Jag antar att Chaplin vänder sig i sin grav

Via Techdirt hittar jag till en nyhet på MSNBC som sammanfattar problemet med mer än livslånga upphovsrättsskydd som förvaltas av idioter i upphovsrättsmaffian på ett strålande sätt, om inte hela historien vore så sorglig.

10-åriga skådespelerskan Bethany ville göra en insats. Hon specialstuderade Charlie Chaplin i några dagar och spelade med hjälp av pengar hon tjänat på att vara med i såpoperan Emmerdales en tribut till honom. Hennes pappa fick filma henne när hon utklädd till Chaplin härmade hans gester och rörelser. Alltihopa till hennes egen inspelning av Charlie Chaplins vackra sång Smile.

Den lilla filmen lades upp på välgörenhetssajten JustGiving. Där den samlat inöver £4.000.

De insamlade pengarna har nått sina mottagare  trots upphovsrättsmaffiosorna på musikförlaget Bourne Music Publishing. De tyckte nämligen att Bethany skulle betala licens för att använda den 74 år gamla sången Smile – £2.000 för ett års nätpublicering och £250 per liveframträdande skulle det kosta.

Så nu kan man bara se Bethanys film utan ljud.

Så här beskrivs saken på sajten där filmen ligger:

DUE TO UNFORSEEN PROBLEMS REGARDING BETHANY’S USE OF THE MUSIC AND LYRICS OF THE SONG ‘SMILE’, WE ARE AFRAID THAT ON WEDNESDAY 2 DECEMBER, WE RECEIVED AN EMAIL FROM BOURNE MUSIC CO. IN NEW YORK, ASKING US TO REMOVE THE SOUND FROM BETHANY’S FILM UNTIL LEGAL DOCUMENTATION IS COMPLETED AND COPYRIGHT FEES ARE PAID!! UNFORTUNATELY, WE WERE BLISSFULLY UNAWARE ABOUT THE NEED FOR A LICENCE OF ANY KIND”.

BETHANY HAS NO SAVINGS LEFT AND WILL THEREFORE NOT BE ABLE TO AFFORD ANY FEES – WE HOPE YOU WILL NOW APPRECIATE A SILENT MOVIE INSTEAD. (you could always sing ‘Smile’ to yourself as you watch the film – which is a lovely song and one which we are positive you will all know – in order to help you achieve the desired effect!). THANK YOU FOR YOUR SUPPORT”

Jag förelår att vi alla sänder en tanke till stackars Chaplin i hans grav och gnolar på den underbara melodin:

Smile though your heart is aching
Smile even though it’s breaking
When there are clouds in the sky, you’ll get by
If you smile through your fear and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You’ll see the sun come shining through for you

Light up your face with gladness
Hide every trace of sadness
Although a tear may be ever so near
That’s the time you must keep on trying
Smile, what’s the use of crying?
You’ll find that life is still worthwhile
If you just smile

För åt upphovsindustrins vansinne återstår det snart inte mycket mer än att le sorgset.

Dagens tips: Alla vet allt av Clas Kristiansson

Clas Kristiansson är en gammal arbetskamrat till oss som tillhör långtidarna på internet. I slutet på nittiotalet försörjde vi oss alla tre på att lära ut en skön blandning av design, webbprogrammering och allmän IT-kompetens.

Clas är inte bara designer och datorintresserad sen Sinclair-tiden. Han är också en riktigt finurlig vissångare och visdiktare.

Nu har han knåpat ihop en rätt kul video till en av sina sånger. Alla vet allt handlar om att hotet mot vårt privatliv kanske inte kommer från storebror när allt kommer omkring …

Dagens tips: Jakob Hellman

Ni som är gamla som jag minns killen med Harry Potter-glasögonen och den för stora gitarren som dansade in i ett svenskt musikliv där man slutat skriva bra texter på svenska och gjorde århundradets bästa pop-platta.

… och stora havet.

Jakob Hellman från Vuollerim släppte den 1989 och jag har fortfarande svårt att hitta något annat svenskt att jämföra med. Fast det kanske bara är nostalgi och en längtan efter att vara 22 år gammal igen. Vad säger ni unga? När ni tröttnat på Youtube-klippet nedan så finns resten av plattan och en del annat på Grooveshark.

