Sardiner och demokrati

Världen går åt helvete och jag visslar på mitt kors. Så har det känts ibland de senaste åren när det funnits så mycket privat som hindrat mig från att skriva.

Nå jag vet inte hur mycket jag kommer kunna skriva framöver, men något måste sägas.

Tåget på avenyn - "Jalla jalla, privatliv åt alla!"
När det begav sig 2008. Inte ens vi visste hur rätt vi hade.

Edward Snowdens avslöjanden har satt strålkastaren på en viktig aspekt av vår samtids centrala problem. Vi har fått svart på vitt att de som borde försvara oss istället bevakar oss. I svallvågorna av dessa avslöjanden har vi dessutom fått se hur djupt problemet egentligen är och att det inte bara handlar om bevakning.

Vi har sett hur flygplan tvingats ner för att man trott att Snowden kan vara ombord, vi har sett hur journalisters partners frihetsberövas på lösa bolliner i en mix av skrämseltaktik och informationsmjölkande. Representanter för den brittiska regeringen har förstört hårddiskar för en tidning. Storbritannien och Sverige har lagt in veto mot att utreda frågan om övervakning. Sverige kallas sardiner och är genom FRA en nyckelspelare i NSAs övervakning. Etcetera etcetera.

I grunden handlar det om samhällskontraktet, som är mycket skörare än man kan tro. Basen för det system vi lever i är att vi lånar ut makt till våra beslutsfattare mot att de företräder oss. Det är en villkorad makt som är helt avhängig av att de gör det jobb de lovat oss göra.

Det fel som uppstått och som ofta uppstår när system når en stor skala är att de glömt den sista detaljen. Men det är just den detaljen som ger systemet dess legitimitet. När den glöms bort blir systemet repressivt och beslutsfattare kan ta sig vilka friheter som helst i den trygga vetskapen att ingen kommer ställa dem till svars någonsin.

Vi får politiker som styr folket för landets räkning, snarare än politiker som styr landet för folkets räkning. Folket blir till röstboskap som lockas in i den egna fållan med rätt mängd godis. Den politiker som på fullaste allvar säger att alla tjänar på att en demokratisk debatt lägger sig, visar i ett slag att han gått från det ena till det andra lägret och borde få sina reseorder på grått papper så snart som möjligt.

Tragiken är stor att sådana reseorder inte lovar någon förbättring, för alternativet har redan på egna bedrifter visat att man är av samma skrot och korn. Om någon tvekade, så har man nyligen bekräftat den saken genom att låta ”debatten lägga sig” ifråga om FRA.

Jag önskar att det gav mig någon tillfredställese att säga ”vad var det jag sa?”
Tyvärr får det mig mest att vilja gråta.

Av åtta partier i riksdagen är fem redan utstraffade på egen utsago, två sitter i skruvstäd i sitt eget block och det sista tycker tydligen att FRA är skitbra – plus att allt de ser är otäcka invandrare i varje vrå.

Med andra ord är en röst på någon av dessa bortkastad om det är demokratin som är central för dig.

Det är något att fundera över…

Är någon förvånad över FRA:s dumheter?

Så nu kablas det ut att FRA skickar nödtorftigt filtrerad rådata till NSA med flera. Någon kanske tror att de därigenom begår lagbrott, men tji fick vi, för det är naturligtvis fullt lagligt.

FRA-lagen var för mig strået som bröt kamelens rygg. Jag kunde inte längre med gott samvete stödja en regering som så flagrant nonchalerade sitt eget folks rätt att kommunicera utan att staten tittar över axeln. Det var inte det enda som fick mig att reagera, för alla tecken fanns på att vi bara bytt ansikten och inte innehåll i övervakningspolitiken.

Diverse politiska jönsar pratade sig då – 2008 – varma för behoven av en sådan reglering. Det var en nödvändig kompromiss hette det, mellan våra säkerhetsbehov och våra behov av personlig integritet. Jag undrar försynt hur många av dessa vurmare som var nyttiga idioter och hur många som helt enkelt inte fattade vad de propagerade för. Räck upp handen ni som verkligen anser att det är fullt rimligt att FRA delar med sig av sin spaningsinformation till främmande makt? Räck upp handen ni som på fullaste allvar anser att svensk signalspaning skall använda utländska söktermer, nödtorftigt filtrera resultatet på typ telefonnummer och landsdomän och sedan skicka hela klabbet till utländsk beställare?

