Tankar är till för att spridas!

När jag för någon vecka sedan tog steget att lämna socialdemokratin för att bli pirat spelade naturligtvis frågan om integritet en huvudroll. Men nästan lika viktig var min övertygelse om att tankar och idéer utvecklas av att spridas och delas, medan de förtvinar av att stängas inne.

Jag ser detta så tydligt i den forskning, jag befunnit mig nära i nästan hela mitt liv. I framgångsrika forskningsmiljöer pratar alla, unga som gamla, hela tiden med varandra om sina senaste resultat, tankar och idéer. Gäster från hela världen kommer och går, och visas alla de nyaste metoderna. Miljöer där forskare däremot avundsjukt håller på sina idéer för att inte få dem stulna, de miljöerna åstadkommer nästan aldrig viktiga upptäckter!

Ja, det är helt enkelt så att när jag ser mig omkring i forskarvärlden idag, då ser jag att Piratpartiets grundläggande informations-ideologi är riktig. Och inte bara ideologin: Även i sakpolitiken ser jag att sådant Piratpartiet vill och kräver, och som etablerade partier gäspar över eller stretar emot, sådant håller forskarvärlden entusiastiskt på att bygga upp åt sig själv:

Open access: Allt mer av de vetenskapliga artiklarna publiceras till exempel idag med open access. Man ska helt enkelt inte behöva vara ansluten till något universitetsbibliotek som betalar höga prenumerationsavgifter för att komma åt artiklarna. Forskarna ska istället betala tidskriften direkt, för att få bli publicerad.  Bortåt en femtedel av den framstående forskningen i biovetenskap publiceras nu på detta sätt, och andelen växer för varje år! Och de nya open accessade nättidskrifter som skapats har generösa cc-licenser på allt material! Till glädje för den allmänhet, som faktiskt betalar forskarna. För fristående vetenskapkommunikatörer, som inte är uppkopplade till universitet. Och inte minst till glädje för alla forskare i de länder, som inte har råd med prenumerationsavgifterna!

Bermuda-principen: Och titta på mina vänner som forskar i biomedicinska ämnen: Deras experiment ger numera ofta en massa data förutom dem forskarna ursprungligen var på jakt efter. Idag lägger de därför experimentresultaten i öppna databaser, där vi alla kan hälsa på och kika. (Här kan du ta en guidad tur i några av dem.) Principen om att dela med sig av rådata knäsattes med det uttalade syftet att förhindra att ännu mer av människans genom låstes in i patent,  på ett möte i Bermuda år 1996.

Open biotech: Många forskare och företag har slutat ta patent på de gener de hittar och genkonstruktioner de skapar. Istället ansluter de sig till en rörelse som kallas ”open biotech”, som vill arbeta med biotekniska innovationer på samma sätt som informationstekniken använder öppen källkod. (Inte minst gäller det ingenjörer och forskare som utvecklar genmodifierade bakterier och svampar, som kan tillverka önskade kemikalier, eller bryta ner gifter.)

Till och med de stora läkemedelsföretagen är nu på väg att inse att de har allt att vinna på att dela med sig till varandra av mycket av sina kunskaper och resultat, istället för att stänga dem inne och tjuvhålla på dem. De har redan börjat dela mycket av resultaten från den tidiga forskningen, innan de kommer fram till tänkbara läkemedel. Och de diskuterar samarbete även kring resultaten från varandras tester på försöksdjur och patienter.

På sikt är det helt enkelt en fri spridning av kunskap och information som får tankar, idéer och innovationer att utvecklas. Både patent och upphovsrätt må under en speciell historisk epok kunnat fungera och tjäna väl i ett specifikt teknologiskt system. Men i valet mellan politiska ingrepp för att stänga inne kunskap och information, och en politik som ska göra det lättare för den att spridas, finns ingen tvekan om vilken jag tror i längden är bäst för vårt samhälle. Både för dess intellektuella och teknologiska utveckling.

Tama fåglar sjunger om frihet. Fria fåglar flyger!

Och advokaternas ögon glittrade

För många år sedan skrev jag en lång och djuplodande artikel om mjukvarupatent i Datormagazin. En av de saker jag läste och översatte i samband med den artikeln var en historia om IBM och Sun Microsystems, som jag läst på Forbes:

Min egen introduktion till realiteterna i patentsystemet kom under 80-talet. Min klient Sun Microsystems, då ett ganska litet företag, anklagades av IBM för att ha inkräktat på deras patent.

Under hot om ett massivt civilrättsmål krävde IBM ett möte för att lägga fram sina krav. Fjorton IBM-advokater och deras assistenter, alla klädda i de obligatoriska mörkblå kostymerna, trängdes i Suns största konferensrum.

Chefskostymen orkestrerade en presentation av de sju IBM-patent som Sun skulle ha inkräktat på. Det mest prominenta av dessa patent var IBM:s ökända ”fetlinjepatent”: För att förvandla en tunn linje på en datorskärm till en fet linje, så går du upp respektive ner från ändarna på den tunna linjen och binder sedan samman de fyra punkterna du får som resultat.
Du lärde dig säkert en liknande metod för att förvandla en linje till en rektangel i sjunde klass när du läste algebra i matematiken. Och utan tvekan fick du för dig att metoden skapats av Euclides eller någon liknande tänkare 3000 år tillbaka i tiden. Enligt amerikanska patentverket fick du då för dig fel, de gav patentet på metoden till IBM.