Internet behöver räddas

Fredag förmiddag i Almedalen: den rödgröna alliansen har samlats runt ett kulturutspel. Det handlar om en miljard och sju punkter för svenskt kulturliv.

  • Satsning på digitalisering av kulturarkiv, bland annat.
  • Gratis inträde till museer och spridning av samlingar.
  • Barnkulturlyft med en nationell scen för barn- och ungdomsteater.
  • Läsfrämjande insatser till läsovana.
  • Nytt populärkulturscentrum för utställningar om film, musik, dataspel och serietecknande.
  • Satsning på svensk film med inriktning på ett nytt filmavtal 2012.
  • Jobb och utveckling för kulturskaparna, med fler jobb inom kultursektorn.

Jag kan inte låta bli att notera att internet lyser med sin frånvaro. Däremot går Maria Wetterstrand ut på presskonferensen och säger:

– Digitaliseringen är också ett bra verktyg för att upphovsrättsinnehavare får betalt för vad de skapar.

En modern kulturpolitik kan inte bygga på att försvara gamla branschintressen och satsa på traditionella kulturbärare. En modern kulturpolitik måste bejaka den revolution som digital lagring, produktion och distribution av kultur innebär.

Politikernas 1900-tals lösningar på nutidens problem riskerar döda internet. Internet behöver räddas.

I’m right over here, why can’t you see me?

För några år sedan var jag förtjust i en författare vid namn Mercedes Lackey. Författaren gick i och för sig i samma fälla som många andra inom fantasy- och scifi-genren och överproducerade mer eller mindre varianter på samma historia till dess handlingens centrala teman kommit bort i ren volym.

Trots det uppskattar jag fortfarande många av hennes böcker, men den som kanske är allra starkast för mig är historien om den homosexuelle traumatiserade magikern Vanyel. Jag är inte ute efter att redogöra för handlingen annat än att säga att han innan han blev magiker hoppades på att ha den bardiska gåvan. Mercedes Lackey myntade såväl begreppen bard-gåva som bardiska röster i sina tidiga böcker.

Betydelsen förklarades inte till en början annat än som en talang, men så småningom får man klart för sig att den bardiska gåvan är gåvan att få lyssnaren att själv uppleva det barden sjunger om. Själva musiken, utan att bli oviktig, underställs berättelsen och känsloinnehållet, så att man trots det begränsade berättarutrymme en sång vanligtvis har förstår precis och lever sig med i det man lyssnar på.

Trots att det i Lackeys böcker är en övernaturlig gåva, så har jag ofta reflekterat över att precis den gåvan troligen existerar i någon form, kanske mer mundan och mer personlig för varje lyssnare, men ändå. Det finns vissa artister som oavsett musiksort lyckas nå in i ens innersta och röra vid de strängar som finns där inne. De kanske spelar musik som inte ens tillhör ens favoritgenre, men lyckas ändå på något sätt gå förbi det och nå fram.

För mig är det nästan som en förklaring på varför jag har mina klara favoriter i fråga om genrer, men ändå lyssnar på musik från snart sagt varenda genre som existerar — från värsta brötigaste och råaste metall, över rap, R&B, disco, electronica, house, acid, britpop, amerikapop, klassisk indie, art-rock, modern indie, progressive, jazz, blues, opera, etno, folkmusik, whatever.

Electronica, R&B och disco är inte stora favoriter, men en artist som fått mig på fall mer än en gång är vår egen lilla Robyn. Hon har en förmåga att ta ett rejält tom-boy grabbatag om mitt pumpsystem och sen inte släppa taget förrän jag är nästan tårögd. De hjärta-smärta teman hon använder sig av titt som tätt borde kanske inte påverka en vuxen man med sambo sen snart tio år och två barn i skolåldern, men det gör hon.

Body Talk Pt. 1 hakade fast i mig som en hullingförsedd fiskekrok, nu väntar jag med spänning på Pt. 2 och Pt. 3, som skall komma någon gång under året. Gothbarbie gillade också skivan, trots att genren inte heller är hennes stora favorit….

O no Bono! Nu gör jag slut!

