En fantastisk vecka

Unni Drougge och Piratkärlek
: Detta är Unnis vecka, för hennes tal förra helgen, för hennes ”smarta reklamkupp” som gynnar precis alla, för hennes klokskap och förmåga att uttrycka den med värme och respekt. Du är min förebild i arbetet med att hyfsa tonen i debatten.

Thomas Norström och Opartiskhet
: Visst är det sorgligt att en hög jurist gör bort sig (och oss svenskar) när hela världen tittar på. Men för att förklara för folk hur fel det har blivit och att det är dags att dra i bromsen och tänka om har han nog gett Piratrörelsen ovärderlig hjälp.

Kirurger och Vassa knivar
: Efter nio månaders konstant strålande smärta i vänsterben så skuttar jag nu omkring som en kalv på grönbete. Humöret blir bättre när man lipper ha ont. Tack läkarvetenskapen – jag är skyldig dig en helkväll!

Rekryterare och Referenser
: Jag väntar på samtalet om ett jobb jag verkligen vill ha. I veckan ringde rekryteraren och ville veta hur hon kunde nå mina referenser. Jag har en lista på tre personer som jag är så nöjd med. Bra människor, som jag gillar och som tycks gilla mig.

Dagerman och Datorsamhället
: Tårarna fryser Kassandra
Ett kylskåp är människans bröst
Men maskinerna älskar varandra.
Och det är ju alltid en tröst.
(…)
Bryt icke strömmen för andra.
Stor sak att ej kärleken dör.
Maskinerna älskar varandra.
Det är mera än människor gör.
(S. Dagerman 1950)

Friheten & dess Försvarare
: På HAX inbjudan gick jag på Frihetsfrontmöte och lyssnade på Rasmus Fleischer och Camilla Lindberg (fp). Det var en trevlig kväll, men framförallt kommer jag att minnas den som startskottet för den digitala republiken Sverige. Eller hur Mårtensson.

Nyanseringar & Nystart
: Det känns som att en ny sorts samtal börjat sprida sig genom bloggosfären – ödmjukare, mer resonerande och mycket vänligare. Anders Widén pekade på svaren till Matilda, jag vill peka på Marcus och Embryos dialog här på livbåten.

Datorn är mitt (i) liv(et)

Jag har opererats idag. I går natt satt jag och skrev på bloggen, umgicks med digitala vänner och läste alla reaktioner på de senaste dagarnas händelser. Jag var nervös. Jag har aldrig opererats eller blivit nedsövd tidigare. Men mina vänner där ute i natten och känslan av att tillhöra någon nytt och spännande höll rädslan på avstånd. Varje 100-tal av nya piratmedlemmar var en tröst.

I morse gick jag upp strax efter sex för att duscha och åka till sjukhuset. Men jag hann med en snabb koll på kommentarerna på bloggen och i min RSS-läsare. I vanliga fall gör jag detta till frukosten, men nu blev det utan kaffe och macka eftersom jag var tvungen att fasta.

Väl på sjukhuset stirrade sköterskan undrande på mig, när det första jag gjorde var att plugga in mitt USB-modem och testa uppkopplingen. Sen tillbringade jag några timmar med att ha det trevligt på nätet. Sköterskan kom in med jämna mellanrum och bad om ursäkt för att jag behövde vänta. Jg bara log.

När jag vaknade ur narkosen på eftermiddagen var en av mina första tankar, strax efter jag frågat om jag kunde få ringa min fru, när jag kulle få komma tillbaka till sjukrummet där datorn stod inlåst.

Jag tror inte vi någonsin kan förklara för de som inte känner igen sig i detta vilken betydelse datorn har i våra liv. Och att det inte handlar om ett beroende. Man skulle lika gärna kunna tala om ett beroende av mat, vatten eller kunskap.

Jag andas via min dator, men inte syre, utan kunskap och tillhörighet.

Rädda vårt internet, rädda vår atmosfär!

Att törsta ihjäl med fötterna i en källsjö

Tänk dig att du står på en sommaräng i full blom. Du är inte i Sverige, utan i något av våra europeiska grannländer. Fram kommer en liten gubbe som sträcker en blombukett under näsan på dig och säger: ”Want to buy flowers? For you just 5 euro. Cheapest and best flowers yes? Smells goood, yes?”.

Min gissning är att du, som uppväxt i Sverige, skulle se ut som ett levande frågetecken. Du skulle antagligen vända huvudet till höger och vänster och konstatera att det överflöd av blommor du står mitt i är både vackrare, fräschare och luktar bättre är den sura lilla bukett du menas betala för. Insikten att här gäller inte allemansrätten, och att du inte alls har rätt att ta del av detta överflöd skulle nog inte dyka upp om ingen påpekade saken för dig. Inte ens om du fick det klart för dig skulle det kännas rätt eller naturligt. Du skulle inse att överflödet kommer att gå till spillo. Ingen kommer att ta hand om ens en bråkdel av allt detta överflöd, utan det enda skälet att förvägra dig att plocka blommor är för att kunna sälja en fantasilös, sur och förjävla ointressant bukett som du varken satt samman efter egen smak eller är direkt intresserad av.

För oss är allemansrätten så självklar att de flesta inte ens funderar över den. Det är egentligen bara när den missbrukas som man reagerar, och då blir man förbannad trots att det inte är ens egen egendom som missbrukats. För mig som ekonomiskt liberal är det bara att konstatera att jag i allemansrätten har en blind fläck där jag inte alls ser fördelarna i att begränsa eller avskaffa den. Allemansrätten ger mig inte rätt att utnyttja någon annans egendom för kommersiell vinning, men den tillåter att jag tar del av ett överflöd som annars knappast kommer utnyttjas. Faktum är att allemansrätten är en av de kilar i min övertygelse som hindrar mig från att bli alltför kategorisk, och på det sättet är jag dubbelt tacksam.

Fortsätt läsa ”Att törsta ihjäl med fötterna i en källsjö”