När moralisterna håller brainstorming

Så får man de mest vansinniga idéer… Så kallad samtyckeslagstiftning är en sådan galen idé.

Inte för att det är fel med samtycke, tvärtom är det en förutsättning i min världsbild, utan för att man vänder upp och ner på en av de mest grundläggande rättsliga principer vi har i brottsmål: oskuldspresumtion och att brott måste styrkas, något vi skrivit på internationella konventioner och förbundit oss att följa. För i knullkontraktens värld, så är man skyldig om man inte kan visa upp ett papper på att man gjort en överenskommelse om att ha sex.

Att muntligen komma överens räcker inte, eftersom muntliga avtal som ej bevittnas av neutral part överlag är värda pappret de är skrivna på. Se rättssituationen framför er där han säger, ”vi hade kommit överens” och hon säger ”så faen heller” — lägg sedan bevisbördan på den anklagade och vips kan man döma ut ett saftigt fängelsestraff. Visst har vi problemet att sexuella övergrepp näst intill regelmässigt består av ord mot ord situationer, men att vända på rättsprinciperna löser inte problemet. Istället saboterar det rättsstatens grund och det mina damer och herrar kommer vi alla får lida för.

Sen har vi det smått absurda i att det mänskliga mellanhavande som kanske mest av alla sådana är känt för att inte vara direkt verbalt, plötsligt skall avtalas i kontrakt. Jag menar hur sexigt är det att sätta sig vid köksbordet och börja rada upp formulär och papper att skriva under på innan man träffar sänghalmen?

Det är dessutom ett samspel som kan skifta karaktär oerhört snabbt. Jag har mer än en gång lagt av mitt i helt enkelt för att jag inte har lust längre, eller för att motparten inte längre verkar tycka det är kul. Man kan vara för trött, för full, tappa lusten av två miljoner olika och ofta irrationella skäl — skall då kontraktet fortsätta gälla?

Så här fel blir det, när lagstiftare inte inser att så kallat ”normerande lagar” överlag är en ganska farlig historia. Antingen skriver man en lag för att den tänks få en verklig och nödvändig konsekvens i en rättslig situation, eller så skall man nog låta bli. Att skriva lagar som rimligen inte kan hålla i en rättssal utan att ställa till katastrof är synnerligen korkat.

Det är svårt att inte dra lite på munnen åt det absurda. Det är å andra sidan oerhört lätt att hålla sig för skratt när man inser vad det kan får för effekt för de svenska rättsprinciperna.

Konsten att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt

Jag noterade att det uppstått lite bråk i en flashbacktråd. Bråket handlade om Assange och anklagelsen mot vissa ”tongivande” piratpartister att de tagit sina händer från honom och därmed sviker våra ideal…

Rickard Olsson har gjort några tappra försök att förklara att vi inte alls brutit något samarbete med WikiLeaks, inte heller uttalat oss om skuldfrågan eller på något annat sätt lagt oss i saker vi inte vet något om.

Genast kommer det moteld med innebörden att hur kan han inte veta? Och har han inte läst förundersökningen? Varför följer han inte WikiLeaks anda och går direkt till källan? Och han vill ju bara inte ta ställning eftersom han är ”politiker”.

Amsterdam Wikileaks rally 12

På något sätt känns det så typiskt den sortens diskussioner, där alla bara måste ha en åsikt i skuldfrågan. Att inse att man inte vet, att man inte har något att vinna utan bara kan ställa till skada för de inblandades integritet och rättssäkerhet genom att lägga sig i är inte ett populärt förhållningssätt. Då ses man som feg, för världen är svart och vit och alla vet vad som är sant.

Att inte ta ställning helt enkelt för att det är korkat

Men snälla alla ni som bestämt er för vem som ljuger, inse att ni inte har en aning utan bara gissar. Inser ni det, så inser ni också att det finns en hel räcka riktigt dåliga idéer:

  • Att dra igång en #prataomdet-kampanj är en fantastisk idé i de flesta sammanhang. Men i just denna kontext innebär det att varje inlägg i den kampanjen i praktiken säger att Assange är skyldig. Det spelar faktiskt ingen roll om man påstår att man inte tar ställning, för bara det att man måste förtydliga sig betyder att skadan redan är skedd.
  • Att hänga ut tjejerna som anmälde Assange med namn, ålder, bilder, adresser och så vidare är så fruktansvärt respektlöst att det knappt går att försvara ens om man är övertygad om att de ljuger. På lösa boliner och med rent machiavelliska indiciekedjor föraktar och förkastar man alla enkla förklaringar och tillskriver tjejerna motiv och egenskaper man faktiskt inte vet något om.
  • Att gräva fram och läcka sekretessbelagda förundersökningsprotokoll i ett ännu inte avslutat fall är rent förkastligt. Förundersökningssekretess finns där för att skuldfrågan skall avgöras i domstol snarare än i media eller av en lynchmobb – så det går emot alla rättsprinciper som ligger till grund för ett demokratiskt samhälle. Vi kan diskutera metafrågor utan att inkräkta på de inblandades, eller förundersökningens integritet.

