Desperationen är enorm

Så var vi där igen då, en ny razzia som är fullständigt obegriplig för vem som helst som har en gnutta känsla för proportioner, sans och balans.

Den här gången är det undertexter.se som fått servrar och datorer beslagtagna. Själva anger de Pontén som ansvarig för razzian, men hur som helst så handlar det om ytterligare en razzia av känt snitt, där polisen får agera handräckning åt privata intressenter som rör sig i de yttersta tassemarkerna för hur våra lagar bör tolkas.

Vad är det de angripit egentligen? På undertexter hittade man diverse textfiler där någon entusiast suttit och översatt och tidskodat dialog för en eller annan film. Försöker man skydda översättarskrået, eller menar man att översättningen av dialogen är ett intrång i manusförfattarnas prerogativ?

Tragikomiken är stor då det finns exempel på hur lagliga aktörer (läs prenumerationstjänster) ”lånat” översättningar från undertexter för att sedan ”tvätta dem” genom att ta bort fraser som ”översatt av XXXX via undertexter.se”. De har naturligtvis tagit bort dem illa kvickt när de blivit påkomna med handen i syltburken, men ändå.

Skall man vara lite cynisk, så handlar det om att när man inte får ner sajter som The Pirate Bay, så får man ge sig på det man kan få ner. Genom att försöka sabotera infrastrukturen, försöker man göra piratkopierandet mindre värt.

Not bloody likely.

Det som gör piratkopierandet mindre värt är när de legala tjänsterna blir så bra att det inte längre är något man ids bry sig om. Fast då får man nog sluta med självdestruktiva beteenden

Det är ett agerande som luktar enorm desperation.

Det skall bli intressant att se hur tillslaget motiveras och hur svensk rättsröta skall lyckas vrida till det på ett sätt som får de stackars översättningsentusiasterna att te sig som farliga kriminella. Jag menar när polisen inte ens ids skicka ut en patrull för att kontrollera en anmäld stöld av koppartråd på banvallen i Göteborg, vilket fick tågen att stå några timmar dagen därpå, så måste tillslag mot en översättningstjänst verkligen vara oerhört viktigt i jämförelse.

Som man frågar får man svar

För någon vecka sen så reagerade jagfilmfolket.se – en webbsida från de som är med i det svenska filmavtalet. De intervjuar veckans politiker. Både urvalet av politiker och valet av frågor är naturligtvis ren propaganda, dålig sådan dessutom. Sen dess har mängder av bloggande politiker som har en annan syn på t ex fildelningsfrågan svarat på deras frågor. Av någon anledning har inte Filmfolket brytt sig om att utse en veckans politiker sen dess. Eftersom de inte sätter ut vilken vecka deras politiker är veckans politiker är det svårt att avgöra om detta beror på att de har slutat med utnämningarna eller om de helt enkelt inte gör det varje vecka.

Josh tyckte deras frågor var så dåliga att han hittade på egna roligare. Efter lite betänketid har jag nu kommit fram till mina svar på dessa:

1. Vilket är din bästa nedladdning någonsin?

Jag laddar inte ner film. En gång köpte jag en hel säsong av Filip och Fredriks Ett herrans liv för researchbruk från Kanal5. Av någon anledning gick det inte att få hem den. Efter många samtal med deras tjänstvilliga support, ett litet IT-företag i nordligaste norrland, så fick jag rådet att leta upp den som torrent. Så då installerade jag Vuze och fick snabbt hem en riktigt bra samling Ett herrans liv-avsnitt. Räknas det?

2. Hur brukar du oftast rösta, har du exempelvis testat något av alla de svenska vårdskolaomsorg-alternativ som klumpat ihop sig i Mittens Rike?

Ja, men jag har slutat. Abstinensen var inte alls så svår som folk säger.

3. Tycker du att rättssäkerhet, budbärarimmunitet och brevhemlighet är viktigare för samhället än att en välmående bransch med en armé av gråterskor får idka utpressning mot barnfamiljer?

Generellt sett är jag emot utpressning av barnfamiljer. De där andra långa orden låter ju som bra saker. Är det sant att jag får välja?

4. Hur tycker du att man ska minska konkurrenstrycket från den illegala underhållningskartellen för de legala aktörer som distribuerar kultur via nätet, bland annat på The Pirate Bay?

