Datorn är mitt (i) liv(et)

Jag har opererats idag. I går natt satt jag och skrev på bloggen, umgicks med digitala vänner och läste alla reaktioner på de senaste dagarnas händelser. Jag var nervös. Jag har aldrig opererats eller blivit nedsövd tidigare. Men mina vänner där ute i natten och känslan av att tillhöra någon nytt och spännande höll rädslan på avstånd. Varje 100-tal av nya piratmedlemmar var en tröst.

I morse gick jag upp strax efter sex för att duscha och åka till sjukhuset. Men jag hann med en snabb koll på kommentarerna på bloggen och i min RSS-läsare. I vanliga fall gör jag detta till frukosten, men nu blev det utan kaffe och macka eftersom jag var tvungen att fasta.

Väl på sjukhuset stirrade sköterskan undrande på mig, när det första jag gjorde var att plugga in mitt USB-modem och testa uppkopplingen. Sen tillbringade jag några timmar med att ha det trevligt på nätet. Sköterskan kom in med jämna mellanrum och bad om ursäkt för att jag behövde vänta. Jg bara log.

När jag vaknade ur narkosen på eftermiddagen var en av mina första tankar, strax efter jag frågat om jag kunde få ringa min fru, när jag kulle få komma tillbaka till sjukrummet där datorn stod inlåst.

Jag tror inte vi någonsin kan förklara för de som inte känner igen sig i detta vilken betydelse datorn har i våra liv. Och att det inte handlar om ett beroende. Man skulle lika gärna kunna tala om ett beroende av mat, vatten eller kunskap.

Jag andas via min dator, men inte syre, utan kunskap och tillhörighet.

Rädda vårt internet, rädda vår atmosfär!

Att törsta ihjäl med fötterna i en källsjö

Tänk dig att du står på en sommaräng i full blom. Du är inte i Sverige, utan i något av våra europeiska grannländer. Fram kommer en liten gubbe som sträcker en blombukett under näsan på dig och säger: ”Want to buy flowers? For you just 5 euro. Cheapest and best flowers yes? Smells goood, yes?”.

Min gissning är att du, som uppväxt i Sverige, skulle se ut som ett levande frågetecken. Du skulle antagligen vända huvudet till höger och vänster och konstatera att det överflöd av blommor du står mitt i är både vackrare, fräschare och luktar bättre är den sura lilla bukett du menas betala för. Insikten att här gäller inte allemansrätten, och att du inte alls har rätt att ta del av detta överflöd skulle nog inte dyka upp om ingen påpekade saken för dig. Inte ens om du fick det klart för dig skulle det kännas rätt eller naturligt. Du skulle inse att överflödet kommer att gå till spillo. Ingen kommer att ta hand om ens en bråkdel av allt detta överflöd, utan det enda skälet att förvägra dig att plocka blommor är för att kunna sälja en fantasilös, sur och förjävla ointressant bukett som du varken satt samman efter egen smak eller är direkt intresserad av.

För oss är allemansrätten så självklar att de flesta inte ens funderar över den. Det är egentligen bara när den missbrukas som man reagerar, och då blir man förbannad trots att det inte är ens egen egendom som missbrukats. För mig som ekonomiskt liberal är det bara att konstatera att jag i allemansrätten har en blind fläck där jag inte alls ser fördelarna i att begränsa eller avskaffa den. Allemansrätten ger mig inte rätt att utnyttja någon annans egendom för kommersiell vinning, men den tillåter att jag tar del av ett överflöd som annars knappast kommer utnyttjas. Faktum är att allemansrätten är en av de kilar i min övertygelse som hindrar mig från att bli alltför kategorisk, och på det sättet är jag dubbelt tacksam.

Fortsätt läsa ”Att törsta ihjäl med fötterna i en källsjö”

Inte förstått nånting, inte förstått, bara snackar och snackar och snackar och snackar

En bunt artister visar idag att de fortfarande inte fattat:

> Äntligen är Sveriges regering på väg att lägga fram ett förslag till stöd för upphovsrätten på nätet. Med införandet av sanktionsdirektivet kommer svenska kreatörer och upphovsmän ett steg närmare det skydd som våra europeiska kolleger har.

Det vill säga inget skydd alls, eftersom det inte fungerar. De siffror som APB med flera drar fram om IPREDs effekter är rena fantasifostren. Översättningen mellan saker som laddas ner och saker som i annat fall skulle ha köpts är allt annat än självklar.

> Nu vill vi svenska artister, skådespelare, filmskapare och författare uppmana till att detta beslut också blir en nystart för upphovsrättsdebatten. Sätt kulturvärdet och respekten för andras skapande i fokus i stället för den piratagenda som under alltför lång tid tillåtits dominera i både politik och medier.

