En påminnelse om fulspelet kring FRA

Om det är någon som glömt exakt varför jag och så många med mig bestämde sig för att lämna alliansen…

När jag ser det här, så rinner det till. Jag minns känslan jag hade första gången jag hörde det här. Känslan av att det bubblar hela vägen nerifrån tårna tills det hotar att spränga mig. Det finns helt enkelt inga ursäkter som duger.

Nu skall sägas att även om jag är förbannad på Fredrick och Annie, så är det inte främst de som får det att koka inom mig. Istället riktar sig min ilska mot den i det närmaste exempellöst metodiska ”divide and conquer”-taktik som alliansen tillämpade i FRA-frågan. Den riktar sig mot partiledare som låter den egna prestigen stiga sig åt huvudet; mot Lars Lindblad, Johan Pehrson och Roger Tiefensee de respektive gruppledarna i m, fp och c, som inte tycks förstå gränserna för sina uppgifter; den riktar sig mot totala nötter utan känsla för demokratiska spelregler som till exempel Isabella Jernbeck, och den riktar sig mot alla de som satt tysta på sitt arsle och betraktade farsen utan att protestera.

Att de dessutom kan tycka att det är OK att i sak ljuga om skälen till utkvittning, och därmed fuska med ett system som är menat att se till att sjukdom och ofrånkomlig frånvaro inte påverkar beslutskraften, det är väldigt magstarkt. Betänk att det är samma människor som tycker det är helt OK att försäkringskassan och a-kassan får drakoniska kontrolldirektiv. Hur trovärdig är man i sitt värv om man själv missbrukar det demokratiska systemet för sina egna syften?

Jag insåg att om det var något detta visade, så var det att det finns regeringsduglighet och regeringsduglighet. Vill man ha maximal reinfeldtsk regeringsduglighet kan man låna sitt politiska system från Kina. Vill man däremot ha verklig demokratisk regeringsduglighet, så är det tveksamt om man ens kan hitta den i Sveriges Riksdag i nuläget?

Det är bara två veckor kvar till omröstning om FRA 2.0, fortfarande finns chansen för ett antal alliansmedlemmar att rehabilitera sig. Ta den chansen, det lär inte komma speciellt många fler.

Lars Lindblad, gruppledare m
Johan Pehrson, gruppledare fp
Roger Tiefensee, gruppledare c

Så nu SKA vi jaga en hel ungdomsgeneration, eller?

När IPRED kom upp på banan, så anklagades Reinfeldt för att ha ljugit folket i ansiktet. Han sa innan valet att vi inte skall jaga en hel ungdomsgeneration, eller för att vara mer precis sa han lite mer än så.
”Vi tycker att upphovsrätten ska värnas, men vi vill inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration”, var den mer exakta utsagan, som vid något annat tillfälle kompletterades med ordet jaga.

Som svar på kritiken så har Reinfeldt markerat den första delen av utsagan, den om att upphovsrätten skall värnas, och menat att del nummer tvås kärna är just kriminaliseringen. Genom IPRED skulle moderaterna då kunna slå två flugor i en smäll: värna upphovsrätt genom nya lagar, och låta upphovsrättsinnehavarna eller deras representanter köra racet och därmed inte blanda in polisen — ergo: inte kriminalisera piratkopieringen.

Det är naturligtvis att tolka den fråga Reinfeldt svarade på, och det svar han gav, som fan läser bibeln — för det var nog mer än en som pustade ut och tänkte att det var safe att rösta på ett moderat parti som i alla fall verkade vara med sin tid i digitala frågor. Därmed kan man utan vidare säga att utsagan, eller tolkningen av den varit bedräglig.

Antingen menade Reinfeldt då verkligen vad han nu säger att han menade, och då var utsagan en rejäl avledningsmanöver i form av en lögn i innebörd om än inte i exakta ord. Eller så menade han då verkligen det alla trodde, att moderaterna inte ville stå bakom jakten på en åttondel av det svenska samhället — och då är hans nuvarande tolkning svårt bedräglig och en undanflykt för att slippa svekdebatten.