Klarar sig inte kulturdistrubutörerna på nätet rätt bra utan vår hjälp. Ni vet, jag har ett liv att sköta. Om jag slipper så ägnar jag mig åt viktigare saker.

5. I många europeiska länder fanns en gång i tiden så kallade black rooms där maktens lakejer öppnade och kontrollerade all post. Tycker du att vi ska ha samma regler i Sverige?

Jag är för black rooms om det händer roliga saker i dem och om jag får vara med. Var det svar på frågan?

Några andra som har svarat på Joshens frågor:

Lägg skulden där den hör hemma Per Strömbäck

Ibland blir jag bara förbannad, och orkar inte ens vara nyanserad. Det är inte så ofta det händer, men när det händer så brukar för det mesta handla om någon som försöker ljuga mig rakt upp i synen.

Jag förstår att en person som Per Strömberg inte är positiv till piratkopiering, men den här gången försöker han tuta i oss att det som vankar som en anka, ser ut som en anka, kvackar som en anka egentligen är…. en gris — ”Låt inte piraterna förstöra Dreamhack!” | Brännpunkt | SvD:

> Piraterna håller kvar Sverige i digital stenålder genom att sabotera övergången till lagliga digitala tjänster. Nu riskerar även Dreamhack, som är en tydlig manifestation av och för digital kultur, att förstöras av piraterna.
>
> Det skriver Per Strömbäck, talesperson för Dataspelsbranschen.

Detta var ingressen till artikeln. Det är rätt anmärkningsvärt att man på två meningar lyckas klämma in åtminstone en direkt lögn och fyra halvsanningar.
Första rättelsen: piraterna är de som vill bort från den digitala stenåldern.
Andra rättelsen: piraterna, som i Piratpartiet, skall inte sammanblandas med piratkopiering. Det ena handlar om medborgarrätt, det andra handlar om illegal fildelning.
Tredje rättelsen: det är inte piraterna som saboterat lagliga digitala tjänster, det är primärt förläggare och andra upphovsrättsföreträdare. De har saboterat genom att hålla på katalogerna, eller begära sådana hutlösa priser att de som skapar lagliga tjänster inte längre har några marginaler eller kan styra sitt erbjudande.
Fjärde rättelsen: kopiering mellan deltagare har alltid varit en del av Dreamhack, så om det är en tydlig manifestation av och för digital kultur, så är det på grund av snarare än trots ”piraterna”.
Femte rättelsen: om Dreamhack förstörs, så är det i så fall därför att upphovsrättsföreträdarna börjar tråla som privatpoliser på eventet.

Senare i artikeln försöker Per Strömbeck lite försåtligt kladda ner arrangörerna med någon slags indirekt ansvar för piratkopieringen. Han använder en slags ”damning with praise” metodologi:

> Men arrangören, som tillhandahåller skrivbord, ström och internetuppkoppling, bär också ett ansvar som möjliggörare. Dreamhack tar det ansvaret genom uttalat förbud i användaravtalen. Det är en början. Ledningen har visat all vilja att i dialog med bland andra Dataspelsbranschen utveckla det arbetet, vilket vi förstås välkomnar. Dreamhack är inte till för piraterna.

Genom några få meningar ger han en vink till arrangörerna att de gör bäst i att fortsätta och fördjupa samarbetet med upphovsrättspoliserna, i annat fall tar de inte sitt ansvar och då är de skyldiga till medhjälp. Dessutom lyckas han göra det medan han lovprisar dem. Han är humoristiskt nog inte så synkad med Pontén där…

Men Dreamhack är det forum där man möts och delar erfarenheter, skoj och för den delen mjukvara och kultur. Det är en integrerad del av själva upplevelsen, av själva meningen med eventet. Klart den våta drömmen för Per Strömberg är en show av CES-snitt. Top-down är modellen för den som vill ha kontrollen. Problemet är att Dreamhack troligen snabbt skulle förlora sitt existensberättigande.

Klart är också att arrangören absolut inte vill förknippas med olagligheter, men arrangören kan nog tacka sin lyckliga stjärna för sitt olydiga klientel. De är ett av skälen till att eventet är så stort.

