Alltså jag skiter i hyreshärvor, men…

Seriöst. Det finns bara två saker med Juholts hyreshärva som verkligen sticker i ögonen på mig.

Det ena är att hans eget parti (liksom de andra sju riksdagspartierna) inte precis sprungit man ur huse för att göra något åt absurda hyresbidragsregler. Om kreti och pleti skall förväntas ha järnkoll på alla regler, så bör ansvariga politiker ha det. Vi medborgare kan inte skylla på att vi inte visste, så det bör inte heller funka som ursäkt för en partiledare.

Det andra är att han gjort allt han förmår för att dra upp stöveln ur lerpölen han trampat ner i. Som ordspråket går, så låter det värre när man drar upp stöveln än när man trampar i klaveret. Med andra ord är misstanken om att han far med osanning värre än att han klantade sig i första rummet. För att inte tala om eventuella offerlamm, konspirationsteorier och annat larv. Har man gjort fel, så är det bara att säga att det var korkat, att det inte var uppsåtligen, men att man naturligtvis tänker ta ansvar för det — upp till och inkluderande att avgå om situationen så kräver.

Men nog om den förbannade hyran, som i sak är en piss i oceanen till och med jämfört med riksdagens löpande interna kostnader. Visst det är allvarligt, men det är småpotatis i jämförelse med något annat som seglat upp på horisonten.

Study #4

Värre är nämligen misstanken att Juholt ställt sig bakom Reepalus förslag om halvkvädesmedborgarskap. Som idé är det som att säga att nytt medborgarskap i Sverige skall kunna jämföras med när en artonåring tar körkort och kan bli av med det för minsta förseelse de första åren. Det är inte så att jag inte förstår resonemanget om den tänkta problematiken med att folk håller sig i skinnet till att de fått medborgarskap. Jag har svårt att tänka mig att det är ett stort och utbrett problem som verkligen kräver någon slags abrovinker för att komma till rätta med — men OK, jag förstår hur man fått idén.

Vad jag däremot inte förstår är hur man på fullaste allvar kan tycka att det är en bra lösning på ett sådant eventuellt problem att villkora medborgarskapet? A- och B-medborgare liksom, är det verkligen så jävla lyckat? För mig låter det mer som ett förslag med avsändare valfritt parti av det mer främlingsskräckslagna slaget. Det låter i alla fall inte som den socialdemokrati jag har respekt för, även om jag inte själv är eller har varit sosse någonsin.

Om Juholt verkligen stod bakom förslaget och sedan lämnade Morgan Johansson att bära hundhuvudet efter den skarpa kritiken, då har han faktiskt inte på partiledarpositionen för socialdemokraterna att göra. Det är med nöd och näppe ovanför manet ifråga om ryggradslöshet, men strax under snigel.

Jag säger om, eftersom det inte är klarlagt bortom allt tvivel.

Det lämnar hur som helst en fadd smak i munnen, vilket är mindre lyckat eftersom den nuvarande regeringen verkligen behöver en stark och fungerande opposition.

Den korkade upphovsrätten

Ett stort problem med hur upphovsrätt fungerar nu för tiden är hur hela idén om public domain urholkats. Inte bara public domain förresten, utan även det som ofta kallas fair use. Resultatet är att den som söker publikt material använda till harmlösa små projekt ofta står tomhänt. Man kan naturligtvis nonchalera begränsningarna vid privat användning, men man tar en del risker om man får för sig att lägga ut det på youtube eller något motsvarande.

Det är bara att konstatera att till och med SVT sätter hårda begränsningar på sitt material. Rent krasst kan inte vi som licensbetalarer använda materialet utan särskild tillåtelse. Då inställer sig undran vad upphovsrätten egentligen innebär? Var det så det var tänkt att fungera?

För att citera Karl Sigfrid:

> Kreatörer som läser SVT:s webbregler får snabbt veta att här är allt innehåll skyddat av upphovsrätten, och det är strikt förbjudet att sprida eller visa materialet på exempelvis en egen webbsida. Det finns ingen logik i detta. Ett företag som finansieras gemensamt genom en obligatorisk licens bör agera allmännyttigt och på ett sätt som gynnar största möjliga yttrandefrihet. Den egna och andras.

Det är ett exempel på de låsta järngrindarnas filosofi. Vi lägger en våt filt över människors kreativitet genom att låsa in allt som skulle kunna inspirera och bidra.

