Medlemskvotering?

Ett av dagens spörsmål är mansdominansens i Piratpartiet. Johannes Forsberg på Expressen undrar: Var är brudarna?

Det finns ju kvinnor i partiet. Christopher och Johanna ger handfasta tips. Tänk vad mycket sympatisörer det blir om de hjälper, när kvinnorna kommer.

Själv tror jag på kvotering! Så nu slutar vi värva män. Vi måste värva ca 40 000 kvinnor först. Det är bara att sätta fart.

Jäv, jävla jäv eller bara jävligt insatt?

Jävsanklagelserna är långsökta skriver Claes Sandgren på Brännpunkt i Svd. Jag skulle vilja tro honom. Han är ju trots allt professor i rättsvetenskap vid Stockholms universitet och ordförande för Institutet mot mutor. Men när det gäller Tomas Nordström verkar han tyvärr inte ens ha fattat vad som är problemet.

>Det har brutit ut en livlig debatt om en av de domare som dömde i Pirate Bay-målet, Tomas Norström. Skall han vara att anse som jävig på den grunden att han är medlem av två immaterialrättsliga föreningar och även medlem i styrelsen av den ena av dessa? Det är en vitt spridd uppfattning att målet måste tas om på grund av jäv.

Claes Sandgren refererar sedan ett jävsavgörande i Regeringsrätten. En tjänstledig skatteverkstjänsteman ansågs inte jävig när hon dömde i ett mål där hennes arbetsgivare Skatteverket var part. Han fortsätter sedan:

>Hur är det möjligt att komma till en sådan slutsats? Regeringsrätten menar att frågan om jäv ska bedömas med hänsyn tagen till det aktuella målets individuella karaktär. Den hävdar att det kan vara skäl att ställa lägre krav på en kollegial domstol än en ensamdomare – Regeringsrätten är själv en kollegial domstol som brukar ha fem ledamöter – och att det kan ha betydelse om det inte handlar om det slutliga avgörandet av ett mål.

Tre skäl till bedömningen således: målets individuella karaktär, lägre krav på en kollegial domstol samt viss betydelse om det inte handlar om det slutliga avgörandet. Av dessa tre är det bara det sista som jag kan inse hur Claes Sandgren kan anse att det har bäring på TPB-fallet. TPB-domen fälldes ju i första instans.

Den fälldes däremot inte av kollegial domstol. Tomas Nordström var enda juristdomare. Och hur man skulle kunna överföra argumentet att varje mål ska bedömas efter sin individuella karaktär till ett annat mål övergår faktiskt mitt förstånd. Vad menar han?

Så när Sandgren fortsätter sitt resonemang och anser att regeringsrättens synsätt i detta andra fall skulle sprida ljus över det aktuella fallet, så pratar han enligt min mening i nattmössan, eller i vilket fall i domarperuken.

>Att redan Norströms medlemskap i två föreningar, som främst är mötesplatser för information och utbildning i immaterialrättsliga ämnen, skulle göra honom jävig framstår som långsökt i ljuset av Regeringsrättens synsätt.

I avslutningen kommer så till sist denne rättslärde man in på sina ”riktiga argument”:

>Enligt min mening har Norström, som har mycket gott anseende i immaterialrättsliga kretsar, misstänkliggjorts på lösa grunder. Att domare som är medlemmar i de två föreningarna har avkunnat hundratals domar i immaterialrättsliga mål pekar i samma riktning. Skall också dessa mål tas om?

Vi ska alltså inse att Tomas Nordström inte är jävig för att han har mycket gott anseende i immaterialrättsliga kretsar och för att alla andra domare också är jäviga. Fantastiskt bra jobbat Claes Sandgren! Du har övertygat mig!

Eller, nä förresten. För det handlar ju faktiskt inte om två obetydliga diskussionsklubbar. Det är ju faktiskt så att det är just Tomas Nordströms goda anseende i immaterialrättsliga kretsar som är problemet.

För att göra det lite enklare för alla som anser att fildelning är stöld och TPB och alla dess besökare är finniga, smutsiga och förslagna tjuvar så tar jag ett exempel.

