Om du tycker demokrati är krångligt Fredrik…

Om det finns något enskilt fenomen som stört mig under det mångåriga socialdemokratiska styret, så är det en upplevd grå massa av riksdagsmän och kvinnor synbarligen utan egen åsikt. Det är röstboskapen, den som sitter och sover i riksdagsbänkarna, som vaknar till lagom länge för att trycka på förväntad knapp och sen somnar om igen. Förlåt mig om jag är orättvis, men även om jag är det så är det inte ett okänt fenomen, och tyvärr inte ens heller isolerat till ett parti eller block.

Jag hade faktiskt större förståelse för vänsterpartiets lojhet i omröstningarna. De hade ju trots allt någon form av strategi att se till att få ett köttben slängt till sig i utbyte mot någon form av röstlojalitet. På samma sätt kommer piratpartiet agera, genom att sätta upp några frågor där vi tänker slåss, och sälja våra röster för att få gehör för dessa frågor — men den strategin funkar bara om antalet frågor man tänker slåss för är relativt få och oerhört konsekventa. Inte heller är det egentligen ett gott betyg till det svenska parlamentariska systemet, att den sortens taktik krävs för att få upp grundläggande frågor om demokrati på bordet.

Nu går Fredrik Von Oben… hrmm förlåt, Fredrik Reinfeldt, ut och påstår att partipiskan minsann behövs:

Statsministern poängterade att han visst har ett ”lyssnande ledarskap” men att partipiskan är viktig för att få en stadga i regeringsmakten och att det skulle vara dåligt för Sverige om alla fick rösta som de ville i alla frågor.

– Regeringsmakten måste stå stark och jag hävdar att de förslag som jag har tagit fram tillsammans med allianspartierna ska också få stöd i min riksdagsgrupp. Annars fungerar inte en koalitionsregering, sade han.

Ja, fy vad otäckt Fredrik, om riksdagsmännen och kvinnorna faktiskt röstade efter eget huvud! Då skulle du ju vara tvungen att faktiskt diskutera och förankra frågorna även i ditt eget parti, vilket skulle göra att kreti och pleti fick styra regeringsarbetet — så kan vi ju inte ha det!

Ideala riksdagsledamöter?

Men så ser demokratin ut, det måste den fortsätta göra om den skall vara just demokratisk. Om vi skall undvika majoritetsförtryck, centralstyrning och i förlängningen sårbarhet för några få individers tankefjärtar. Det är det man menar med representanternas personliga ansvar inför sina väljare, själva grunden för personval som moderaterna ändå tycks anse är bra.

Demokrati är krångligt Fredrik. Men anser du att det är för krångligt kan du söka dig till en sysselsättning som passar dig bättre.
Ber du snällt kanske arbetsförmedlingen hjälper dig med en jobbcoach…

I grund anser jag att personval är det enda rimliga. Dels för att varje väljare skall känna att deras representant har ett omedelbart ansvar inför dem själva som väljare, och dels för att det är först vid personval som ansvaret kan utkrävas om representanten sviker. För när alla står i ring och pekar på varandra blir det väl lätt att gömma sitt eget ansvar i massan. Jag uppskattar de som står för vad de tycker, men utan personval kan jag varken belöna eller bestraffa deras ståndpunkter.

Skall vi ha en riksdag bestående av inte mindre än 349 riksdagsmän och kvinnor, så kan inte dryga 300 av dessa vara skådebröd eller glorifierade politiska sekreterare. Det finns säkert arbetsuppgifter till dem alla, men skall de vara förtroendevalda så måste de kunna agera som just förtroendevalda. I Sverige sätts tyvärr alltför ofta likhetstecken mellan förtroendevald och förtroende från partiledningen — men det är inte ledningens förtroende de skall ha, utan sina väljares.

Så fort man kräver personligt ansvar inför sina väljare, så kan man räkna med att någon säger att det innebär att vi kommer byta regeringar som kalsonger — och att det bara gynnar sossarna. Fine, det må så vara, men hellre byter jag regering som jag byter kalsonger än att jag accepterar att det inte finns ett enda alternativ där folk faktiskt står för vad de säger. Dessutom är det ett övergående problem, för när man väl slagit fast principen, så är katten ur påsen. Även sossar kommer med stor sannolikhet få krav på sig att faktiskt ta hänsyn till sina väljare. De lär inte kunna smita i längden. Inte heller tror jag på att det blir polsk riksdag, eller italienskt kalsong/regeringsbyte av det hela. Snabbt kommer man inse att vägen framåt är att lägga mer energi på att diskutera färdigt och därmed förankra såväl frågorna som sådana som de kompromisser som kan bli nödvändiga.

