Om du tycker demokrati är krångligt Fredrik…

Om det finns något enskilt fenomen som stört mig under det mångåriga socialdemokratiska styret, så är det en upplevd grå massa av riksdagsmän och kvinnor synbarligen utan egen åsikt. Det är röstboskapen, den som sitter och sover i riksdagsbänkarna, som vaknar till lagom länge för att trycka på förväntad knapp och sen somnar om igen. Förlåt mig om jag är orättvis, men även om jag är det så är det inte ett okänt fenomen, och tyvärr inte ens heller isolerat till ett parti eller block.

Jag hade faktiskt större förståelse för vänsterpartiets lojhet i omröstningarna. De hade ju trots allt någon form av strategi att se till att få ett köttben slängt till sig i utbyte mot någon form av röstlojalitet. På samma sätt kommer piratpartiet agera, genom att sätta upp några frågor där vi tänker slåss, och sälja våra röster för att få gehör för dessa frågor — men den strategin funkar bara om antalet frågor man tänker slåss för är relativt få och oerhört konsekventa. Inte heller är det egentligen ett gott betyg till det svenska parlamentariska systemet, att den sortens taktik krävs för att få upp grundläggande frågor om demokrati på bordet.

Nu går Fredrik Von Oben… hrmm förlåt, Fredrik Reinfeldt, ut och påstår att partipiskan minsann behövs:

Statsministern poängterade att han visst har ett ”lyssnande ledarskap” men att partipiskan är viktig för att få en stadga i regeringsmakten och att det skulle vara dåligt för Sverige om alla fick rösta som de ville i alla frågor.

– Regeringsmakten måste stå stark och jag hävdar att de förslag som jag har tagit fram tillsammans med allianspartierna ska också få stöd i min riksdagsgrupp. Annars fungerar inte en koalitionsregering, sade han.

Ja, fy vad otäckt Fredrik, om riksdagsmännen och kvinnorna faktiskt röstade efter eget huvud! Då skulle du ju vara tvungen att faktiskt diskutera och förankra frågorna även i ditt eget parti, vilket skulle göra att kreti och pleti fick styra regeringsarbetet — så kan vi ju inte ha det!

Ideala riksdagsledamöter?

Men så ser demokratin ut, det måste den fortsätta göra om den skall vara just demokratisk. Om vi skall undvika majoritetsförtryck, centralstyrning och i förlängningen sårbarhet för några få individers tankefjärtar. Det är det man menar med representanternas personliga ansvar inför sina väljare, själva grunden för personval som moderaterna ändå tycks anse är bra.

Demokrati är krångligt Fredrik. Men anser du att det är för krångligt kan du söka dig till en sysselsättning som passar dig bättre.
Ber du snällt kanske arbetsförmedlingen hjälper dig med en jobbcoach…

I grund anser jag att personval är det enda rimliga. Dels för att varje väljare skall känna att deras representant har ett omedelbart ansvar inför dem själva som väljare, och dels för att det är först vid personval som ansvaret kan utkrävas om representanten sviker. För när alla står i ring och pekar på varandra blir det väl lätt att gömma sitt eget ansvar i massan. Jag uppskattar de som står för vad de tycker, men utan personval kan jag varken belöna eller bestraffa deras ståndpunkter.

Skall vi ha en riksdag bestående av inte mindre än 349 riksdagsmän och kvinnor, så kan inte dryga 300 av dessa vara skådebröd eller glorifierade politiska sekreterare. Det finns säkert arbetsuppgifter till dem alla, men skall de vara förtroendevalda så måste de kunna agera som just förtroendevalda. I Sverige sätts tyvärr alltför ofta likhetstecken mellan förtroendevald och förtroende från partiledningen — men det är inte ledningens förtroende de skall ha, utan sina väljares.

Så fort man kräver personligt ansvar inför sina väljare, så kan man räkna med att någon säger att det innebär att vi kommer byta regeringar som kalsonger — och att det bara gynnar sossarna. Fine, det må så vara, men hellre byter jag regering som jag byter kalsonger än att jag accepterar att det inte finns ett enda alternativ där folk faktiskt står för vad de säger. Dessutom är det ett övergående problem, för när man väl slagit fast principen, så är katten ur påsen. Även sossar kommer med stor sannolikhet få krav på sig att faktiskt ta hänsyn till sina väljare. De lär inte kunna smita i längden. Inte heller tror jag på att det blir polsk riksdag, eller italienskt kalsong/regeringsbyte av det hela. Snabbt kommer man inse att vägen framåt är att lägga mer energi på att diskutera färdigt och därmed förankra såväl frågorna som sådana som de kompromisser som kan bli nödvändiga.

För det är väl demokrati, är det inte?