>Tänk er ett mål om markanvändning där en företagare har använt marken på ett sätt som till synes strider mot svensk miljölagstiftning. Tänk er att det är ett nytt innovativt sätt att använda marken och att olika experter tvistar om huruvida det är skadligt för miljön eller kanske till och med bra. Tänk er att företagaren åtalas för brott mot miljöbalken och att bevisläget är osäkert. Han kan bli friad. Han kan bli fälld.
>
>Miljörörelsen är dock övertygade och ställer upp mangrannt på åklagarsidan. Några lokala föreningar med anknytning till miljörörelsen kommer till och med in med skadeståndsyrkanden baserade på förlust av friluftsliv och viktiga naturvärden. Miljörörelsens bästa advokater engageras för att understödja åklagarens talan.
>
>Tänk er nu att domaren är medlem i Sveriges Naturskyddsförening och Föreningen svenska jurister för en bra miljölagstiftning. Tänk er att miljörörelsens advokater också är det. Betänk att dessa föreningar talar om och funderar kring dels det självklara att svensk miljörätt bör följas av alla och envar men dessutom radikala skärpningar av densamma.

Jäv? Eller inte?

Jakob Heidbrink – Meddelanden från juridikens maskinrum – förklarar förtjänstfullt vad jäv är. HAX tycker att det är svensk logik att många tidigare misstag gör det senaste misstaget OK, eftersom man inte orkar ta tag i eländet. Svensk myndighetskontroll anser att professorn är ute och cyklar. Svensson och Scaber Nestor är överens: Ta om hundratals mål! Scaber Nestor pekar dessutom vidare till Damon som reder ut Claes Sandgrens egna kopplingar till upphovsrättsindustrin. Brokep fnissar åt eländet.

Det där med att bli avstängd från internet… (part 2)

Sugbloggen går från klarhet till klarhet. Uppföljning på inlägget om hur lätt/svårt det är att stänga av någon från internets följ nu upp av en kostnadsberäkning.

Vi kan säga att gungorna förlorar det karusellerna inte har tjänat, eller nåt… Vem betalar egentligen?

Piratpartiet – det minst konservativa bland de konservativa

Magnifika gnistor hackar samhället förklarar varför Piratpartiet är konservativa medan de andra partierna är anakronistiska kvarlevor från en tid som flytt. Han avslutar med att dra en lans för att de borde bevarandemärkas, eller nå’t…

Måste läsas!

Niklas Svensson + Matematik = EPIC FAIL

Jag tänker ofta att jag måste sluta läsa Politikerbloggen och särskilt Niklas Svensson! Att han är en av Sveriges mest oetiska journalister eller att han drivs av en vendetta mot politiker i allmänhet och piratpartister i synnerhet har dock inte fått mig att sluta. Nu har jag kommit på varför!

Det är som att pilla bort en sårskorpa, eller som att inte kunna låta bli att titta på en trafikolycka. Man vill känna vämjelsen eller beröras av den oroliga tanken: hur ska detta sluta.

Niklas når idag en helt ny höjd av dumhet. Nu kan han inte ens räkna den enklaste procentberäkning.

>I Västernorrland är Piratpartiet försvinnande små. Bara fem promille av länets väljare är medlemmar, enligt Sveriges radio. Medianåldern bland medlemmarna är 25 år.

Fem promille av Sveriges nio miljoner invånare är 45 000 människor. Märkligt nog en siffra som överensstämmer bra med Piratpartiets medlemstal i hela riket. Vi har alltå varken mer eller mindre medlemmar i Västernorrland än någon annanstans.

Då inställer sig frågan: är Piratpartiet försvinnande små i hela riket? Hur är det i så fall med Centern, Kristdemokraterna eller Folkpartiet? För att inte tala om de stackars småpartierna med drygt en promille av svenska folket som medlemmar – Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Nej, jag tror vi kan bortse från Niklas Svenssons definition av försvinnande små. Piratpartiet är en växande fokrörelse i riket som helhet och i Västernorrland vad han än säger.

(Som Emma på Opassande länkar jag inte längre till Politikerbloggen. Som ren service får ni länken som text: http://www.politikerbloggen.se/2009/05/13/19691/.)

Piratpartiet – för oss som gillar stöld, knark och prostitution!

Det finns som Marcus skrev igår många skäl att rösta pirat i EU-valet. Men nu har vi begåvats med två till! Att vi pirater gillar stöld har vi vetat länge, men nu synes vi bli tvungna att erkänna att vi också gillar knark och horor. En köpt kvinna i knät, en tripp och lite stulen Bob Marley på stereon; vad kunde vara bättre än lite sex, drugs and rock’n’roll!