Gärna debatt, gärna om kulturvärden och respekt för andras kreativitet. Vad för typ av dominans den så kallade ”piratagendan” fått har dock gått min näsa helt förbi. Varenda person med makt i frågan ställer upp på antipiraternas agenda. Så gott som vartenda värde vi förknippar med ett fritt samhälle: presumtionen om oskuld, rätten att inte dömas på vag bevisning, proportionalitet, informationsfrihet, fair use, privatliv, brevhemlighet, kreativ frihet, monopolförbud, kartellförbud – allt kan offras på upphovsrättens altare.
Däremot så fildelar en sjättedel eller mer av Sveriges befolkning, och än fler är less på uppifrån-och-ner kultur, så det blir många att jaga. Läs eller titta på Lessig och tänk ett varv till.

Det är inte den illegala fildelningen som drabbar upphovsmännen, det är den mentala låsningen till det som varit och oförmågan att ta in det som är.
Var finns alternativet till fildelning? Era plastbitar? Sajter som tar rövarpriser för DRM-skadade filer? Sajter utan utbud, där förlagen sitter på materialet och inte kan samarbeta med varandra?

Visst kommer det att svida en aning, förändring brukar göra det. En av psykologen Kullbergs böcker heter just kris och utveckling, och det är samma sak det handlar om – kris och utveckling hör ihop. Det är en tragisk person som stannar i sin pubertala personlighet för resten av livet. Det är en tragisk värld som vägrar förändring för att det svider lite på vägen.

Den nuvarande upphovsrätten är som ett dåligt äktenskap. Det var längesedan det tände till och blev passionerat, men det tänder alltför ofta till och blir irriterat. Anklagelser haglar ofta fram och tillbaka, sällan rimliga men ofta oresonliga. Utpressning är vardagsmat, respekt är okänt, hyckleri och dubbelmoral är direkt galloperande. Man stannar i det som varit, därför att rädslan att stå ensam utan är så stor att man inte ser att det skulle vara bättre än det som är.

Det finns artister, programmerare, författare och andra upphovsmän som experimenterar med modernare affärsmodeller – gissa vilka som kommer klara sig bäst i framtiden, ni eller dem? Det finns andra som insett att de faktiska ”förlusterna” är i stort sett fiktiva, att det är samma typ av förluster som promotion skapar – fast det kostar mindre och är antagligen effektivare som reklam.

Men problemet med reklam är att den är meningslös om det inte finns en produkt att göra reklam för. När fildelaren sett screenern för nästa storfilm, eller laddat ner några låtar från en okänd artist, så surfar han eller hon till filmens/bandets/programvarans sajt för att kika. Finns då där något man vill ha att hämta mot rimlig betalning, så bränner det i plånboken – finns det inte så söker man rätt på det på fildelningsnätverken.

Från klarhet till klarhet tycks det…

Ett bedrägligt lugn har sänkt sig över FRA-debatten. Ekonomisk kris, mediehaveri och principlöshet har skapat en känsla av trötthet och besvikelse. Det är en pyrande krutdurk, en som när som helst kan flamma upp i nya utbrott. Just nu kan man lockas att tro att regeringen vunnit, en pyrrhusseger visserligen, men ångvälten har rullat och marken är till synes platt.

Tydligen är det i alla fall så pass lugnt och så mycket diversioner från andra frågor, att Reinfeldt känner sig trygg att plocka upp nästa handgranat mot den svenska personliga friheten, rättssäkerheten och integriteten. Den här gången är det fildelning som skall sågas vid fötterna, och det spelar ingen roll vad det kommer att kosta Sverige och svenskarna.

Som vanligt skjuter man sig i foten för att slippa gå:

IDG/CS Piratjägarlagen är klar:

> I lagrådsremissen föreslås också att rättighetshavare ska få samla in och behandla personuppgifter som ip-adresser om ”intrångsgörare” i den mån behandlingen är nödvändig för att ett rättsligt anspråk ska kunna ”fastställas, göras gällande eller försvaras”.
>
> I dag kräver sådan behandling särskilt tillstånd från Datainspektionen. Den som hanterar uppgifterna kommer fortfarande att stå under Datainspektionens tillsyn.

Skälet till att den typen av register kräver datainspektionens tillstånd, är att den typen av uppgifter är oerhört lätt att missbruka. Sådana register och sådan uppgiftsbehandling skall egentligen bara kunna göras av polis eller rättsväsende, och ifråga om IP-nummer av den tjänsteleverantör det närmast berör.

Fortsätt läsa ”Från klarhet till klarhet tycks det…”