Men allt det är nu akademiskt, eftersom regeringen står beredd att köra ett av politikens äldsta trick. Jag pratar ”indirect approach”. Först lägger man förslag om att industrin skall få rättigheter att begära ut uppgifter om innehavare av IP-nummer, något polisen tidigare bara har haft om brottet som utreds kan leda till fängelse. När det sedan är ett faktum, och folk skriker högt om att industrin har mer långtgående befogenheter än polisen, så ”harmoniserar” man lagstiftningen — det vill säga man ger samma möjligheter till polisen.

Även denna gång, liksom när man diskuterade FRA, så paketerar man förslaget tillsammans med en positiv reglering som i sig skulle öka på rättssäkerheten. Den här gången är det förslaget att polisen inte skall kunna gå direkt till ISP, utan att en domstol måste besluta om saken.

I praktiken öppnar man nu alltså upp för precis den jakt/kriminalisering av en hel ungdomsgeneration som Reinfeldt sa sig inte vilja medverka till. Den här gången blir det svårt för honom att gömma sig bakom att de inte skall ”kriminaliseras”, eftersom det den här gången är polisen det rör sig om. Det skall bli intressant att se om media noterar detta, eller om det som vanligt blir bloggarna som får driva på.

Vad är det du vill värna Reinfeldt?

I debatten med Mona Sahlin blev Reinfeldt tillfrågad om piratjägarlagen.

Hans svar var:

> -Vi tycker att upphovsrätten ska värnas, men vi vill inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration. Det gäller att hitta den balansen.

Herr Reinfeldt har sagt samma sak förut, så jag skulle vilja ställa en följdfråga:

Vad är det du vill värna Reinfeldt?

Är det:

* Disneylagstiftandet? Varje gång Musse Piggs upphovsrätt befinner sig nära att övergå i public domain, så förlängs den amerikanska upphovsrätten automagiskt, sen är det bara en tidsfråga innan Europa följer efter. Var går gränsen? Är det vid 90 år efter artistens död? 120 år? 150? 500? Eller det kanske skulle vara helt OK om någon kom och hävdade att de företrädde apostlarna, och krävde royalties på Bibeln?

* Separationen mellan upphovsman och praktiskt upphovsrätt? Så att vi får fler fascinerande fall som Sir Paul McCartney, som faktiskt betalade dyra pengar för att köpa tillbaka rätten till många av Beatles verk — bland annat från Michael Jackson.

* Spela och släng försäljningen? Där mediebolag säljer på oss material som vi inte kan använda på det sätt vi vill. Köp en CD, upptäck att du bara kan spela den i datorn genom att installera ett malware, upptäck också att du inte lagligt kan kopiera låtarna från din köpta skiva till din MP3-spelare, din bilstereo, eller din andra dator. Köp samma skiva digitalt online, och upptäck att dina möjligheter att använda den kan förändras över tid, beroende på förlagets nycker — eller till och med att dina låtar plötsligt inte går att spela alls. Vilket leder över till…

* DRM? Det system som föder spela och slängfenomenet. Skall du kunna köpa skivan, eller måste du prenumerera på att få lyssna på den? Skall varje datorsystem du köper framöver slöas ner av DRM-system som kollar varje manöver du gör och stoppar dig om du gör något som kan tänkas bryta mot upphovsrätten?

* Terrortaktik? Det bestående intrycket av de senaste fem årens upphovsrättsskydd, framförallt i USA, är hur bolagen försöker skrämma sina kunder. Helt arbiträrt väljs personer ut, som i någon mån kan misstänkas ha brutit mot upphovsrätten – bevisning överflödig – och antingen hotas till ockeruppgörelser, eller stäms på sina livsbesparingar.

Exakt VAD, käre Reinfeldt, är det du vill värna? Personligen, skulle jag vilja se att ni prioriterar ett reformerande av upphovsrätten till något mer rimligt, INNAN ni börjar stifta lagar för att köra ner den i halsen på befolkningen.