Nobody expects the spanish inquisition

Inkvisitionen i 15- och 16-hundratalets Europa drevs inte bara av religiös glöd, bortom bekännelsen fanns som så ofta gemen makthunger och ekonomisk vinning. Tyvärr har vi inte lärt oss mycket sedan dess, tycks det, för samma egennyttiga drivkrafter får skipa ”rättvisa” nu och vi står mest handfallna och ser på.

Inkvisitionen fick oftast det erkännande de behövde för att bränna kättarna på bål. Inte sällan innebar det att de fick binda den anklagade till pålen inte så mycket för att personen skulle hindras fly lågorna, utan för att hålla upprätt en medvetslös eller till och med död kropp. Man brände till och med liken, eftersom bålet var en nödvändighet för nästa steg. Det lilla obehagliga faktum att inkvisitionen fick rätt till den avrättades tillgångar.

De inblandade tyckte sig nog göra ett guds hantverk och såg knappast några problem med situationen. För däri ligger problemet: egenintresse kommer för alltid förblinda en person för vad som är rätt och vad som är rätt för dem själva. Ju längre det tillåts pågå, desto mäktigare blir de krafter som vill se det fortsätta och desto svårare blir det att stoppa.

Det här tycks vi ha glömt.

Vi bränner inte folk på bål numera, inte heller lägger vi dem i sträckbänken eller sätter på dem den spanska stöveln för att ”klarlägga sanningen”. Men vi tillåter privata intressen agera myndighet eller leda myndigheters arbete, vilket innebär att det som hittas är vad de privata intressena vill hitta och att normala principer för bevisinsamling kommer i kläm. Det är ett slags korporatism som innebär ”rättvisa” för den som kan betala för den.

I Storbrittanien hittar vi ett aktuellt exempel i organisationen FACT, Federation Against Copyright Theft, i själva verket mer eller mindre den brittiska utlöparen av MPAA. På många sätt påminner FACTs sätt att arbeta om Svenska Antipiratbyrån, både i mål och metodik.

En av egenheterna med FACT är att de direkt finansierar/har partnerskap med polisiära enheter som The Bedfordshire Trading Standards Financial Investigations Unit (BTSFIU). De kom till när The Bedfordshire Trading Standards Service fick påhälsning av FACT och en finansiering/ett samarbete inleddes. Storbrittanien har en lite annan tradition än Sverige och sådant kan ske öppet. BTSFIU skall på pappret utreda och frysa tillgångar för kriminell verksamhet, men till och med i deras egna papper står att de prioriterar upphovsrättsfrågor framför annan kriminalitet. I realiteten har FACT köpt sig en polisstyrka.

På senare tid har FACT mest gjort sig kända för att ha tvingat bort Tv-links.co.uk och surfthechannel.com (STC), rena länksajter där medlemmar la upp länkar till TV-avsnitt, filmer och dylikt. Det mesta var fullt legitima länkar ungefär som att länka till ett YT-klipp eller till något på SVT-play, men en del (några tusental av ett par miljoner) var naturligtvis länkar till prylar som lagts upp online någonstans utan rättighetsinnehavarnas vetskap eller goda minne. Det tillhör spelets regler när man har medlemsdrivna sajter, du hittar samma sak på valfri videosajt, sökmotor, forum eller länksamling.

På TV-links kunde man till och med hitta denna text längst ner på sidorna:

TV Links is not responsible for any content linked to or referred to from these pages. TV Links does not host any content on our Servers. All video links point to content hosted on third party websites. Users who upload to these websites agree not to upload illegal content when creating their user accounts. TV Links does not accept responsibility for content hosted on third party websites.

Trots detta arresterades centralfigurerna för TV-links den artonde oktober 2007 av polis i samarbete med FACT. De släpptes senare ”i väntan på ytterligare utredning”, men då fanns inte längre några formella anklagelser mot dem. FACT uppnådde dock sitt mål och sajten är borta. Damoklessvärdet hänger vad jag förstår fortfarande över deras huvud.