Rent krasst kan Per själv för den delen tacka sin lyckliga stjärna för att folk är så olydiga, i annat fall skulle han förlora alla pratare som ser till att dataspelen flyger.

> Piraterna dödade det svenska musikundret. De driver fram övervakning på internet. Och de håller kvar Sverige i digital stenålder genom att sabotera övergången till lagliga digitala tjänster.
>
> Låt inte piraterna förstöra Dreamhack också!

Piraterna har inte dödat det ”svenska musikundret”, det har självdött med benägen hjälp av företrädare som är mer intresserade av att peka finger och göra sina kunder sura än att vårda relationerna.

Att säga att piraterna ”driver fram övervakning på internet” är ett hån som gör att jag ser röda dimmor i ögonvrårna. Det är en typ av resonemang som liknar kopplingen lättkläddhet-våldtäkt, pojkstreck-barnaga, eller för att fortsätta på samma spår lydnad-hustrumisshandel. Det är inte är värdigt en seriös debattör. De som drivit fram övervakningen är Per och hans bundförvanter i musik, film, bok och övrig mjukvaruindustri. Lägg skulden där den hör hemma Per Strömberg!

Det finns dessutom en så seriös jävla förljugenhet i hela resonemanget, för den deln hela paketet av resonemang:

Det är ett välkänt men ständigt mörkat faktum att piratkopiering är ett av de viktigaste marknadsverktygen för mjukvaruindustrin. Utan piratkopiering skulle Adobe vara ett lite tynande skitföretag precis som Quark ( vilka Quark? ) lyckats bli genom donglar och absurda policys. Utan piratkopiering skulle Microsoft inte ha hälften av det genomslag de har på mjukvarusidan.

När det gäller spel, något jag knappt längre har tid med själv, så har jag studerat det utifrån ett tredjepersonsperspektiv. Låt mig förklara det mönster jag sett:

Två hardcore gamers någonstans mellan pubertet och medelålder möts. De snackar nya coola spel och det är för den utomstående rena grekiskan. A tipsar B om det senaste kyligaste spelet, schysstaste grafiken, bästa spelidén och värsta massiva multiplayerupplevelsen. B frågar A om han har det, så att B kan få testa. A säger att det går att hämta på coolaspeltorrents.org — och att det finns ett hack så man blir insläppt på server med crackad mjukvara.

Så de laddar ner och kör stenhårt hela natten, som rena sexorgien. En vecka senare står DVD-fodralet till den skarpa versionen snyggt och prydligt i B:s hylla — tillsammans med ytterligare en av de sammanlagt sju-åtta B testat senaste månaden. Alla spel hamnar inte där, men utan piratismen skulle B inte haft råd att köpa mer än två ändå, och det är inte säkert att det skulle bli de två B verkligen gillade.

Att B nu har köpt två är ett nollsummespel som möjligen främjar de som är bäst på att göra spel. De företag vars spel inte fick en köpare i B främjas indirekt även de, genom att få en större användarbas — något som framförallt är det som mmorpg och dylikt står eller faller med.

Och för att gå tillbaka till annat än spelmjukvara så har både A och B såväl Adobes CS4, Microsoft Office 2007 (eller 2008), Corels Painter, ett par utvecklingskit, och ett par 3D-program på sina burkar. De använder inte hälften av vad de installerat, men de använder allt tillräckligt mycket för att lära sig gilla det.

A och B som trots att, eller kanske just därför att de är ”finniga, flottiga, och feta” hardcoregamers, är ovärderliga som nästa generations datanördar. När det så får jobb, så gillar de eller är vana vid diverse mjukvara som de hittills piratkopierat. De är självutbildade och klara propagandister för mjukvara som får budgetansvarig att dra efter andan av blotta förskräckelsen.

Per Strömbeck. Ni kan inte sälja fler spel än folk har råd att köpa. Den fråga ni bör ställa er är om ni vinner eller förlorar på att ni på köpet får ett antal användare som inte betalat för sig? Jag personligen tycket det är närmast självklart att ni vinner på affären, men ni beter er sannerligen som om ni förlorar på den.

Det är nästan att jag önskar att ni får som ni vill, och att bara de som verkligen vill betala för era spel använder dem. Fast då skulle ett antal bolag i er bransch gå fullständigt åt helvete.