Trodde väl det, det är inte en vacker verklighet precis. Det var inte så det lät med alla garantier om att NU skulle minsann integriteten försvaras med diverse påhäng. Påhäng som visar sig inte vara mycket mer än gelén i en wonderbra, smink på grisen, smörjolja i röstköpsmaskineriet.

Vi ser nu resultatet, det som vi varnade för när vi kallades foliehattar och naivt enkelspåriga, oansvariga skitungar. När man ser vad WikiLeaks berättar om vad som pågår bakom lyckta dörrar, så är det väl inte att förvånas, men inte desto mindre känner jag ett kallt och obändigt raseri.

FRA-kramarnas argument är i flugviktsklassen

Staffan Danielsson skall faktiskt ha heder för att han är villig att diskutera FRA-frågan öppet. Det vore ännu bättre om han faktiskt kunde komma med argument som inte lägger sig som en dunfjäder på vågen. De argument som framförs för FRAs avlyssning håller överlag flugviktsklass, och bygger inte sällan på rena cirkelresonemang av typen:

FRA säger att vi måste lyssna i kabel, annars kommer något fruktansvärt hända och det vill vi ju inte vara medskyldiga till. Vi måste ta vårt ansvar helt enkelt, så därför ger vi FRA det uppdrag och de rättigheter de bad om.

Beware of Terrorists
Akta er för terrorister

Att det sedan är oklart vari hoten FRA skall skydda mot egentligen består är tydligen sekundärt. Få av de exempel som förts fram är överhuvudtaget relevanta. Antingen för att det handlar om saker som inte borde få vara FRAs bord, eller för att exemplen är fullständigt larviga för alla som inte stängt av hjärnans logikcentrum. Hur luddigt allting är framgår av Federleys resonemang om utvärdering:

Därtill har vi en översyn 2011. Ur den kan flera handlingsalternativ uppkomma:

1. En massa viktig information som är avgörande för rikets säkerhet kommer fram. Inga ”oskyldiga” fastnar i spaningen. Mao kan verksmaheten fortsatt löpa eftersom det fyller sin funktion och inte blir ett ingrepp i vanliga människors liv.

2. En del viktig information kommer fram. Ett lite antal ”oskyldiga” fastnar. Då får vi värdera hur viktig informationen är och se om det går att ytterligare stärka den enskildes trygghet.

3. I princip ingen information av avgörande eller betydande karaktär framkommer och det fastnar irrelevant privat information i stor utsträckning. Med andra ord bör verksamheten läggas ned och staten spar en slant.

Var det någon mer än jag som reagerade på en sak här?
Just precis! Hela resonemanget bygger på att man ännu inte vet vad man kommer att få fram, om man kommer att få fram något, eller om det man får fram ens är väsentligt! Så i sak handlar det om att man kastar ut sin krok i okänt vatten, man vet inte ens om man fiskar mört med en hel tonfisk på kroken, eller svärdfisk med sommarställets metspö.

Men frasen: att vara förvarnad är att vara förbeväpnad (Praemonitus praemunitus), är ju förstås giltig. Fast det stora problemet med det resonemanget är att det inte finns någon bortre gräns, vilket leder till Erich Mielkes: ”Um sicher zu sein, muss man alles wissen.” (för att vara säker måste man veta allt)

Det är det som man säger ändringarna i FRA 2.X skall skydda mot, Danielsson punktar upp det hela (mina punktnumreringar):

  1. En kontrollstation 2011 för att utvärdera den nya lagen från bla integritetssynpunkt, regeringen ska lämna årliga rapporter till riksdagen.
  2. De hot mot landets säkerhet som signalspaning endast får bedrivas mot skrivs in i lagtexten.
  3. En domstol inrättas för att besluta om tillstånd för signalspaning.
  4. En särskild kontrollmyndighet inrättas, som får tillgång till kabel över landsgränsen.
  5. Försvarets radioanstalt får endast tillgång till de signalbärare (en liten del av kabeln) som är relevanta för signalspaningen och som domstolen bestämmer
  6. Försvarets Radioanstalt ska ansöka om tillstånd till domstolen för all signalspaning, även regeringens inriktningar prövad därmed.
  7. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
  8. I lagen tydliggörs att signalspaning inte får ske mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
  9. En parlamentarisk kommitté följer FRAs verksamhet fram till kontrollstationen, och utser ett integritetsskyddsombud för att i domstolen bevaka integriteten för personer i Sverige.
  10. Datainspektionen ska följa FRAs verksamhet ur ett integritetsperspektiv.
  11. Polisens och Säkerhetspolisens behov av underrättelser utreds i särskild ordning.
  12. Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet enligt lagen avseende den enskilde har skett.