Så i Augusti 2009 var det dags igen, den här gången stormade polisen in i paret Anton och Kelly Vickermans hem:

On August 18, 2008, Northumbria police raided the Vickermans’ home. Vickerman says that FACT agents participated in the raid and that they were ”clearly directing the police.” A FACT spokesman declined to comment to us on this allegation, but court documents do indicate that FACT was heavily involved in planning the raid. FACT, for instance, hired the forensic investigator used in the case.

Det som hände är något man kan kalla piggybacking på polisen, det vill säga när polisens verkliga roll är att vara de legala dörröppnarna, men den privata intressenten är den som i själva verket gör/styr räden. Paret samarbetade trots detta med polisen och lät såväl polisen som FACTs representanter undersöka datorerna utan protester. De släpptes rätt snart mot borgen.

I början av september så fick de sedan besök av……. BTSFIU som lät meddela att alla deras tillgångar frysts och att de nu bara hade rätt till £ 125 per person och vecka för att täcka löpande kostnader. Ni kommer ihåg BTSFIU, polisorganisationen som i princip är FACT i föklädnad? De såg effektivt till att paret var tvungna att låna pengar för att kunna skaffa sig en advokat.

Frysningen höll bara i en månad innan parets advokat lyckades få den hävd. Det visade sig att BTS alls inte fick agera utanför Bedforshire County, så de hade agerat direkt olagligt när de överträdde sina befogenheter.

Saker började se ljusare ut för paret efter det att fallet lades ner i brist på bevis. The Crown Prosecution Service skrev om fallet:

I understand that the investigation into the suspects was prompted by FACT and in effect this is an enquiry that has been undertaken almost entirely by FACT although with the assistance of the Northumbria Police, I understand from [Northumbria Detective Constable] Watkin that there have been no other successful prosecutions that he is aware of where we could point to this type of website being classified as amounting to ”making available… by electronic transmission,” the legal standard needed to find Vickerman guilty of copyright infringement. At present it appears uncertain if in fact what the suspect has done does infringe this particular legislation. Certainly on the evidence thus far provided it is impossible for me to determine if this is the case and therefore I cannot advise any prosecution on the evidence presented.

De ifrågasatte också varför man gett sig på Vickerman, snarare än de sajter där de olagliga filmerna/tv-avsnitten etcetera fanns? Och därmed borde sagan varit all, utom möjligen för att FACT borde fått en rejäl smäll på fingrarna.

De borde fått en smäll på fingrarna, eftersom de (genom MPAA) pressat legitima samarbetspartners som A&E och Discovery att säga upp överenskommelser med STC, de borde fått det för att de agerat privatdetektiver, försökt sig på entrapment, skaffat sig information om paret Vickerman på otillbörligt sätt och till och med haft med sig ett USB minne till razzian i tron att servrarna stod i parets hem och i syfte att byta ut hemsidan mot ett FACT-meddelande om pågående undersökning, utan någon som helst lagprövning…

Istället lyckades FACT se till att CPS brev inte delgavs Vickerman och bestämde sig för att om inte allmän åklagare tänkte väcka talan, så fick de göra det på Eget bevåg.

Eget bevåg!

Det här är något så udda som möjligheten i Storbrittanien för en privat intressent att väcka åtal i kriminalfall, förutsatt att man är beredd att själv stå för fiolerna.

FACT företräder precis som så många andra sådana här organisationer penningstarka intressen, hollywood, så de hade inte några problem att betala notan och var villiga att gå vidare oavsett vad. De skaffade sig en egen åklagare, precis som de tidigare kört eget race med såväl förundersökning, razzia, frysning av tillgångar och så vidare.

