Mot bättre vetande

Bästa rubriken idag är Piratpartistens: ”April, april din dumma sill, jag kan stämma dig på vad jag vill!”, den sammanfattar känslan inför IPRED-vansinnet.

Ett av de mest träffande inläggen är från Anders Mildner » Vi vet ju:

> Det borde vara fullständigt omöjligt för någon att diskutera dessa lagar utan att inse att vi har att göra med en yttrandefrihetsfråga. En integritetsfråga. En demokratifråga.
>
> Nu, så här dagen före Ipred, går det att höra företrädare för olika delar av nöjesindustrin uttala sig positivt och glatt om utvecklingen. Jag måste säga att jag tycker att det är trångsynt.
>
> För visst kan vi diskutera branschfrågor, affärsmodeller och nya initiativ – personligen tycker jag att det är väldigt spännande – men jag kan garantera en sak: det kommer inte att vara särskilt kul att syssla med n-å-g-o-n-t-i-n-g i en värld där yttrandefriheten är nedtryckt till fotknölarna.
>
> Alltså: även om alla de här åtgärderna skulle fungera – vilket de flesta faktiskt är överens om att de inte kommer att göra – så skulle priset som vi får betala som samhälle vara alldeles för högt för att det skulle vara värt det.

Det är klockrent, och det är tungt.

Det är klart att frågorna om FRA, telekomdirektivet, IPRED, ACTA och alla andra kränkande förkortningar och omskrivningar handlar om yttrandefrihet. För yttrandefrihet är inte bara att kunna yttra sig, utan att faktiskt våga yttra sig och lita på att man inte blir brännmärkt, avlyssnad eller kartlagd.

Det är klart att det handlar om integritet, eftersom kartläggning och övervakning innebär att man censurerar sitt beteende. Man handlar med andra ord som en ögontjänare, som man tror man skall.

Det är klart att det innebär att det även är en demokratifråga. Om folk censurerar sitt beteende och funderar på om de vågar yttra sig fritt, då har vi inte längre demokrati. Om det inte kräver skuld att råka ut för sanktioner: om bankkontot kan frysas, datorerna beslagtas och allt innehåll skärskådas utan bättre bevisning än ett abonnemang — då kommer inte ens våra egna datorer att vara vårt självklara revir.

Den personliga datorn är i det moderna samhället MER privat än dagboken. Sina dagliga besvär och sysslor delar folk med sig av på twitter, facebook, bloggar, myspace, linkedin och så vidare. Det som är på den egna datorn är däremot heligt, för där finns det mest privata — det inte ens familjen alltid får tillgång till.

Åren mellan sekelskifte och fram till för kanske tre år sedan har inneburit en frihetsrevolution. Alla kan komma till tals, alla kan på egna meriter försöka få omgivningen att lyssna och nästan ingen information går längre helt att mörka. Det som skett under det senaste året är rena kontrarevolutionen, ett försök att få tillbaka fåren i fållan.

Det tycks som om politiker, företagsledare och en å annan journalist är livrädda för den nya fria människan, den som inte tillåter att förlora tolkningsföreträdet. Vi har skakat om deras tillvaro skrivit om spelreglerna och fått själva grundvalarna att skaka — nu kommer motreaktionen.

Nu handlar det om rädsla, eller avsaknaden av rädsla. Alla fåren tänker inte gå snällt till slaktaren, vissa tar sig ton och visar hornen.

Det är en verklig skitlag, en som slår mot basen för lag, rätt och demokrati utan att ens vara effektiv. Eller som HAX skriver i Expressen:

> Den som är oskyldig har alltså allt att frukta, vid misstag från skivbolagsspionernas sida. Erfarenheten från länder med liknande lagstiftning visar att misstag förekommer.
>
> Min uppfattning är att Ipred är övervåld. Därför tycker jag att det är bra att det finns verktyg för att skydda sin anonymitet på nätet. Många av tjänsterna skyddar också svenska folket mot FRA:s automatiserade massavlyssning. Egentligen borde alla använda sådana här anonymiseringstjänster. Att vilja vara anonym är inget brott. Man kan ha rent mjöl i påsen och ändå tycka att det är obehagligt att företag och myndigheter övervakar och kartlägger vad man har för sig på internet.

