Med tanke på moralpaniken och debatten om tittförbud. Vem bestämmer vad som är pornografiskt? Är det nakenheten, eller syftet med bilden, eller är det något annat som är svårt att ta på som händer inne i betraktaren? När blir det porr för dig?

Fullt påklädd, kommersiellt syfte, utan stark sexuell laddning

Källa: Calvin Klein-modell

Visar lite  hud, kommersiellt syfte, utan stark sexuell laddning

Källa: Bild från Women Fashion and Lifestyle

Visar lite mer hud, kommersiellt syfte, med viss sexuell laddning

Källa: Bild från stylehive

Påklädd, erotiskt syfte

Källa: Bild från Photobucket

Visar mer hud, erotiskt syfte

Källa: Bild från Photobucket

Visar mycket hud, kommersiellt syfte, utan stark sexuell laddning

Källa: Bild från Surfshot

Visar mycket hud, kommersiellt syfte, med viss sexuell laddning

Källa: Advertising wallpaper från Valisere

Visar mycket hud, erotiskt syfte

Källa: Bild från Slitz

Naket, kommersiellt syfte

Källa: Bild från Brasiliansk alkoholreklam – Cabana

Naket, erotiskt syfte

Källa: Bild från programmer-art.org

Naket, ”porrestetik”

Källa: Bild från Penthouse

När blir det porr för dig?

Kan du inte angripa någon i sak, så angrip deras person, deras historia. Det är inte så noga om du berättar hela historien, tvärtom är det oftast mer effektfullt att berätta valda delar. Att det gör att du indirekt ljuger genom att förtiga är inte så noga, det är endast i en rättssal sådana saker räknas lika med en direkt lögn.

Den som senast fått känna på den smällkaramellen är Henrik Alexandersson, allas våran HAX, tokliberal och stridbar bloggare och bryssellobbyist.

Vi pratar om en människa som kan konsten att skaka om makthavare. En person som inte räds att publicera protokoll som visar hur myndigheter missköter sig, även om det innebär en risk för åtal. En skribent som gräver djupare än de allra flesta journalister riktigt vågar, och som inte räds att öppet ta ställning.

HAX har ett brokigt förflutet, liksom många verkligt intressanta människor har. En av de saker han gjort i sitt liv är att filma pornografi för Carl Serung, något han inte gillade eftersom farbror Serung inte spelade rent mot tjejerna. Eller för att vara mer brutal så tankade han dem med alkohol och förnedrade dem.

På 90-talet började jag som reporter på en herrtidning. Eftersom jag kan hantera så väl professionell foto- som videoutrustning övertalade man mig att vara med vid företagets filminspelningar. Jag har inget emot porr. Däremot är jag stenhårt emot när någon tvingar eller lurar någon annan att göra saker som den personen inte vill. Jag insåg snabbt att det som skedde minst föll under rubriken ”lurar”. Så jag exponerade verksamheten genom att träda fram som ”kameramannen Per” – med utsmugglade bildbevis – i TV4, Aftonbladet och Expressen. Vilket bidrog till att sätta stopp för verksamheten. Enligt Expressen levde jag efter detta under hot, även om det aldrig kom till skarpt läge.

Som Mary säger:

Förvisso ingår det i det politiska spelet att försöka ta udden av den andre, men man ska aldrig underskatta sin publik. När Expressen börjar skriva om bloggaren HAX och hans inblandning i porrbranschen som någon slags förklening av hans lämplighet har det gått för långt. Hade han hållit på idag skulle jag iofs personligen spöa upp honom. Men nu är det här en gammal dumhet och man ska inte behandla människor som om de inte lär sig av sina misstag. Det är ett misstag. För faktum är att HAX avslöjade porrkungen så att han åkte dit. Det var en bra grej.

