Jag har skrikit färdigt och bröstkorgen är tom…

rom_register

Här skulle jag klistra en vägg med länkar.

Här skulle jag komma på något genomtänkt att skriva. Något som fångade ilskan eller besvikelsen över hur långt det svenska samhället har gått längs vägen mot den totala dystopin.

Här skulle jag dra paralleller till 1984 eller Stasi eller bli ett levande bevis för Godwins lag. Du sköna nya värld.

Här skulle jag berätta att i Sverige 2013 kan polisen föra register över människor ur en etnisk minoritetsgrupp; register över barn som råkat födas av fel föräldrar.

Här skulle jag påminna om att vi alla hjälps åt att upprätthålla ordningen. Som vän av ordning eller genom vår tystnad som passiva åskådare.

Här skulle jag visa solidaritet med de som faktiskt drabbas av det register vi alla talar om idag.

Här skulle jag beklaga mig över att, när problemen är hyperaktuella är det många som ställer sig upp och visar sin avsky för övervakningen, registren och det sluttande planet, men i skarvarna mellan skandalerna, när vårt skydd mot staten inte är förstasidestoff, kan det ibland kännas ensamt och tjatigt att skrika för döva öron om utvecklingen. Vi har varit med om det igen och igen. Som när vår vän Jonas skrev brev till Beatrice Ask om profiling för ett drygt halvår sen.

Här skulle jag påminna om att vi har de politiker och makthavare vi förtjänar. Att det finns andra alternativ än att välja mellan olika smak och färgsättning på samma jämngråa välfärdsstat för dem med rent mjöl i påsen.

Men just idag orkar jag inte skrika för döva öron. Bröstkorgen är tom.

Sardiner och demokrati

Världen går åt helvete och jag visslar på mitt kors. Så har det känts ibland de senaste åren när det funnits så mycket privat som hindrat mig från att skriva.

Nå jag vet inte hur mycket jag kommer kunna skriva framöver, men något måste sägas.

Tåget på avenyn - "Jalla jalla, privatliv åt alla!"
När det begav sig 2008. Inte ens vi visste hur rätt vi hade.

Edward Snowdens avslöjanden har satt strålkastaren på en viktig aspekt av vår samtids centrala problem. Vi har fått svart på vitt att de som borde försvara oss istället bevakar oss. I svallvågorna av dessa avslöjanden har vi dessutom fått se hur djupt problemet egentligen är och att det inte bara handlar om bevakning.

Vi har sett hur flygplan tvingats ner för att man trott att Snowden kan vara ombord, vi har sett hur journalisters partners frihetsberövas på lösa bolliner i en mix av skrämseltaktik och informationsmjölkande. Representanter för den brittiska regeringen har förstört hårddiskar för en tidning. Storbritannien och Sverige har lagt in veto mot att utreda frågan om övervakning. Sverige kallas sardiner och är genom FRA en nyckelspelare i NSAs övervakning. Etcetera etcetera.

I grunden handlar det om samhällskontraktet, som är mycket skörare än man kan tro. Basen för det system vi lever i är att vi lånar ut makt till våra beslutsfattare mot att de företräder oss. Det är en villkorad makt som är helt avhängig av att de gör det jobb de lovat oss göra.

Det fel som uppstått och som ofta uppstår när system når en stor skala är att de glömt den sista detaljen. Men det är just den detaljen som ger systemet dess legitimitet. När den glöms bort blir systemet repressivt och beslutsfattare kan ta sig vilka friheter som helst i den trygga vetskapen att ingen kommer ställa dem till svars någonsin.

Vi får politiker som styr folket för landets räkning, snarare än politiker som styr landet för folkets räkning. Folket blir till röstboskap som lockas in i den egna fållan med rätt mängd godis. Den politiker som på fullaste allvar säger att alla tjänar på att en demokratisk debatt lägger sig, visar i ett slag att han gått från det ena till det andra lägret och borde få sina reseorder på grått papper så snart som möjligt.

Tragiken är stor att sådana reseorder inte lovar någon förbättring, för alternativet har redan på egna bedrifter visat att man är av samma skrot och korn. Om någon tvekade, så har man nyligen bekräftat den saken genom att låta ”debatten lägga sig” ifråga om FRA.

Jag önskar att det gav mig någon tillfredställese att säga ”vad var det jag sa?”
Tyvärr får det mig mest att vilja gråta.

Av åtta partier i riksdagen är fem redan utstraffade på egen utsago, två sitter i skruvstäd i sitt eget block och det sista tycker tydligen att FRA är skitbra – plus att allt de ser är otäcka invandrare i varje vrå.

Med andra ord är en röst på någon av dessa bortkastad om det är demokratin som är central för dig.

Det är något att fundera över…

Någon bevakar varje steg vi tar

Marcus skrev om riksdagens beslut att utöka användningsområdet för FRA:s signalspaning i kabel härom veckan. Han nämnde då Mathias Sundins pedagogiska inlägg i riksdagsdebatten. Klart värt att se!


Mathias hänvisar i detta till den tyska politikern Malte Spitz som krävde ut det data som fanns lagrat om hans liv hos hans mobiloperatör. 35000 gånger på sex månader hade hans mobiltelefon registrerat information om hans liv som lagrats i enlighet med EUs datalagringsdirektiv.

Jag har så många gånger fått höra att vi piratpartister och våra allierade integritetsvänner överdriver farorna med övervakningssamhället. I vissa fall är det ganska nyanserade invändningar mot vår tendens att prioritera detta över andra viktiga politiska frågor. I andra fall blir vi mer eller mindre kallade konspirationsteoretiker och propellerskallar som målar upp en helt missvisande bild av massavlyssning och privatlivskränkningar.

Ibland när det har varit människor jag respekterat som kommit med dessa invändningar har jag till och med börjat undra över min egen position. Är den överdriven? Har jag fastnat i ett ”groupthink” av överdrifter och hetsande mot inbillade fiender?

Efter att ha sett på den simulering av Malte Spitz mobila trafikdata sammanfogat med öppen data om honom som Zeit Online har gjort försvann mycket av mitt tvivel. Det vi kan se i simuleringen är inte i närheten av vad staten och vissa myndigheter kan se. Till skillnad från Zeit Online har dessa myndigheter tillgång till samma data om alla andra också, vilket betyder att de kan använda hur flera människor beter sig och har kontakt med varandra som tolkningsrymd. Dessutom har de tillgång till vilka vi har kontakt med via telefonsamtal, sms och internet, vilket inte finns med i de data som Zeit Onlines simulering bygger på.

Vi har genom våra politiker gett statliga myndigheter tillgång varenda steg vi tar, vilka vi träffar, talar med. De kan, som Mathias Sundin, sa i riksdagen med hjälp av sociogram enkelt sluta sig till vår politiska tillhörighet, vår sexuella läggning mm.

Utöver detta ska nu polisen och säkerhetspolisen få tillgång till innehållet i stora delar av vår kommunikation via FRA-s spaningsinsatser. Där det faktiskt är omöjligt att veta vad av allt det vi skickar och tar emot i mejl, i chattar, i video och röstsamtal, på forum och i sociala medier, som kan fastna i ett av FRA:s filter.

Vi är med stor sannolikhet världens mest övervakade folk. För även om det finns hemska diktaturer som har högre ambitionsnivåer med sin övervakning, så har dessa inte tillgång till världens största bredbands- och mobilpenetration.

Den viktiga frågan är – vill vi vara världens mest övervakade folk?

Titta gärna på Malte Spitz TED-föreläsning, där han själv förklarar sin aktion.