Ned mer nyår!

Här skulle jag skriva en krönika om årets som gått, eller om 00-talet. Eller så skulle jag fundera över vad 2010 kan ha i sitt sköte.

Men faktum är att jag inte orkar mer nyår, mer dåtid, mer framtid.

Nyårskrönikorna, listorna och tillbakablickarna står mig upp i halsen. Endast en av dem har fastnat hos mig. För att den fick mig att le. Tack Mab!

Jag orkar inte heller med mer framtidsspaningar. Jag tycker 2010 kan få ta hand om sig själv. Jag är övertygad om att det klarar det, som alla andra år före det.

Nyårsfester la jag ner för flera år sen. Man blir bara besviken. Alla dessa förväntningar på årets eller årtiondets eller århundradets eller t o m årtusendets party (millenieskiftet) som kraschar i alkoholdimma och tidspress. Jag firar inte längre nyår. Jag hör inga klockor, räknar inte ner, smäller inga smällare. En stilla supé med familjen, längre sträcker jag mig inte.

Nyårslöften – bah!

Och alla jävla Facebook, Twitter, SMS, mejl…. gott slut, nytt, hit eller dit. Jag minns hellre mina vänner en vanlig dag, än att tvångsmässigt spamma adressboken bara för att någon Georgius eller annan satte en arbiträr kalender för över tusen år sen.

Det ända bra med nyårsafton är att det är den dag på året som jag blir som mest medveten om hur fokuserad jag är på nuet. Hur ointresserad jag är av framtiden och dåtiden. Och det är jag stolt över!