Jäv i The Pirate Bay-rättegången?

Det börjar bli lite för mycket av ett mönster att allt som har med upphovsrätten kör i en egen fil i samhället. Nu senast har det krupit fram att Tomas Norström är engagerad i Svenska föreningen för upphovsrätt, en organisation som på pappret är neutral, men i realiteten är kända förespråkare för upphovsrätten i sin nuvarande eller till och med utvecklade form.

Det börjar också bli lite väl mycket av ett mönster att upphovsrättsföreträdare framställer sig själva som opartiska. De tycks se det som oväsentligt att de redan är engagerade på den ena sidan av en debatt som aldrig lyfter kanske just för att bara ena sidan får plats på podiet. Den andra sidan är hänvisad att ställa sig på sina tvållådor och försöka göra sig hörda bakvägen.

Misstanken att den hårda Pirate Bay domen kanske inte är fullt så svårförklarlig som den först verkade är obehaglig. Jag läste den och konstaterade att den var rätt välskriven, sånär som på några icke oväsentliga detaljer.

Det jag hängde upp mig på var att domen andas att skulden var självklar, som om skuldfrågan aldrig var i tvivelsmål. Den andas också att brottet lika självklart var allvarligt. Jag antog att det helt enkelt berodde på hur rättsväsendet inte uppfattar samhällsförändringar, hur lagarna är skrivna och den personliga förförståelse som är svår att undvika. Så var det också, men i den ”personliga förförståelsen” ingår lite mer än vad jag visste om…

SR » Rättegången kan tas om:

> – Det kan bli aktuellt att ta om rättegången, säger Leif Silbersky. Men då måste advokaterna ta upp det här omedelbart.
>
> Kritik från fler håll
>
> Vi har pratat med flera experter som exempelvis professorer i processrätt, före detta domare i Högsta domstolen och lärare i juridik.
>
> – Jag hade själv inte tagit målet i den situationen, säger förre justitieombudsmannen Rune Lavin.
>
> – Det är väldigt tydligt att han aldrig borde ha tagit det målet, säger en professor i processrätt som inte vill bli namngiven.
>
> Domare får inte ens misstänkas
>
> Det finns olika sorters jäv. Det mest uppenbara är om en domare till exempel är släkt med någon av parterna i målet. Så är det inte här. Men det finns något som heter delikatessjäv också och det betyder att man som domare inte ens får misstänkas vara jävig.

Leif Silbersky kan vara lugn, för advokaterna har redan börjat agera.

Hela saken blir dessutom allvarligare eftersom en nämndeman fick stå över målet på grund av jäv, trots att det jävet inte var värst mycket allvarligare än det Tomas Norström nu anklagas för.

Tomas Norström delar sitt engagemang med personligheter som Jan Rosén, Henrik Pontén, Peter Danowsky och Monique Wadsted. Den förste var regeringens expert när IPRED diskuterades, vilket många reagerade på. De andra tre kräver knappast presentation för någon som ens på avstånd följt rättegången ifråga.

För mig förefaller det närmast obegripligt hur en person med sådant engagemang inte ser att han är jävig. Jag misstänker att varken han eller Rosén ser det så, utan bara ser sitt engagemang som en del av sin expertroll. För den som följt Roséns uttalanden och debattartiklar står det däremot klart att vi inte har att göra med en opartisk jurist, utan tvärtom en tvättäkta lobbyist i professorshatt. Nu skall vi alltså vara tvungna att misstänka att själva domaren i ett av de högst profilerade rättegångarna i mannaminne lider av samma problem?

Vår tilltro till rättsväsendet är grunden för att vi fungerar som nation, alternativet är som någon uttryckte saken Bananmonarki.

Ordleken refererar naturligtvis till fenomenet med forna kolonier som på ytan skapar den byråkrati och struktur som kännetecknar en republik, men som i realiteten är rena diktaturer. Kännetecknen är att allt som har med byråkrati, lagar och rättigheter att göra går att köpa för pengar, att alla skor sig själva, att den vanlige medborgarens rättigheter inte är värda pappret de står skrivna på, och att den som har råd kan göra sig av med vilka mänskliga eller andra misshagligheter som helst.