Det finns ett antal artister som jag betecknar som husgudar. Det är sångare, sångerskor och band där jag har haft en strävan att äga alla skivor, höra alla låtar. (Jo, jag vet att detta är ett riktigt gammaldags sätt att se på musik – ett plastindustriellt sätt till och med, men jag försöker lära mig.) Artister som jag inte bara har velat se en gång utan så ofta det gått utifrån deras turnéplaner och min ekonomiska situation. Artister som jag har velat fortsätta följa när de experimenterat i olika nya konstellationer.

Den största skillnaden mellan min relation till dem och alla annan musik är att det inte gjort så mycket när de gjort bottennapp. Min relation till dem och deras musik har burit oss över gupp i vägen som dåliga karriärval, underliga samarbeten med andra musiker, konstiga genrebyten eller bara en lat mellanskiva.

Överst bland husgudarna hittar man artister som David Bowie, Björk, Pink Floyd, Olle Ljungström, och fram till igår U2.

Jag trodde faktiskt inte man kunde diskvalificera sig från den här listan.

Bono, The Edge, Larry Mullen Jr och Adam Clayton har dessutom haft en särskild plats i mitt hjärta. Jag har varit så imponerad av deras förmåga att fortsätta vara samma band som jag förälskade mig i för nästan 30 år sen, samma medlemmar, samma innovationslusta, samma energi.

Men oavsett min relation till musiken och till deras (och min gemensamma) historia, oavsett min oförändrade respekt för musikerna och låtskrivarna bakom Sunday Bloody Sunday, New Years Day, With or Without You, One, Vertigo och Beautiful Day.

Nu är det slut!

Jag köper inte skivor eller konsertbiljetter av kryptofacister, av miljonärer som av egennytta eller i okunskap vill offra våra medborgerliga rättigheter för att göda sina och sina vänners bankkonton.

Bono i NY-Times:

>A decade’s worth of music file-sharing and swiping has made clear that the people it hurts are the creators — in this case, the young, fledgling songwriters who can’t live off ticket and T-shirt sales like the least sympathetic among us — and the people this reverse Robin Hooding benefits are rich service providers, whose swollen profits perfectly mirror the lost receipts of the music business.
>
>We’re the post office, they tell us; who knows what’s in the brown-paper packages? But we know from America’s noble effort to stop child pornography, not to mention China’s ignoble effort to suppress online dissent, that it’s perfectly possible to track content. Perhaps movie moguls will succeed where musicians and their moguls have failed so far, and rally America to defend the most creative economy in the world, where music, film, TV and video games help to account for nearly 4 percent of gross domestic product. Note to self: Don’t get over-rewarded rock stars on this bully pulpit, or famous actors; find the next Cole Porter, if he/she hasn’t already left to write jingles.

Bono har varit en demokratikämpe och en försvarare av de svaga både i sin musikaliska gärning och med stigande kändisskap som politisk opinionsbildare. En världsförbättrare. Senast sjöng han för de hemlösa i julhelgen. Men nu är han bara okunnig och farlig.

Kort lista på fel i resonemanget:

  • Musikbranschen förlorar inte pengar – bara skivindustrin.
  • Internetoperatörerna intäkter står inte på något sätt i proportion till skivinköpens minskning.
  • De upphovsmän som förlorar på fildelningen är inte de nya talangerna – utan de gamla dinosaurierna med stark ”back-catalogue” som vägrar följa med sin tid.
  • Kina har inte lyckats censurera nätet bara tvingat dissidenterna att gömma sig.
  • USA har inte stoppat barnpornografispridningen bara tvingat den att gömma sig.

Att använda statens alla maktmedel och möjligheter att spåra och filtrera privat kommunikation är tveksamt redan när det gäller riktigt centrala statliga uppgifter: som att jaga terrorister eller grova sexualbrottslingar. Tveksamt eftersom vår frihet att kommunicera och vår rätt till en privat sfär är så centrala delar av det demokratiska samhället.

Att som Bono vill, använda denna statliga makt endast för att jaga ungdomar som byter musik med varandra, gränsar till det absurda. Han använder sin starka publika plattform för att understödja de som håller på att montera ned vår demokrati.