Vi är alltså inget enfrågeparti. Vi är ett trefrågeparti! Fortsätter det så här är vi snart ett multifrågeparti och Kent Persson, moderat kan sluta att oroa sig:

>Skillnaden mot övriga partiet är mycket stor. Alla andra partier har politik och uppfattningar inom alla områden och man driver dem i parlamentet. Inget annat parti i Sverige är för att knarket ska legaliseras. Har vi nu fått ett sådant parti? Återigen, frågorna är många och svaren få.

Själv är jag dock lite besviken på Christian Engströms otydlighet i den radiointervju som ligger till grund för detta avslöjande. Han svävar på målet och får det att framstå som att vi kommer att rösta ja utan eftertanke och övertygelse. Citat från Nyheter24:

>Om dessa, polititiskt känsliga, frågor tas upp kommer alltså Engström att rösta ja.
>
>– Ja, då trycker vi på den knappen. Men jag vet faktiskt inte var de grupperna står i de frågorna, eller om de kommer bli aktuella på EU-nivå under mandatperioden, sa Engström i en intervju i P3-programmet Brunchrapporten.

Stå för vår övertygelse Christian! Horor, knark och gratis kultur!

Det där med att bli avstängd från internet…

Sugbloggens inlägg ”avstängd från internet=fängelse” bara måste läsas. Jag kände hur tårarna började rinna när hela kroppen skalv av skratt:

> -Jag är alltså avstängd från Internet i ett år? Har jag förstått rätt?
> -Korrekt!
> -Jag får inte surfa?
> -Korrekt!
> -Inte kolla mina mail?
> -Korrekt!
> -Inte facebooka?
> -Korrekt!
> -Inte twittra?
> -Korrekt!
> -Inte närma mig Internet i någon form?
> -Korrekt!
> -Inte betala mina räkningar…
> -Öh…vad har det med Internet att göra.
> -Jo serru herr domare. Jag har internetbank och min lön sätts in på det kontot och för att betala mina räkningar måste jag logga in på banken, men som jag förstår det kan jag inte göra detta under ett år och är alltså befriad från att betala mina räkningar. Är det korrekt?
> -Vänta nu lite. Du kan väl betala dina räkningar. Det är väl bara att gå till en bankomat…
> -Herr domare är väl medveten om att bankomatsystemet är kopplat till Internet, ifos via vpn men i alla fall, och eftersom jag inte får använda mig av Internet så bryter jag mot domen om jag går fram till en bankomat. Dessutom borde ni väl ta mina kreditkort i beslag så att jag inte har access till elektronisk hantering via Internet till mina pengar.
> -Eh…
> -Ett alternativ dock är att jag ber min arbetsgivare ge mig min lön rakt i handen…
> -Ja det verkar vara en bra lösning.
> -Emellertid tror jag att min arbetsgivare inte vill ge mig lön längre eftersom jag arbetar med IT och data och det får jag ju inte enligt domen befatta mig med.
> -Vi snackar med din chef. Du ska få andra arbetsuppgifter.
> -På ett IT-företag?

Sarkozy och en hel drös dummerjönsar bland politikerkåren i Frankrike och övriga Europa verkar helt ha missat de senaste tio årens utveckling…

Avstängning från internet…EPIC FAIL!

En uppfinnares syn på upphovsrätt

För några månader sedan fick jag och Göran uppdraget att ordna en blogg till Trygghetsvakten. De är en firma som bygger hela sin affärsidé på innovation, och som säljer egna produkter tänkta att spara blod, svett och tårar för husägare.

Precis i dagarna började de använda sin nya blogg, och redan andra blogginlägget är så högintressant att det bara inte går att låta bli att säga något om det. Bakom inlägget står Rikard Bergsten, uppfinnare och VD för Trygghetsvakten.

Det hela handlar om en uppfinnares syn på upphovsrätten. Med andra ord en människa som själv är helt och hållet beroende av det som lite slarvigt anglikaniserat kallas IP-rättigheter eller för att skriva ut det ”intellectual property rights”.

Rikard jämför ganska krasst uppfinnarens skydd från samhället och samhällets motkrav med upphovsrätten:

> Går man över på upphovsrättsområdet blir det svårt att tro att systemet är skapat med vett och vilja. De ca sju till tio år av ensamrätt som ett botemedel mot cancer får, efter investeringar i mångmiljardklassen och med mycket högt risktagande skall ställas mot de 70 år (efter upphovsmannens död) som “Anna är en bot” och andra slagdängor får. Vem kan på allvar hävda att skyddvärdet hos Abbas “Waterloo” är tio gånger större än skyddsvärdet för en ny banbrytande cancermedicin?