Vad gällde då ”brottet” begicks?

Idag har vi fått oss mycket snömos till livs. Hela dagen har företrädare för målsägarna fått säga sitt i spectrials rättssal. Det har naturligtvis handlat om hur ont det gjort att tvingas umgås med pirate bay och hur mycket pengar man förlorat.

Skall man tro dessa vittnen, så har The Pirate Bay mer eller mindre på egen hand halverat deras försäljning. Lustigt nog är det samma företag som på sina egna hemsidor påpekar hur bra allting går.

Det är inte utan att jag undrar om sanningen anpassas efter situation, om de tror att båda sanningarna kan umgås — eller om de helt enkelt inte vet vad de pratar om.

En annan aspekt på situationen är att det genom hela dagen har pratats mer om vad som hänt *efter* sommaren 2006. Det gick så långt att det mot slutet uppstod en ren munhuggning om hur EU och regeringen egentligen ser på ”carrier-neutrality”, vilket avspeglas i e-handelslagen. Låt mig bara konstatera att målet handlar om vad som hänt *fram till* sommaren 2006. Det är vad grabbarna står åtalade för, och vad som hänt efter är inte intressant för åtalet.

Naturligtvis handlar det om den civilrättsliga sidan, men det stänker tyvärr. Dels stänker det på själva åtalet, där saker som inte har med åtalet att göra blandas in. Dels stänker det också på målsägarna, eftersom de alltmer framstår som yra höns som inte vet vad de pratar om.

Låt oss också konstatera att 2006 fanns inte FRA, inte heller datalagringsdirektivet, inte heller IPRED eller ACTA. Det fanns en Bodström som glad i hågen la om rodret mot det samhälle vi håller på att fullfölja nu, men det mesta var ännu inte genomfört. 2006 var det enda av de allsköns dumheter som är på gång nu ifråga om fildelning att nedladdning blev olaglig. Den kom till 2005 och innan dess var det ”bara” uppladdning som var olagligt. Lagstiftarna tycks fortfarande tro att det är någon skillnad, men så såg det i alla fall ut då.

Det är utifrån den omvärld som TPB verkade i då som målet borde bedömas.

Var är stölden?

Först förhör man de tilltalade och nu förhör man upphovsrättsindustrins representanter den ena efter den andra. Just medan jag skriver detta IFPI:s chef i Europa John Kennedy utan F. Frågorna från åklagarsidan och målsägarna kretsar kring hur mycket skada The Pirate Bay åstadkommit, hur mycket pengar de potentiellt kunna tjäna och hur mycket ”nytta” sajten skapat för de som velat fildela.

Men var är ”the smoking gun”. Var är vittnet som såg Anakata, Brokep eller Tiamo springa sin väg med handväskan?

Håkan Roswall, sluta slösa med mina skattepengar! Lägg ner åtalet nu!

Den oändliga historien, som vi alltid glömmer bort

Det var länge sedan jag helt utan förbehåll höll med en socialdemokratisk politiker… men vad säger man när någon sätter tummen på spiken som Brockman – ”När blir fildelningsdebatten skrattretande?”:

> Så här i backspegeln känns det lite skrattretande att läsa om all uppståndelse som ny teknik har ställt till med genom historien.
>
> Nu skriver vi februari 2009 och de fyra grundarna av The Pirate Bay står inför rätta för medhjälp och försök till brott mot upphovsrättslagen, med skadeståndskrav på 117 miljoner kronor.
>
> Samtidigt slår biobesöken rekord, skivindustrin har ökande intäkter för digital försäljning och tillväxten inom datorspelsbranschen är enorm.
>
> Monty Python-gänget beslutar sig för att lägga ut sitt material fritt på YouTube och ökar då sin dvd-försäljning med 23 000 procent!
>
> Min gissning och förhoppning är att det kommer att kännas skrattretande om några år att tänka tillbaka på 2009 och fildelningsdebatten..

Jag tänker inte återge hela den historiska exposé Ann-Catrin ägnar sig åt, gå dit och läs och förundras.

Det står rätt klart att de som kommer överleva och bli starkare är de som först fattar att sluta slåss mot förändringar och istället ägnar energin åt att anpassa sig.