Expressens artiklar, framförallt artikel två, är hårt vinklade för att visa hur ”omöjlig” HAX borde vara som hjälpreda till Christian Engström i Bryssel. Mona Sahlin och Lars Ohly får uttala sig och den första känner vämjelse och den andra tycker det är pinsamt, men det är inte utan att man undrar hur frågorna till dem ställts? Kan det vara så här:

–Är det OK att Piratpartiet anställer en av Serungs tidigare medarbetare som assistent i Bryssel?

För det var väl knappast så här?:

–Piratpartiet tänker anställa den man som smugglade ut band till pressen och gjorde Carl Serung omöjlig i Sverige, tycker ni att det är OK?

Käre Karl-Johan Karlsson, de flesta människor har en historia, behandla den varsamt. En dag är det kanske din egen som ifrågasätts, och då vill du nog att folk hanterar den schysst.

Sen kan man verkligen fråga sig vad Expressen har för rätt att komma med moralism?

Ett bra tecken på att man är ute på djupt vatten är om politikerbloggen gör ett ”avslöjande”. Jag har en gång för alla bestämt mig för att inte länka dit, men för de som ändå vill läsa så har ni url:en till inlägget med den tendentiösa titeln ”HAX försökte förekomma Expressens porravslöjande” som text här: http://www.politikerbloggen.se/2009/07/01/22062/

Ge er nu Expressen, här är ni helt åt helvete fel ute.

Hanna E Lindberg, skriver veckans dummaste krönika i Metro. Möjligen den dummaste i alla tidningar till och med.

Hanna vill:

Införa porrskatt.

Låta dem som använder porr betala för sig. Är det inte olagligt att titta på övergrepp och kvinnoförnedring ska det i alla fall kosta. 200 spänn för en vanlig porrfilm. 300 för en tidning där öststatsflickor blir påsatta av tre män samtidigt.

Det skulle leda till två saker: Mindre konsumtion och mer pengar till staten. Precis som med spriten, rökningen och annat som är skadligt för samhället.

Vi som använder porr betalar väl redan för oss. Vi betalar det pris som satts på en fri marknad. Vi betalar dessutom redan skatt i den ordning som sker på alla produkter och tjänster. OK, vissa av oss hittar utmärkta gratiskällor för våra behov, internet kryllar ju av dem.

Andra betalar ohederligt mycket och blir lurade på konfekten av skrupellösa skojare som vet att en kombination av skam, okunskap och sexuell frustration kan få folk att lägga ut stora summor pengar utan att kontrollera att det får något för dem. Telefonsexlinjer, porrabonnemang på internet, uppläsning av porrnoveller – exemplen är många.

Att bygga ett rättvist straffskattesystem för denna flora av seriösa och oseriösa, gratis amatörporr och svindyra lyxartiklar, produkter och tjänster är förmodligen en omöjlig uppgift. Vem ska dra gränserna? För gränser behöver dras. Det som är porr för mig är inte porr för dig. Eller ska allt naket beskattas?

Redan här tycker jag som ni förstår att dumheten är monumental. Men Hanna trampar vidare till en helt annan nivå.

Men internet då, tänker ni. Det är ju där den finns. Gratis. Inte längre.
Nu med ipred-lagen är det stopp för illegala nedladdningar. Trafiken nästan halverades dagarna efter den nya lagen började gälla, enligt nyheterna.
När nedladdningen är olaglig återstår abonnemang. Då kan skatten ticka in. För vem vill bli tagen av polisen för att ha tankat hem ”Dirty mamas booby nights”?

Om Ipred-lagen stoppar något överhuvudtaget så lär det inte vara porren. Jag vill se de porrupphovsmän som bestämmer sig för att det är en bra affärsidé att försöka stämma de som bryter mot deras upphovsrätt. Inte bara för att porrindustrin inte har lust att figurera i domstolarna.