Scopelight, Anton Vickermans företag, begärde att få tillbaka datorer och utrustning, men FACT vägrade. Saken gick till domstol och de konstaterade att FACT agerat utanför lagen och att utrustningen skulle återbördats i samma ögonblick som allmän åklagare beslutat att fallet inte skulle gå till åtal. FACT lämnade inte tillbaka utrustningen, istället överklagade de beslutet att utrustningen skulle lämnas tillbaka och fick hör och häpna rätt.

Fallet gick vidare till privat ”rättsskipning”, hela konceptet är som termen ”friendly fire” — it just isn’t.

De lyckades få en domare som antingen på grund av dumhet, okunskap eller andra skäl redan från början var fientlig mot Vickerman och valde att bortse från gapande hål av galaktiska proportioner i bevis och dokumentation, såväl som rena felaktigheter och uppenbara lögner. I praktiken blev domaren ytterligare en åklagare, vilket är något man brukar förknippa med skenrättegångar. Vi har vant oss vid att sådana här fall drivs av vanliga åklagare, men med organisationer som IFPI, APB, MPAA, RIAA, FACT med flera lite ljusskyggt i bakgrunden. De kommer ofta med ”bevisen”, de har gjort mycket av ”förundersökningarna”, men i det här fallet kom de till och med ut i ljuset. Medan det hela pågick ägnade sig Aiplex åt att lägga till någon miljon länkar av tvivelaktigt slag, vilket till slut tvingade Vickerman att stänga sajten. Han kunde helt enkelt inte hålla den öppen och försvara sig samtidigt. Bevis för allt det här skulle varit lätt att plocka fram om domaren varit intresserad, men det var han absolut inte.

I slutänden dömdes Anton Vickerman till fyra års fängelse för ”konspiration att bedra filmindustrin genom att underlätta upphovsrättsintrång”, inte längre ett direkt upphovsrättsbrott utan nu snarare någon form av svindel. Domaren gav juryn felaktiga instruktioner, såg till att de bortsåg från centrala delar av fallet och kläckte till och med ur sig att om han tolkade lagen fel så skulle högre instans rätta till det…

FACT jublade naturligtvis och de vanliga pressreleaserna gick ut till journalister som inte sällan copy-pastade pressreleaserna med minimala förändringar. Nu kunde de peka på Vickerman och säga att han blivit dömd av en Jury och därmed bevisat var en otäck kriminell och att hans dom skulle skicka ett kraftfullt meddelande till alla andra ”kriminella”. Det gick så långt att Vickerman själv kände sig nödgad att försvara sig mot förtalet och skrev en inlaga på STC, vilken tyvärr bara finns kvar i google cache och vem vet hur länge man kan hitta den där… Det är långt och kräver tid att läsa igenom, men jag rekommenderar en genomläsning. Försvinner det, så får jag väl ordna en kopia.

Så lyckas man skapa en travesti på rättvisa. En mans liv är sönderslaget, till och med om han får rätt i högre instans. Så varför? Var han verkligen kriminell, eller lurar något annat bakom fallet?

Vi är tillbaka till inkvisitionen, för orsakerna till att Vickerman dömts till fängelse skall inte sökas i hans påstådda kriminalitet, utan vilka han retade upp och vad de hade att vinna på att han försvann.

Som exempel kan nämnas att en av hans främsta konkurrenter innan han blev arresterad var sajten blinkx.com. De hade i princip exakt samma länkar han själv hade, de indexerade till och med hans länkar med hjälp av en spindel, men hade trots det inte fått FACT på sig. Lustigt nog har de en bunt kommersiella partnerskap där motparterna är hela FACTs direktion. Fram till strax innan domslut då de rensade upp, så hade de lika många och i många fall samma ”illegala” länkar som STC.

Kan det vara så enkelt som att Vickerman och Rock med sitt TV-links, helt enkelt var ”oanständiga” nog att konkurrera med penningstarka intressen? Att det egentligen inte spelade någon roll om det han gjorde var lagligt eller inte, så länge hans sajt var större än den Hollywood premierade? I så fall fungerar det hela precis som det gjorde med inkvisitionen, där vem man var vän med betydde långt mycket mer än vad man gjort för ont för hur stor risk man löpte att få ställa sig på bålet.