Jämförelser har gjorts mot The Pirate Bay-rättegången, men där visste vi redan så gott som allt om själva materien i målet. Övervägande delen av det som diskuterades handlade om rimligheten i såväl den brottsliga beskrivningen i sig, i själva rättsprocessen som sådan, mixen av straff- och civilrätt, i pläderingarna, i skadeståndskraven, den tekniska ”bevisningen” och i de bakomliggande lagrummen.

Så det är oftast dåligt att föregripa rättsprocessen och göra diverse bloggar, artiklar och diskussionsforum till en offentlighetens rättssal, där folk ofta inte ens har anständigheten att villkora sina utsagor till att skuld fastställts (eller inte) i domstol.

Däremot är det en utmärkt idé att granska hur rättsfallet faktiskt sköts, till exempel:

  • Att ifrågasätta hur det kommer sig att Assange (med viss rätt misstänker jag) enligt egen utsago fått ett OK att resa, för att sedan omedelbart bli lyst.
  • Att ifrågasätta varför Assange tvärtemot internationella konventioner inte fått alla papper översatta till sitt modersmål.
  • Att ifrågasätta hur det kommer sig att man hellre mer eller mindre missbrukar andemeningen med europeiska arresteringsordrar hellre än sätter en förhörsledare på flyget till England.

Att hålla isär äpplen och päron

Att ta ställning för WikiLeaks innebär inte att man måste säga att Assange är oskyldig, det finns ingen automatisk koppling mellan dessa ställningstaganden. Samtidigt upplever jag det som obehagligt med alla menande inlägg som pliktskyldigast hänger på ett avslutande stycke om att de inte tar ställning i skuldfrågan, när det är precis just det de gör. Låt mig klargöra:

  • Är någon en kvinnlig chauvinist, så innebär det inte att hon per automatik roar sig med att dra män i smutsen genom falska anmälningar och andra hämndaktioner.
  • Är någon en manlig chauvinist, så innebär det inte att han per automatik är våldtäktsman eller roar sig med att sexuellt ofreda kvinnor.
  • Att det svärmar av betuttade män/kvinnor kring en kändis, gör inte automatisk kändisen till någon man bör misstänka för övergrepp. Men också omvänt, så innebär det inte att de som limmar få skylla sig själva oavsett vad.
  • Att någon upplever obehag inför sexuellt relaterade upplevelser skall alltid tas på allvar, men innebär inte att någon av självklarhet gjort sig skyldig till en straffbar handling.

Sånt är ofta svårt att minnas, eftersom vi har en ständig tendens att rationalisera och generalisera.

Vi har oerhört svårt överlag att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt, vi är ofta binära i vårt synsätt på saker och ting. Verkligheten är lite mer komplex än så är jag rädd, så även om rationaliseringar och generaliseringar är bra verktyg, så är det en fördel om vi är större än så.

Vi kan gärna diskutera frågan om anklagelserna mot Assange, men då är det med stor sannolikhet mer konstruktivt att diskutera hur det sköts än de inblandades motiv, skuld, tadel och vandel. Vi kan gärna också diskutera de lagar som ligger till grund för anmälan och om de är vettigt utformade. Hur löser man till exempel den nästan paradoxala motsättningen att det är svårt att hindra rättslöshet antingen för de som blir våldtagna/ofredade, eller för de som blir anklagade – beroende på vilka bedömningsgrunder man väljer?

Kontentan av hela resonemanget är att det egentligen bara finns en rimlig hållning och det är att avvakta i själva skuldfrågan. Att inte blanda ihop frågor om WikiLeaks värde och öde med Assanges eventuella skuld eller oskuld och att låta bli att kedja fast vare sig honom eller tjejerna vid någon skampåle.

Kika gärna på ”dokumentären”, men notera också att den inte slipper kritik.

Ask grodor i utskrift är värre än videoklippet

En av HAX läsare har skrivit ut Beatrice Asks uttalanden. Hon har ju påstått att det var retoriska uttalanden tagna ur sitt sammanhang, och mycket riktigt visar det sig att det lilla vi fick se i videoklippet var långt ifrån hela sammanhanget.