Gratis-spillet är ju deras bästa marknadsföring. Hela branschen bygger på att många tittar och några få betalar – dyrt. Sexindustrin fattar internet, de fattade internet först av alla. Och de flesta andra industrier har mycket att lära av dem om den nya ekonomin – User Generated Content, The Long Tail, Free – you name it!

Om det är något som hotar den kommersiella porren på internet så är det inte Ipred, utan den ideella porren eller vad vi ska kalla den. Alla de som gärna delar med sig av sina amatörpornografiska alster via diverse video och fildelningskanaler. Hur ska vi straffbeskatta dem Hanna?

Andra skriver

Bitchslap Barbie vet inte vart hon ska börja ens…

Badlands Hyena vill starta en antiporrbyrå.

Antiporrbyrån kan organisationen kallas. APB får möjlighet att spana på Internet och om man upptäcker någon som tittar på någon form av porr kan den skyldige dras inför domstol och dömas att betala 100.000. Om han går med på förlikning kan han få betala 50.000 inom tio dagar.

Den 5 mars är det tydligen Stora Bokbytardagen. Kanon med bokbyte tycker jag och har hoppat på alla möjliga sådana initiativ, kedjebrev, att lägga böcker på offentlig plats i förhoppningen att de ska bli upphittade. Men nu har jag heölt enkelt bestämt mig för att hoppa av jippon. Alla dagar är en potentiell bokbytardag för mig. Mitt bibliotek är nämligen fullt. En annan sida och GP förklarar vad det handlar om. Det finns en grupp på Facebook också.

I nyhetsfloden läser jag också något jag alltid misstänkt. Ju mer porrintresserad desto mer kristen.
Mormonerna i Utah toppar porrsurfarligan i USA skriver DN, men de flesta kommentatorer verkar utgå ifrån att kasualiteten går från att man är kristen alltså läser man porr. Det är ju inte logiskt. De syndiga porrkonsumenterna blir ju natuligtvis religiösa i pur skräck för konsekvenserna av sina synder! Mymlan kommenterar, Dagens webbredaktör analyserar porrvanor.

Idag slog också Second Opinion upp portarna på allvar, fast av någon anledning står det fortfarande Beta på sidan. Kul initiativ i alla fall. Och rättelse av psykiatrikern Mikael Landén var intresseant för mig som både har diagnosen ifråga och har varit patient till just honom.

En annan nyhet som många kommenterat är Linda Skugges skilsmässa. Jag tycker ju att vi kan lämna den till Linda och Johan och deras barn. Men jag kan inte låta bli att kommentera Schymans försök att göra politik av den.

Nu är jag inte intresserad av Skugges privatliv men som den symbol hon är finns det en intressant utveckling. Kanske har hon tänkt om? Kommer hon i så fall att sätta nya trender? Kommer hon att, precis som jag och F!, offentligt ge uttryck för att det visst kan vara ett framsteg med en separation och att det vore bra om vi inte kvävde varandra (och kärleken) till döds i kärnfamiljsmyten?.

Jomen, vi ska inte intressera oss för Lindas privatliv, men vi kan gärna använda detta enskilda exempel för att dra slutsatser om hela samhällsklimat, ungefär så här:

Tänk om det är så att Skugges skilsmässa är ett tecken på att kärnfamiljtrenden håller på att förlora greppet, också inom kulturen? I så fall är det ett gott tecken. Något att glädjas över så här före 8 mars.

Bravo Schyman, tjejer ska ju helst bråka med varandra för mansaken skull.

Vi är i fara.

Någonstans under det senaste seklet muterade svenskens DNA och liknar nu mest sådana djur som portugisisk örlogsman och andra kubmaneter. Vi ser tecknen i en allt större fyrkantighet i kombination med avsaknad av ryggrad och en allmän giftighet som drabbar nästan slumpmässigt.

Jag talar naturligtvis om hur vissa icke namngivna handlare helt tappat besinningen med sina legkontroller.