För det är väl demokrati, är det inte?

Camilla lindberg i kylskåpet

Camilla Lindberg ställs i kylan. Uppseendeväckande sa bull.

När hon nu skyfflas från justitieutskottet till kulturutskottet, så kommer hon få det klart mycket svårare att hålla sig ajour med hur FRA-lagen hanteras. Till exempel att kontrollera hur de femton punkter som satts upp för att förändra FRA-lagen genomförs.

När mikrofonen hamnar under nosen på folkpartiledningen kommer vi säkert få höra intressanta förklaringar. Att det beror på hennes liberala samvete råder det dock ingen tvekan om — spindoktorer till trots.

Jag önskar att jag kunde säga mig vara förvånad, men så mycket förtroende har jag inte kvar för alliansregeringens nuvarande partiledningar. Jag får säga som Mary: ”Men folkpartiet då!”

Om en liten koltrast

Mary skriver om förslaget att använda en morot i nymoderaternas profil. MinaModerataKarameller » Morot – jag vill ha tillbaka molnen…:

> Ser ett förslag om att moderaternas profil ska bytas ut till en morot. Men kära nå´n vad ska vi gräva ner oss i jorden för? Nej hellre som förr, uppe bland molnen med Jonathan Livingstone Seagull. Frihet, överblick, arbete, utveckling…

Det fick mig att tänka på hur logon till den här sajten kom till, den du ser högst upp till höger efter texten fridholm.net. Logon är en stiliserad koltrast.

###Att bli berörd av en bagatell

Under mitten/slutet av nittiotalet, jobbade jag i det offentliga som projekthandledare. Det var när Internet fortfarande var en slags kaotisk frisk fläkt och man stod ut med att vänta ibland bortåt minuten på att modemet skulle tanka ner någon slö webbsida.

En av det nya mediats stora fascinationer, var att man stötte på små berättelser av olika slag, personliga saker som var inspirerande i all sin anspråkslöshet. En sån story, var en liten redogörelse från en familjefar hur hans barn tagit hand om en koltrast som haft oturen att flyga in i deras altanfönster.

Som barn gör, och nästan som kråkan i Wiehes sång, så tog hans telningar sig an att rädda livet på koltrasten.

De lyckades, och till berättelsen fanns bilder på när de släppte koltrasten och den slog sina första vingslag och flög tillbaka ut i livet och friheten.

För mig var det en så stark bild. Jag hade själv kommit tillbaka från en flerårig, tidvis djup, depression — och jag höll sakta men säkert på att slå mina första vingslag tillbaka till livet och friheten.

Jag tecknade av koltrasten, och använde den som tag i mail och liknande sammanhang. När jag sedan startade eget, så var den en naturlig logotyp — om än i alltmer stiliserad form.

###Fenix: pånyttfödelse ur askan

Om en liten koltrast

Koltrasten var för mig som en fågel fenix. Den small in i ett fönster, ett hinder den inte kunde se eller skydda sig mot. Men genom vanlig simpel medkänsla och omtanke vann den livet åter. Jag tecknade för ett tag sedan en idé till en tatuering jag funderat på att göra, en tatuering av just en sådan fenix. Liv ur död, återuppståndelse ur askan, pånyttfödelse.

För mig är fågel fenix, och min lilla koltrast bilden av att övervinna svårigheter, att få friheten åter, att ta sig an livet på nytt på starka vingar. Friheten och övervinnandet av livets svårigheter är en långt mycket starkare symbol för mig än någon stackars jävla rotfrukt.

Alla borde läsa Bachs böcker. Där i all naivitet döljer sig en kraftfull insikt om att tänka själv, att pröva sina vingar, att uppnå sin egen frihet.

Nej nymoderater, byt inte ut sinnebilden för frihet och självständighet mot ett lockbete för en åsna — om det inte är så att det är åsnor ni vill ha som väljare. För mig visar idén om moroten på ett parti i förskingring, där man hellre manipulerar och mästrar än står för höga ideal.