Fördomar fördummar

Som liberal drivs jag av den bergfasta övertygelsen att vi människor har rätt att i första hand bli behandlade som individer. Både av varandra och av samhället.

Mina ställningstaganden i invandrar- och flyktingdiskussioner baserar sig på denna grundläggande syn på liv, människa och samhälle. När vi av en eller annan anledning tar oss makt över en annan människa, så bör vi visa respekten att behandla denna människa som en individ. Det är därför principen att man är oskyldig till motsatsen bevisats är så viktig. Det är därför det är så olämpligt att samla in information om medborgarna i ett samhälle i klump utan individuella prövningar om det finns en godtagbar anledning. Det är därför det är så fel att frihetsberöva en stor samling människor som råkar vara på ett visst ställe vid en viss tidpunkt – oavsett om det gäller fotbollshuliganer eller demonstranter.

Visst kan man tänka sig undantag från denna princip. Det skulle bli oerhört svårt att fatta beslut både i vardagen för oss medborgare och i tjänsteutövning på våra myndigheter om inte lite generaliserande accepterades. När det vi fattar beslut om är av avgörande betydelse för kollektivet (eller för den delen för oss själva) samtidigt som det är trivialt för dem vi klumpar ihop så måste vi kanske acceptera generaliseringar:

  • Jag bör till exempel ha rätt att utgå ifrån att telefonförsäljare försöker lura på mig något och därför säga blankt nej till alla. Eftersom det påverkar mig ganska mycket att bli lurad, medan de påverkar telefonförsäljarna endast marginellt att jag tackar nej.
  • Samhället bör till exempel ha rätt att utgå ifrån att folk generellt sätt är ovilliga att betala skatt och därför driva in skatten direkt från arbetsgivarna. Det skulle påverka samhället mycket med ett stort skattebortfall, men oss medborgare påverkar det ganska lite att vi inte disponerar skattepengarna själva fram till deklarationen.

Utgångspunkten för mig som liberal är inte att man aldrig ska eller kan generalisera. Bara att när vi gör det (som individer eller som samhälle) har vi inte bara ansvaret för att visa att vårt generaliserande är rimligt, utan också att det är rimligt att agera utifrån det.

Det är inte fel att ha fördomar. Det är däremot fel att låta våra fördomar gå ut över andra utan goda skäl. Om man fått stryk av en ”full finne” en gång är det inte fel att vara rädd för finnar. Det är inte fel att undvika att komma i samspråk med dem på krogen. Men det är fel att vägra anställa dem i sitt företag.

Nu är vi mänskliga och som privatpersoner gör vi sådana fel hela tiden. Fördomar fördummar och vi kan vara både fördomsfulla och dumma. Män är djur. Barn fattar sämre beslut än vuxna. Kvinnor gillar skor. Fotbollspublik gillar slagsmål. Vänsterdemonstranter är bara ute efter bråk med polisen. Rasister är dumma i huvudet …

Det är skillnad hur vi beter oss som samhälle, som kollektiv. Tillsammans borde vi kunna vara mindre fördomsfulla och mindre dumma. Vägen dit går enligt min mening genom att synliggöra våra generaliseringar, våra antaganden, våra fördomar och sedan pröva dels om de är rimliga, dels vad som är det rimliga agerandet utifrån dem. Det går bara om det finns plats i samhällsdebatten för en diskussion om frågor där vi styrs av våra fördomar.

Därför blir jag beklämd när jag ser reaktionen på Per Gudmundsons ledare i SvD om invandrares brottslighet. Jag har läst den flera gånger och letat efter det förgripliga. Gudmundson refererar forskning från norska och svenska källor som visar att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Detta är knappast en nyhet för någon. Han konstaterar sedan att ”kunskapsläget är gott”, dvs att vi vet med ganska stor säkerhet att generaliseringen ”invandrare begår mer brott än infödda svenskar” är rimlig. Han fortsätter med att notera att det är svårare att veta vad man kan eller ska göra åt saken, varpå han framkastar och i rask följd förkastar tre möjliga handlingsstrategier:

En första tanke kan, för att nu bara ta något ur luften, vara att utvisa alla kriminella invandrare. Utvisning ses dock i många fall som omöjligt – situationen i exempelvis Somalia eller Irak anses vara för kaotisk. I Danmark är förslaget på väg att bli verklighet, men regeringen får nog räkna med att bli grundligt kritiserad för att eventuellt ha brutit mot internationella konventioner. Och då har regeringen ändå undantagit uppenbart tvivelaktiga utvisningsfall. En annan tanke kanske är att dra ner på flyktinginvandringen, som ju i hög grad präglas av oordnade förhållanden. Även där anser sig dock regeringar vara förbundna av internationella överenskommelser. Men även om man lyckades omtolka innebörden av överenskommelserna, så är det inte säkert att neddragningarna skulle träffa rätt. Det är stor skillnad mellan flyktingar från Burma och från Afghanistan, till exempel. En tredje omedelbar tanke, förstås, berör integrationspolitik. Hjälp till jobb och drägliga bostadsförhållanden kanske kan lösa problemet?

Gudmundsons avslutar med att konstatera att oförmågan att komma med konkreta förslag i frågan ger partier som är villiga att göra det (läs SD) ett ökat väljarstöd. Det borde alltså ligga i de ledande partiernas intresse att ta frågan på allvar och komma med konkreta förslag.

Reaktionen på Gudmundsons text bevisar bara att han har rätt i sitt konstaterande att priset blir högt för den som vågar sig på att ha en åsikt i frågan. Tänk om lite av all den energi som nu går att till att utmåla Per Gudmundson som rasist och tala om stöveltramp på SvD:s ledarredaktion, kunde användas till ett samtal om invandrares överrepresentation i brottsstatistiken och om det finns något vi konkret skulle kunna göra åt den. (Fast fördomar om SvD fördummar kanske även Gudmundsons kritiker.)

Jag kanske borde använda det avslutande stycket i detta inlägg till att säga min mening i den frågan?

Min åsikt om invandrares brottslighet

Jag anser att invandrares överrepresentation i brottsstatistiken är något som vi får leva med. En beklaglig men svårhanterlig följd av att vi vill vara ett öppet demokratiskt samhälle som inte på godtyckliga grunder nekar folk tillträde, politisk asyl eller uppehållstillstånd. Att låta statistisk kunskap om gruppen invandrare (eller gruppen somalier, tamiler, kurder, norrmän …) påverka beslut som fattas om en enskild individ leder till godtycke och rättsosäkerhet. (Bloggen Baraenmänniska menar att just sådana kollektiva beslut är en del av problemet med vilka invandrare vi får hit.)

De människor som kommer till Sverige är människor med samma rättigheter som de som redan bor här har. En av dessa är rätten att anses oskyldig till motsatsen bevisats. En annan är rätten att bara behöva dömas efter sina egna handlingar. Att klumpa ihop dem under rubriker som invandrare eller muslimer eller under deras respektive nationaliteter och på grundval av generaliseringar om dessa grupper utöva makt mot dem – avvisa, utvisa eller anvisa särskilda åtgärder är inte värdigt en demokratisk rättsstat.

Reinfeldt vill som vanligt att debatten lägger sig

Man kan en dag som denna trösta sig med att vår statsminister inte tycker att vi ska straffa folk blott på misstanke. Fast är det inte en klen tröst, att vi får nöja oss med en sådan självklarhet. Självklart måste en statsminister ibland försvara fackministrar i blåsväder, men han måste också kunna visa när de gått över gränsen. Reinfelt avvisar kraven på Beatrice Asks avgång.

TT ställer idag frågan till statsministern om det var en groda av Ask att lägga fram det nu beryktade förslaget om gredelina kuvert. Och statsministern svarar:

Ja, vi är överens om att inte lägga ett sådant förslag.

Men det är ju vad statsministern inte säger som är problemet. Han tycker avgångskrav förs fram för lättvindigt och jämför med när han själv krävde Tomas Bodströms avgång pga rymningar från Hall.

Så nu har vi fått statsministerns syn på proportioner. En justitieministers ansvar för problem i enskildheter inom verksamheter han är ansvarig för – avgång. En justitieministers ansvar för att förstå och ställa sig bakom vår grundläggande rättsordning – ej avgång.

Vare sig statsministern eller justitieministern bemödar sig om att ta debatten om vad Beatrice Ask menade och om det verkligen är rimligt att en justitieminister för sådana åsikter till torgs.