Det kan tyckas vara en storm i ett vattenglas, eller till och med ett utslag av tjurgubbar och gummor som ringer kvällspressen istället för att garva åt saken och gå vidare. Det finns väl en viss sanning i detta: man kanske borde garva åt saken.

Fast, det förstås, jag garvar inte.

Skälet är enkelt, det är ett tidens tecken, ytterligare ett steg i ”de små stegens tyranni”. Det är med andra ord en del av samma fenomen som leder bort från det öppna samhället, mot ett som präglas av övervakning, kontroll, och diverse åtgärder som är enormt ineffektiva men motiveras av en allt ökande moralism och allmän mobbmentalitet.

Vi har glömt att vuxenhet implicit innebär förmåga att ta ansvar för sig själv och sina beslut. Därmed förvandlar vi hela samhället till ett dagis där medborgarna är barnen och beslutsfattarna är dagispersonal. Vi omyndigförklarar den svenska befolkningen och gör dem artificiellt hjälplösa.

Twentysomething, som jag länkade till ovan skriver i samma inlägg:

Nej, men visst är det en aning överdrivet att de måste kolla legitimation på sådana som är uppenbart över 18 år. Jag vet inte riktigt hur det funkar överallt, men jag var med om samma sak när jag var på affären här i Umeå. Jag skulle inte köpa men en tant bakom mig som inte ville visa leg (varför vet jag inte) skulle ha öl har jag för mig. Då sa kassören att han var tvungen att ta det eftersom han måste knappa in personnumret i kassan för att kunna registrera köpet och kunna gå vidare med andra varor. Om han bara sa så för att få ur henne personnumret eller om det är så vet jag inte. Mycket möjligt är det ju i alla fall (båda alternativen alltså).

Att stå okritiskt till detta är för mig bara mer av samma aningslöshet. Det visar hur tillvänjda vi blivit till kontrollsamhället. Vad skall affären egentligen med hennes personnummer till? Skall de föra statistik? Har de datainspektionens tillstånd för sådana dumheter?

För mig är det slentrianmässiga användandet av personnummer i Sverige faktiskt rätt obehagligt. Det är en unik identitet, och med det i handen är det en barnlek att få ut mängder av information om en person, information som bör vara privat. Dessutom finns det vittnesmål om hur lätt det är att missbruka persondata. Har du någons personnummer och är lite förslagen, så kan du låna personens identitet.

Personnummer, i den svenska bemärkelsen, är ett rätt ovanligt fenomen. Våra nordiska länder har hakat på, men så gott som överallt annars använder man ett nummer helt skiljt från födelsedata — och dessutom nästan aldrig använt utanför kontakten med myndigheter, och knappt ens det. Skulle ett system som det svenska föreslås internationellt, skulle det i vissa länder leda till närmast revolutionär stämning — det skulle ses som det slutgiltiga ogiltigförklarandet av all personlig integritet. Men vi är så vana vid det att vi många gånger slentrianmässigt använder det istället för våra namn.

För mig som är tillräckligt gammal i gården för att ha sett utvecklingen är det obehagligt. Jag kan på rak arm säga att om jag jobbade i affär, och om min boss krävde att jag skulle ta leg på alla oavsett ålder för köp av cigarretter, lättöl etcetera — då skulle jag berätta för honom eller henne precis hur smart jag tyckte det var. Dessutom skulle jag om han eller hon framhärdade ägna mig åt civil olydnad. Skulle min boss då hota med grått papper, skulle jag snabbt som ögat gå till facket och ge dem en heads-up. Det är helt enkelt så att jag är tillräckligt gammal för att vara en tillräckligt ”tjurig gubbe” för att inte spela med i det spelet.

Expediternas ryggradslöshet framstår för mig som hårresande: hur kan man få för sig att kräva legitimation av folk som är 35+, eller till och med pensionärer? Det är ju helt enkelt bara spåndumt.

Är det inte dags att vända den utvecklingen snart?