Hur var det nu? Var piratpartiet bara en facebookgrupp eller?

xor berättade redan igår att Piratpartiet skulle uppnå 5,1 % i en DN-undersökning. Det är ett mandat i EU-parlamentet, personligen tror jag det kommer bli två.

DN/Synnovate den 29 april - grafik av DN
DN/Synnovate den 29 april - grafik av DN

Det blir intressant att se hur de skeptiska reagerar på nyheten. Låg tröskel eller inte, vi är inte längre en liten skitrörelse i marginalen.

Många har försökt regna på paraden, men nu visar det sig att det är lite mer substantiellt än några vågade hoppas andra hoppades.

Jag tror det kommer gå upp ännu mer, kanske till och med till det dubbla. Vad som händer sen beror nog delvis på hur mycket de gamla partierna orkar och kan mobilisera. Däremot är det tydligt att vi har chans att ta minst ett mandat.

Dags att skaka champagnen…

Människor av kött och blod

34 000 pirater, eller?

Man blir ju osäker när man läser sånt här och sånt här. Det finns fler exempel på samma sorts skepsis. Tydligast uttrycktes den i en anonym kommentar hos Stefan Stenudd

>Att bli medlem i Piratpartiet är samma sak som att bli medlem i en grupp på Facebook. Alltså ganska intetsägande. Ett medlemskap i Piratpartiet är inte mer engagerande än att skriva på en protestlista. På nätet!
>
>Era medlemmar är därför inget mer än siffror på en skärm. Andra partiers medlemmar är kött och blod. Som betalar varje år för att visa sitt engagemang. Det är en j*vla skillnad.

Jag är en av de 10 000 tals nya medlemmarna. Jag är av kött och blod. Likaså är Nikke, det vet jag för vi har träffats. Det skulle förvåna mig om Gunnar Lindberg Årneby inte finns. Bland 20 000 registreringar kan det förstås ha insmugit sig felaktigheter, men knappast några massregistreringar av samma personer eller Kalle Kulor, som har hävdats. Partiets kontroll tycks vara för bra för det.

Tack och lov behöver vi inte försvara oss mot dessa beskyllningar ensamma. Hanna inser att ingen sitter och hittar på 100-tals/1000-tals namn. Lake tar sig en grundlig funderare på hur jämförbara medlemstal är.

Med sådana vänner kan man nästan stå ut med de grunda och på gränsen till fåniga resonemangen hos Hans Wallmark. Både Hans och Niklas Svensson som står som ansvarig redaktör för Hans debattinlägg förlorar ganska mycket trovärdighet på att det dels inte ens kollar med Piratpartiet innan de skriver, dels låter Hans referera till Niklas egen granskning med orden:

>Även om Piratpartiet hävdar att det kontinuerligt gallras bland de anslutande medlemmarna påstår andra att vem som helst kan fylla i vilka uppgifter som helst.

Hans Wallmark fortsätter sedan:

>Den som gått med i ett parti med medlemsavgift kan ju också gå ur detsamma genom att sluta betala. Då noteras även detta. Och i de flesta kommuner sker verksamhet, utöver kontakter via nätet, också genom politiska sammankomster och gruppmöten. Nya och gamla medlemmar har möjlighet att träffa varandra och utbyta idéer och tankar. Interaktivt så det förslår!

Om detta kan jag säga ett par saker av egen erfarenhet:

  1. Jag har provat att lämna Hans Wallmarks parti genom att sluta betala medlemsavgiften och det gick inte. Det var iofs tur eftersom jag ångrade mig. Nu när jag till slut bestämt mig för at lämna har jag inte hittat något sätt att göra det på, mitt mejl till partiet har jag fortfarande inte fått svar på. Jag antar att jag ska ringa min lokale ordförande… Det är ju så fint med personlig kontakt.
  2. Jag har på fyra dagar talat mer med mina nya partikamrater än jag gjorde under fem år inom Moderaterna.
  3. 23 minuter efter mitt partibyte blev offentligt kontaktade Rick Falkvinge mig personligen

(När Hans Wallmark sedan berör hur mycket mer vikt han lagt vid reaktioner från hela landet kring äktenskapslagstiftningen minns jag en artikel på DN-debatt och blir glad att vi inte längre är partikamrater.)

Nu är vi ju inte datarobotar, inte siffror på en dataskärm eller namn på en namnlista. Vi pirater är människor av kött och blod. Vi finns och vi tror och tycker saker. Vi är värda att ta på allvar.

I ett samhälle där vi nyss förklarade de politiska partierna för döda och där ett av de största bekymren har varit att unga människor inte vill engagera sig politiskt har vi fått över 20 000 nya medlemmar i de politiska partierna och 10 000 nya politiska aktivister på fyra dagar.

Vertikalitet
Vertikalitet

Avslutningsvis är det lustigt hur folk fortfarande kan tro att saker som händer på nätet inte är på riktigt. Vi köper resor på nätet och aktier. Vi gör våra bankärenden och söker jobb. Vi till och med deklarerar på nätet. Men ett politiskt möte måste ske med en kopp kaffe på den lokala partiexpeditionen för att riktigt räknas. För att vara en riktig partimedlem räcker det inte att vara med på nätet.

Men för oss är det som händer på nätet på riktigt. Ni minns kanske följande replikskifte:

>- När träffades ni för första gången IRL?, frågar åklagaren.
>
>- Vi använder inte uttrycket IRL, säger Peter, vi använder AFK.
>
>- IRL? frågar domaren.
>
>- In Real Life, säger åklagaren.
>
>- Vi använder inte det uttrycket. Allt är i riktiga livet. Vi använder AFK, Away From Keyboard.
>
>- Jaha, säger åklagaren. Då är jag lite föråldrad.