Jag lånar helt enkelt texten rakt av från HAX:

”Stupstocken var väl kanske att gå lite långt. När det gäller straffen så är det ju så här att utredaren har ju fria händer att också titta på påföljderna, naturligtvis, vid den här översynen av sexualköpslagen, som pågår. Det kommer nu under året hennes förslag, så att innan det kommer vill jag inte ge något [svar].

Däremot så har jag en egen idé som… alltså, jag tror ju…. alltså, vi kan ju höja straffen och det kan möjligen vara ett sätt att få polisen att bli mer aktiv i frågorna. Fast jag tycker egentligen att det är jobbigt att det alltid är i relation till påföljderna allting ska ske. Jag skulle kunna tänka mig att ha väldigt grälla färger på kuverten och verkligen skicka hem till folk som var misstänkta för detta. För jag tror att det värsta som kan hända många utav dem som är ute och köper sex, det är att någon i omgivningen får reda på att de varit ute i… detta.

Alltså, om frun får reda på det eller om grannen får reda på det, alltså, vi borde ha… ja… greddelina, eller vad vi nu ska hitta på för färg, kuvert. Ja, det är en jättebra färg. Alltså, förstår ni? Det ska vara tydligt. Du är misstänkt, faktiskt, för att ha varit ute och köpt sex. Det är inte tillåtet. DET tror jag skulle ge mycket större effektivitet än ett par års fängelse. Och det är lite granna egentligen det här att få skämmas på torget.

Och jag tror att det där är någonting som man ska fundera mycket mer på när det gäller påföljder. Ibland är det ju bättre när det gäller den här typen av brott, där det faktiskt handlar om attityder, att hitta alternativ. Så det tycker jag nog att… jag har lite idéer där… men de är inte färdiga. Men jag tror faktiskt att det skulle vara mer effektivt. Jag tror att det är mer risken att bli upptäckt än det eventuella straffet när det gäller dem som är ute och letar prostituerade, som är grejen. /—/

Det var ett fruktansvärt långt svar. Som sagt. Det är möjligt att straffet ska höjas. Vi får se vad den där utredningen föreslår innan vi är där. Men jag tror att vi ska tydliggöra dem som varit ute direkt, så att de får skämmas mer.”

Det var med andra ord taget ur sitt sammanhang, men när det sätts tillbaka i sitt sammanhang blir det faktiskt inte ett dugg bättre. Tvärtom är det lätt att konstatera att Asks uttalanden har långt mycket mer tyngd än den nästan ”spontana” idé det tycktes vara i videoklippet. Här framgår att det här är något hon tänkt på, att hon ”egentligen” tycker det är jobbigt att det är i relation till påföljderna de underförstådda skärpningarna skall komma.

Pillory in Shere
Är detta framtiden?

När man hör det i sitt sammanhang framgår det ännu starkare hur Beatrice saknar alla ryggmärgsreflexer att skydda något så grundläggande som oskuldspresumtionen. För henne är den tydligen jobbig, eftersom det skulle vara effektivare om de misstänkta får skämmas ordentligt.

HAX noterar också den utredning det refereras till har fått förhållningsorder uppifrån, de får inte komma fram till att sexköpslagen är dålig eller att den bör avskaffas. Med sådana förhållningsorder undrar man varför de ens bemödar sig om att tillsätta en utredning, de har ju redan bestämt resultatet?

Det har blivit mycket om Beatrice Ask på sistone, och jag ber om ursäkt om det blir tröttande. Å andra sidan visar Asks uttalanden tillsammans med Johan Pehrsons bravader att alliansen helt tappat greppet ifråga om rättspolitiken. Jag är faktiskt inte förvånad, även om jag sörjer att jag inte är det — tecknen har funnits där hela tiden. Det fåfänga hoppet att Asks uttalanden som oppositionspolitiker mot såväl sexköpslag, FRA, datalagring och liknande skulle kompensera för hennes bristande juridiska kunskaper har alltmer känts som visslingar i mörkret.

Vill alliansen återfå någon som helst rättspolitisk trovärdighet, så måste Ask bort. Dessutom måste Johan Pehrson bort, det är bara att notera vilken attityd han har till rättspolitiken för att förstå varför. Justitieministerposten måste sluta behandlas styvmoderligt. En framtida justitieminister får inte vara ett juridiskt blåbär. Det får inte vara en person som undviker alla interna konflikter och rättar in sig i ledet, samtidigt som hon kombinerar det med rena tokigheter så fort hon faktiskt öppnar munnen.

Posten förtjänar en kompetent och stridbar politiker vars försvar av rättsstaten sitter i ryggmärgen.