Punkterna ser bra ut, men är i realiteten en papperstiger. Låt mig göra en motlista:

  1. Lagar är som katten och påsen, det är mycket lättare att plocka ut katten än att stoppa tillbaka den.
  2. Tillåten spaning kommer garanterat att bli föremål för syftesglidning när folk vant sig vid fenomenet.
  3. En domstol som tydligen skall bestå av en (1!) person, vilket innebär att dess kraft lätt kan påverkas genom vem som tillsätts.
  4. Och kontrollmyndigheten som skall kontrollera FRA svarar gentemot vem?
  5. Det där med ”en liten del av kabeln” är irrelevant på så många sätt att det är svårt att veta var man skall börja. Det är som att bli lite våldtagen, eller som att säga att tullen bara får kontrollera bagaget på alla utlandsflygresenärer som reser från Arlanda. Hela skrivningen är vad britterna kallar en röd strömming.
  6. Förutom den signalspaning som de betecknar som del av sin metodutveckling och miljöutvärdering – vilket är ett sött ”litet” undantag…
  7. Så förutom militären, så är det de som styr landet som får del av spaning som kan innehålla information av känslig politisk eller privat natur om svenska medborgare.
  8. Det vill säga alla som kommit i kontakt med spaningen får order om att glömma bort den.
  9. Så förutom ”domstolen” så skall vi få ytterligare ett FUN, där politiskt tillsatta ”neutrala” personer skall utvärdera verksamheten?
  10. Datainspektionen är en varg som man dragit ut tänderna på, de är vettiga men ingen tycks lyssna på dem.
  11. Vilket i slutänden innebär antingen överlagrade system, eller metoder för att de skall få del av FRAs uppgifter ändå.
  12. Och svaret kommer liksom så många JO-anmälningar mot FRA, polis och stat besvaras med ”föranleder ingen åtgärd”.

Skall kontrollerna betyda något, så krävs ett system helt skiljt från och helt utanför regeringens kontroll med total makt att stänga verksamheten med omedelbar verkan vid minsta överträdelse.

En sådan kontrollinstans måste få tillgång till allt, oavsett vad, oavsett sekretess och oavsett FRAs eller regeringens protester.

Lagarna de sätts att bevaka måste vara supertydliga, inte innehålla några undantag eller någon krypmån. De måste vara jurister och det måste finnas företrädare med ansvar för såväl FRAs effektivitet, som för de avlyssnades rättigheter.

sociogram
sociogram

Även då är hela FRA-konstruktionen tveksam, men punkterna ovan är långt, långt ifrån tillräckliga. Det besvarar till exempel inte frågeställningen om sociogram. Inte heller blir frågan om vilken information som får delas med andra länder, på vilka villkor och under vilka omständigheter besvarad.

FRA till NSA
FRA till NSA

Mielkes ord hänger som en våt trasa över hela FRA-frågan, och illustrerar effektivt problemen i balansgången mellan en levande demokrati och någon slags tänkt absolut säkerhet. Det gäller naturligtvis alla samhällets kontroll och tvångsmedel, men underrättelsearbete intar ändå en särart:

Det fina i kråksången är att FRA kommer snart vara en icke-fråga. Vi kommer aldrig höra talas om FRA, genom sin kabelavlyssning, kunde förhindra några yttre militära hot eller inte. Därför behöver politiker heller aldrig ställas till svars för att de tog ett felaktigt beslut (eller för all del, rätt beslut). Det kommer heller inte finnas några synliga integritetsproblem eftersom några sådana inte kommer rapporteras. I övrigt är allt hemligstämplat ändå. Tills nån läcker förstås.

Kabelavlyssning är ett effektivt verktyg för att långsiktigt kartlägga grupper i samhället som kan bli samhällsfarliga. Men då är vi inne på säkerhetspolisens område. Några yttre militära hot kommer inte snappas upp överhuvudtaget, och det är just yttre militära hot som lagstiftningen avser.

Jag tror tyvärr att texten ovan har helt rätt. När väl FRA 2.0 är klubbat, så kommer vi inte höra annat än rutinrapporter förrän 2011, när allt kommer rapporteras som fullt fungerande – sen kommer det bli knäpp tyst tills någon läcker.

Det finns något ytterst sjukt i att regeringen tillåts ge sig själv verktyg med så mycket potential för missbruk.

(Tack för sociogrambilderna Olof Bjarnason)