Det hela berör den maratondiskussion jag hade med bloggaren/poeten embryo om upphovsrätten:

> Skälet till att jag plockade fram honom, var att illustrera hur upphovsmän och kvinnor kan prata om sitt värv som en helhet från vaggan till graven (och sjuttio år efteråt), medan de som är kreativa på annat sätt får finna sig i att inte ha tillnärmelsevis liknande skydd.
>
> Det är den verklighet andra kreativa människor lever i.
>
> Situationen man har som upphovsman är unik. Inte bara så att samhället ställer upp och hjälper till att skydda ens rättigheter, rättigheterna gäller hela livet och räcker till även för barn och barnbarn.
>
> Resten av mänskligheten kan göra hur fantastiska saker som helst. Det ögonblick de slutar producera eller leverera får de inte en spänn — alldeles oavsett tidigare gärning. Som egenföretagare är det oerhört tydligt i mitt eget liv.

Det finns en viktig poäng här. Kultur särbehandlas som en form av kreativitet som automatiskt ger rättigheter långt bortom den egna graven, medan andra former av kreativitet får finna sig i att stå på egna ben antingen helt utan skydd eller med några få år av ensamrätt. Det är inte menat som ett slag mot kulturen, som är jätteviktig, utan bara ett konstaterande att vi lever med ett system som spårat ur.

Rikard fortsätter:

> I min tolkning tillåter alltså samhället att rättsäkerheten äventyras genom IPRED för att försvara en affärsmodell som gick ur tiden för minst tio år sedan. Det är inte utan att man kan tänka sig att vi fortfarande hade haft ambulerande isförsäljare om dagens politiker fått styra utvecklingsklimatet år 1925 när kylskåpet uppfanns av svenska teknologer.

Det saknas proportioner. Precis som olika former av kreativitet behandlas olika, så blir ett affärsområde särbehandlat som om deras rättigheter att fortsätta som de gjort under större delen av 1900-talet är gudagivet. Kostnaden för särbehandlingen är rättssamhällets gradvisa avveckling. Det låter hårt, men om man ser till hur upphovsrättens tillskyndare behandlar rättssäkerhet och rättsmedvetande så är det nog inte hårt nog.

Samhällsnyttan är en av de viktigaste grundvalarna för immaterialrätten, oavsett om det handlar om patent eller upphovsrätt. I samma ögonblick som dessa blir skadliga för samhället förlorar de sin legitimitet. Vi får inte glömma detta, vi måste våga diskutera detta förutsättningslöst och vi måste våga reformera så att samhällsnyttan bibehålls.

Till och med många innovatörer och upphovsmän förstår detta. De förstår att om de inte tar hänsyn till hur deras skydd påverkar samhället i stort kommer deras skydd förlora sin legitimitet — i praktiken systemens dödsdom. Så Rikard kanske talar i egen sak, men med en ovanlig klarsyn. Han bevakar allas vårt intresse istället för bara sitt eget.

Många skäl att rösta pirat i EU-valet

Det här inlägget kommer inte att handla om piratkopiering. Istället kommer det handla om min syn på Piratpartiet och dess roll i EU-politiken.

Jag tog ställning för Piratpartiet förra hösten. Innan dess hade jag varit tveksam till enfrågeinställningen; för att ”Pirat” i piratpartiet tycktes mig som ett sätt att säga att allt viktigt var den illegala fildelningen; för att ekonomisk politik och individualism hänger ihop och en del andra detaljer. Kanske är jag lite för gammal, men jag upplevde också att piratrörelsen hade lite väl stor del gaphalsar som tog varje tillfälle i akt att vråla okvädningsord mot alla som inte höll med.

Alla mina invändningar är fortfarande sanna i någon mån, men de är sekundära. Det primära är istället de frågor, den sammanhållna synen i flera frågor, som faktiskt är Piratpartiets kännetecken.

###Integritet

Under det senaste decenniet har privatpersoners integritet devalverats rejält såväl i Sverige som i Europa och internationellt.

