Att vara kandidat och ta betalt för intervjuer…

Yvonne Lindvall är med på riksdagslistan. Vi känner henne inte, och har inte pratat med henne. Faktum är att hon är den enda på listan vi inte har haft någon riktig uppfattning om.

Vi hoppas att vårt första intryck inte är korrekt. För ingen av oss vill att det första vi läser om en av våra kandidater skall vara det som stod i GD. De ringde upp henne i samband med att hon platsat på valsedeln, fullständigt normalt förfarande med lokal prägel:

Sedan säger hon plötsligt:

– Vet du vad det här kommer kostar dig. Jag tar betalt för intervjuer. Jag är trött på gubbar som får betalt för att prata och så får inte vi någonting. Nu kommer en kompis, jag har inte tid att prata, hej då.

Därefter lägger hon på.

Ridå…

Vi hoppas Yvonne fattat att hon står som kandidat till riksdagen? Vi hoppas hon förstår att PP behöver alla sina riksdagskandidaters fulla fokus? Vi hoppas att hon förstår att hennes roll ett valår är att göra allt och lite till för att få ut våra frågor och vara ett av våra ansikten för partiet?

I annat fall måste vi ifrågasätta varför hon överhuvudtaget valde att kandidera? Att säga till en journalist att man vill ha betalt för att bli intervjuad är fel på så många plan att vi knappt vet var vi skall börja.

Vi får hoppas att det är ett exempel på hur allt inte kommer fram i en tidningsartikel, och att utbytet innehöll något annat som kan försvara attityden.

För attityden stinker. Det är direkt pinsamt att läsa.
Om du inte förklarar dig Yvonne, så kommer du att skrämma bort potentiella väljare.

EDIT: Ett extrainsatt styrelsemöte har idag strukit Yvonne Lindvall från riksdagslistan, utan att röra övrig kandidatordning eller göra om kvoteringsparen.

Mina kandidater

Jag skall följa Göran i spåren och lista några av mina toppkandidater. Jag listar inte allihop, eftersom det inte känns relevant.

Jag funderade faktiskt en stund på att kandidera själv, men ju närmare vi kom deadline desto mer tveksam kände jag mig. Dels trivs jag med den plattform jag har, och dels tror jag att jag gör ett bättre jobb bakom tronen än sittande i den — åtminstone i dagsläget.

Mina extra viktiga kandidater är listade varannan damernas, och sånär som på tätpositionen är det egentligen jämt skägg i ordningen.

Johnny Olsson
: Johnny är mitt självklara förstahandsval. Jag har följt honom sedan ett halvt årtionde känns det som, och antalet gånger jag inte hållit med honom kan fortfarande räknas på fingrarna. Johnny har en skärpa i sin penna och sina ställningstaganden som ofta är nästan magisk. Mer än en gång har han fått mig att skratta så att jag nästan fått magknip, trots att det han skriver om inte sällan är väldigt allvarligt.

Anna Troberg
: Anna borde egentligen vara självskriven. Hon besitter en kombination av lugn, integritet och konstruktiv anda och ödmjukhet vi inte kan vara utan. Problemet med att vara självklar är att det säkert kommer finnas de som inte lägger till henne för att ”det inte behövs”, så den palavern ville jag *inte* göra.

Rick Falkvinge
: Utan monsigneur Falkvinge skulle jag med all sannolikhet inte haft nöjet att välja pp-kandidater. Respekt!

Gun Svensson
: Farmor Gun är en tillgång som är svår att överskatta. Där finns balans, livserfarenhet och ödmjukhet kombinerat med en fantastisk glöd. Hatten av, och hoppas hoppas att jag får se dig i riksdagen.

Olof Bjarnason
: Omedelbart när jag hälsade på Olof AFK, så bestämde jag mig för att han skulle vara med på min lista. Redan innan hade han varit en stark kandidat, men det ersätter inte den intuitiva upplevelsen av att någon är ”helt rätt”.

