Vad gällde då ”brottet” begicks?

Idag har vi fått oss mycket snömos till livs. Hela dagen har företrädare för målsägarna fått säga sitt i spectrials rättssal. Det har naturligtvis handlat om hur ont det gjort att tvingas umgås med pirate bay och hur mycket pengar man förlorat.

Skall man tro dessa vittnen, så har The Pirate Bay mer eller mindre på egen hand halverat deras försäljning. Lustigt nog är det samma företag som på sina egna hemsidor påpekar hur bra allting går.

Det är inte utan att jag undrar om sanningen anpassas efter situation, om de tror att båda sanningarna kan umgås — eller om de helt enkelt inte vet vad de pratar om.

En annan aspekt på situationen är att det genom hela dagen har pratats mer om vad som hänt *efter* sommaren 2006. Det gick så långt att det mot slutet uppstod en ren munhuggning om hur EU och regeringen egentligen ser på ”carrier-neutrality”, vilket avspeglas i e-handelslagen. Låt mig bara konstatera att målet handlar om vad som hänt *fram till* sommaren 2006. Det är vad grabbarna står åtalade för, och vad som hänt efter är inte intressant för åtalet.

Naturligtvis handlar det om den civilrättsliga sidan, men det stänker tyvärr. Dels stänker det på själva åtalet, där saker som inte har med åtalet att göra blandas in. Dels stänker det också på målsägarna, eftersom de alltmer framstår som yra höns som inte vet vad de pratar om.

Låt oss också konstatera att 2006 fanns inte FRA, inte heller datalagringsdirektivet, inte heller IPRED eller ACTA. Det fanns en Bodström som glad i hågen la om rodret mot det samhälle vi håller på att fullfölja nu, men det mesta var ännu inte genomfört. 2006 var det enda av de allsköns dumheter som är på gång nu ifråga om fildelning att nedladdning blev olaglig. Den kom till 2005 och innan dess var det ”bara” uppladdning som var olagligt. Lagstiftarna tycks fortfarande tro att det är någon skillnad, men så såg det i alla fall ut då.

Det är utifrån den omvärld som TPB verkade i då som målet borde bedömas.

Var är stölden?

Först förhör man de tilltalade och nu förhör man upphovsrättsindustrins representanter den ena efter den andra. Just medan jag skriver detta IFPI:s chef i Europa John Kennedy utan F. Frågorna från åklagarsidan och målsägarna kretsar kring hur mycket skada The Pirate Bay åstadkommit, hur mycket pengar de potentiellt kunna tjäna och hur mycket ”nytta” sajten skapat för de som velat fildela.

Men var är ”the smoking gun”. Var är vittnet som såg Anakata, Brokep eller Tiamo springa sin väg med handväskan?

Håkan Roswall, sluta slösa med mina skattepengar! Lägg ner åtalet nu!

Den oändliga historien, som vi alltid glömmer bort

Det var länge sedan jag helt utan förbehåll höll med en socialdemokratisk politiker… men vad säger man när någon sätter tummen på spiken som Brockman – ”När blir fildelningsdebatten skrattretande?”:

> Så här i backspegeln känns det lite skrattretande att läsa om all uppståndelse som ny teknik har ställt till med genom historien.
>
> Nu skriver vi februari 2009 och de fyra grundarna av The Pirate Bay står inför rätta för medhjälp och försök till brott mot upphovsrättslagen, med skadeståndskrav på 117 miljoner kronor.
>
> Samtidigt slår biobesöken rekord, skivindustrin har ökande intäkter för digital försäljning och tillväxten inom datorspelsbranschen är enorm.
>
> Monty Python-gänget beslutar sig för att lägga ut sitt material fritt på YouTube och ökar då sin dvd-försäljning med 23 000 procent!
>
> Min gissning och förhoppning är att det kommer att kännas skrattretande om några år att tänka tillbaka på 2009 och fildelningsdebatten..

Jag tänker inte återge hela den historiska exposé Ann-Catrin ägnar sig åt, gå dit och läs och förundras.

Det står rätt klart att de som kommer överleva och bli starkare är de som först fattar att sluta slåss mot förändringar och istället ägnar energin åt att anpassa sig.