I dagens jävsdiskussioner kring TPB-domen. Blir en central frågeställningen hur man ser på Svenska föreningen för upphovsrätt (SFU). Som här hos Marcus tidigare idag.

Vi har talat om att hyfsa debatten: vi på vår sida har en tendens att tala om lobbyn och utan att riktigt förklara bakgrunden ogiltigförklara vissa personers (såsom till exempel Jan Rosén) uttalanden för att de bara är förment opartiska.

Det kanske är dags att fördjupa hur vi tänker. Det det handlar om är att det har skapat en förment objektivitet runt status quo. Eller i vissa fall till och med en slags utvecklingsdeterminism där det ses som en naturlig och självklar utveckling med allt längre skyddstider och en bredare och bredare arena av skyddsvärda idéer.

Bärare av denna tankefigur är inte upphovsmännen utan olika upphovsrättsliga företag, organisationer och debattörer. IFPI, SFU, STIM, Svenska, Musikerförbundet, Svensk Filmindustri, Sveriges Radio, Sveriges Författarförbund… De som vi brukar bunta ihop i uttrycket lobbyn.

SFU:s uttalade agenda är att utveckla upphovsrätten:

Svenska Föreningen för Upphovsrätt (SFU) bildades den 27 april 1954. Enligt stadgarna ska föreningen genom föredrag, diskussioner, publikationsverksamhet m.m. främja kunskapen om upphovsrätten och bidra till detta rättsområdes fortsatta utveckling.

SFU har i över 50 år fungerat som en mötesplats för kvalificerade upphovsrättsliga diskussioner. Vid föreningens möten framträder t.ex. regelbundet internationella experter på upphovsrätt.

Föreningen tar inte själv ställning i rättspoltiska frågor och svara därför inte heller på remisser. Bland medlemmarna finns företrädare för olika rättighetshavargrupper, personer verksamma inom medie- och teknikbolag, akademiskt verksamma personer, advokater, företrädare för utbildnings- och bibliotekssektorn samt andra personer som rent allmänt är intresserade av upphovsrätt.

Eller som Tomas Norström uttrycker det idag

Jo, jag har tänkt på frågan. Men Föreningens svenska tonsättares roll är att främja upphovsrätten. Svenska föreningen för upphovsrätt ska sprida kunskap. Du får titta på hemsidan om du vill veta mer exakt vad vi gör. Men vi svarar inte på remisser och gör inga rättspolitiska uttalanden.

Här ser vi en klar diskrepans mellan uttalat syfte och faktisk praktik. I en organisation som talar om att utveckla upphovsrätten ser man inte röken av några upphovsmän. I en tid när det sker en intensiv teknisk och social utveckling runt skapande och distribution av alla sorters upphovsrättsligt skyddade verk så förs en diskussion i en gammal herrklubb där innovatörerna och nytänkarna inte är välkomna. Resultatet av denna herrklubbs pow-wow ses sedan som resultatet av en opartisk diskurs och kan läggas till grund för politiska beslut eller rättsliga prövningar som varande en objektiv analys.

Det finns riktiga opartiska initiativ. Och de finns en mängd initiativ och organisationer som fungerar som motkrafter i samhällets pågående strid om upphovsrätten.

Framtidens upphovsrätt borde grunda sig på ett i bästa fall lärande samtal (i värsta fall en förhandling) mellan dessa olika intressen. Inte som idag på en grupp upphovsrättskramares ”våta upphovsrättsdrömmar”.