Ofattbart

Det är demokratins förbannade tragedi att den är så sårbar för de som helt saknar skrupler. De organiserade terroristerna eller den ensamma galningen, kan båda smyga sig in i demokratins sovrum och ställa till massaker.

Händelserna i Norge lämnar mig mållös och jag visste knappt om jag skulle kunna skriva om dem. Bara tanken på skräcken hos de femhundra ungdomarna, som isolerade på en ö plötsligt inser att räven är lös i hönshuset, får det att knyta sig i magen på mig. Nästan en av fem klarade sig inte.

Den naturliga och spontana reaktionen blir lätt ett: ”aldrig mer!” — det vill säga samma reaktion som gav oss ”kriget mot terrorn”. Men detta var ett angrepp på demokratin och det rätta svaret är inte att avveckla den på egen hand. Vi behöver inte vara naiva och korkade, utan måste bara minnas vad som är vårt samhälles verkliga styrka. Sen kan jag på ett personligt plan önska att gärningsmannen/männen får brinna i helvetet…

Norrmännen verkar hittills ha bra minne och jag är imponerad och rörd. De pratar om att de måste ha ”mer” demokrati, när nu demokratin angrips. De pratar om att inte låta sig kuvas. Det kommer säkert bli mer kontroller av offentliga byggnader och ett hårdare skydd av beslutsfattare och intressegrupper, men överlag verkar man ta händelserna med en fattning som imponerar.

Idag är jag norrman.