Myndigheterna och rättslösheten

Svenska myndigheter har väldigt mycket makt över individerna som borde vara deras arbetsgivare och klienter. Det är ganska uppenbart att möjligheterna att få rätt mot en myndighet är begränsade, kräver oerhörda ansträngingar och ett enormt tålamod.

Detta hästjobb förutsätts du dessutom utsätta dig för när du är som allra svagast och mest utsatt: du kanske är sjuk och kraftlös, eller så är din ekonomi redan på fallrepet och du riskerar att hela ditt liv rasar ihop, inte sällan båda samtidigt.

Det här är inte något nytt. Samhällets makt över individen har genom modern tid alltid varit stort i Sverige. Möjligheten att sätta sig upp mot maktpersoner och institutioner har alltid varit begränsat. Ändå har saker förändrats till det sämre de senaste decennierna.

Alla skälen till försämringarna är svåra att reda ut, för det är en rätt komplex historia. I grund och botten handlar det dock om ett felslut i vår syn på samhällets relation till oss som individer. Vi litar och har historiskt alltid litat på att samhällets funktionärer har vårt bästa för ögonen. Vi visar inte speciellt mycket skepsis och vi behandlar de som trots allt protesterar mot felbehandling som något slags galningar och parias.

Det går igen i så oerhört många aspekter av hur vi reagerar på myndighetsbeslut, rättsfall, folkvaldas beslut med mera, med mera. Vi förutsätter helt enkelt att de är korrekta och att misstag hör till de verkliga undantagen. För många är det en rejäl kalldusch när de första gången blir illa behandlade eller inser att ett beslut som fattats är fel, farligt och idiotiskt. Först då inser de flesta av oss att allt inte står rätt till:

Efter en utredning som aldrig tycktes ta slut kom man i varje fall fram till att min mors kroniska tillstånd var en följd av felbehandling i vården, och framförallt läkaren som inte tog det där blodprovet. Min mor fick därför rätt till ersättning från Patientskadeförsäkringen. Detta innebär att hon får en ersättning varje månad för att täcka upp för de ekonomiska förluster detta har inneburit för henne. Dessutom har min mamma varit klok nog att teckna en egen liv-/pensionsförsäkring från vilken det också utbetalas en summa varje månad. Dessa pengar, tillsammans med den sjukersättning min mor fått från Försäkringskassan har låtit henne leva ett drägligt liv, rent ekonomiskt.

Men så var det det här med Alliansens goda idé om arbetslinjen, ja. Utförsäkringarna. Arbete skapar frihet osv. Det var ett himla ståhej om detta kring årsskiftet 2009/2010 när de första sjukskrivna skulle börja utförsäkras. Men nu är det rätt tyst.

Om du träffar min mor kommer du att fråga dig vem sjukersättningen är till för om inte för henne. Men du kommer att ha fel. För hon har blivit utförsäkrad. Men vi kan ju backa bandet en aning. Entré Försäkringskassan!

Politisk feghet

Politiker vägrar kommentera enskilda fall av myndighetsbeslut, hänvisande till att vi i det här landet har lagar mot ministerstyre. Ytligt sett är det utmärkt, för ministerstyre är inget vi vill ha. Det som däremot inte är lika utmärkt är när politiker gömmer sig bakom reglerna för att slippa visa vad de tycker eller ta ansvaret för följderna av egna beslut.

De kan mycket väl diskutera fallet utifrån de förutsättningar som ligger på bordet utan att för den skull lägga sig i själva beslutsprocessen. Det är faktiskt fullständigt möjligt för farbror Reinfeldt att säga att det han läst är skrämmande och att han verkligen hoppas att det finns aspekter i det hela som inte kommit med i beskrivningen.

Det är också fullständigt möjligt för honom att säga att man kommer begära information från försäkringskassan om fallet — inte för departementsbeslut, utan som underlag för utvärdering av de regler man genomfört. Det är fullständigt möjligt för honom att säga att man kommer att begära en utvärdering från försäkringskassa om hur vanligt det är med den här sortens tveksamma fall. Det kräver lite ryggrad, modet att erkänna att allt man gör inte är fläckfritt och lite genuin känsla för politikens och maktens gränser, men det är alls inte omöjligt.