Själv tänker jag kanske framförallt på frågan om oskuldspresumtion. Men en mängd kloka debattörer har i dagarna pekat på andra brister i Tant Gredelins resonemang. Mårten Schultz frågar sig om vi vill att skam ska vara en del av vår straffrätt? Lisa Magnusson pekar på den förlegade synen på kvinnlig oskuld som ligger bakom justitieministerns tankegång. Peter Andersson vill inte att Sverige har en justitieminister som inför glåpordssamhället. Bara för att ta några exempel.

Tomas Bodström ställer nu skriftliga frågor till såväl Ask som Reinfeldt. Det är bra. Det är många som kräver justitieministerns avgång nu, och om inte Ask kan förklara sig är jag böjd att hålla med. Men för mig är inte hennes eventuella avgång huvudpoängen. Poängen är att få klarhet i vad som är hennes uppfattning i den här frågan. Vi behöver inte locket på – skademinimering och försök att avleda uppmärksamheten nu. Vi behöver ett samtal om våra rättsgrundsatser där justitieministern, statsministern och andra företrädare för regeringspartierna berättar hur de ser på rättsamhället. Vi behöver inte slagord, vi behöver förklaringar.

Men det jag läser mellan raderna i Reinfelts svar till TT, är att han tycker att alla tjänar på att debatten lägger sig.

Tack och lov att jag gick ur partiet i tid!

Jag behöver inte referera händelseförloppet eller vad som sagts om sexköpare av vår kära justitieminister. Läsare av den här bloggen lär inte ha undgått att se det annan plats. Annars kan ni se händelsen i klippet nedan. (Däremot kan man av någon outgrundlig anledning inte läsa om justitieministerns faux-pas om man väljer Sveriges liberalaste kvällstidning.)

Det är sorgligt att vi har en justitieminister som inte förstår begreppet oskuldspresumtion, dvs att vi alla har rätt att anses oskyldiga tills motsatsen är bevisad. I en rättsstat ska en dom falla och vinna laga kraft innan man börjar straffa folk. Utan undantag!

Den enda trösten jag finner i detta är att jag och (Sveriges just nu mest korkade politiker) Beatrice Ask inte längre är partikamrater.

Visst kan man se en möjlighet i detta som Peter Santesson-Wilson, som vill se en annan moderat justitieminister. Men det sorgligaste är ju att det inte är en ny justitieminister vi behöver utan en ny regering, kanske till och med en ny riksdag.

För många av dagens politiker tycks tro att enligt dem aldrig så beaktansvärda åtgärder mot moraliskt anstötliga samhälleliga avarter  (prostitution, sexövergrepp mot barn eller narkotika) automatisk är så beaktansvärda att demokratins och rättssamhällets grundsatser kan åsidosättas. Beatrice Asks idé om gredelina kuvert (är det bara en slump att hon väljer lila) ställer ett smygande problem i blixtbelysning. Vi har sett politiker med bristande demokratiska reflexer tidigare. Bara för några dagar sen hade vi ett annat exempel på när ett pragmatiskt förhållningssätt i en sakfråga tilläts sätta demokratins grunder på undantag, när Johan Pehrson och samma Beatrice Ask kör över lagrådets kritik av förslaget om drogtester av barn under 15 år. Med risk för att bli kallad drogliberal så vill jag slå fast att rättsvårdande instanser inte är mogna uppgiften att avgöra när det är rimligt att djupt kränka barns integritet för att man vill rädda dem undan ”ett öde värre än döden” (läs knark). Tittar vi utanför narkotikapolitiken och viljan att lagföra torskar skulle jag kunna fortsätta räkna upp utspel från politiker på båda sidor blockgränsen som i högre eller lägre grad visar på bristande respekt för demokratins grunder.

Detta handlar alltså inte om att peta en justitieminister. Svensk politik behöver riksdagsmän som förstår vilka demokratiska värden som inte går att tumma på och som är beredda att kämpa för dem varje dag.

Jag personligen tror att det säkraste sättet att åstadkomma det är att rösta in Piratpartiet i Sveriges riksdag. Till er som inte kan tänka sig att rösta på en pirat, vill jag rikta uppmaningen att åtminstone fundera över vilka politiker i de andra partierna ni ger ert stöd. Ställ er frågan hur bra deras demokratiska reflexer är.

http://www.expressen.se/ledare/1.1921679/eric-erfors-kisstvanget-borde-stoppas