Det handlar dels om väldigt stora felslut, som datalagringsdirektiv, FRA och IPRED. Det handlar också om de små stegens tyranni, många små beslut som tillsammans utgör en trend. Det hela förvärras av att den moderna tekniken inte bara är en revolution för de demokratiska möjligheterna utan en minst lika stor revolution för möjligheterna att kartlägga individer.

De debattörer, politiker och andra maktpersonligheter som tycks beredda att rucka på integritetsprinciper inom sitt eget valda favoritområde är legio. Det pratas om balans mellan samhällsintresset och individens integritet, men på något sätt så tycks det förstnämnda alltid vara viktigare än det sistnämnda.

Det är allt ifrån att sätta upp övervakningskameror som motiveras med det ena eller andra goda syftet, att avlyssna telefonsamtal för att komma åt ”organiserad brottslighet”, att bugga miljöer av samma skäl, att utöka användningsområdet för DNA-register menade för forskningssyfte för att fånga brottslingar.

Diskuterar man varje sak isolerat och utan integritetskompassen som starkaste element, kan de se någorlunda rimliga ut. Vem vill inte komma åt brottslighet, öka säkerheten, komma åt skadegörelse, mobbning eller annat otyg? Backar man däremot ett par steg, ser man en större och rätt otäck bild av ett samhälle på stadig marsch mot total kontroll av alla alltid. Tar man sen med saker som FRA och datalagring som i princip gör det möjligt att totalt kartlägga alla och bygga avancerade sociogram, skita i brevhemligheter och annat sådant ovidkommande för ”samhällets intresse” — så blir det hela riktigt otäckt.

Piratpartiet förstår integritet, det är vår kanske mest centrala hjärtefråga.

###Mere conduit

Bredbandsleverantörerna, liksom elbolagen och tidigare telefonbolagen är bara tjänsteleverantörer. För att förstå varför detta är så viktigt kan man räkna upp vad det innebär att de INTE är och INTE skall göra:

De skall inte vara nätpoliser, och skall inte kontrollera sina användares trafik. De enda undantagen är om det finns klara tekniska skäl, till exempel hot mot nätverkets funktion, eller om det finns ett domstolsbeslut. De skall inte heller utmäta straff, som till exempel avstängning från abonnemang annat än om det beror på obetalda räkningar för överenskommen tjänst.

De skall inte filtrera trafik baserat på slutpunkt eller protokoll. Det är helt enkelt inte tjänsteleverantörens sak att lägga sig i vad deras kunder vill göra med sin köpta bandbredd. De kan vara behjälpliga i polisiära brottsutredningar där det finns domstolsbeslut på att uppgifter får lämnas ut, men de skall själva inte ägna sig åt kontrollverksamhet.

Det innebär att alla idéer om lösningar på upphovsrättsproblemet som kräver att leverantörerna skall lägga sig i sina kunders göranden och låtanden är fel utifrån ”mere conduit”-principen.

Piratpartiet förstår hur viktig ”mere conduit”-principen är för internets utveckling och dess demokratiska kraft.

###Vi är nätmedborgare, inte konsumenter

Sammanhängande med ”mere conduit” är principen om nätneutralitet. Nätneutralitet är ett begrepp som få ens reflekterar eftersom vi hittills tagit det för självklart. De svenska leverantörerna har helt enkelt inte försökt sig på att frångå principen, och visar inget större intresse för den saken vilket är gott och väl. De är dock inte ensamma och saker kan förändras väldigt fort. För att förstå hur centralt nätneutralitet är, så kan vi studera motsatsen:

Vi skapar en tänkt leverantör: Comlia2Bolaget, som säljer bland annat bredbandstjänster. De har även mobil och fast telefoni och kabelTV, med tillhörande mediatjänster. Deras mediatjänster är mail, sociala verktyg, film och musik i mobilen, musik till datorn och filmhyra via kabelTV-boxen och/eller bredbandet.

Till sin fasa upptäcker de att folk föredrar att använda Spotify för att få sin musik, och misstänker att samma sak kommer gälla mobilmusik så fort Spotify makar sig över till den plattformen. För Nokia-mobiler finns för övrigt redan Nokia-music, och fler liknande tjänster är på väg. Det finns Skype för både datorer och mobiler, som innebär att folk till och med ringer utan att de får betalt. De upptäcker också att det finns andra filmtjänster som konkurrerar med deras filmhyra över kabelTV/bredband.