Det som istället händer är att Reinfeldt avhänder sig ansvaret för det som händer genom att säga att det är f-kassans business. Sen kan Hägglund, Husmark eller någon annan stå i TV och säga att det inte alls är de egna reglerna som fått sådana följder, utan att man på allvar egentligen tagit reda på om det är sant eller inte.

När det gäller försäkringskassan är det svårt att se var myndighetens interna kultur slutar och politiken börjar. De hänger ihop som siamesiska tvillingar.

Det är glasklart att kraven på ökad kontroll är långt äldre än alliansregeringen. Det är glasklart att missbruket av ”förtroendeläkare” vid det här laget är en rätt gammal historia. Det är inte precis en nyhet att försäkringskassan fattar beslut med långgående konsekvenser för individerna de beslutar om utan att bemöda sig om att träffa individerna, prata direkt med deras läkare eller på något annat sätt försäkra sig om att de faktiskt beter sig vettigt. Istället har de gjort sig kända för att rida paragrafer till sin ytterlighet. Detta är inte nytt!

Det som sticker i ögonen under den senaste mandatperioden är hur man satt vagnen framför hästen. Med det menar jag att man sagt att folk skall rehabiliteras, för att sedan ändra i sjukersättningsreglerna. Men man började med sjukskrivningsreglerna och försöker sen hinna ikapp med rehabiliteringssystemen. Men det behövs någon slags absolut villkor att det skall finnas en fungerande rehabilitering att tillgå innan man fattar beslut. Så när personen skall rehabiliteras förstår de som skall rehabilitera inte flaska eftersom personen inte alls passar in i de förutsättningar som krävs för lyckosam rehabilitering. Personen hamnar då i limbo, ett moment 22 där det inte går att komma vare sig bakåt eller framåt.

Vi är rättslösa

Vi har en historia av rättslöshet, där man får hoppas att myndigheterna behandlar en väl, eftersom de som har i uppgift att överpröva fallen nästan slentrianmässigt ger myndigheterna rätt. Inte bara det, utan även då du till slut får rätt innebär det nästan ingenting utom att du fick rätt just i det enskilda fallet: Ingen kommer att få någon reprimand. Ingen kommer kräva att myndigheten ser över sina arbetsformer. Du kommer inte få ett saftigt skadestånd, ersättning för merkostnader, strykning av dina betalningsanmärkningar eller någon annan form av kompensation eller stöd. Du kan inte ens självklart räkna med ränta på pengar du borde haft rätt till långt tidigare.

Har du blivit tvungen att sälja din bil, så otur. Har du varit tvungen att gå från gods och grund, otur. Har du hamnat hos kronofogden, fått dina lån uppsagda och din kreditvärdighet skjuten i sank, så otur — skit händer. Det du inte kan förvänta dig är att en myndighet på allvar skall ta ansvar för att du blivit illa behandlad. Vi har helt enkelt byggt upp ett system där myndigheternas makt är näst intill absolut inom sitt eget område och där verkligt ansvar inte kan utkrävas.

Det här är inget vi löser genom att byta regering, det är något som bara kan lösas genom att ändra maktförhållandet mellan individ och myndigheter.

Vi har faktiskt gjort precis tvärtom, och det är nu några decennier sedan tjänstemannaansvaret i praktiken försvann. Det är nu i princip riskfritt för en byråkrat att till och med medvetet göra fel. Chansen att det skall få några konsekvenser överhuvudtaget är minimala, chansen att eventuella konsekvenser skall bli mer än en smäll på fingrarna är ännu mindre.

Individens rätt måste återupprättas. Kraven på ett rättssäkert handläggande måste vara absoluta. Den nuvarande glidningen mot rättsröta måste stoppas. Det kommer inte någon av nuvarande block mäkta med efter som de varit delaktiga i att bygga upp ett i grunden korrupt system, eller sjanghajats av detta system. Den som tror på fagra löften om solidaritet bara vi byter block kommer bli grundlurade. Problemet ligger djupare än så.

Som det nuvarande maktförhållandet är så agerar myndigheter utredande, beslutande och exekverande makt. Möjligheterna till insyn från tredje part har förvandlats till en gummistämpel. Problemen det skapar är ett egenmäktigt byråkratiskt maskineri som inte behöver svara för sina egna handlingar.

