En påminnelse om fulspelet kring FRA

Om det är någon som glömt exakt varför jag och så många med mig bestämde sig för att lämna alliansen…

När jag ser det här, så rinner det till. Jag minns känslan jag hade första gången jag hörde det här. Känslan av att det bubblar hela vägen nerifrån tårna tills det hotar att spränga mig. Det finns helt enkelt inga ursäkter som duger.

Nu skall sägas att även om jag är förbannad på Fredrick och Annie, så är det inte främst de som får det att koka inom mig. Istället riktar sig min ilska mot den i det närmaste exempellöst metodiska ”divide and conquer”-taktik som alliansen tillämpade i FRA-frågan. Den riktar sig mot partiledare som låter den egna prestigen stiga sig åt huvudet; mot Lars Lindblad, Johan Pehrson och Roger Tiefensee de respektive gruppledarna i m, fp och c, som inte tycks förstå gränserna för sina uppgifter; den riktar sig mot totala nötter utan känsla för demokratiska spelregler som till exempel Isabella Jernbeck, och den riktar sig mot alla de som satt tysta på sitt arsle och betraktade farsen utan att protestera.

Att de dessutom kan tycka att det är OK att i sak ljuga om skälen till utkvittning, och därmed fuska med ett system som är menat att se till att sjukdom och ofrånkomlig frånvaro inte påverkar beslutskraften, det är väldigt magstarkt. Betänk att det är samma människor som tycker det är helt OK att försäkringskassan och a-kassan får drakoniska kontrolldirektiv. Hur trovärdig är man i sitt värv om man själv missbrukar det demokratiska systemet för sina egna syften?

Jag insåg att om det var något detta visade, så var det att det finns regeringsduglighet och regeringsduglighet. Vill man ha maximal reinfeldtsk regeringsduglighet kan man låna sitt politiska system från Kina. Vill man däremot ha verklig demokratisk regeringsduglighet, så är det tveksamt om man ens kan hitta den i Sveriges Riksdag i nuläget?

Det är bara två veckor kvar till omröstning om FRA 2.0, fortfarande finns chansen för ett antal alliansmedlemmar att rehabilitera sig. Ta den chansen, det lär inte komma speciellt många fler.

Lars Lindblad, gruppledare m
Johan Pehrson, gruppledare fp
Roger Tiefensee, gruppledare c

En riktig liberal om FRA

Hos Lars-Erick Forsgren kan man läsa två gästinlägg från Hans Lindblad. Hans är en liberal folkpartist av den gamla skolan, den som fortfarande minns Adolf Hedin, Waldemar Svensson med flera tongivande liberala personligheter. Denna inriktning har inte glömt bort att liberalernas raison d’ètre är den enskilde individens, mot byråkrati, statsmakt och andra med makt att sätta sig över individens rättigheter.

Från den första artikeln:

> *Enligt Staaff kan ett parti i regeringsställning finna att det man sagt till väljarna före valet till följd av ny information inte längre är partiets åsikt. Kan Landsmötet då ändra partiets uppfattning? Det är helt OK för ett parti att ändra sig, **men det kan inte i riksdagen driva igenom den ändrade uppfattningen** eftersom man då bryter mandatet från väljarna. I stället måste partiet föra fram den nya åsikten i valmanifestet inför nästa mandat. Därefter kan partiet driva en ny linje i riksdagen.*
>
> Men om det uppkommer helt *nya omständigheter*, kan inte partiet hänvisa till dessa och därför driva en annan linje än som presenterades för väljarna. Sådant kan hända, naturkatastrofer, ekonomiska kollapser etc. Jo, *men det argumentet kan inte användas i den här frågan*.
> Det går inte att säga att terroristhotet motiverar den nya lagen, för terrorism är inget som uppstått efter det senaste valet.
> Man kan inte använda argumentet att lagen behövs för att trafik som tidigare gick i etern nu går i kablar, för det är inget som uppstått de senaste två åren.
>
> Tvärtom, FRA:s framställning om att få spana mer kom under förra mandatperioden, och de fyra regeringspartierna reagerade då alla negativt på förslaget.
>
> **Det går inte att säga att frågan är viktig men bara om man är i regering, inte annars**

Lindblad berör indirekt den sak som förvånade mig mest när frågan kom upp på tapeten: Hur kan det gå så mycket prestige i en fråga allianspartierna faktiskt aldrig drivit tidigare? Hur kan det komma sig att man drar på sig så mycket ilska och en svekdebatt över en fråga där man tidigare varit negativ?

Fortsätt läsa ”En riktig liberal om FRA”