Absurd stress att införa datalagringsdirektivet

Lyssna nu på den här absurditeten:
Den 23 mars kommer EUs utvärdering om datalagringsdirektivet. All förhandsinformation som läckt ut pekar på att den kommer utsättas för svår kritik, både i sig och ifråga om hur den införts i olika länder.
En vecka före detta datum, den 16 mars planerar riksdagen att behandla samma datalagringsdirektiv, för att som det ser ut rösta om den samma dag.

Det luktar panik: ”Nu måste vi få igenom skiten, väntar vi en vecka till blir det näst intill politiskt självmord!!!”

Alliansen har bestämt sig. På känt manér är debatten vad dem anbelangar redan över, efter vad man kan anta. Sossarna kommer knappast sätta sig på tvären. Det är ju deras egen tidigare justitieminister som totat ihop eländet!

De vi har att hoppas på är Vänsterpartiet och Miljöpartiet, de skulle kunna sätta sig på tvären och tvinga fram en bordläggning av frågan. Mer än så går nog inte att hoppas på, men om dessa partier verkligen står för integritet som de påstår sig, så är det nu yppersta läge att visa det.

IT Politi

Tre länder har hittills prövat datalagringsdirektivets förhållande till de egna grundlagarna och funnit att de strider mot dessa: Tyskland, Ungern och nu senast Cypern. Den svenska regeringen och väl valda andra partier har däremot total bollfixering och tycks knappt ens fundera på om det här verkligen är rätt häst att satsa på.

Alla borde verkligen följa Malte Spitz spår, bokstavligen — för att se hur denna politiker för de gröna i Tyskland låtit publicera en liten del av de data som samlats in om honom. Telefondata som kopplats till offentligt tillgängliga nätbaserade tjänster och därmed gett en absurt detaljerad bild av hans position, nätuppkopplingar, telefonsamtal med mera. Han blev själv skrämd av detaljrikedomen, men valde att publicera informationen för att visa hur datalagring fungerar i verkligheten.

Till och med för de som, likt mina sju- och nioåriga killar inte riktigt förstår varför det gör något att hela ens liv läggs för öppen ridå, borde bli oroliga av att se Spitz information. Det är så lätt, så lätt att kartlägga en annan människa redan som det är. Om gränserna för vilken information som går att få tag på bryts ner det allra minsta mer än de redan gjort, så är det rent trivialt och detaljrikedomen i kartläggningen byter nivå.

De flesta lever faktiskt sina liv med lite skit i hörnen. Få, om någon, har ett så rentvättat liv att de verkligen vill kunna bli skärskådade in på bara kroppen. Skapar vi verktyg som tillåter staten att analysera någons liv på ett sådant sätt, så hamnar privatpersoner i en slags utpressningssituation gentemot det samhälle de lever i. Det gäller att inte göra väsen av sig och hamna på radarn, för då riskerar man att bli undersökt. Det räcker trots allt med en enkel anmälan, tillräckligt vass för att inte polisen skall skita i den, så är de slutna registren inte alls lika slutna längre. Det räcker för den delen att man haft kontakt med någon polisen är intresserad av, så befinner man sig själv i riskzonen.

Det finns en slags galenskap i allt detta, men en som många inte ser eftersom de har för bråttom för att fundera djupare i frågan.

Ondska är när ont du gör?

I Spanarna på P1 är regeln att om du kan ge tre exempel så har du en spaning.

Med stöd i detta vill jag hävda att detta var veckan då Google blev onda.

###Spaning 1: Nedläggningen av Etherpad
Först köper de Etherpad och stänger genast ner tjänsten för nya användare. Nu har de visserligen krupit till korset och öppnat den igen. De har till och med släppt koden fri för andra utvecklare att arbeta vidare med. Kudos! Men det är inte genom slutresultatet man känner igen ondskan. Det är genom den första instinktiva handlingen. Google tänkte lägga ner Etherpad, att de nu ändrade sig beror bara på tryck från de arga användarna.

För oss som redan innan detta kände oss mer hemma med att samverka med hjälp av Etherpad, var inte den bästa reklamen för googlewave. Snarare var det ytterligare ett argument i raden för att inte låta oss fångas in av denna hypade tjänst.

###Spaning 2: Personliga sökresultat
Inte långt efter detta så får vi veta att Google tänker ge oss personliga sökresultat även om vi inte loggar in på deras personliga tjänst iGoogle. Vid första påseendet skulle man kunna tro att detta är en bra sak. Det är bara att dessa personliga sökresultat lutar sig på något; på att Google sparar och letar igenom alla dina sökningar från upp till de senaste 180 dagarna (iofs i en lokal cookie som du kan ta bort när du vill).

Vad de gör mer med den informationen om våra vanor är något som kan hålla en vaken om natten.

###Spaning 3: Sagt av VD: ”Rent mjöl i påsen”
Som om nu inte detta var nog ger sig Googles VD Eric Schmidt in i leken med följande uttalande till CNBC:

>Har du någonting du vill dölja så borde du kanske inte syssla med det du försöker dölja.

Rent mjöl i påsen-argumentet alltså, direkt från kungen över internet (förlåt Emma). För man kan ju inte ha något att dölja ändå

Så nu vet vi. ”Don’t be evil” är historia!

FRA – tre da’r kvar

På tisdag sitter jag på tåget till Hälsingland. Jag kommer då att koppla upp min dator på nätet för att fördriva tiden. Troligen kommer jag att ringa upp en nära vän i USA via Skype och videosnacka med henne en stund. Samtidigt kommer jag säkert att twittra och blogga om allsköns ting med mina internetkompisar.

Jag kommer också att skicka ett eller annat mejl, eller i alla fall personligt meddelande via Twitter, Facebook eller någon av de andra plattformar, som jag använder för att kommunicera. Jag och en av mina närmare affärspartners kommer kanske fortsätta vårt ständigt pågående möte via googlewave. Vad vet jag?

Mycket av det jag gör, skriver och sänder är naturligtvis offentligt. Annat är privat. Vissa saker kanske till och med är hemliga eller känsliga. Jag skickar affärskritisk information eller blir så personlig att jag ogärna vill dela med mig av det som sägs med någon annan än mottagaren. Jag kanske pratar med min amerikanska vän om mitt och min frus sexliv.

En dag som alla andra, med andra ord, fast med en stor skillnad. All den trafik jag nämnt ovan kommer passera någon av FRA:s samverkanspunkter. Där den kommer att filtreras. FRA vill göra det, för delar av den kanske har varit kommunikation med någon i utlandet och delar av den kanske var hotfull mot Sverige som nation. FRA, eller storebror, vill veta. De säger att deras filter kan sortera ut vad av allt det som stormar genom kablarna som är relevant för dem att spana på.

Mitt problem är enkelt. Jag litar inte på FRA. Jag litar inte på någon av alla de politiker som försäkrar att detta inte är signalspaning mot mig. Jag litar inte på framtidens politiker. Dagens politiker säger att spaningen bara ska användas militärt, samtidigt som det inte verkar säkert huruvida Säpo kommer att vara med på ett hörn. Vad säger då att framtidens politiker inte kommer vilja använda det för att undersöka de sökmönster som nämns i förarbetena till den nya barnporrlagen? Om de börjar titta på mina sökmönster för att se om jag spanar på nakna kvinnor under 18 är det inte säkert att de blir besvikna. (Vem orkar leta upp en tjej man ser på bild och kolla leg.)

Och du, du som läser detta. Du kanske känner dig trygg för att du har rent mjöl i påsen. Har du tänkt på att framtidens politiker kanske inte har samma syn som du på vad rent mjöl är.