Doodles dag 3: tänk inte själv lille vän

Det är få felsägningar jag blivit så störd på som när Margot Wallström intervjuades i irländsk TV i samband med folkomröstningen om EU-fördraget.

Troligen omedveten om det själv, gav hon ett perfekt exempel på sanningen i den här doodlen:

Tänk för all del inte själv...

Eller vad sägs om det här:

Let’s leave it to the leaders to discus what to do in a situation like this…

(Låt oss lämna det till ledarna att diskutera vad man skall göra i en sådan här situation…)

Sådan är politikernas attityd gentemot sina medborgare. Man ger dem ett val, men bara om de väljer rätt. Blir det fel så skall man lämna det till ledarna att klura ut hur de kan manipulera fram det resultat de ville ha redan från början. Det finns en sådan inneboende arrogans i hela resonemanget, en arrogans jag önskar man kunde påstå var undantaget som bekräftar regeln.

Ett av de mest slående exemplen på hur det påverkar politiken är hur debatt och beslut om teledatalagring/datalagringsdirektivet flyttats till efter valet. Vare sig Ask eller Bodström är det minsta intresserade av att den debatten skall få inkräkta på vård-skola-jobb debatten.

Skulle den komma upp i valrörelsen kommer det ju framgå med all önskvärd tydlighet att såväl sossar som moderater tänker införa den. Skulle folk bli tvungna att tänka till och få tänka själva, skulle frågan vara lika omöjlig att få in i sin prydliga lilla låda som det är att skrapa ett utspillt glas mjölk tillbaka in i glaset.

Sådan är politiken, vi är röstboskap och våra politiker vet bättre än vad vi gör om vad vi borde tycka.

          /´¯/)
         /¯../
       ./…./
    /´¯/’…’/´¯¯`·¸
   /’/…/…./……./¨¯\
  (‘(…´…´…. ¯~/’…’)
   \……………..’…../
    .”…\………. _.·´
     \…………..(
    ..\………….\…

Om bajsstädning på Facebook

Idag tog bajset steget in på den svenska politiska arenan genom Edvard Unsgaard kanske inte så välbetänkta uppdatering på Facebook.

tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där...). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb!

Alla tidningar (DN, SvD, Expr, AB) skriver om Edvard Unsgaards uttalande, kommentatorer från hela det politiska spektrat skriver debattartiklar eller bloggar om det, på Twitter går samtalet om saken på högvarv i några timmar. Att få tala om bajs utan att skämmas tycks oemotståndligt.

Naturligtvis samlar sig olyckskorparna och i det värsta ljus så framstår naturligtvis detta uttalande som utomordentligt allvarligt. Några exempel.

Yttrandefrihet FTW:

>Dock bör Unsgaard få en eloge för att som moderat ovanligt nog tala svenska och inte Schlingmannska, så att man till sist förstår vad borgarnas politik går ut på. Arbetslinjen innebär alltså att invandrare med en halvtimmes varsel, oavsett tidpunkt eller veckodag, ska kunna torka exkrementer åt de välsituerade klasserna. Logiskt sett borde det bekräfta den misstanke som grott sedan 2006, att ”det nya arbetarpartiet” vänder sig till dem som har råd att ha pigor arbetande åt sig.

Luciano Astudillo, riksdagsledamot( s) på politikerbloggen

>Nu fick ändå historien ett lyckligt slut och Unsgaard fick möjlighet att beskriva sin syn på arbetslinjen: Duktig invandrarföretagare som till och med en söndag skickar en invandrarkvinna att städa hos mig. Alltid redo.
>
>Läskigt.

Isabelle Ståhl

>arbetslinjen är alltså att knäppa med fingrarna och få hit flitiga utlänningar som torkar upp den vite mannens bajs medan han har söndagsbjudning i salongen. fresh.

Jag tycker nog att det finns en mängd andra och mänskligare sätt att tolka Edvard Unsgaards Facebookuppdatering. En Facebookuppdatering är ju inte en pressrelease eller en debattartikel. Den är mer känslomässig, mer omedelbar och därmed mindre övertänkt.