Det är ett slags det moderna samhällets galenskap. En situation där slutna sällskap kan smyga igenom beslut om förhandlingsmandat i helt orelaterade beslutande församlingar. När beslutet väl är fattat, så sker även förhandlingarna i all tysthet och utan spår av allmän insyn. Det är som om vi inte anförtros att tycka till om överenskommelser som faktiskt kommer påverka hur hela vårat samhälle fungerar:

> Justitiedepartementets utgångspunkt är att bestämmelserna i ACTA-avtalet ska rymmas inom ramen för nuvarande regelverk i Sverige och EU. Både av sakpolitiska och demokratiska skäl måste den svenska positionen skärpas. Det ska inte bara vara en ”utgångspunkt”, utan det ska var ett villkorslöst krav att avtalet inte påtvingar Sverige ny lagstiftning. Det ska också vara ett krav att förhandlingarna offentliggörs så att ståndpunkterna kan utvärderas av politiker, forskare och intresserade medborgare.

När väl frågan sen kommer oss medborgare till del, så kommer den väl att behandlas som FRA, IPRED, eller datalagringsdirektivet. Vi kommer få veta att vi inte har något val, att vi måste fatta beslutet vad vi än tycker om det och att politikerna accepterar det av ren ansvarsfullhet.

Fortsätter vi undvika varje spår av konflikt, så gör vi oss just så maktlösa som politikerna påstår. Den som aldrig vågar höja rösten blir inte heller hörd.

Det finns tydligen politiker med heder

Jag har blivit lite monomanisk på bloggen. Det mesta kretsar kring integriteten just nu. Först var det FRA, sedan kom IPRED, sen kom datalagringsdirektivet och det är ännu mer skräp i faggorna. Det är inte utan att en viss trötthet sänker sig över mig. I min värld bollar man inte bort centrala värden så lättvindigt, att en osäker kunskapsinhämtning eller pluspoäng hos industrilobbyn är nog för att schackra bort demokratiska grundläggande rättigheter.

Därför är det befriande när en av den gamla skolans politiker sätter ner foten. Anders Björck visar prov på civilkurage, och ger samtidigt sin efterträdare som försvarsminister, såväl som regeringen i sin helhet, en rejäl hurril (SvD):

> Avgången är en protest mot FRA-lagarna, en kritik som han ”i hög grad” har fört fram till regeringen.
>
> –Jag har tänkt över detta noga. Lagarna och den kontrollverksamhet man nu tänker sig främjar varken integriteten eller effektiviteten. Jag tror inte på de lösningar som har genomförts och de som nu skisseras från den 1 juli. Då tycker jag det är enklast och renhårigast att de som tror på det här får driva det vidare, förklarar Anders Björck.
>
> Eftersom spaningen kostar så mycket gäller det enligt honom att driva den effektivt och få valuta för pengarna.
>
> –Då är det oerhört viktigt att ha en integritet som fungerar, och inte en massa nya organ som skänker en bild av att det kommer att fungera bättre än det system vi haft tidigare. Det tror jag inte det kommer att göra, säger Anders Björck.

Hedersknyffeln Anders avsäger sig sitt uppdrag som ordförande för Försvarets Underrättelsenämnd, vars huvudsakliga verksamhet kommer vara att bevaka FRA. På ett sätt är det synd, eftersom en skeptiker skulle behövas på den posten. Å andra sidan skulle det behövas att fler väljer den kompromisslösa vägen, gråtande barn som ändå gör som de blir tillsagda har vi nog av.

Expressen skriver:

> –Försvarsministern har bett att jag ska vara kvar till årets slut. Men jag är en hederlig och principfast man, säger Anders Björck, till Svenska Dagbladet.
>
> Kränker integriteten
>
> Anledningen till avhoppet är först och främst är att lagarna om avlyssning är integritetskränkande för svenskarna, anser Björck.

Om fler politiker hade sådant mod och ryggrad, skulle FRA aldrig kunnat röstas igenom.

Ser man dessutom till att det är en forna försvarsminister det är frågan om, så är det en monumental blåtira för regeringen. Anders Björck har tidigare under sin tid som minister dragit in FRAs tillstånd till kabelspaning, vilket visar tydligt hur balansen mellan folkets rättigheter och statens ter sig för honom. Det är en gammal moderat, som tar de nya moderaterna i örat.

Tolgfors försöker tona ner vikten av det inträffade. Problemet med spin-kontrollen är att oavsett hur länge till Anders skulle suttit så vägrar han sitta kvar ens så länge.

Det är stort.

När skall regeringen inse att de förvandlar sig själv till pajaser? För vad är det för mening att inneha makten om man inte vet vad man skall göra med den? Vad är det för mening att prata om borgerlig politik om de liberala och klassiskt konservativa grundvärderingarna flugit ut genom fönstret och man förvandlats till funktionärer?