Nu måste jag rent praktiskt fundera på hur jag skall kunna öppna upp mitt eget Ipredia utan att det inkräktar på mitt jobb och mitt privatliv. Det skall väl gå på något sätt, för idén är för bra för att rinna ut i sanden.

Reglera piratjägarna inte piraterna

Sedan ungefär ett decennium pågår en ”feeding frenzy” i piratjägarorganisationerna. Dessa organisationer har vattentäta skott gentemot de kreatörer de säger sig företräda. Om någon av dessa kreatörer någonsin får en krona från antipiratorganisationernas fantasiskadestånd, så är det dags att plocka fram en stege och måla ett svart kors i taket.

En tolvåring, med ett modikum av internetförmåga och engelsk läsförståelse, skulle på någon timme kunna skaka fram en handfull hårresande exempel. Fall där dessa arméer av advokater sysslat med saker som går totalt på tvärs med logik, rättsmedvetande och vanligt sunt förnuft. De använder rutinmässigt hyckleri, lögner, manipulation, tveksam bevisning, mutor, digitala brott, oproportionerliga krav som syftar till terror, och rena utpressningsmetoder.

Dessa organisationer är bra mycket farligare för det moderna demokratiska rättssamhället än en hel legion av hemmapirater. Det skulle vara långt mindre farligt för Sverige att ha nio miljoner fildelare, än att tillåta dessa organisationer att fullt ut importera de amerikanska moderorganisationernas metoder.

Vad skulle hända om alla svenskar fildelade? Jo det som skulle hända är att de som vill sälja musik, film, mjukvara och dylikt i detta land, skulle vara tvungna att göra det på ett sätt och med villkor som tilltalar kunderna. Det skulle helt enkelt vara nödvändigt, eftersom alternativet skulle vara att helt lämna den svenska marknaden och skapa en form av vakuum. Naturen försöker jämt fylla alla vakuum.

Dessa organisationer är som mest effektiva när samhället är som mest ofritt. De kommer med tingens inneboende logik att sträva efter att maximera sin effektivitet, vilket om ingen säger stopp sätter p för vår frihet. Jag har svårt att föreställa mig att ens den mest förhärdade upphovsrättsivrare verkligen vill bo i den typ av samhälle som är den logiska följden av ett sådant resonemang.

Not: Flera av länkarna är hämtade från PiratJanne.

Från klarhet till klarhet tycks det…

Ett bedrägligt lugn har sänkt sig över FRA-debatten. Ekonomisk kris, mediehaveri och principlöshet har skapat en känsla av trötthet och besvikelse. Det är en pyrande krutdurk, en som när som helst kan flamma upp i nya utbrott. Just nu kan man lockas att tro att regeringen vunnit, en pyrrhusseger visserligen, men ångvälten har rullat och marken är till synes platt.

Tydligen är det i alla fall så pass lugnt och så mycket diversioner från andra frågor, att Reinfeldt känner sig trygg att plocka upp nästa handgranat mot den svenska personliga friheten, rättssäkerheten och integriteten. Den här gången är det fildelning som skall sågas vid fötterna, och det spelar ingen roll vad det kommer att kosta Sverige och svenskarna.

Som vanligt skjuter man sig i foten för att slippa gå:

IDG/CS Piratjägarlagen är klar:

> I lagrådsremissen föreslås också att rättighetshavare ska få samla in och behandla personuppgifter som ip-adresser om ”intrångsgörare” i den mån behandlingen är nödvändig för att ett rättsligt anspråk ska kunna ”fastställas, göras gällande eller försvaras”.
>
> I dag kräver sådan behandling särskilt tillstånd från Datainspektionen. Den som hanterar uppgifterna kommer fortfarande att stå under Datainspektionens tillsyn.

Skälet till att den typen av register kräver datainspektionens tillstånd, är att den typen av uppgifter är oerhört lätt att missbruka. Sådana register och sådan uppgiftsbehandling skall egentligen bara kunna göras av polis eller rättsväsende, och ifråga om IP-nummer av den tjänsteleverantör det närmast berör.

Fortsätt läsa ”Från klarhet till klarhet tycks det…”