Däremot kommer vi inte ifrån att i just detta omedelbara och obetänkta så kan värderingar eller världsbilder skina igenom som annars är bortslipade. Om detta är tecken på något, så är det inte ett tecken på fördold rasism eller folkförakt hos moderata partigängare. Nej, det är ett tecken på något som jag kände när jag vara medlem hos moderaterna. I vissa grupper inom moderaterna så finns det ett avstånd till låt oss kalla det ”verklighetens folk”. Världsbilden blir fastfrusen i brist på inflöde av tankar, idéer och intryck från arenor utanför dem där moderata politiker och tjänstemän normalt rekryteras.

Jag minns t ex att jag när jag berättat min brokiga livshistoria för en tämligen högt uppsatt och klok moderat fick svaret. ”Satsa på politiken, vi behöver dig!” Nu tror jag inte det är så illa. Mina två moderata bloggkamrater Kent och Mary är levande bevis för att moderater kan leva mitt i verkligheten, bland oss andra.

Jag tror alltså inte att vad vi hört idag är ett tecken på fördomar eller ideologi. det är ett tecken på avstånd. Ett avstånd som är så stort att man inte förstår hur andra grupper kommer reagera på de ord och koder man använder inom gruppen. När dessa formuleringar sprids ut i det offentliga samtalet så ser vi en kulturkrock.

Av en man som jobbar med kommunikation och med medier kan man naturligtvis begära mer än så. Att detta skulle bli mumma för socialdemokratiska debattörer och andra var väl tämligen självklart. Och nu har vi fått ett nyhetsdygn som handlat om bajs, när det kanske fanns viktigare saker att tala om. Det får Edvard Unsgaard ta på sitt ansvar, eller som PJ Anders Linder skriver:

>Ingen kan på allvar tro att han menat något illa med vad han skrivit, men ingen kan heller undgå att se de demagogiska möjligheter som hans inlägg skapar. Som central politisk aktör måste man tänka noga på vad man skriver inte bara i pressreleaser utan också på Facebook, inte minst när det är feces som står på tapeten…

###Vad menade han då?

Mary på MinaModerataKaramneller funderar över hur man kan tolka och misstolka och drämmer till med sitt favoritcitat:

>I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)

Edvard Unsgaard själv har förtydligat sig på Facebook i en ny liter mer verserad statusuppdatering:

>För att undvika missförstånd: Jag tycker att det är helt fantastiskt att få ett jobb gjort så snabbt, oavsett vem som gjorde det. Det var det jag menade med arbetslinjen. Tydligen finns det de som tolkat det jag skrev som att invandrare bara ska torka bajs. Inget kan vara mer fel.

Socialdemokratiska bloggaren Fredrik Pettersson reagerar med ett kärnfullt:

>Skönt!

Som sagt finner jag ingen anledning att betvivla detta. Det räcker liksom med att vara så klantig så att man sammanför de tre storheterna bajs, invandrare och arbetslinjen i en och samma text, att dessutom göra det med illvilja? Så korkad kan väl ingen vara?

Mymlan ser det till och med som nära en hyllning av invandrade företagare. Tänk så olika det kan vara.

###Politiker i sociala medier

En annan sida värd att fundera över är ju politikers roll i sociala medier och deras kompetens för att delta där. Något som livligt debatterades i såväl media som bloggvärld förra veckan. (Jag orkar inte länka eller referera den diskussionen igen.) Den begåvade och intressante socialdemokratiska bloggaren Krassman på In Your Face intresserar sig för detta perspektiv:

>En Facebook uppdatering är inte samma sak som en blogg eller ett annat ”öppet” socialt media men jag slås ändå av avsaknaden av tanke bakom Edvard Unsgaards formuleringar. Eller är det kanske just tanke det finns bakom detta agerande. Den lilla texten som Unsgaard nu publicerat på sin profil, som inte alla kan se, men gott hans 797 vänner har givit denna pressekreterare ett genomslag i media som kräver ett enormt arbete. Kan det vara så att detta är en del av hans personvalskampanj till riksdagen 2010? Eller är det helt enkelt så att Reinfeldts pressekreterare har så dålig koll på sociala media och dess effekter.

Sociala medier kan alltså föra en högst upp på agendan i alla Sveriges medier. Om det var någon som betvivlade det, så är det nu bevisat. Det tål alltså att tänka på hur man ska förhålla sig till dem och hur man kan använda dem som politiker.