Och exakt vilket tydligt och starkt budskap menar FACT att den här domen skall ge alla ”kriminella”? Att benämningen ”kriminell” är liktydig med entreprenör om dina idéer konkurrerar med fel intressen?

För det budskap brittiska idésprutor och entreprenörer på webben nu får är att de för allt i världen inte skall sticka upp och att det är säkrare att se till att en ny idé inte befinner sig i Storbritannien, inte administreras från Storbritannien och helst inte ägs av britter. Undrar om det är det budskap den brittiska regeringen helst av allt ser att framtidens ekonomiska generatorer tar till sig?

Bliv vid din läst och stick inte upp är inte ett budskap som skapar framgång. Men det är precis så folk beter sig om de inte längre kan lita på sina egna lagar och myndigheter.

Det är så dumt att man får migrän.

 

Uppdatering: Brevet har nu fascinerande nog försvunnit ur cache och kan inte hittas i vare sig google cache eller wayback-machine, men det finns fortfarande online… Till exempel här, komplett med filer här, eller som torrent. Läs också på torrentfreak.

Tonåringen och lagens väktare

Den här texten skrev jag för ett bra tag sedan, men publicerade aldrig. Anledningen är simpel, jag ville inte att situationen skulle kunna spåras till en specifik person om personen inte ville det. Sedan dess har jag gått och grunnat på om jag skall kasta den eller publicera. Nu har jag kollat av att det är OK och känner att jag ändå vill ha ut den.

En flicka på sexton snart sjutton somrar är på hemväg sent om natten. Hon har inte satt sig i en dyr taxi och inte heller väntat på nattbussen. Det är trots allt inte så långt hem.

Hon är en aning berusad, men inte full. Kanske är det därför hon går där utmed vägen och liftar, i något som liknar ungdomligt dödsförakt?

Ja ja tänker läsaren, nu kommer en historia om hur hon blev misshandlad, våldtagen och lämnad som en urvriden trasa i diket. Så blev det inte, men inte heller kom hon helskinnad hem.

Kanske, kanske inte så är det en sådan tanke som får en bilist som ser henne vandra att ringa 112 och säga att en ung flicka tycks vilja begå självmord där på leden. Hur som helst dyker en polisbil upp, blinkar och stannar vid vägrenen.

Flickan får panik och flyr hals över huvud in i skogen. Hon har från bröder och vänner hört lite för många historier om hur poliser kan bete sig, så istället för tacksamhet känner hon bara skräck. Tyvärr skall skräcken snart visa sig befogad.

Att springa berusad in bland träd och sly verkar skitsmart i kanske femtio meter, sen inte fullt lika smart när nittio kilo polis sitter på en och böjer upp armarna på ryggen. Snart sitter hon i baksätet på polisbilen, mörbultad, med blåmärken lite överallt och iförd handfängsel. Hennes hem, hennes familj och hennes säng som hon längtade till är i det läget bara några hundra meter bort.

Till polisernas försvar får sägas att hon visst gjorde motstånd, att hon faktiskt flydde ordningsmakten och att hon visste berätta både ett och annat om deras härkomst, var de borde placera batongerna och vad de borde ägna sig åt istället. Trots det gick hennes syn på polisen denna natt från misstänksamhet till öppen misstro. Hon ville faktiskt bara hem och deras svar var att bunta ihop henne och slänga henne i en cell.

Mamman till flickan får några timmar senare ett smått absurt telefonsamtal där en polis å ena sidan säger att inget allvarligt har hänt samtidigt som hon å andra säger att dottern försökt begå självmord där på vägen. Försök få ihop den ekvationen någon…

Oavsett vilket så skall nu flickan levereras hem, så mamman kanske kan ta emot när de kommer?