Det finns fler som betyder mycket, men jag satte gränsen vid fem.

Johnny Olsson

Som Göran redan påpekat så har vi bestämt oss för att stödja Johnny fullt ut. Vi vill lägga våra två strån i kors för att få in honom i riksdagen. Den diskussionen har funnits oss emellan ända sedan vi båda valde att inte kandidera medan Johnny valde att göra det. Vi behöver Joshens slägga i riksdagen, så simpelt är det.

Piratpartiets primärval – min toppfem

Nu har jag tagit ut mina 22 namn på primärvalsedeln. Principen jag använde var mycket enkel. Jag gick på det personliga förtroende jag känner för folk. Detta gynnade naturligtvis dem jag har haft en nära kontakt med afk eller via andra kanaler, men det får vara så, eftersom jag inte vill rösta på folk jag inte har förtroende för. Jag kunde naturligtvis lagt ner arbete på att ta reda på mer om kandidaterna via forumtrådar och liknande, men man kan ändå inte researcha sig till förtroende.

Jag publicerar inte hela min lista. Jag tycker inte den har allmänintresse, eftersom den i så hög grad baserar sig på personliga känslomässiga preferenser. Mina fem toppnamn har jag däremot lagt ner avsevärt engagemang i att besluta mig för – när det gäller dem har jag genomtänkta orsaker till mina val. Därför tänker jag lite kort förklara varför jag stödjer deras riksdagskandidaturer extra mycket. (Ordningen mellan dem är delvis ett utslag av varannan damernas.)

##1. Johnny Olsson
Johnny har en sällsynt förmåga att göra det svåra enkelt. Han säger det många tänker eller skulle vilja tänka, han gör det med eld, med skärpa och med tydlighet, men hur hård han än är blir han aldrig elak. Jag tror att Johnny kan bli en helt fantastisk politiker. Jag kan helt enkelt inte tänka mig en piratriksdagsgrupp utan Johnny .

##2. Anna Troberg
När jag såg Anna möta Dick Harrison i TV så blev jag grymt imponerad. Hon var så lugn, så artig och så stensäker på sin sak. TV är fortfarande en stor del av politiken. Både i valrörelsen och i det kommande riksdagsarbetet behöver vi representanter som kan TV. Anna är dessutom en bra människa som är lätt att tycka om. Vi har setts två gånger som hastigast, ingen av gångerna hann vi egentligen tala med varandra, men sådant känner man ändå.

##3. Rick Falkvinge
Det är omöjligt att skriva en rimligt kortfattad motivering till att Rick ska finnas med på listan. Han ska det helt enkelt. Egentligen borde han naturligtvis vara förstanamn. Jag försöker se det som att jag har tre förstanamn 😛

##4. Klara Tovhult
Om min bloggbroder Marcus var den som fick mig att bli medlem i Piratpartiet, så är mina samtal med Klara det som fick mig att bli piratpartist, d v s att inse att om jag är medlem i det här partiet så har jag inget annat val än att ge det hela min själ. Det var en en både hemsk och härlig insikt. Just den förmågan hos Klara, att se vad folk behöver höra och säga det till dem, den tror jag blir viktig i en riksdagsgrupp.

##5. Olof Bjarnason
Olof är en fantastisk pedagog. En lugn tänkande person med stort engagemang. Att vi bor i samma kommun och träffats några gånger har naturligtvis betydelse. Jag är imponerad av Olof för hans engagemang i folkbildning kring informationspolitik – t ex genom seminarieserien God jul storebror och att förklara svåra saker om t ex signalspaning på sin blogg.

##Min etta

Det finns en särskild anledning till att Johnny står först på den här listan och det är att jag har bestämt mig för att inte bara stödja hans kandidatur. Om Johnny blir med på någon av våra slutgiltiga valsedlar har jag och Marcus lovat honom att vi kommer att arbeta med hans personvalskampanj. Se det här som en första lilla insats för: Joshens slägga mot riksdagen!