Techdirt har en belysande artikel för er som vill läsa vidare. C-net och BBC skriver också, liksom SVD som är enda svenska tidning att plocka upp nyheten hittills.

Anna Troberg, Emma, Rick har också reagerat, liksom flera andra bloggare.

Kulturbloggen tror att Bono i och med detta faller från sin piedestal:

>Bono själv tillhör ju knappast den fattiga skaran. Visst, han kan föra talan för andra mindre ekonomiskt framgångsrika artister. Men att i det läget hyllas Kinas metoder är ett övertramp utan like.
>
>Att sia att Bono kommer att falla från sin piedestal är nog ingen vågad gissning. Han kommer inte att vara trovärdig i sitt samhällsengagemang när han inte inser faran med alltmer ökande övervakning.

Rasmus Fleischer kopplar Bonos uttalande till Acta-förhandlingarna:

>Det är naivt att tro att Bono bara sitter och tycker saker på egen hand. Givetvis är hans formuleringar synkroniserade med höjdarna i den amerikanska film- och skivbolagslobbyn som har full insyn i vad som sker bakom Actas ridåer. Bonos försök att skymma detta bakom pompösa fraser är nästan rörande. Han försöker bokstavligen beskriva Actas planerade omstöpning av nätet som en “Robin Hood”-åtgärd, som ska ta från de “uppsvullna profiterna” hos “rika tjänsteleverantörer” och ge till “unga, spirande låtskrivare”.

Avslutningsvis: Walter Naeslund förklarar precis varför Bono är en idiot.


Marcus hade inte tid att hjälpa till att skriva men ställer sig bakom varje ord i inlägget.

Julklappstankegångar

Warning: preg_replace(): Unknown modifier '0' in /customers/d/1/f/fridholm.net/httpd.www/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331 Warning: preg_replace(): Unknown modifier '0' in /customers/d/1/f/fridholm.net/httpd.www/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331 Warning: preg_replace(): Unknown modifier '0' in /customers/d/1/f/fridholm.net/httpd.www/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331 Warning: preg_replace(): Unknown modifier '0' in /customers/d/1/f/fridholm.net/httpd.www/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331 Warning: preg_replace(): Unknown modifier '0' in /customers/d/1/f/fridholm.net/httpd.www/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331 Warning: preg_replace(): Unknown modifier '0' in /customers/d/1/f/fridholm.net/httpd.www/wp-content/plugins/jetpack/class.photon.php on line 331

Hos Olof B[eta] hittar jag en kampanj som jag gärna stödjer. I ljuset av de senaste upptågen från Antipiratbyrån, Ifpi m fl har jag ingen lust att köpa julklappar till mina barn från den medieindustri som vill begränsa deras möjlighet att uttrycka sig och umgås som de vill på internet. Branschen verkar för att använda Fredrik Reinfeldts ord fast besluten ”att jaga en hel generation”.

Så i år blir det inga platta paket från mig.

Bloggar:
Olof B[eta]
Scaber Nestor
Yami och pandorna
Farmor Gun
Josh
Den Nya Medborgarrättsrörelsen

EDIT: Facebookevent för kampanjen.

U2 — Stay and the night would be enough

>Faraway, so close
>Up with the static and the radio
>With satelite television
>You can go anywhere
>Miami, new orleans, london, belfast and Gothenburg
>
>If I could stay… then the night would give you up
>Stay then the day would keep it’s trust
>Stay with the demons you drowned
>Stay with the spirit I found
>Stay and the night would be enough

U2 på Ullevi
U2 på Ullevi

Jag tänker inte ens försöka skriva en recension av lördagkvällens konsert på Ullevi. Det finns för många intryck huller om buller i huvudet — från gränslös beundran av den smarta scenlösningen via fullständighet mållöshet inför tekniken, ljudet, ljuset men framförallt skärmen till djupaste respekt över den glöd bandet spelar med.