Polisbilen kör upp framför huset och mamman går fram för att släppa ut sin dotter. Hon blir inte så lite förvånad när dörrlåset på bilen klickar igen precis som hon skall till att öppna. En stor kraftig polis kliver runt bilen och öppnar så småningom dörren för att släppa ut flickan och… ta av henne handfängslet

Mammans reaktion är fullständigt naturlig. Hon utbrister förskräckt och inte så lite förbannad att det är rätt otroligt att hennes lilla dotter behandlas som något slags bus som måste buntas ihop med handfängsel till och med för att köras hem. Hon blir faktiskt tvungen att medvetet hejda sig, eftersom tonen snabbt börjar trissas upp och det inte är så smart att bete sig på ett sätt som gör att man riskerar få byta plats med sin dotter. Det sista som sägs av poliserna är att de skall anmäla händelsen till de sociala myndigheterna vilket besvaras med ett: ”Ja men ta och gör det ni!”

Jag är uppriktigt nyfiken på hur en situation som den här kan uppstå? Jag har medvetet låtit bli att nämna namn eller platser av respekt för de inblandade, för hela historien är nämligen sann. Flickan vill för övrigt bara att hela händelsen skall försvinna, att det aldrig skall ha hänt, medan mamman sett till att få skadorna dokumenterade av läkare. Hon är fast besluten om att det inte får gå till så här, men känner sig maktlös eftersom det faktiskt är sant att en sextonåring inte skall lifta på en motorled mitt i natten, än mindre i småberusat tillstånd.

Hur borde det här egentligen ha hanterats? Skall en ung människa få räkna med att bli gul och blå, handfänglad och ihopbuntad om hon blir rädd och tar till benen. Är det rimligt att handfängsla en uppenbart ofarlig ung flicka till och med när man skall skjutsa hem henne? Borde inte det rimligaste ha varit att hon istället för att hamna på polisstationen hamnat i sin egen säng så fort som möjligt? Är det inte sist och slutligen så att polisens primära roll i ett sådant här läge är att skydda oss, inte bunta ihop oss? Är det verkligen så här LOB skall fungera? Finns det inte en stor portion godtycke och missbruk av alltför tänjbara regler?

Jag har inte färdiga svar på mina frågor, men jag blev väldigt obehagligt berörd när jag hörde om händelsen. Så mycket minns jag av mina egna tonår att jag vet med mig att jag kunde ha gjort likadant och hamnat i samma situation.

Internetterroristerna

Ösel, en ö utanför Estlands kust har en folkmängd på ungefär 35000 människor. Om det gick att leda i bevis att det var en mellanhamn för smuggling av piratkopior, ni vet sådana man fysiskt kan ta på – klockor, väskor, skor, parfym etcetera – skulle det då vara tillräckligt motiv för att avfolka ön och bomba den med termobariska laddningar till dess ingenting högre än ett grässtrå stod kvar?

Jag misstänker att ingen nappar på den idén som ett sätt att lösa eventuella smugglingsproblem, men den sortens resonemang är ack så vanliga när det gäller motsvarande ”piratkopior” på nätet.

hollywoodstjärnor
Hollywoodstjärnor

Viceidiot Joe Biden, hollywoods bäste vän, med handräckning av sin Copyright-Tsar Victoria Espinel kom i mitten av juni med rätt obehagliga slutledningar och hot mot alla som inte kammar upphovsrättslobbyn medhårs. Med Bidens egna ord:

”Piracy is theft, clean and simple, it’s smash and grab,” Biden said. ”Theft in every culture should be punished, and intellectual property is no different.” […]

”Perhaps our greatest export.. is America’s creative impulse… and criminals are working every day, every day to steal it.”

Torrentfreaks reaktion var:

According to the new plan, piracy is a major threat to the US economy and a global crackdown is needed to save businesses from going bankrupt.

Interestingly, Biden’s statement stands in contrast with what the Government Accountability Office told US congress earlier this year, as it concluded that there is virtually no evidence for the claimed million dollar losses by the entertainment industry.