Det är något vi skrattat lite generat åt, och drivit med, men nu tydligen något som vi avser förvandla oss själva till. Allt för att tillfredsställa krafter som inte vill inse att världen förändras.

Jag undrar om politiker och tjänstemän i Sveriges Riksdag riktigt förstår vad de ställt till med?

De lär nog bli fällda, eller så är jag för mycket av en cyniker

Det borde vara en omöjlighet att killarna bakom The Pirate Bay blev fällda i svensk rätt utifrån gällande lagstiftning. Jag är cynisk nog att förutsätta att de blir fällda ändå.

Det politiska trycket är enormt. Inte bara den svenska regeringen och för den delen stora delar av oppositionen står och knuffar, utan ovanpå står halva EUs politikerkår och stirrar menande. Tunga företrädare för upphovsrättsbranschen, alla ledare för multimiljon- eller till och med multimiljardverksamheter kommer att sitta i rättssalen och gråta över att The Pirate Bay kommer ställa dem själva och deras kreatörer på gatan. Deras case är svagt, det mycket väl kan vara tvärtom.

Vem kan hoppas på en rättvis rättegång under såna förutsättningar?

Att sen varenda sökmotor har mer upphovsrättsskyddat material i sina index än TPB kommer inte betyda något. Att syftet med TPB inte är olagligheter per se, utan fildelning — fast utan att acceptera några begränsningar, kommer räcka för att påstå att syftet ”egentligen” bara är att underlätta brott. TPB är en del av den så kallade deltagarkulturen, men det fenomenet förstår inte så många över trettio, tyvärr.

Rent krasst är det som att begära att innehavaren av en väg skall förvägra fortkörare tillträde. Det ägaren inser är att även om han motar bort en, som om han skulle ha något intresse av att jaga fortkörare, så kommer han inte kunna mota bort alla. Det enda som skulle hända är att den lokala ”bilburna ungdomen” skulle se det som en utmaning att köra för fort på hans väg. Dessutom spelar det knappast någon roll om han lyckas, eftersom hans inte är den enda vägen att åka. Det kanske till och med är så att han inte alls håller med om att det är ett problem, och att det inte är hans sak att upprätthålla lagar han inte håller med om. Det skulle dessutom kosta honom pengar, som han knappast kommer få ersatta från vägverket.

Är hans syfte då att bryta mot lagen? Eller är det bara så att han inte anser att lagen kräver av honom att han skall behöva välja mellan att vara polis eller stänga sin väg? Han kanske till och med kallar vägen Nürburgring 2, bara för att vara kaxig och för att han själv gillar snabba bilar. Så han kollar vad lagen säger, och konstaterar att hans väg är privat och att det skulle bli svårt att fälla honom, så han ber varenda jävel som gnäller att dra åt helvete. Gör det honom mer skyldig?

Det är en ny tid men politiker, lobbyister och alltför många kreatörer behandlar situationen som om vi fortfarande skriver 1800 någonting. Lagen är skriven för en annan tid med andra förutsättningar, och oavsett vad vi gör nu så kommer den aldrig att överleva. Så alla de som gnuggar händerna och hoppas att TPB-killarna blir fällda och sedan stämda in på bara skelettet, kommer ändå att tvingas anpassa sig eller dö.

Är det inte bättre att anpassa sig, än att göra rättssamhället och vår demokrati till rena travestierna?

Varför har vi ombudsmän?

Ombudsman är så svenskt att ordet tillhör de få, tillsammans med smorgasbord, som exporterats lite här och var i världen.

Hela idén med ombudsmän är någon vid sidan av maktens hackordning, men med makt att granska makthavarna, skall stå helt på småfolkets sida. Varianter finns i fackförbund och liknande organisationer, där ombudsmannen är personen du vänder dig till som ett första led i att få praktisk hjälp när det skiter sig.

I det offentliga har vi JO, JK, JämO, KO, BO, DO, HomO och HO. De är alla satta att skydda småfolket och granska makten, antingen den offentliga eller den som befinner sig i styrkeposition privat. Idén är briljant, förutsatt att ombudsmännen tar sin roll på allvar och faktiskt företräder småfolket. Idén är ett skämt om ombudsmännen springer maktens ärenden, då blir det enbart en legitimisering av sakernas tillstånd istället för en hjälp för den utsatte.

