Innebörden av en Brasklapp

Innan jag skriver det här, så vill jag bara påpeka att det inte är ett påhopp specifikt på personen Johan Linander. Han får tjäna som slagpåse för att han personifierar hela problemet och för att jag anser att han sålt sin ryggrad på auktion.

I TT blev han en aning felciterad:

Centerpartiets Johan Linander, vice ordförande i riksdagens justitieutskott, tillhör dem som hela tiden har varit emot datalagringsdirektivet. Nu får han finna sig i att det ändå implementeras i Sverige.

– Det är ju som Biskop Bratt, härtill är jag nödd och tvungen. Vi har kommit till vägs ände. Vi vill inte men måste, säger han till TT.

Nu handlar det ju om Biskop Brask, upphovet till uttrycket brasklapp. Någon Bratt som kläckt ur sig något om att vara nödd och tvungen har jag aldrig hört talas om.

Stopp Datalagringsdirektivet - Anonymous

Brask däremot har gått till historien som den som gömde ett skrivet förbehåll mot ett beslut han varit med att fatta i sitt sigill. Enligt sägnen räddade det hans liv vid Stockholms blodbad, när han kunde öppna sigillet och producera sitt förbehåll. Han sägs ha uttalat det där om nödd och tvungen som ett sätt att säga att han tvingats vara med och fatta beslutet mot sin vilja. Vad jag kan minnas handlade beslutet om att vräka en eller annan ärkebiskop med lojaliteterna på den danska sidan.

Jag vet inte om Biskop Brask är någon portalfigur att hänga upp sina beslut på. Han protesterade inte öppet, utan valde att försegla en hemlig protest om det skulle komma surt efter. Han var helt enkelt en kappvändare, men med något bättre skäl än dagens svenska politiker — han ville behålla huvudet.

Fast å andra sidan liknar det hela den totala ryggradslöshet som präglar alla de riksdagsmän som å ena sidan säger att de är emot datalagringsdirektivet, men å andra sidan tänker rösta för dess införande. Det är fullkomligt otroligt bekvämt att kunna fatta ett beslut samtidigt som man säger sig göra det under protest.

I modern tid har Brasklapp kommit att mena ett mer öppet förbehåll, men ofta är det fortfarande ett sätt att så att säga friskriva sig från ansvaret. Går det fel, så kan man alltid säga att: ”se, det var ju det jag varnade för”…

Så har då Johan rätt om att vi verkligen måste fatta ett beslut om att införa datalagringdirektivet?

En av kommentatorerna på hans blogg påpekar att det skulle vara dyrare att genomföra, än att betala de ”hundratals” miljoner i vite vi skulle kunna drabbas av om vi vägrar. Johans svar är upplysande:

Joacim, du har gått på Piratpartiets myter. Inom EU:s fördrag finns det ingen paragraf som säger att medlemsländerna kan köpa sig fria från att implementera direktiv. Den utvägen finns inte. Dessutom handlar det inte om ett bötesbelopp utan om böter och vite som löper dagligen och som ökar med tiden, dvs ett oändligt belopp.

Vill man driva politik så kan man inte driva låtsasförslag. Det är inte seriöst.

Ursäkta medan jag kräks…

Misters and Misses riksdagsmän och kvinnor, ni är valda för att föra politik. Politik är som gamla farbror Palme uttryckte det att vilja, inte som nu tycks vara modernt att vela. Skulle Sverige rätt upp och ner vägra att införa datalagringsdirektivet, så skulle det knappast gå obemärkt förbi. Vi är inte ensamma, men för varje land som lägger sig platt så minskar motståndet. För varje land som vägrar ökar följaktligen motståndet. Genom att kalla sig ”nödd  och tvungen”, så lämnar man med andra ord öppet mål.

Jag misstänker att de riksdagsledamöter som har ryggrad nog att vägra kommer upptäcka att det svenska folket gillar att människor står för sina principer.

Det finns kanske inte någon paragraf om att man kan köpa sig fri från direktiv, men att anse att man hellre betalar böter och vite, om så stort löpande och i evighet, än att införa övervakningssamhället kommer knappast att göra att vi blir uteslutna ur EU. Inte heller kommer det innebära att fransmännen/italienarna/polackerna/österrikarna skickar militärpolisen för att arrestera svenska riksdagsledamöter.

Härtill är ni med andra ord inte alls nödda, snarare skitnödiga. Inte heller är ni tvungna om ni för en gångs skull vågar stå upp utan att böja huvudet och sluta bete er som ynkryggar.

Det handlar om att ta ställning för folket, något alldeles för få svenska politiker tycks förstå innebörden i.

What we obtain too cheap we esteem too lightly

Förmår vi verkligen uppskatta demokratin? Kanske har vi fått den för billigt och förstår inte vilken ovärderlig skatt det är vi har framför oss.

Göran citerade Sunde som citerade Thomas Paine: ”What we obtain too cheap we esteem too lightly”.

Där gömmer sig som Göran påpekar ironin att vi pirater anklagas för att vilja ha allting gratis. Där gömmer sig som Göran också påpekar föraktet för läsare, lyssnare och väljare som en liten elit kostar på sig. Där gömmer sig också den svenska, ja kanske hela den västerländska demokratins aber.

Den infödda svensken anno 2009 har inte upplevt krig, inbördeskrig, revolution eller förtryck. Det är sånt man läst om i skolan, sett i dokumentärer eller möjligen fått berättat för sig av äldre släktingar. De värsta helsvenska övergreppen vi minns är skotten i Ådalen, baltutlämningen, IB-affären och Ebbe-affären. Men vi behöver inte resa längre än över valfri gräns till närmaste grannland för att hitta en helt annan historia av krig, motståndskamp och elände. Där är det en del av den egna moderna historien, men allteftersom de som var med dör av så glöms tyvärr lärdomarna.