Efter IBM:s presentation så var det vår tur. Medan ”Big Blue:s” gäng utan ett tecken på reaktion tittade på, så började mina kollegor – som alla var juridiskt skolade såväl som tekniskt – att illustrera, dissekera och demolera IBM:s anklagelser med hjälp av whiteboard och tuschpennor. Vi använde fraser som: ”Ni måste skoja!” och ”Ni borde skämmas!”, men IBM:s representanter var helt oberörda. Med självförtroende proklamerade vi vår ståndpunkt: Endast ett av IBM:s patent skulle överhuvudtaget bedömas som giltigt i en domstol, och ingen rationell domstol skulle finna att Sun inkräktat ens på detta patent.

Det uppstod en ansträngd tystnad. De blå kostymerna konfererade inte ens inbördes. De satt bara där som gjutna i sten. Till slut svarade chefskostymen:

— ”OK”, sa han, ”det är möjligt att ni inte inkräktar på dessa sju patent.”

— ”Men vi har 10000 amerikanska patent. Vill ni verkligen att vi skall åka tillbaka till Armonk (IBM:s högkvarter i New York) och söka rätt på sju patent ni verkligen inkräktar på? Eller vill ni göra det enkelt och betala $20 000 000 direkt?”

Efter en kort förhandling skrev Sun ut en check, och de blå kostymerna åkte vidare till nästa företag på sin lista över offer.

Gary L. Reback (Sun) i Forbes Magazine 2002

IBM poserar idag som en vän av Open Source Software och för att vara renhårig så kommer de troligen inte att utsätta någon linuxutvecklare för patenttvist. Skulle du däremot försöka smyga in i IBMs näst intill monopoliserade marknad på mainframes – denna dinosaurie vars död proklamerats många gånger, men som fortfarande driver det västerländska samhället – så kommer IBM att visa tänderna.

Sun i sin tur har både hunnit segla upp som en av de stora, för att sedan brottas med å ena sidan billiga alternativ och sämre men mer välbekanta. De sålde ut sig till Oracle, det stora databasmastodonten, vilket skapade en rejäl portion oro hos många bedömare. En av de teknologier som Oracle förvärvade och som skapade oro var Java. En av orosmolnen är att Java är de facto standard för mycken plattformsöverskridande programmering, något som underlättats av att Sun själva inte varit speciellt intresserade av att tjafsa med någon överhuvudtaget.

Patentstrider kring mjukvara är ofta oerhört destruktiva. Inte sällan handlar det om samma typ av attityd som de klassiska ambulansjägarna visar upp, eller om direkta försök att sabotera potentiella konkurrenter. Inom mjukvara är det oerhört, för att inte säga absurt svårt att inte av misstag vandra in i någon annans patent — ofta utan att man har en aning om att man gjort det. Det är ett av de uppenbara argumenten mot patent i allmänhet och mjukvarupatent i synnerhet. Något som illustreras av Oracles senaste drag: att stämma Google för att Android inkräktar på diverse Oraclepatent på Java:

”Not a big surprise,” Java creator and former Sun employee James Gosling, who resigned from Oracle in April, after the Sun takeover, said in a blog post on Thursday. ”During the integration meetings between Sun and Oracle where we were being grilled about the patent situation between Sun and Google, we could see the Oracle lawyer’s eyes sparkle. Filing patent suits was never in Sun’s genetic code. Alas.”

Det är ganska uppenbart att Oracles syfte med patentmålet är att pungslå Google på en gazillion dollar och samtidigt skapa förutsättningen för att tvinga diverse javautvecklare att licensiera teknologin från Oracle. Eftersom Java med tillhörande teknologier under Suns omvårdnad redan seglat upp som en av de primära programmeringsspråken, så är potentialen för ett sådant drag enormt. I ett slag skulle Oracle kunna dra in astronomiska summor på licenser, utan att i praktiken behöva lyfta ett finger. Tanken att alla som idag använder Java i slutna applikationer skulle kunna byta teknologi i flykten, är orimlig. Investeringarna är för stora och det skulle vara en svår och smärtsam process.

Målet illustrerar ett av de största problemen med patent i allmänhet, men kanske än mer hur viktigt det är att dra en tydlig gräns för vad som kan omfattas av patent. Mjukvarupatenten är något som försökt smygas in i Europa mer än en gång och där propaganterna knappast gett upp än. Vår egen Christian Engström var en av de som tidigare verkade just mot den smygtaktiken och utan honom och utan sådana som Florian Mueller, skulle situationen här vara lika vimmelkantig som i USA.

Själv är jag kluven inför patent som fenomen, men en sak är klar — utan tydliga begränsningar är patent en belastning för samhället och för den tekniska utvecklingen, då blir den kontraproduktiv mot sitt eget syfte.

PS Jag behöver lite uppbackning just nu, läs vad jag menar här… DS

Det ruttna patentsystemet

På Livbåten skriver vi inte så ofta om patent. Det beror på att man ska skriva om det man kan – ”write what you know” som det amerikanska journalist-talesättet lyder. Varken jag eller Marcus är några gurus på patent och därför är det bättre om andra mer kunniga diskuterar Piratpartiets kritik mot patentsystemet.

Jag ska villigt erkänna att jag dessutom inte är en övertygad patentmotståndare. Jag är mot mjukvarupatent, petent på gener, sättet läkemedelspatent används i tredje världen och de  patentmattor som förekommer i t ex telekomindustrin. Men jag känner mig inte tillräckligt påläst för att oreserverat säga nej till patent. Jag tog i och för sig stort intryck av när en vän till mig som försörjer sig som uppfinnare skrev om saken på sin blogg.

En person som är påläst är Piratpartiets Jacob Hallén vill ni läsa mer om patentsystemet för att förstå Piratpartiets ställningstagande i frågan så läs hans serie om Det ruttna patentsystemet (del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8)