Jag såg igår att vi idag kommer att nå ut med våra valsedlar till 98% av vallokalerna och jag är stolt.

Jag har slutat räkna de gånger piratrörelsen har dödförklarats. Men vi lever. Vi lever och vi växer. Och oavsett vilket valresultat vi ser ikväll – om vi kommer över 1% så att vi slipper valsedelsproblemet nästa gång, om vi kommer in i några kommuner och kan börja driva igenom våra idéer och vår politik där – så har vi lyckats mobilisera igen.

Vi har inte dött.
Vi har lärt oss.
Vi har utvecklat vår politik och vår organisation.

Jag blir bara mer och mer säker på att framtiden tillhör oss. Vi är ett ungt parti. Med unga aktivister, ung medlemskår och unga sympatisörer. Vi är ett parti med en politik för framtiden.

Oavsett valresultat idag, så kan ingen ta ifrån oss det.

Doodles dag 5: Någon måste vakta väktarna

”Quis custodiet ipsos custodes?”,  frågade poeten och satirikern Decimus Iunius Iuvenalis någon gång sent under det första århundradet. På svenska blir frågan: ”Vem skall vakta vakterna själva?” och den är lika aktuell idag som den var för nästan tvåtusen år sedan.

Den som har mage att inte lita på de myndigheter som övervakar oss blir ofta rent ut sagt utskrattade som foliehattar. Ändå har det om och om igen visat sig att dessa myndigheter och de människor som arbetar där inte är bättre än några andra. De är inte mer immuna mot maktens korruption. De är inte mindre skröpligt mänskliga än några andra. De har inte färre fördomar eller förutfattade meningar, inte färre moraliska fixeringar eller lättare att hålla isär sig själva från sin uppgift.

Dagens doodle på The Pirate Bay handlar om skelett i garderoben, rent mjöl i påsen och den makt övervakarna har.

Så vem vaktar väktarna?

Svaret är: VI

Men för att vi skall kunna göra det måste vi veta. Vi måste få kunskap om politiker, myndigheter och andra institutioner som alls inte är lika pigga på att bli synade i sömmarna som de är på att syna i samma sömmar.

Där kommer fenomen som WikiLeaks in. De utgör idag en av de få kanaler där människor kan läcka information om politiker, militärer, underrättelsetjänster, stora företag och andra makthavare utan risk för att själva hamna på schavotten. Så länge man beter sig smart och inte läcker information som kan ledas direkt tillbaka till en själv som person, så går WikiLeaks uppgiftslämnare inte att spåra.

Det är klart att makthavare världen över inte alls är glada i en sådan organisation. De är vana att vara de om besitter informationen, inte att vara de vars handlingar befinner sig under luppen.

När medborgarna är privata och makten transparent, så är det svårt att skapa ett verkligt förtryck — när det är tvärtom är det svårt att undkomma det. Därför behövs sådant som WikiLeaks och därför hjälper vi i Piratpartiet WikiLeaks i konkret handling.

Doodles dag 4: skydda TPB

När stora förändringar sker, så uppstår ibland helt slumpmässigt ett slagfält som för ena sidan symboliserar allt det onda, medan den för den andra sidan till varje pris måste försvaras.

The Pirate Bay kan på många sätt ses som det symboliska slagfältet för fildelningen. Tror man något annat är det bara att titta på hur rättegången mot deras före detta oppar gått till. Vilka som finns på plats, demagogiken, jävfrågorna, skadeståndsanspråken och domarna. Allt visar hur viktigt detta symboliska slag blivit för de som vill stoppa tillbaka fågelungen i ägget.

The Pirate Bay själva ger moteld helt enkelt genom att de inte viker sig. Den kaxiga attityden i kombination med deras hydraliknande/fågel fenix-liknande egenskap att inte låta sig räknas ut när någon skickar en uppercut deras väg har gjort att de blivit fildelningens långfinger mot överheten.

Egentligen är det inte alls så att fildelningen skulle dö om The Pirate Bay försvann för alltid i denna minut. Kloner skulle uppstå på nolltid och med stor säkerhet skulle någon ganska snart hitta en form och metod som är ännu svårare att komma åt. Fildelningen uppstod inte med The Pirate Bay och den försvinner inte den dag The Pirate Bay tackar för sig.

Men just i detta nu, så är de den självklara kanalen att publicera i. Oavsett om det handlar om att vi vill dela med oss av prylar upphovsrättslobbyisterna inte tycker vi får, eller om det handlar om att vi är artister som inte längre vill sitta fast i deras skruvstäd — så är det en naturlig kanal för kultur. Om vi är politiska dissidenter som vill publicera material vår regering inte vill att folk skall kunna läsa, eller om vi sitter på offentliga handlingar som vi tycker borde vara verkligt offentliga, snarare än inlåsta i något kabinett någonstans, så är det en naturlig kanal att få materialet sett av andra. Det är VI som styr vad som finns där, inte The Pirate Bays moderatorer eller oppar — och det är vi som styr vad som faktiskt syns mest.

Piratpartiet tycker det är fint att dela med sig. Sharing is Caring är ett av våra slagord. Vi tycker det skall vara så, att du och jag och min kusin och hennes hund (nåja) skall kunna dela med sig. Därför är vi beredda att skydda The Pirate Bay inte bara med ord utan i handling.