###Låt oss nu se hur JO och JK hanterat situationen kring The Pirate Bay?

Här är några anmälningar:

I samband med razzian mot TPB, så beslagtogs ett antal datorer från icke relaterade företag, ideella och politiska organisationer och en tryckfrihetsskyddad registrerad nättidning. Dessutom gjordes ett antal rätt tveksamma insatser med mycket privat skada och skadeståndskrav som följd, förutom skadan på rättsväsendets anseende. JO uttalade sig om händelserna efter att endast ha hört en sida. JK i sin tur baserade sitt utlåtande på JO.

PUL nonchalerades för att få fram namnet på en moderator på TPB, det framfördes ingen brottsmisstanke utan man ville bara ha informationen. Den är normalt inte tillgänglig med mindre än att det finns brottsmisstanke med fängelse i straffskalan. Fallet JO-anmäldes men släpptes utan undersökning eller åtgärd.

En före detta moderator förhördes upplysningsvis, men förvägrades ha med sig en vän som vittne. Motivationen till detta var att polisen bara var i stan i två dagar och inte hade tid att förhöra sig om vem detta vittne var. Fallet JO-anmäldes men har lämnats utan svar hittills.

För att få tillstånd till razzian sattes brottsrubricering till upphovsrättsbrott, snarare än medhjälp till upphovsrättsbrott. Detta trots att åklagaren Roswall så sent som dryga halvåret tidigare skrivit ett PM vars analys hade innebörden att endast medhjälpsbrott egentligen kunde komma ifråga. Genom den felaktiga brottsrubriceringen fick polisen tillgång till en rad ”verktyg” de normalt inte skulle fått använda med en mindre allvarlig brottsrubricering. Man kan gå så långt som till att påstå att razzian skulle varit en omöjlighet utan den tyngre rubriceringen. Detta anmäldes, men avfärdades av JO med motiveringen att fallet var så pass ”avancerat” att det inte föranledde åtgärd.

TPB har hamnat i barnporrsfiltret, utan att någon kunnat peka på vad som rent faktiskt skulle vara barnporr, utan att polisen överhuvudtaget varit i kontakt med TPB (trots att de haft tidigare kontakt och hade en känd policy att ta bort sådant). Fallet JO-anmäldes av förtalsskäl såväl som missbruk av filtrets syfte, men JO kom fram till att polisen med all sannolikhet bara gjorde sitt jobb och att han inte hade anledning att betvivla deras vittnesmål.

JK hävdar att två av de föreslagna och godkända advokaterna för två av de anklagade i TPB-målet inte är giltiga val. Den officiella anledningen är att de skulle vara för dyra, eftersom de inte är baserade i Stockholm. De har dock redan lagt ner en hel massa tid, varför det skulle bli dyrare att byta. Det skulle dessutom påverka rättssäkerheten, eftersom dessa advokater faktiskt kan upphovsrätt och därför att det sällan är en bra idé att stuva om så nära en rättegång. JKs klagomål är överklagat.

Hela situationen är försiktigt uttryckt osnygg.

Det är i det närmaste otroligt att inte ett enda vitten kommit ur den här historien från vare sig JO eller JK. Utom förstås då JK springer åklagarens ärenden och börjar tjafsa om advokaterna.

Polisen har överträtt sina befogenheter, inte en gång utan i situation efter situation. Man har tagit in TPBs jurist för förhör och beslagtagit juristens laptop, man har överträtt PUL utan brottsmisstanke, man har förvägrat förhörda eget vittne utan giltig orsak, man har gett sig på oskyldiga företags och organisationers datorer, man har fulspelat i nästan varje led. Det fanns till och med grava misstankar om att det var ett rent beställningsjobb från USA — med tillhörande ministerstyre. Trots det är det värsta JO har att komma med ett fy, fy, men vi förstår och förlåter er stackars poliser.

VEMS JÄVLA OMBUDSMAN ÄR DET EGENTLIGEN? Är JO inget annat än en målvakt för inkompetenta poliser och åklagare?

Det är dags att vårat samhälle börjar fungera som menat, istället för som är bekvämt för statsmakten. I annat fall bör vi redan på dagis lära våra barn att demokrati och rättssäkerhet är överskattat — precis som integritet.