Min favoritpolitiker tillhör fel parti

Jag talade med en socialdemokratisk vän om partiledardebatten i Agenda igår. Så länge vi inte talar politik är vi nästan alltid eniga. När vi talar politik står vår basala ideologiska fostran och själva ordens valörer som en mur emellan oss. Även när vi enas i en sakfråga — så inser vi oftast att vi kommit till samma uppfattning med olika utgångspunkter. Vi stod på var sin barrikad i valrörelsen 1985 och där står vi kvar.

Detta är inte på något sätt ett hinder för vår relation, snarare tvärtom. Eftersom vi dessutom tänker så lika om så mycket är det snarast en krydda att vi alltid kan få till en ordentlig diskussion genom att ta upp en dagsaktuell inrikespolitisk fråga. Uppfriskande!

Men efter gårdagens debatt var vi rörande eniga — eniga i vår avundsjuka på alla miljöpartister. För om man bortser från vem man delar åsikter och värderingar med och bara tittar på kommunikativ förmåga, närvaro och förmåga att ha kontakt med livet i konungariket Sverige så var det utklassning.

Lär er tala som Wetterstrand skulle kunna vara uppmaningen till de övriga sex kombatanterna om inte problemet satt djupare än så. Om hon inte helt enkelt fejkar det så handlar det om att Maria Wetterstrand inte är förstörd av det politiska systemet, yrkesvalet och karriären på det sett de andra är. Hon känns fortfarande som en medborgare där de andra känns som motborgare eller motsocialister eller vad de nu råkar vara.

Förstår ni hur bra hon är när hon lanseras som statsministerkandidat av en medlem i det största oppositionspartiet.

>Men nu är det så att Maria Wetterstrand är den klarast lysande stjärnan bland våra svenska politiker på hög nivå. Hon är rapp, vältalig, snabbtänkt och blir aldrig ordet skyldig. Bredvid våra övriga partiledare från samtliga partier är hon i en klass för sig. Visst är Lars Ohly också kvick i repliken och vass i kommentarerna men Wetterstrand backar dessutom upp det med politik som inte bara är populism för en socialistisk medelklass. En sak som präglar Wetterstrand som saknas hos de övriga är att hon faktiskt lyssnar och formulerar moteld, inte bara väntar på sin tur att få ge de förberedda replikerna. Det kan vara en illusion men i så fall är det en synnerligen viktig egenskap för en ledande politiker.

Men vi — jag och min kompis — sa det innan Erik Laakso.

Andra
håller med.

Konsekvensutredningarnas förbannade snömos

Nog nu! Hör jag en politiker till säga att man borde tillsätta en konsekvensutredning i efterhand, så riskerar jag att spränga en blodåder! Mona Sahlin försökte undkomma konstaterandet att sossarna sitter mitt i smeten av integritetskränkande förslag, genom något mummel om utredning, och min hjärna kokade över.

Göran skrev om den goda viljan av Bergman, som en vittnesbörd om hur det farligaste av allt är när samhället skall ”ta hand om oss” på bekostnad av vår frihet. Jag skulle vilja lägga till att det är inte bara fråga om att upptäcka klon av järn i all bomull vi blir inlindade i, det är fråga om att upptäcka det innan man förvandlats till en kokong.

Alla som någonsin lekt leken där man rullar in varandra i en matta (inte huvudet kära ni), vet att det är bara innan man är omsluten som man kan ta sig ut. När man väl gjorts om till en vårrulle, så är det nästan omöjligt att komma loss. Det är ett djupt svek att försöka lugna oss med att skiten skall utvärderas så småningom, det är ett svek att den konsekvensutredningen inte gjorts innan man prackar på oss integritetskränkande nonsens till lagar.

Låt oss sluta hymla kära politiska fårskallar. När alla nya integritetskränkande lagar väl är på plats, så krävs det närmast ett direkt ingripande av vad Gud man nu tror på för att få bort dem. Att öppna pandoras ask är alltför lätt, att stänga den å andra sidan är en herkulisk uppgift.

Public service: Vi gör som vi vill!

Efter att ha sett delar av kvällens debatt mellan riksdagspartierna i Agenda och följt diskussionen i tidningar och bloggosfär om vilka som skulle få delta tror jag följande.

Agendaredaktionen ville inte ha med uppstickarpartier som F!, SD, PP, JL. När man fick mothugg och detta ifrågasattes gjorde man om vad som skulle varit en debatt om valet till EU-parlamentet till en allmänpolitisk debatt.

Tjänar public service allmänheten eller riksdagspartierna?