Några tips från Mymlan i Aftonbladet:

Och från Niclas Strandh, expert på sociala medier:

>Inför kommande valrörelse kommer framförallt politiker att få tänka till ett antal gånger när det gäller sin närvaro. Det bör inte innebära att man låter bli – utan att man sätter upp strategier för sin närvaro på sociala nätverk. Som politiker, politisk – och som offentlig person generellt måste man se till att man tänker igenom sin personliga sociala mediestrategi och handlar smart. För ju mer sociala nätverken växer desto fler kommer också använda det som informationskanal.

Låt oss hoppas att politikerna och partierna tar sig en funderare och att den inte leder till stenhårda regler som kväver samtalet utan till förnuftiga förhållningssätt där de nya kommunikationsplattformerna tillåts fördjupa det demokratiska samtalet inte stoppa det.

###Politik är viktigare än så här

Jag är nämligen mycket mer bekymrad över debattklimatet i Sverige än över Edvard Unsgaards relation till ryska städerskor. Eller med favoriten Kjellbergs ord:

>Jag hoppas inte att det är på den här nivån som vi ska föra debatten när valrörelsen 2010 kryper närmare och närmare. Vare sig imbecilla rykten om att Mona Sahlin skulle sidsteppas av Margot som statsministerkandidat eller långtgående spekulationer om den moderata människosynen baserat på en berömmande kommentar till förmån för ett städföretag.

Miljöpartisten Anders Wallner är inne på samma linje.

>Valåret är inlett och idag är de flesta politrucker tillbaka från semestern verkar det som. I alla fall om man bedömer nivån på den politiska debatten. På twitter och bloggar snackas det om att Edvard Unsgaard, riksdagskandidat för (M) framhållit sin städfirmas etnicitet när de kommit och städat bajs. På Politikerbloggen anklagar (M)-kvinnorna Mona Sahlin för de sju dödssynderna i tur och ordning i krystad retorik.
>
>Är det konstigt om folk inte bryr sig om politik? Och orkar följa ”den politiska debatten”?

###Politiker är också människor

Till sist vill jag slå ett slag för att sluta ställa så höga krav på våra makthavare och politiker. De måste få vara mänskliga. Vill vi kunna ha varma, förtroendegivande och meningsfulla relationer med dem så har vi nu chansen genom möjligheten för vem som helst att komma i kontakt med och tala med i stort sett vem som helst.

Låt oss som samhälle ta den chansen! För att kunna göra det måste vi bli mycket mer förlåtande. Vi måste kunna skratta bort att det förekommer grodor ibland, att det görs misstag, att folk är mänskliga. Vi kan inte ha det så att så fort någon faller minsta lilla utanför ramen eller manus så går det ett drev. Om vi behandlade andra människor i samhället än politiker med det löje, den plumphet och den hänsynslöshet, skulle det gränsa till mobbing.

Därför var jag med och startade Facebookgruppen: Shit happens – en stödgrupp för politiker. Mest for the lulz, men tänk efter, och om du är politiker och tycker att det är dags att vi blir lite snällare när ni gör misstag, eller om du är väljare och vill vara lite mer överseende med när skit händer så varför inte gå med.

Innan jag slutar kan jag inte undanhålla er dagens bästa inlägg!

Må Gud välsigna politikerna ty de veta icke vad de göra

Kristdemokraten Else-Marie Lindgren från Borås, riksdagsledamot anser att statsministern ska be Gud välsigna Sverige. Jag antar att hon tycker att Statsministern ska tacka Gud för de goda tiderna när de väl kommer också. Kanske att finansministern ska be Gud om stärkta statsfinanser nu när det är kristider. Vad vet jag?

Jag tycker att den sonm vill ha Guds välsignelse kan nedkalla den över sig själv eller gå till i respektive religion därtill avsedd figur för att få den.

Det är tre saker som vi (och kanske framförallt kristdemokratiska riksdagsledamöter) bör tänka på.
1) Välsignelsen bör nedkallas över rätt personer i meningen att vi inte bör välsigna människor eller grupper som inte förtjänar det.
2) Välsignelsen bör nedkallas över frivilliga personer. Den som inte vill bli välsignad bör slippa.
3) Välsignelsen bör nedkallas från rätt Gud, var och en bör ha rätten att se till att just den Gud de behagar tro på också är den som tillhandahåller välsignelsen.

Kollektivt välsignande via politiskt valda ledares försorg är lite grann som en skola utan nivågruppering. Ingen får vare sig det den förtjänar eller önskar. Alla får det som någon annan tror är bra för oss.

Nej tack Else-Marie, jag klarar mig utan Fredriks välsignelse.