What we obtain too cheap we esteem too lightly

Förmår vi verkligen uppskatta demokratin? Kanske har vi fått den för billigt och förstår inte vilken ovärderlig skatt det är vi har framför oss.

Göran citerade Sunde som citerade Thomas Paine: ”What we obtain too cheap we esteem too lightly”.

Där gömmer sig som Göran påpekar ironin att vi pirater anklagas för att vilja ha allting gratis. Där gömmer sig som Göran också påpekar föraktet för läsare, lyssnare och väljare som en liten elit kostar på sig. Där gömmer sig också den svenska, ja kanske hela den västerländska demokratins aber.

Den infödda svensken anno 2009 har inte upplevt krig, inbördeskrig, revolution eller förtryck. Det är sånt man läst om i skolan, sett i dokumentärer eller möjligen fått berättat för sig av äldre släktingar. De värsta helsvenska övergreppen vi minns är skotten i Ådalen, baltutlämningen, IB-affären och Ebbe-affären. Men vi behöver inte resa längre än över valfri gräns till närmaste grannland för att hitta en helt annan historia av krig, motståndskamp och elände. Där är det en del av den egna moderna historien, men allteftersom de som var med dör av så glöms tyvärr lärdomarna.

Det man tar för självklart förstår man inte att försvara.

Demokratin är så självklar för oss att vi inte ens ser den. Någonstans finns nästan som en slags omedveten vanföreställning att Sverige föddes demokratiskt. Att det till och med på Gustav Vasas, eller Karl den tolftes tid var en del av vårt folkkynne. Allt vi gör och allt vi ser färgas av det rosa skimmer vår trygghet i den svenska demokratin ger oss. Den är oantastlig, oförstörbar, en grundpelare så självklar att varje oro för dess hälsa skrattas bort och omedelbart förpassar den orolige till lägret av foliehattar.

På ett sätt skulle denna otroliga kulturchauvinism kunna vara en enorm styrka, under vissa förutsättningar. Det talas ju ofta om hur USAs verkliga styrka är den obändiga tron att man klarar vad som helst. Tyvärr är det nog inte så enkelt i det här fallet, för medan det ur en aspekt är just en sådan styrka, så kan det ur en annan komma att bita oss i röven.

Demokratin kan stjälas från under våra fötter utan att vi förstår vad som händer förrän vi börjar undra varför det är så kallt om fotsulorna. Det behöver inte ens ske genom en medveten planerad kupp, eller medveten ondska. Det kan tvärtom vara vår egen bekvämlighet som är den verkliga tjuven.

Demokratin är inte alltid tryggast, inte det som självklart fungerar som du vill, inte det som självklart för fram just dina åsikter och idéer, inte det som självklart tar hänsyn till dina fobier, ogillanden och förutfattade meningar. Det är tungrott, fullt av idioter, byråkratiskt, tillåter diverse moraliska varianter och upplevs ofta kaotiskt.

Säga vad man vill, demokratin är inte alltid det bekvämaste av system att leva under. Det är bara det bästa vi har, och skall vi ha kvar det måste vi förstå att värdera det och försvara det. Eller för att fortsätta citatet av Thomas Paine:

> THESE are the times that try men’s souls. The summer soldier and the sunshine patriot will, in this crisis, shrink from the service of their country; but he that stands it now, deserves the love and thanks of man and woman. Tyranny, like hell, is not easily conquered; yet we have this consolation with us, that the harder the conflict, the more glorious the triumph. What we obtain too cheap, we esteem too lightly: it is dearness only that gives every thing its value. Heaven knows how to put a proper price upon its goods; and it would be strange indeed if so celestial an article as FREEDOM should not be highly rated. — Thomas Paine, 1776

Nu skall jag återgå till att kurera min feber, snubva, trasiga högerarm och råa hals.

Hemliga domstolar och demokrati

Hemliga domstolar är inget man normalt förknippar med demokrati. Det är sådant man förknippar med Kafkas romaner, det stalinistiska sovjetsamhället, Nordkorea och möjligen spanska inkvisitionen.

Trots det är det inte Nordkorea som skall få en ny hemlig specialdomstol, utan Sverige:

> I sakens natur ligger att allt i en sådan domstol måste bli hemligt. Det går ju inte att låta det vara offentligt vilka förhållanden som FRA ska övervaka och vilken trafik som ska granskas.
>
> Av det följer att allt det som normalt är offentligt blir sekretesskyddat, kanske till och med var domstolen finns, diarier, handlingar etcetera.
>
> Grundlagsregeln som innebär att ”förhandling vid domstol skall vara offentlig” måste sättas ur spel. Sekretessreglerna blir drakoniska.
>
> Det går inte ihop med grundlagens krav på rättssäkerhet.

Per Westerberg kontrar mot artikeln och ifrågasätter uttalandet att det skulle strida mot grundlagen:

> Om man ska debattera så viktiga saker som FRA-lagen bör man nog vara lite mer noggrann. Det är lite egendomligt att fyra personer som har så stor samlad erfarenhet tvärsäkert vet att tolka var den stipulerade gränsen för när man inte får inskränka offentligheten går. I 2 kap. 12 § andra stycket i Regeringsformen anges att begränsning endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Vidare sägs att begränsningen aldrig år gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Ytterst handlar det alltså om en proportionalitetsbedömning.

Personligen anser jag det olyckligt att man inrättar hemliga domstolar. Det borde också vara en väckarklocka att man överhuvudtaget anser en sådan vara nödvändig. Varför tillåter vi verksamhet som är så problematisk att det kräver en hemlig domstol för att kontrollera och styra verksamheten? Finns ett reellt hot som är så stort att det verkligen motiverar en sådan utveckling?

Mitt svar på den frågan är nej. Faktiskt ett rungande NEJ!

Anledningen till mitt nej är att jag anser att FRAs verksamhet i våra kablar inte skyddar oss mot något, utan snarare är en fara för våra demokratiska friheter och vår rätt till privatliv. De hotbilder som målats upp är antingen helt irrelevanta för verksamheten, eller också är de till sin natur inget som FRA kan hjälpa oss lösa genom kabelspaning. Det är ogenomtänkt och framstressat.

Både Federley och Annie Johansson blir trötta och irriterade och undrar om det var bättre med en domstolsliknande nämnd eller att FUN skulle stå för tillståndsprövningen? Det kan tyckas att det är bättre med en domstol, och i sanning är det att föredra framför de tidigare lösningarna. Trots det gör de ett rejält tankefel, eftersom de missar problemet med att det överhuvudtaget behövs en sådan. De var själva kritiska men vek sig för övermakten. Nu framstår de mest som marginaliserade föredettingar som försöker rädda ansiktet. Istället för att tillhöra kritikerna, så är de nu övermaktens megafoner som försöker behålla lite av den kredibilitet de hade som tydliga kritiker.

Stackars Fredrik och Annie, de har ännu inte förstått att om man står med en fot i varje läger så går man till slut av på mitten. Alliansen är som en döv gubbe med hörseltratt ifråga om integritet.

Än mer tröttsamt är att läsa ”liberaler” som Mikael Wendt när han inleder med:

> ”Jag vill inte ha ett övervakningssamhälle. Men som politiker har vi både att hantera den verklighet som omger oss just nu samt […]”

Den som inleder med ”jag vill inte ha ett övervakningssamhälle” gör samma fel som Mona Sahlin när hon poängterade att valet av Baylan skett med ”total uppslutning”. Det låter helt ihåligt och markerar därmed hur falskt resonemanget är.