I det nätneutrala samhället får de svälja förtreten över konkurrensen och försöka göra sina tjänster mer attraktiva än alternativen.
I det icke nätneutrala samhället kan de implementera filter i sina tjänster som gör att de inte går att använda hur man vill.

Så C2B (Comlia2Bolaget) bestämmer sig för att ”differentiera” sitt erbjudande. De skapar ett antal ”grundabbonemang” som på pappret ser billiga och bra ut.

I det finstilta visar de sig inte fungera med Spotify, Skype, MSN, GMail, Facebook, Twitter, MySpace och iTunes. Dessa tjänster ersätts med bolagets egna klart sämre alternativ: C2Music, C2Calls, C2Messenger, C2Mail, C2multichat, C2Spaces och C2Media. Vill du ha tillgång till något annat får du betala mer.

Det reducerar nätets innevånare till kunder i sina egna subsystem, en situation liknande den som existerade innan www blev ett faktum. Kravet på nätneutralitet är det som hindrar tillbakagången till åttio- och det tidiga nittiotalets tidiga system. Själva internets värde som demokratiinstrument, ekonomisk motor och dess kraft som kunskapsförmedlare skulle vara i fara. Det är att likna vid att sätta upp grindar och stängsel som separerar människor från varandra, det hindrar det öppna samtalet och hindrar folk från att komma till tals.

Piratpartiet förstår vikten av nätneutralitet, det är hela internets hjärta.

###Informationsfrihet

I nätets barndom var en av de saker som drev utvecklingen dess betydelse för den vetenskapliga världen. Innan nätet kom till var det enda sättet att flytta data mellan varandra eller mötas fysisk transport eller möjligen telefonsamtal. Den ständiga kommunikationen gav en tidigare inte skådad utväxling för kunskapsgenererandet. Information flöt alltmer fritt från labb till labb, från universitet till universitet, från forskare till forskare.

Redan när nätet började nå ut till de stora massorna kunde man ana vilken otrolig effekt det skulle få. Den enda som bromsade var uppkopplingshastigheter och kritisk massa. Det sista i praktiken att det måste finnas tillräckligt många användare för att bollen skall komma i rullning.

Det tog inte lång tid för nätet att uppnå den kritiska massan, nätet var så attraktivt och det var nytt och spännande. Ganska snart började också möjligheterna komma att vara uppkopplad snabbare utan att det gick på telefonräkningen och från millennieskiftet ungefär har det tagit skruv rejält.

När Isobel Hadley Kamptz uttrycker sin kärlek till nätet och frågar sig var de egna synapserna tar slut och nätet tar vid, så visar hon på vilken oerhörd effekt informationsutbytet och informationsfriheten haft. Det är inte längre en domän för tekniknördar utan en plats där miljontals människor samlas dagligen.

####Upphovsrätten

Det är egentligen i detta sammanhang man måste förstå inställningen till upphovsrätten. Värdet av informationsdelning går ner drastiskt för varje staket som sätts upp, det säger närmast sig självt.

Då uppstår frågan varför staketen finns där, med vilken rätt de sätts upp?

Frågan uppstår också vilka metoder som är rimliga för att försvara upphovsrätten?

Det finns stora problem med IPRED, ACTA och andra hjälpsystem som datalagringsdirektiv och liknande. Det pågår jakt på småfågel med luftvärnskanon. Det är också mycket hysch hysch, som närmast verkar vara menat att vilseleda eller sätta politisk spin på frågorna.

Piratpartiet förstår att informationsfrihet är så värdefullt att det inte kan få ta en baksätesposition. Upphovsrätten måste reformeras, eftersom den är skapad för en annan tidsålder med en annan dynamik. Upphovsrätten har dessutom kommit långt ifrån sitt upphov.

###Rättssäkerhet

Det framstår som ganska orimligt till exempel att använda ett rättsligt verktyg som en civilrättslig process för att sätta ditt fildelare. Orimligheten ligger i att verktygets grundidé är att fungera som skiljedomstol mellan någorlunda likvärdiga parter. Det är arenan där man till exempel tolkar ett avtal mellan affärspartners, fastställer en skyldighet som det råder oenighet om, eller beslutar om tillgång till tvångsmedel för fullgörande av skyldigheter som inte respekterats.