Media som enda forum för att få rätt

Det finns en liknöjdhet bland både befolkning och beslutsfattare, där man helt enkelt inte ser problemet annat än när det tar sig extrema former i ett enskilt fall. Pressen blir den enda domstol där någon som blivit illa behandlad kan få rätt, eftersom det enda myndiheterna och politikerna verkligen är rädda för är när någon ropar att kejsaren är naken:

En kurator fick till slut Försäkringskassan att skjuta upp beslutet om sjukersättning.

Dottern Emilie Holmquist, som även har bloggat om sin mammas kamp, ringde på fredagen till myndigheten och fick då veta att hennes mamma inte får ersättning i framtiden.

Annica Holmquist berättelse har fått många att reagera. På fredagseftermiddagen hade över 1.500 personer kommenterat dotterns blogginlägg om mamman.

— När man tar del av Annicas fall känner man bara förtvivlan. Det här är en bild av det nya kalla Sverige, säger Ylva Johansson, välfärdspolitisk talesperson för Socialdemokraterna.

Uppmärksamheten har fått Försäkringskassan att se över hur beslutet fattades.

Enligt Stig Orustfjord, överdirektör på Försäkringskassan, kommer de att träffa Annica Holmquist på måndag för att diskutera alternativa lösningar.

— Jag är ganska hoppfull att vi ska kunna lösa hennes ekonomiska situation utifrån de förutsättningar som finns, säger han.

Emelie Holmquist glädjer sig nu åt beskedet men är upprörd.

— Jag tycker att det är jävla orättvist att man ska behöva ha en dotter som är verbal för att man ska få uppmärksamhet, säger hon.

I det aktuella fallet, så som det beskrivits, borde det egentligen vara självklart att någon får ett grått papper. Beslutet går emot den egna myndighetens utredningar och hakar fast vid en i sammanhanget oväsentlig detalj. Ett resonemang värdigt en brännvinsadvokat.

Så länge vi inte har ett verkligt tjänstemannaansvar och så länge det inte finns verkliga fristående system vars uttalade syfte är att överpröva och värna individens lagliga rättigheter, så kommer eländet fortsätta.

Jag är rätt nöjd med att rösta på Piratpartiet, trots att vi inte har en agenda för f-kassan. Skälet till att jag är nöjd är att vårt hjärta ligger hos den lilla individen. Vi ser kritiskt på verkningslösa kontrollsystem och osynlig korruption. Det är mer än något parti i riksdagen i realiteten kan göra anspråk på.

Vill du inte bara byta administratörer för ett trasigt system, så är det värt att tänka på.

Stämpla in på jobbet och häng in empatin i garderoben

Anna Troberg är upprörd och då blir hon extra vass att läsa. Hon är förbannad på migrationsdomstolen och det med all rätt. Det hon reagerar på är ett resonemang om en lesbisk kenyansk kvinna, som ”får skylla sig själv” eftersom hon inte dolt sin läggning i hemlandet…

Ursprunget till hennes ilska finns att läsa om i Kvällspostens fyndigt namngivna artikel ”Kung över en gödselstack” av Johan Folin:

I en rapport om HBT-flyktingar presenterar Stig-Åke Petersson som är flyktinghandläggare på RFSL ett par fall där migrationsverket eller migrationsdomstolen har fattat hårresande beslut.

Bland annat fick en lesbisk flykting från Kenya avslag på sin asylansökan eftersom hon inte dolt sin sexuella läggning från allmänheten. Hon hade skrivit dikter om lesbisk kärlek och har därför sig själv att skylla för att hon har fått problem i hemlandet, enligt migrationsdomstolen.

Resonemanget är på samma nivå som när ett våldtäktsoffer får bära skammen för våldtäkten eftersom hon/han klätt sig eller betett sig utmanande. Vi har alla hört resonemangen om korta kjolar, flirtighet och tidigare sexuell historia — det blir inte bättre hundrade gången man hör det. Det är ett resonemang helt ovärdigt en rättsinstans av något slag i ett demokratiskt och sekulärt land.

that's love

Folin har två exempel till på myndigheternas människofientlighet, det första gäller ojämn poängfördelning över läsåret på vissa program och CSNs resonemang kring det hela:

Att antalet poäng och studieveckor på läsårsbasis stämmer bryr inte Centrala studiestödsnämnden, CSN, om. Hundratals teknologer på bland annat Lunds tekniska högskola, KTH i Stockholm och Linköpings universitet har fått återbetalningskrav från CSN på mellan 2000 och 42 000 kronor, för att de har tagit poängen på ”fel” sida av nyår.
CSN:s generaldirektör Kerstin Borg Wallin sa till Dagens Nyheter att ”reglerna är väldigt klara och det är ingen tveksamhet om vad som gäller”. Det verkar som att CSN:s kunder inte riktigt håller med. Det är bra att CSN försöker kontrollera att pengar inte betalas ut felaktigt, men det är ju inte det som är problemet i det här fallet. Problemet är att CSN inte accepterar att planeringen av heltidsstudier kan vara upplagd på något annat sätt än det vanligaste.

Det andra gäller våra skadade afghanistansoldater:

Peter Kero och David Ström, som skadades när de tjänstgjorde i Afghanistan, får ingen ersättning från försäkringskassan eftersom de inte anmälde sig till arbetsförmedlingen direkt när de kom hem från sin tjänstgöring. Till saken hör att de fortfarande sitter i rullstol på grund av skadorna efter bomben som exploderade under terrängbilen de färdades i.

Problemet är att det naturligtvis som alltid annars saknas fungerande instrument för att se till att fel person på fel plats flyttas för att inte göra mer skada. Sitter du på en maktposition utan att vara folkvald, så skall det själva faen till för att någon skall kunna flytta på dig. I så fall är chansen större om du blir påkommen med något som inte alls relaterar till din arbetsuppgift, som att ha besökt prostituerade eller strippklubbar, gått på fetish-fester, låtit bli att betala din TV-avgift eller anlitat en barnflicka utan att betala tillräckligt i skatt (och helst lite till). Att du missköter – eller är olämplig för – ditt jobb betyder inget alls.

Sen undrar jag om det är jag som drömmer, eller har myndigheternas paragrafrytteri ökat de senaste åren? Det är nästan så att man tror att det sitter folk på myndigheterna och tänker: ”Jasså, ni vill att vi skall strama upp? Nu skall ni minsann få se på uppstramning!”

Rick Falkvinge talade om vänskapskorruption och det är ungefär där man landar. Så länge ingen myndighetsperson behöver känna sig det minsta orolig oavsett hur absurda resonemang de för sig med, så kommer våra myndigheter att bli alltmer avhumaniserade.

Anna uttrycker det kärnfullt:

Jag vet inte riktigt när det hände, men det tycks ha smugit sig in ett allmänt förakt mot den enskilda människan i statsapparaten. Människor ska likriktas, de får inte sticka ut. De ska avlyssnas, kontrolleras och övervakas. Det är verkligen inte ett sådant förhållande jag vill ha med staten. Jag tycker att det är djupt dysfunktionellt. Och jag kan inte låta bli att undra varför folk inte blir mer upprörda och sätter stopp när makten gör lite som den vill med oss alla.

Jag vill ha ett land där politiker, myndigheter och rättsväsende respekterar grundläggande mänskliga rättigheter på alla nivåer. Och om de inte gör det, så ska det få konsekvenser. Det ska inte vara som nu när man uppenbarligen kommer undan ostraffad trots diverse olika kontinuerliga övertramp för att man anses lida av galopperande inkompetens.

Ett stort problem i sammanhanget är att det liknar kinesisk vattentortyr — ni vet den där varianten med vatten som droppar mot pannan. Den första droppen märks knappt, men när den tiotusende droppen träffar är det som att få en glödande spik i huvudet. Så det blir alltmer smärtsamt, men eftersom det fortfarande är vattendroppar så når ingen enskild vattendroppe upp till en tillräckligt stor skandal för att hota de idiotiska maktmänniskorna.

Det enda som kan rädda situationen är att tillräckligt många av oss säger: NOG NU!

På SÄPO har alla järnkoll…

Orkar inte ens skriva något fyndigt, utan nöjer mig med att lämna plats för SÅPAs generaldirektör:

För han har ju järnkoll han med, åtminstone på alla oss andra…

Läs mer hos alla som orkar skriva: Josh, HAX, Opassande, MiNi, mera MiNiRick, Drottningsylt, Yami och Pandorna, Juristens Funderingar, SvT, Annika Beijbom, Anna Troberg, Mark Klamberg, och naturligtvis många fler