Var ställer man sig i kö?

När vi inte hämtar våra sociala innovationer från USA, hämtar vi dem från England. Tänk beatlesfrisyrer, punk och nya moderaterna (jmf new labour). Därför ser jag med tillförsikt fram emot att vi även kommer importera det senaste från England — sin bins.

Som blivande tonåringsförälder kan jag knappt bärga mig. Tänk att slippa lägga ut pengar på en egen övervakningsapparat för de små liven. Statligt subventionerad social kontroll, vart ansöker man?

Med kameraövervakning dygnet runt i hemmets alla vrår och hembesök av offentligt tillhandahållna ordningsmän så slipper jag oroa mig för att mina lättledda söner dras in i antisocialt beteende av kompisar eller bekanta.

Mina killar kan växa upp till nyttiga samhällsmedborgare som inte för oljud, super, överger bilar, snattar, tigger, vandaliserar, går och driver, skräpar ner, röker på, hotar folk, stampar på spårvagnen eller spottar. (Tack till Jan Lindgren för den fullständiga listan.)

Själv har jag gett upp på förhand inför det omöjliga i uppgiften att uppfostra dem. Därför vore det så skönt om våra statsmakter följde sina likar i Storbrittanien och tänkte på barnen.

Eftersom jag är liberal så tänker jag mig det som ett offentligt betalt men privat organiserat tjänsteutbud. Kostnaden kan hållas ner om vi släpper ordningsentreprenörerna fria. Jag kan se reklamkampanjen: Är du säker på att dina barn äter gröt till frukost?

Vi måste naturligtvis vara noga med att tillsammans skapa en nationell definition av antisocialt beteende. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Detta kan inte lämnas åt individens godtycke. Barnen är allas vår framtid och vi behöver gemensamma normer för vilka beteenden som inte är acceptabla. Det är endast så vi kan få till stånd en beteendeförändring.

Alla som argumenterar mot det nya sköna övervakningssamhället har helt enkelt inte förstått vilka fantastiska möjligheter som nu ges.

Den Goda Viljan

Jag vet inte om ni någonsin funderat över vad Ingmar Bergman menade med titeln Den goda viljan. Själv tolkar jag det som ett försök att fånga den sortens förtryck som sker med vårt bästa för ögonen, förtrycket som är svårast att försvara sig emot, den missriktade goda viljan.

Förtryck klätt i bruna uniformer, förtryck utfört av unga män med rakade skallar och för mycket testosteron eller den skenheliga religiösa övertygelsens förtryck är obehagligt nog. Förtryck som draperar sig i formuleringar som det bästa för alla, försvaret av vår demokrati och liknande är mycket mer inbilskt.

Hur övertygar vi människor om att det finns en klo av järn inbäddat i den bomull som våra makthavare vill linda oss i?

Jag vill inte bli skyddad mot terrorister. Jag vill inte få min upphovsrätt försvarad. Jag vill inte att polisen ska jaga organiserad brottslighet. Inte om det tillåts kosta min rätt att vara ifred med mitt och mina. Jag lever hellre i en anarkistisk skurkstat där den starkes makt råder, än jag lever i ett land där byråkratin anses ha rätt att veta allt om mig. Sen jag läste Zygmund Bauman finns det inget jag är mer rädd för än en välmenande byråkrati med för stora rättigheter.

Nu ska staten ha rätt att lagra uppgifter om alla jag har kontakt med elektroniskt. Trafikuppgifter från telefoni, mobiltelefoni och internettrafik ska lagras och finnas tillgänglig för polisutredningar. Jag skiter faktiskt i vilka massmördare ni vill fånga. Jag vägrar vara med i ert fina register. Var finns uträdesansökan?

Vad hände med den svenska rädslan för att samköra dataregister?

Just nu läggs ett pussel av lagar och tekniska bevakningsmedel över europa som när det är färdigt kommer tillåta den regering som har sådana intressen att följa medborgarnas minsta steg. Det är Stalins våta dröm vi talar om. Men våra politiker ser inget problem: Vi vill ju ingen något illa! Lyft blicken ovanför den lilla bit av byråkratin just du är ansvarig förr, lägg pusslet! Vad ser du då?

När politiker inte talar sanning är det läge att fråga sig vad som döljer sig ibland formuleringarna. (Visst det finns inga opublicerade lagrådsremisser, dokumentet bir en remiss i och med att det offentliggörs, men även ett arbetsdokument är en viljeinriktning.) Men vi kan bortse från politiska tjänstemän som svänger sig. Det finns ett dokument. Vi har sett det.

Så vad är det justitieminister Ask vill? Vill hon bara utföra det Bodström råkade starta? Vill hon förhindra de värsta effekterna av det? Eller vill hon lägga ytterligare en sten på det integritetskränkande lastiftningsbygge som pågår? Fattar hon inte? Eller hemska tanke handlar inte politik längre om att fatta kloka och bra beslut, utan bara om röstmaximerande taktik. Är datalagringsdirektivet bara något som måste gömmas så man förlorar så lite röster som möjligt i EU-valet?

Är det sista spiken i integritetskistan vi ses slås i?
När ska jag sluta känna mig som en del av en skrikig rabiat minoritet som inte klarar av att vara tyst? När ska de tysta få mål i mun?

Dags att byta personal!

Sveriges delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikationer, Jörgen Samuelsson citerad i DN

>Vad har du för invändningar mot det?
>- Är telekommunikation en mänsklig rättighet? Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter? Det finns en europeisk stadga om mänskliga rättigheter som gäller enligt EU-fördraget – varför stoppa in den i Telekompaketet?
>
>Men om friheten på nätet inskränks kan väl det vara ett problem?
>- Frihet är viktigt, men det handlar om en kommersiell tjänst. Jag kan inte se likheten mellan åtkomst till nätet och rätten till tak över huvudet.

Calandrella håller med Jörgen Samuelson om att själva tillgången till internet kanske inte är en mänsklig rättighet, men att man har rätt till en ocensurerad anslutning när man väl skaffar en.

Många andra har också reagerat över detta märkliga citat: Nairobikoll, Christian Engström, Bitchslap Barbie, Scaber Nestor, Jens O, Badlands Hyena,

För ett ögonblick försöker jag bortse från att jag och Jörgen Samuelsson förmodligen inte har samma uppfattning i särskilt mycket och funderar på hur lämplig han är för sitt arbete. Telekommunikation är inte så viktigt, det handlar bara om en kommersiell tjänst, säger alltså den person som företräder Sverige i diskussioner kring regleringen av just telekommunikationer.

Hans intresse i de politiska frågor som reglerar vårt samhälles viktigaste infrastruktur, den för mellanmänsklig kommunikation, är snävt begränsad till villkoren för de kommersiella aktörerna på marknaden. Vi har en förhandlare som inte anser att det är en internationellt viktig politisk fråga att bevaka medborgarnas rätt till ocensurerade och och oavlyssnade telekommunikationer. När telekommunikationer har blivit lika internationaliserade som miljöfrågan!

Jörgen Samuelson verkar dessutom ha lite otur när han tänker. Det finns gott om rättigheter som tillhandahålls som kommersiella tjänster: tak över huvudet, mat på bordet, utbildning, sjukvård…

Det är troligt att Jörgen och jag är oense om det mesta, men det är inte därför jag rekommenderar Åsa Torstensson att omedelbart göra sig av med honom!