Det civilrättsliga målet får slagsida så fort den ena parten är legalt och ekonomiskt starkare. Slagsidan består i att det inte är samma sorts beviskrav som i ett brottsmål, vilket många tror. Istället är det en tolkningsfråga, vilket är väsentligt svårare att gardera sig mot.

I realiteten är hela det civilrättsliga verktyget syftat att sluta i förlikning. Det är inte egentligen meningen att man skall döma helt åt ena eller andra hållet annat än i extremfall.

En annan orimlighet är att de som värnar upphovsrätten, på grund av lag och tradition ses som neutrala. De som däremot ifrågasätter upphovsrätten får se sig utdefinierade trots att det är en giltig utgångspunkt för politisk påverkan och debatt.

Det innebär att det inte reflekteras över jäv, inte ens när det är ganska tydligt olämpligt. Skulle man vända på jävet så att en domare eller nämndeman tydligt var del av de som ifrågasätter, skulle det däremot troligen leda till tunga utredningar och sanktioner.

Det pågår en hel del underligheter i samband med upphovsrätten. Det är borde väl till exempel vara normalt att vänta på att en dom får laga kraft innan man börjar skicka ärenden till kronofogden, eller tar domen till intäkt för att hota andra aktörer.

Piratpartiet värnar rättssäkerheten, utan kompromisser.

###Det demokratiska underskottet

Ett väldigt tydligt problem, som inte är nytt men som ställts på sin spets de senaste åren, är det demokratiska underskottet.

Vi är egentligen vana vid att det finns där. Vår parlamentariska demokrati tycks överlag vara konstituerad enligt principen att politiker skall kunna undvika personligt ansvar och vara anonyma. Det handlar om allt ifrån hur många riksdagsledamöter vi har, till hur partilojaliteten fungerar såväl som hur idén om personval först motarbetades och sedan aldrig riktigt fått slå igenom.

Det har inte blivit bättre av att vi gjort oss till en del av en överstatlig sammansättning som EU, som i sin grund har problemet att inte konstruerats uttryckligen som ett demokratiskt verktyg.

Även EU-parlamentet är på många sätt för stort, och saknar dessutom den makt som borde tillkomma dem som det enda system som representerar folket genom allmänna val på EU-nivå. Man försöker täcka över bristerna genom att klubba igenom en ”EU-konstitution” för att ”råda bot” på dem, ett förslag som snarare än att förbättra läget stadfäster det. I sitt agerande visar man också upphöjt förakt för medlemsstaternas medborgare, som hittills röstat ner förslaget VARJE gång de fått chansen att säga sitt.

I vårat gamla kära Svedala klubbar man IPRED mot en massiv folklig majoritet, likaså tidigare FRA — räkna kallt med att man inte heller kommer lyssna på folket när datalagringsdirektivet eller ACTA så småningom skall läggas på bordet. Det är ett elitistiskt tänkande när politiker använder det statsmannamässiga ”man måste även kunna fatta obekväma beslut” för att slippa lyssna på sina väljare.

Piratpartiet förstår demokrati, vi praktiserar såväl intern frihet till initiativ och direktdemokrati. Vi vill inte ut ur EU när vi nu är med, men vi anser att vi kan kräva att EU är demokratiskt.

###Vilka är egentligen de viktigaste frågorna idag?

Piratpartiet har anklagats om och om igen för att vara ett enfrågeparti. Underförstått är fildelningsfrågan den enda intressanta i vår världsbild. Detta kladdas fast på oss som ett gammalt plåster som börjar lukta illa.

Sanningen är att det är individens rättigheter, individens integritet, proportionalitet, rättssäkerhet, demokrati och det nya samhällets möjligheter och värde som är våra huvudfrågor. Vår hållning i fildelningsfrågan är snarare en följd av den grundinställningen än motsatsen.

Vad är några ören mindre i skatt värt om du inte har din frihet?

Hitta en enda fråga som du utan att skämmas kan säga är viktigare idag. Jag tror inte du kan det även om du försöker. Det är trots allt grundvalarna för vår frihet och vår demokrati vi talar om.

####Läs även

Sakine undrar om vi lider av krigspsykos.

Isobel svarar att hon verkligen skulle vara glad om hon överdrev.

Emma kommenterar om att inte bli trodd.

Uppdatering: Glömde ju den kanske viktigaste länken, den till Klara om hur man vänder argumentationen.

Uppdatering2: Jag la till en länk till Rick Falkvinge om nätneutralitet på förekommen anledning.