Biden och de som jobbar runt honom är upphovsrättsindustrins riddare i skinande rustningar. Han har haft ena foten i den industrin sedan många år tillbaka, så det är inte på det minsta sätt förvånande, däremot oroande. Och mycket riktigt kan vi se de första konsekvenserna av att de politiska leden sluter upp än mer bakom upphovsrättslobbyisterna.

En hel bunt sajter som syndikerar film på olika sätt: TVShack.net, Movies-Links.TV, FilesPump.com, Now-Movies.com, PlanetMoviez.com, ThePirateCity.org och ZML.com har blivit av med sina domännamn, medan MegaUpload.com och ThePirateBay.org klarade sig med ett nödrop från att råka ut för samma sak. Det kusliga i historien är tillvägagångssättet, där man istället för den vanliga razziametoden arbetat tillsammans med ICANN och fått dem att överföra domännamnen till myndigheterna där de nu leder till en sida med en obehaglig varningsskylt…

(Il)legal varningsskylt?
Domain Seized

ICANN själva motiverar sin samarbetsvillighet med att de som äger domänerna eller deras registrar inte följt sina överenskommelser med ICANN. Till exempel finns det registrars som – o ve och fasa – tillåter sina kunder en viss anonymitet.

Det betyder i klartext att någon tummar på sanningen, för antingen stämmer skylten och konfiskationen beror på att verksamheten på domänen är olaglig, eller så stämmer det ICANN säger och konfiskationen beror på att ICANNs ”Terms Of Service” överträtts. ICANNs beteende om deras utsaga stämmer är dessutom absurt, eftersom det naturliga vore att sätta domänen i karantän till dess oklarheterna retts ut, inte att ge bort domännamnen till farbror amerikanska staten… Inte heller är det första gången man försöker med sånt här och tidigare försök har inte varit helt lyckade

Det är så otroligt uppenbart att någon som beter sig så arrogant som USA, inte längre går att lita på som garant för att internet fungerar. USA måste släppa kontrollen, så att inte ett enda enskilt land skall ha förmågan att sabotera för alla andra.

Nu ser vi faran med all önskvärd tydlighet. Det resoneras till och med i USA om att upphovsrättslobbyn till slut hittat piraternas svaga punkt — det vill säga ICANN och domänregistreringarna. Det är fullkomligt absurt att någon enskild stat har såpass mycket kontroll över toppdomänerna, men de får nog ligga i rätt ordentligt om de skall kunna stoppa fildelningen med de här metoderna.

Det var meningen att ICANNs amerikacentrering skulle upphöra för flera år sedan i samband med att tidigare överenskommelser gick ut. Kontrollen skulle övergå i ett mer internationellt organ initierat av FN, men USA satte sig emot det i sista stund och vägrade släppa kontrollen.

Disgusting, just disgusting. The US government refused to let go of ICAAN in 2005, when its ownership agreement was supposed to expire. An independent body was to be created by the UN to manage ICAAN to ensure equal internet availability for everyone, but the US goverment refused, seizing the domain extensions of other countries like Iraq and Kazakhstan.

You think you can control OUR internets?

Det finns dock ytterligare händelser i spåren av det här som är talande och kanske ännu mer oroande. Nyligen stängdes wordpress-hosten blogetery.com ner av sin värdtjänst BurstNET och 73000 bloggar försvann utan ett spår.

Smaka på den siffran: sjuttiotre-tusen bloggar! poooof!

Blogetery var en öppen och gratis tjänst baserad på wordpress, ungefär som wordpress.com fast mindre. Som i alla sådana tjänster fanns det medlemmar som sket högaktningsfullt i upphovsrätt, de kommer liksom med i köpet. Det är mer eller mindre ogörligt – oavsett om man tycker att det ens skulle vara lämpligt – att leka polis för så många medlemmar.