Jag trodde inte det. Jag fastnade för U2 för över 25 år sen första låten jag minns är en avspelning från radion av singeln Celebration. Jag dyrkade dem när de släppte The Joshua Tree, den enda av deras skivor jag fortfarande lyssnar på med lika stor behållning som när jag provlyssnade på Riff-Raff i Karlstad samma dag som den släpptes. Det är förövrigt den enda gången i mitt liv som jag köat för att köpa en skiva på utgivningsdagen. Jag såg dem flera gånger i slutet på 80- och början på 90-talet. När biljetterna släpptes för årets konserter på Ullevi var jag måttligt intresserad, men efter att ha läst recensionerna av premiären i Barcelona och efter att ha blivit erbjuden biljetter av en vän som inte kunde gå, så tänkte jag att det kunde vara kul att se dem igen.

Tack och lov för det!

Det är beundransvärt redan att de fortfarande spelar ihop i originalsättning efter mer än 30 år, att de dessutom fortfarande får till ett sånt ös är smått otroligt.

###Ett stickspår

Jag vet inte vad U2 har för inställning till hela upphovsrättsdebatten. Jag har hört att deras manager är en riktig hök. Jag noterade under konserten att alla möjligheter att nå internet via mobiltelefonen plötsligt slutade fungera strax innan U2 gick på scen och att det omedelbart började fungera igen när sista tonen klingade ut. Det skulle ju kunna vara en slump, men jag var inte ensam om problemet. Det skulle kunna vara överbelastning i nätet, fast då skulle det rimligen ha fortsatt en stund efter konserten när alla var på väg ut.

Jag tror att arrangören på något sett fått mobiloperatörerna att spärra nätet under tiden U2 spelar för att förhindra direktrapportering och ”direktsändning” via olika former av webcast.

Om detta kan man ha mycket åsikter antar jag. Jag nöjer mig med tre observationer:
Trist för mig som tänkte microbildblogga från konserten.
Jag ser inte poängen — direktbuzz från konserten borde vara mer värt som PR än vad det rimligen kan kosta i uteblivna intäkter.
Om Blackberry loves U2 så borde man väl få använda sin Blackberry på deras konserter.

Söndagspanelen 7/6 – min uppfattning

Barstol hittade jag följande små tankelekar som jag inte kunde låta bli att delta i.

Om du fick hänga en originalmålning på din vardagsrumsvägg, utan att ta hänsyn till pris eller andra förvärvshinder, vilken skulle det då vara?

:

The Waterloo Bridge The Fog, Claude Monet
The Waterloo Bridge The Fog, Claude Monet

Hur står det till med naturintresset?

: Jo tack bara bra! Särskilt om det vankas svampplockning eller bad.

Sätt ihop ditt eget “Travelling Wilburys” – hur ser din supergrupp ut?

: Sång: Freddie Mercury
Gitarr: Mick Ronson
Bas: Sting
Trummor: John Bonham

Piratpartiet – för oss som gillar stöld, knark och prostitution!

Det finns som Marcus skrev igår många skäl att rösta pirat i EU-valet. Men nu har vi begåvats med två till! Att vi pirater gillar stöld har vi vetat länge, men nu synes vi bli tvungna att erkänna att vi också gillar knark och horor. En köpt kvinna i knät, en tripp och lite stulen Bob Marley på stereon; vad kunde vara bättre än lite sex, drugs and rock’n’roll!

Vi är alltså inget enfrågeparti. Vi är ett trefrågeparti! Fortsätter det så här är vi snart ett multifrågeparti och Kent Persson, moderat kan sluta att oroa sig:

>Skillnaden mot övriga partiet är mycket stor. Alla andra partier har politik och uppfattningar inom alla områden och man driver dem i parlamentet. Inget annat parti i Sverige är för att knarket ska legaliseras. Har vi nu fått ett sådant parti? Återigen, frågorna är många och svaren få.

Själv är jag dock lite besviken på Christian Engströms otydlighet i den radiointervju som ligger till grund för detta avslöjande. Han svävar på målet och får det att framstå som att vi kommer att rösta ja utan eftertanke och övertygelse. Citat från Nyheter24:

>Om dessa, polititiskt känsliga, frågor tas upp kommer alltså Engström att rösta ja.
>
>– Ja, då trycker vi på den knappen. Men jag vet faktiskt inte var de grupperna står i de frågorna, eller om de kommer bli aktuella på EU-nivå under mandatperioden, sa Engström i en intervju i P3-programmet Brunchrapporten.

Stå för vår övertygelse Christian! Horor, knark och gratis kultur!