Det man tar för självklart förstår man inte att försvara.

Demokratin är så självklar för oss att vi inte ens ser den. Någonstans finns nästan som en slags omedveten vanföreställning att Sverige föddes demokratiskt. Att det till och med på Gustav Vasas, eller Karl den tolftes tid var en del av vårt folkkynne. Allt vi gör och allt vi ser färgas av det rosa skimmer vår trygghet i den svenska demokratin ger oss. Den är oantastlig, oförstörbar, en grundpelare så självklar att varje oro för dess hälsa skrattas bort och omedelbart förpassar den orolige till lägret av foliehattar.

På ett sätt skulle denna otroliga kulturchauvinism kunna vara en enorm styrka, under vissa förutsättningar. Det talas ju ofta om hur USAs verkliga styrka är den obändiga tron att man klarar vad som helst. Tyvärr är det nog inte så enkelt i det här fallet, för medan det ur en aspekt är just en sådan styrka, så kan det ur en annan komma att bita oss i röven.

Demokratin kan stjälas från under våra fötter utan att vi förstår vad som händer förrän vi börjar undra varför det är så kallt om fotsulorna. Det behöver inte ens ske genom en medveten planerad kupp, eller medveten ondska. Det kan tvärtom vara vår egen bekvämlighet som är den verkliga tjuven.

Demokratin är inte alltid tryggast, inte det som självklart fungerar som du vill, inte det som självklart för fram just dina åsikter och idéer, inte det som självklart tar hänsyn till dina fobier, ogillanden och förutfattade meningar. Det är tungrott, fullt av idioter, byråkratiskt, tillåter diverse moraliska varianter och upplevs ofta kaotiskt.

Säga vad man vill, demokratin är inte alltid det bekvämaste av system att leva under. Det är bara det bästa vi har, och skall vi ha kvar det måste vi förstå att värdera det och försvara det. Eller för att fortsätta citatet av Thomas Paine:

> THESE are the times that try men’s souls. The summer soldier and the sunshine patriot will, in this crisis, shrink from the service of their country; but he that stands it now, deserves the love and thanks of man and woman. Tyranny, like hell, is not easily conquered; yet we have this consolation with us, that the harder the conflict, the more glorious the triumph. What we obtain too cheap, we esteem too lightly: it is dearness only that gives every thing its value. Heaven knows how to put a proper price upon its goods; and it would be strange indeed if so celestial an article as FREEDOM should not be highly rated. — Thomas Paine, 1776

Nu skall jag återgå till att kurera min feber, snubva, trasiga högerarm och råa hals.

De lär nog bli fällda, eller så är jag för mycket av en cyniker

Det borde vara en omöjlighet att killarna bakom The Pirate Bay blev fällda i svensk rätt utifrån gällande lagstiftning. Jag är cynisk nog att förutsätta att de blir fällda ändå.

Det politiska trycket är enormt. Inte bara den svenska regeringen och för den delen stora delar av oppositionen står och knuffar, utan ovanpå står halva EUs politikerkår och stirrar menande. Tunga företrädare för upphovsrättsbranschen, alla ledare för multimiljon- eller till och med multimiljardverksamheter kommer att sitta i rättssalen och gråta över att The Pirate Bay kommer ställa dem själva och deras kreatörer på gatan. Deras case är svagt, det mycket väl kan vara tvärtom.

Vem kan hoppas på en rättvis rättegång under såna förutsättningar?

Att sen varenda sökmotor har mer upphovsrättsskyddat material i sina index än TPB kommer inte betyda något. Att syftet med TPB inte är olagligheter per se, utan fildelning — fast utan att acceptera några begränsningar, kommer räcka för att påstå att syftet ”egentligen” bara är att underlätta brott. TPB är en del av den så kallade deltagarkulturen, men det fenomenet förstår inte så många över trettio, tyvärr.

Rent krasst är det som att begära att innehavaren av en väg skall förvägra fortkörare tillträde. Det ägaren inser är att även om han motar bort en, som om han skulle ha något intresse av att jaga fortkörare, så kommer han inte kunna mota bort alla. Det enda som skulle hända är att den lokala ”bilburna ungdomen” skulle se det som en utmaning att köra för fort på hans väg. Dessutom spelar det knappast någon roll om han lyckas, eftersom hans inte är den enda vägen att åka. Det kanske till och med är så att han inte alls håller med om att det är ett problem, och att det inte är hans sak att upprätthålla lagar han inte håller med om. Det skulle dessutom kosta honom pengar, som han knappast kommer få ersatta från vägverket.

Är hans syfte då att bryta mot lagen? Eller är det bara så att han inte anser att lagen kräver av honom att han skall behöva välja mellan att vara polis eller stänga sin väg? Han kanske till och med kallar vägen Nürburgring 2, bara för att vara kaxig och för att han själv gillar snabba bilar. Så han kollar vad lagen säger, och konstaterar att hans väg är privat och att det skulle bli svårt att fälla honom, så han ber varenda jävel som gnäller att dra åt helvete. Gör det honom mer skyldig?

Det är en ny tid men politiker, lobbyister och alltför många kreatörer behandlar situationen som om vi fortfarande skriver 1800 någonting. Lagen är skriven för en annan tid med andra förutsättningar, och oavsett vad vi gör nu så kommer den aldrig att överleva. Så alla de som gnuggar händerna och hoppas att TPB-killarna blir fällda och sedan stämda in på bara skelettet, kommer ändå att tvingas anpassa sig eller dö.

Är det inte bättre att anpassa sig, än att göra rättssamhället och vår demokrati till rena travestierna?