Gästbloggare: Mattias Bjärnemalm

Mattias ”Mab” Bjärnemalm har gjort en av de mer spektakulära gästbloggsturnéerna  jag sett bland olika piratbloggare. Han började sin turné hos allas vår Emma Opassande och hoppade sedan vidare till Jacob Dexe, Anna Troberg, Klara Tovhult, Sandra ”Terobi” Grosse, Fredrik Holmbom, Tess ”Tsim” Lindholm, Björn Felten, Mikael Hedberg, Mikael Nilsson, Victoria Westberg, Hanna Dönsberg, 2022, Johanna Julén, Emil Isberg,  Sophia ”Dexion” Blomqvist, Piraten Anders, Stefan Flod och Rick Falkvinge.

Därefter var det en liten paus. Nu är det dags igen och vi är nästa blogg till rakning.

So, with no more ado, let’s get ready to RUMBLE!…

Ett förslag till vågmästarstrategi 2.0

Piratpartiet har haft sin vågmästarstrategi mer eller mindre oförändrad sedan partiet grundades 2006. Själv har jag aldrig gillat den, även om den givetvis har sina goda sidor. Nu när vi befinner oss i en självrannsakansperiod tänkte jag därför lansera ett förslag på hur vi kan förändra vår vågmästarstrategi för att göra den mer mänsklig och mindre spelteoretisk.

Jag vet inte hur många som har läst vår nuvarande vågmästarstrategi, men om du ska få ut något av det här inlägget rekomenderar jag att du börjar med att läsa den.

Texten hittar du här: http://www.piratpartiet.se/vagmastarstallning

Om jag tillåts raljera så säger den ungefär såhär: ”vi ska utnyttja vår position som vågmästare i riksdagen till att maximera vårt inflytande genom att bete oss som skitstövlar och spela ut blocken mot varandra”. Normalt rättfärdigas det med en retorik om att det ”ändå inte är någon större skillnad på blocken. Vem bryr sig om lite procent hit eller dit”.

Problemet jag har med vår strategi, utöver bristen på förståelse för att samarbete (även när det sker över partigränser i riksdagen) fungerar bäst om man lyckas bygga upp ett ömsesidigt förtroende, är att den tar blockpolitiken för given. Det gör inte jag.

Jag har aldrig sett tjusningen med trenden mot allt starkare blockpolitik i Sverige. Visst blir det enklare för media att skapa dramaturgi kring två sidor som ställs emot varandra, men om priset är att nyanserna i politiken suddas ut är det ett pris som är för högt att betala. Och då ska inte vi pirater stärka den blockpolitiska dikotomin genom att ta blocken för givna.

Politik handlar om att vilja, och därmed bör vi fundera på vilken sorts regering vi vill se, och sedan sträva efter en sådan istället för att köpa blockpolitikspaketet med hull och håll.

Jag skulle därför vilja slänga fram ett utkast till en vågmästarstrategi 2.0, och hoppas att det kan leda till att andra tar vid och utvecklar mitt förslag vidare så att vi får ett eller flera genomarbetade förslag som partiet sedan kan ta ställning till.

Så här kommer därmed mitt utkast, som alltså är tänkt att ersätta den nuvarande vågmästarstrategin i sin helhet:

Piratpartiet i vågmästarställning

Piratpartiet bygger inte våra ställningtaganden utifrån den förlegade uppdelningen i höger/vänster, utan vill istället tillföra ett informationspolitiskt perspektiv på politiken. Det vi är intresserade av är ett öppet samhälle där kulturen och kunskapen släppts fri och där marschen mot kontrollsamhället avbrutits.

Vårt mål är att komma in i riksdagen för att där kunna bidra med ett nytt perspektiv som saknas hos de partier som sitter där idag och vår förhoppning är att vi når ett brett stöd för våra frågor hos de övriga partierna och därigenom lyckas få igenom vår politik.

Eftersom blockpolitiken visat sig förödande för inte bara utvecklingen inom de frågor som vi driver utan även för politiken i Sverige i allmänhet så ser vi helst en riksdag där regeringsmakten inte avgörs utifrån blockpolitik. Istället tror vi att det bästa för våra frågor är om en minoritetsregering bestående av mittenpartier leder landet. Vi kommer stödja alla försök att bilda en sådan regering så länge vi upplever att den lyssnar till våra krav och tar till sig vårt informationspolitiska perspektiv.

Vi har inga ambitioner på att ingå i ett regeringsunderlag under den kommande mandatperioden, utan tror att vi har störst möjlighet att få gehör för vår politik som ett stödparti till en blocköverskridande minoritetsregering.

Ett postivt budskap

Den här posten är lite som att tänka högt, det är ännu rätt oformulerat och jag kan råka hamna i galen tunna. Det får ni stå ut med, för ibland behöver saker sägas innan de är färdigformulerade.

Det handlar om positiva och negativa budskap. Det handlar om visioner och konkret politik. Det handlar om att Piratpartiet trots försök till motsatsen fortfarande är lite ”nä nu jävlar” i hela sin retorik och politiska budskap.

Vi samlas kring ilska över demokrati som håller på att utarmas; ilska över en dalande rättssäkerhet; ilska över moralister som vill lägga sig i våra liv; ilska över korporativism; ilska över korruption. Precis som socialdemokraterna förlorar på att deras retorik genom större delen av valrörelsen och tidigare under mandatperioden handlat om kritik mot alliansregeringen, snarare än om den egna ideologin och de egna visionerna, så förlorar vi på att vårt främsta budskap är ilska.

Vi kan naturligtvis inte bortse från den ilskan, för det handlar om så många för ett fritt och öppet samhälle centrala värden. Vi är awesome inte bara i vad vi gör med små medel, utan i att vi orkar vara vakthundar.

Vi måste dock dra i vår retorik och det rätt ordentligt. Vi måste i mycket högre grad komma med positiva och visionära budskap. Vi måste formulera vår egen sammanhängande ideologi som målar ut det samhälle vi vill ha.

Integritet – Kultur – Kunskap är en bra treenighet, det är inte tu tal om det. Det vi måste göra är att flytta in budskapet i folks vardagsliv och visa hur det höjer deras livskvalitet direkt och indirekt. Vi måste verka hela tiden.

När jag läser 2022.nu, slås jag av hur otroligt rätt Jimmy träffade med idén. Vi behöver visa vad vi vill, vart vi är på väg och hur det är relevant i vår samtid. Det brinner i knutarna att sätta upp en tankesmedja, för den slags visioner som 2022 står för är vägen framåt, men det behövs mer, det behövs hela tiden, det behövs en större spännvid både i det som är nära och troligt och det som är längre bort och rena spekulationer.

Vi behöver fyra år på oss att bygga våra visioner till något nytt, som inte får halva partiet att känna sig svikna, men som samtidigt innebär att vi kan presentera en konkret och verklighetsanknuten positiv politik inför nästa val.

Är ni med mig?