Baen Free Library

I två inlägg har jag nu gjort reklam för Baen Free Library. Skälet att jag pluggar så skamlöst för dem, utan att vare sig vara författare eller på något annat sätt anställd av dem, är att de är människor som tänker och inte föraktar sin samtid.

Det som följer är en en fritt översatt text av Eric Flint, författare till bland annat 1632, en fantastisk romanserie som numera är en community effort.

Utdrag från Baen Free Librarys välkomstsida:

> ###Introducing the Baen Free Library
>
> Varför gör vi det här? Nå, av två orsaker.
>
> Den första är något du skulle kunna kalla en principfråga. Alltihop startade som en biprodukt till ett gräl jag hamnade i online. Ett gräl med flera personer, varav några var professionella SF-författare, över piratkopierande av upphovsrättsskyddade verk på nätet och vad man kunde göra åt det.
>
> En tankeskola, som tycktes på frammarsch, var att man skulle hantera problemet med handbojor och knogjärn. Sanktioner! Regler! Nya regler! Hårdare regler! Inga bromsar i kampanjen mot piratkopieringen! Ingen pardon! Bygg fler fängelser! Hårdare straff!
Alles in ordnung!
>
> Jag, eh, misstyckte. Rätt aggressivt och stridslystet, faktiskt. Och jag kan vara en rätt aggressiv och stridslysten individ. Min egen åsikt, kort summerad, är som följer:
>
> 1. Piratkopiering på nätet — medan det definitivt är olagligt och omoraliskt — är, sett ur en praktisk synvinkel, inte mycket mer än ett irritationsmoment. Vi pratar ungar som stjäl ett tuggummi, inte barbarkustens pirater.
>
> 2. De förluster en författare lider från piratkopiering, kompenseras med stor sannolikhet av den ökade publicitet som, i praktiken, alla former av fria kopior på böcker skapar. Oavsett några moraliska skillnader, vilka förstås existerar, så är de praktiska effekterna från piratkopiering inte annorlunda än några andra existerande metoder genom vilka läsare kan få tag på böcker gratis eller billigare: bibliotek, lån mellan vänner, antikvarier, promo-exemplar och så vidare.
>
> 3. Varje kur, som bygger på en allt hårdare reglering av marknaden — speciellt de extrema former som vissa förespråkar — är långt värre än sjukdomen de skall kurera. Sett som utbrett fenomen, snarare än irritationsmoment, så kommer piratkopiering in i bilden när artificiella restriktioner i marknaden hissar upp priserna till en nivå över vad folk tycker är rimligt. Strategin som bygger på ”reglering-sanktioner-mera reglering”, är ett bottenlöst hål som kontinuerligt återskapar (i större skala) det problem det är tänkt att lösa. Och den kommersiella effekten blir ofta förvärrad av den mer generella skadan på personlig och social frihet.
>
> Under loppet av debatten, så nämnde jag detta till min förläggare Jim Baen. Han mer eller mindre fnös virtuellt, och uttryckte att om någon av hans författare — varför inte du själv Eric? — var villiga att lägga ut en bok fritt online, så skulle publiciteten utan vidare kompensera för all annan skada det kunde göra ekonomiskt för författaren.
>
> I samma ögonblick som han kom med sin synpunkt, så förstod jag att han hade rätt. Trots allt, så hade Dave Webers bok ”On Basilisk Station” funnits gratis online i flera månader redan. Och, vet du vad? — den hade över tid blivit Baens mest efterfrågade efterbeställningsobjekt i vanligt pappersformat!
>
> Så jag anmälde en första roman, ”Mother of Demons”, som gratisbok för att bevisa konceptet. Nästa dag gick boken upp online, erbjuden gratis till offentligheten.
>
> Som jag trodde, inom ett dygn, så kom åtminstone ett halvdussin meddelanden (några i publika forum, andra via mail) från folk över hela världen, som sa att de hört om episoden och kollat boken och nu antingen tänkte köpa den, eller redan gjort det. I ett eller annat fall, så var det av ”solidaritetsskäl”, men i de flesta fall så var det för att de gillade boken och ville ha en tryckt kopia. De oroade sig inte över den lilla kostnaden det innebar — inte efter att ha börjat läsa online, en nyhet de uppskattade. (Mother of Demons kostar $5.99 i pocketformat, finns i de flesta bokhandlar. Ja det var reklam…)
>
> Sen, efter att ha tänkt igenom hela saken lite mer, så insåg jag att genom att lägga ut ”Mother of Demons”, så gjorde jag inte mer än en vänlig gest. Gester är utmärkta, men policys är till och med bättre.
>
> Så, dagen efter, så diskuterade jag saken med Jim igen, och det visade sig att han kände likadant. Så jag föreslog att vi skulle förvandla ”Mother of Demons” segertåg till ett kontinuerligt projekt. David Drake kom med i diskussionen direkt, och vi tre utvecklade och modifierade idén här och där. Sen hörde Dave Weber om det hela, och Dave Freer, och… voila.
>
> The Baen Free Library föddes.

