Principer och immateriellt skydd

Rikard Bergsten på Trygghetsvakten skrev ett närmast bejublat inlägg i förra veckan om en uppfinnares syn på upphovsrätt.

Nu kommer fortsättningen där han efter att ha läst kommentarerna efterlyser de som försvarar upphovsrätten. Han vill ha en principdiskussion inte juridiskt hårklyveri:

> I andra forum har försvarare av rådande system kommenterat min artikel, dock alltid utan att beröra kärnpunkten om vad som är ett rimligt skydd. Juridiska spetsfundigheter kring Bernkonventionen och internationella upphovsrättskyddssystem intresserar mig inte. Jag förde och vill föra en principdiskussion om vad som är syftet med upphovsrätt, patent och andra immateriella skydd.

Våga diskutera principer för immateriellt skydd” är klart läsvärd, fortfarande med lika mycket integritet, lika modigt och lika resonerande — läs den!

Hör upp liberaler, det här berör liberala kärnvärden

Det är en maxim bland liberaler att staten inte skall lägga sig i marknaden mer än absolut nödvändigt. Det baseras i erfarenheten att stater inte precis briljerat som företagare. Det baseras också på insikten att när stater lägger sig i så rubbas marknadens jämvikt och ofta även konkurrenssituationen.

En stat bör absolut inte premiera några marknadsaktörer framför andra, särskilt inte om dessa marknadsaktörer redan har en dominerande position eller till och med ett monopol eller en kartell. Det man kan göra är att stävja monopol och kartellbildningar. Det gör man i så fall för att inte behöva gå igenom den långa och ofta smärtsamma process där ett monopol överlever sig själv och till slut går under.

Som jag underförstått påpekade i mitt lilla inlägg om Georgia Wonder, så är de nya kanalerna för informationsdelning en väg för nya aktörer att bryta den reella monopolet (eg. oligopol) från ett fåtal stora och totalt dominerande aktörer i medieindustrin. Att stävja de nya kanalerna är därmed i praktiken att premiera jättarna på bekostnad av de små. Det betyder att staten går in och styr marknaden på ett sätt som är allt annat än grundat i liberala kärnvärden.

Vad vi i praktiken gör som samhälle genom att stifta allt tyngre lagar och beivra privatpersoners småbrott mot upphovsrättslagen, är att vi rubbar den naturliga utvecklingen av marknaden. Vi premierar några stora aktörers intressen och kväver de små konkurrenterna. Vi premierar en likriktning och en stagnation. Vi kväser de som söker nya vägar och nya kanaler.

Det är inte samhällets uppgift att rädda döda affärsidéer, inte heller att premiera vissa aktörer på en marknad. Vi kan inte lösa det illegala ”fildelningsproblemet” genom att gå i de stora aktörernas ledband. Inte om vi samtidigt inte vill kasta våra principer i sjön, men då kan vi knappast kalla oss liberaler.

Göran Widham och Marcus Fridholm