Normalt när en värdtjänst får kalla fötter, så skickas först en varning där de saker värden vänder sig mot specificeras. Görs ingenting åt situationen sätts kontot i karantän medan sakernas läge klargörs. Först efter det plockas alltihop ner permanent om ingen överenskommelse nås. Den här gången släcktes bara ljuset och allt var borta. BurstNET svarade med de vanliga plattityderna till ägaren av Blogetery, men sedan kom lite mer av ett klargörande:

Bn.xx*********** was terminated by request of law enforcement officials, due to material hosted on the server.

We are limited as to the details we can provide to you, but note that this was a critical matter and the only available option to us was to immediately deactivate the server.

…och ännu mer klargörande strax efter:

Please note that this was not a typical case, in which suspension and notification would be the norm. This was a critical matter brought to our attention by law enforcement officials. We had to immediately remove the server.

Med andra ord hade upphovsrättspolisen krävt att sladden skulle dras med omedelbar verkan. Torrentfreaks kommentar:

“Simply put: We cannot give him his data nor can we provide any other details. By stating this, most would recognize that something serious is afoot.”

Due to the fact that the authorities aren’t sharing information and BurstNet are sworn to secrecy, it is proving almost impossible to confirm the exact reason why Blogetery has been completely taken down. The owner does, however, admit to handling many copyright-related cease and desists in the past, albeit in a timely manner as the DMCA requires.

Vi har med andra ord myndigheter som högaktningsfullt skiter i att ägaren försökt följa lagen, att det finns en normal process för hur sådant här hanteras och att sjuttiotretusen väldigt verkliga och överlag oskyldiga röster tystas. Man kan känna lukten av IP-Tsarens och hollywoodkramarens stormtrupper här! Men för varje korkat steg de tar, så tas ett steg för att skydda sig.

Våra politiker, oavsett land, har glömt bort grunderna för demokratin. Inte heller förstår de vad internet är för något, hur det påverkar samhället och att det är en lika självklar del av verkligheten som deras hus, bilar och representationskonton. Det måste bli slut på det här, det måste till en kursomläggning, så att demokratins värden inte längre tvingas ner i baksätet med total självklarhet och utan vidare reflektion.

Vi är tillbaka vid Ösel med sina trettiofemtusen invånare, ungefär hälften så många som det antal bloggar som släcktes ner. Visst skulle det vara värre för dem att bli av med hus och hem än det var för bloggarna att bli av med sina skrivytor. Samtidigt har jag svårt att se hur jag skulle kunna tackla att allt det arbete jag själv lagt ner på den här bloggen bara försvann. Det ligger mer än fem års skrivande bakom den här bloggens nuvarande ”prominens”, för att inte tala om hur mycket den hjälpt mig att utkristallisera och sätta ord på vad jag egentligen tycker. Den innehåller en historia av hur min syn på världen förändrats mellan 2005 och 2010. Den är ett av de viktigaste kommunikationsinstrument jag har, även om jag periodvis är dödligt trött på den.

Jag är lyckligt lottad med en egenhostad blogg och tillräcklig teknisk kunskap för att ingen IP-dåre skall kunna dumpa allt utan att samtidigt bränna ner mitt hem och hacka sig in i min online-lagring — men jag vågar inte tänka på hur många arga och besvikna bloggare dårarna i den amerikanska IP-polisen lämnat efter sig.

De har smällt av en ”Mother Of All Bombs”, en riktig ”Daisy Cutter”, i ett kommunikationsinstrument för tusentals amerikaner för att en handfull av deras gelikar hade lite copyrightat material på sina konton. Det är som att asfaltera Ösel för att några av invånarna smugglar pirattillverkade kopior från sydostasien till väst. Det är en total missförståelse av nätet som fenomen; det är en total överreaktion; det är ett totalt övervåld — och framför allt är det ett stort fett flygplan som med skywriting och stora bokstäver säger till medborgarna:

”We screw you daily! Eat it up!”

Rösta pirat!
Idag Sverige, imorgon världen!
Yes We Can – för helsike!