Att gå ur ett parti – uppföljning

Ibland är det bara att göra en pudel.

Häromdagen beklagade jag mig över Moderaternas system för medlemsutträde. Genom ett snabbt ingripande från Kent Persson är nu den frågan helt utredd. Idag har jag fått mejl från medlemsansvarig i mitt distrikt:

>Hej
>
>Beklagar om du haft problem med din begäran om utträde ur partiet. Jag har kolla upp detta och jag avregisterade dig som medlem redan den 21 april i år. Om du får några mer utskick från Moderaterna är jag tacksam om du kontaktar mig så jag kan kolla upp varifrån dessa kommer.
>
>Beklagar om detta medfört några olägenheter för dig

Jag blev alltså avregistrerad i samband med att jag begärde utträde. Bra jobb av Moderaterna! Jag ber om ursäkt för min överreaktion på att jag fortsatte få post, ett administrativt misstag som lätt kan hända i den bästa av organisationer.

Att gå ur ett parti

Det finns två metoder för att manipulera medlemstalet i en organisation:

  1. Att skriva in medlemmar som egentligen inte vill bli medlemmar.
  2. Att inte skriva ut medlemmar som vill sluta vara medlemmar.

Piratpartiet har indirekt anklagats för den första metoden. Det har sagts att det är för lätt att bli medlem hos oss och att frånvaron av medlemsavgift gör att våra höga medlemssiffror inte går att ta på allvar. Något jag då vände mig emot.

Den andra metoden har jag själv erfarenhet av som nämndes i inlägget jag just länkade. Den historien är ännu inte över. Jag har skrivit till mitt gamla parti och begärt utträde. Det gjorde jag samma dag som jag blev medlem i Piratpartiet – den 18 april i år. Det har alltså gått mer än ett halvår. För några veckor sen fick jag ett brev i posten om moderaternas provval. Så nu har jag skrivit till min lokale ordförande och berättat att jag ansökte om utträde i våras.

Brev från moderaterna

Jag kan inte låta bli att påstå att det faktum att det bevisligen är skitsvårt att ta sig ur ett av de traditionella partierna när man bytt politisk hemvist är ett mycket allvarligare problem för medlemssiffrornas legitimitet än valet om huruvida man ska ha medlemsavgift eller inte vid inträdet. Jag påstår detta med min egen situation som stöd.

För allvarligt talat vilket parti är jag mest medlem i? Piratpartiet som jag gått med i med öppna ögon och av fri vilja, som jag har engagerat mig för i en valrörelse och fortsätter propagera för. Eller Moderaterna som jag försöker lämna.

Älskade pirater

Vi är nästan 9 000 nya pirater. När jag skriver detta passerar vi 24 000 medlemmar och det tickar på med flera nya i minuten trots att det är mitt i natten. Det är detta som Rick Falkvinge döpt till vertikalitet.

20 minuter efter att jag skrev om mitt nya partival blv jag välkomnad av partiledaren själv:

>Hjärtligt välkommen ombord! Det värmer särskilt eftersom jag följt hur du har funderat under ett längre tag.
>
>Nu bygger vi om för ett nytt samhälle där alla deltar!
>
>Rick

Det är inte bara att det var smickrande och att det gjorde mig glad. Det säger också något om vilken sorts organisation det är jag nu tillhör, alla vi 9 000 nu tillhör. Skulle ni kunna tänka er att någon annan partiledare ägnar sig åt att skriva personliga meddelanden till sina nyblivna medlemmar, nej just det.

Vad var det då som gjorde mig till pirat, jag skrev i fredags att jag skulle återkomma till det. Den utlösande faktorn var ilskan över upphovsrättslobbyns självbelåtna reaktioner på domen i fredags i kombination med en känsla av hjälplöshet. Vad hjälper det om de styrande partierna har vettigt folk om de inte lyssnar på dem.

Men ärligt talat var det nog ”an accident waiting to happen”, om inte detta hade fått mig att ändra uppfattning så hade något annat kommit.

Det handlar om är tre saker:

  1. Partiets moderna inställning till det politiska arbetet. Jag hatar byråkratiskt riffraff och långbänkar. Tycker du något – säg det! Vill du något – gör det!
  2. Partiets centrala ideal – integritetsfrågorna och möjligheten att fortsätta utveckla kunskapssamhället är två av vår tids viktigaste politiska frågor och de tycks vara bortglömda av övriga partier.
  3. Den otäcka utvecklingen vi just nu ser med FRA-lag, IPRED, ACTA, telekommdirektiv mm och känslan av att ingen tar ett grepp om hur vi kan hantera samhällets digitalisering politiskt.

Den stora stöttestenen har för mig hela tiden varit att det finns en rad andra politiska frågor där jag har starka uppfattningar och där Piratpartiet inte tar ställning. Det betyder att jag med mitt ställningstagande nu kan komma att hjälpa till att peta en regering vars ekonomiska politik och reformprogram jag till stora delar ställer upp på.

Men jag får väl helt enkelt försöka hantera det genom att vara en stolt moderat pirat!

Att jag nu är pirat är det ingen tvekan om. När jag hörde att TV4-nyheterna hade ett inslag om demonstrationen på Medborgarplatsen sprang jag till teven och sen satt jag och kokade av ilska över deras vinklade beskrivning 😉