Medan pratet om det omoraliska i att piratkopiera kanske är lite präktigt i mina öron, så andas hela artikeln förnuft och principer i ett välmående förhållande till varandra.

Eric, och hans författarkollegor på Baen tror tillräckligt på sig själva för att våga erbjuda tjänsten gratis. Eric och hans kollegor fattar att det ger dem otrolig good-will och massor med reklam. De fattar också att regler-sanktioner-mer regler-mer sanktioner är en återvändsgränd.

Tänk om vi fick se lite mer av sådan självsäkerhet, visioner och framtidstro även här.

Ge oss kunder det vi vill ha, grunden i marknadsekonomi

Jag skrev just en kommentar Ekonomistas. Eftersom jag för en gångs skull lyckades vara kortfattad och kärnfull, så kan jag inte låta bli att återge den här 😀

Temat är diskussionen kring fildelning och piratkopiering.

Det blir snabbt rundgångsdiskussion. där ett antal viktiga poänger totalt missas.

Den första poängen är att det inte är artisterna, utan förläggarna, distributörerna och de traditionella fysiska butikerna som blivit omoderna. Idag skriver vi 2008, och branschen hänger förtvivlat fast vid distribution av platsbitar.

De få nätverksdistribuerade tjänster som trots allt lanserats har lidit av svåra brister.
Bristerna är dels prissättning, där man hänger kvar vid en prismodell som härstammar från fysisk distribution.
Bristerna innefattar också alldeles för begränsat urval, vilket inte leder till nöjda eller trogna kunder.
Bristerna innefattar ofta alldeles för låg kvalitet, där det man köper är sämre än det man kan piratkopiera.
Bristerna innefattar att man försöker kontrollera när något blir tillgängligt, så att det dröjer veckor eller månader innan folk får tillgång till den vara de vill ha — medan man kan piratkopiera det dag ett.
Slutligen innefattar bristerna DRM, som rubbar principen om fair-use, kräver speciell teknisk utrustning eller programvara och gör att man inte litar på att kunna använda det man köper.

Så länge branschen levererar sämre kvalitet och urval till ett lika högt pris som tidigare skivor och begränsar fair-use, så kan de helt enkelt inte längre konkurrera. Man har lyckats skapa en monumental bad-will, och har rejält med uppförsbacke till och med hos de som VILL betala för sig. Det kräver att man verkligen lägger ner sig för att ge kunderna vad de vill ha, annars får man inte vara med och leka.

De artister och filmskapare som fattar poängen och hittar nya vägar kommer vinna på det nya samhället, resten kommer att få sitta i ett hörn och tjura. Det är inte ens en värdering, utan bara kalla fakta.

För övrigt påminns jag av Lars-Erick om att vi betalar ersättning för lagringsmedia, något som gör CD/DVD och HDs bra mycket dyrare än de skulle kunna vara. Samtidigt har rätten att kopiera för eget bruk stramats åt, så vad betalar vi för?

Inget nytt under solen

Kom att tänka på hur mycket debatten förändrats på tio år…… not!!! Mindes något jag såg för nästan tio år sedan. Jag garvade nästan knäna av mig då, och det är fortfarande lysande — tack youtube, camp chaos och Bob Cesca:

Och fortsättningen:

Ännu mer:

Och ännu mer, om du inte fått nog:

Den sista är knappt fem år gammal. Resonemanget kring copyright och nedladdning har inte förändrats ett dugg.

Slutligen en närmare presentation av Nutty McShithead från Recording Association of Popsong Economics (R.A.P.E)…