Tiziano Motti – smile29 – ogillar anonymitet

Tiziano Motti, en av de som skapade smile29-deklarationen, kontrar på europaportalen om att han inte alls är intresserad av alla googlesökningar. Det är facebook, youtube med flera han ”egentligen” är ute efter — för att inte tala om vår anonymitet.

Europaportalen

Hur går försvaret av medborgarnas friheter ihop med att vilja lagra alla människors sökningar på Google?
– Det gör det inte, säger Tiziano Motti.

Han vill inte alls spara alla sökningar som görs på nätet.
– Förslaget handlar egentligen om så kallade ”content providers”, det vill säga de som gör att man kan lägga upp material på internet, som Facebook, Youtube eller bloggverktyg. Det är de som ska spara IP-nummer, precis som internetoperatörerna måste göra i dag enligt datalagringsdirektivet, säger han.

Det är med andra ord vår rätt att anonymt bidra med innehåll på nätet som är problemet enligt Motti. Vad han egentligen menar med det framgår allteftersom intervjun drar ut på tiden:

De utlovade femton minuterna växer till tjugofem, till trettiofem. Han är mån om att få fram sitt budskap. Och till slut landar han i en slutsats, det som han kallar det övergripande syftet med initiativet:
– Det ska inte gå att surfa anonymt på internet. Jag vill introducera den så kallade skyddade anonymiteten, säger han och drar ut på de två orden.

Enligt Tiziano Motti måste man hitta en balans på nätet, och det ska ske genom den ”skyddade identiteten”. För att någon ska kunna få tillgång till nätet måste denne identifiera sig genom att skicka in uppgifter till internetoperatören.

Sedan ska varje uppladdning av text, bilder eller videoklipp kunna spåras av myndigheterna. Däremot ska man fortsatt kunna vara anonym gentemot andra internetanvändare.
– Jag är en försvarare av yttrandefriheten, jag gillar inte censur. Men i dag kan någon som blir förtalad eller anklagad för något på nätet inte försvara sig ordentligt.

Hur ska det gå till rent tekniskt?
– Jag är ingen tekniker, fråga inte mig, säger han och fäller ner blicken en sekund för första och enda gången under vårt samtal.

Mottis ”skyddade anonymitet” är nyspråk för att man inte har någon anonymitet alls gentemot myndigheterna, utan endast gentemot andra internetanvändare. Nyspråk för att det när man säger det låter som om anonymiteten skulle stärkas, när det egentligen är den diametralt motsatta utvecklingen han propagerar för.

Motti har skapat föreningen Rättigheternas Europa som säger sig vilja skydda vanliga medborgares fri och rättigheter. Det påminner mest om TV-predikanten från Genesis: ”Jesus He Knows Me”:

Won’t find me practising what I’m preaching
won’t find me making no sacrifice
but I can get you a pocketful of miracles
if you promise to be good, try to be nice
God will take good care of you
just do as I say, don’t do as I do

Det räcker inte att säga att man vill försvara medborgares rättigheter och friheter, man måste visa det i praktisk handling. Resonemanget han för är att rätten att kunna sätta dit någon som förtalar dig eller anklagar dig för något trumfar rätten att vara anonym.

Än en gång är det myndigheterna som skall vara garanten för ”det goda”, det vill säga att kunskapen om identiteten inte missbrukas. Motti säger sig till och med vara en försvarare av yttrandefriheten och motståndare till censur, men grunden för yttrandefrihet är möjligheten till anonymitet och det är inte privatpersoner som censurerar utan det är just de myndigheter som skall företräda ”det goda”.

Vad Motti dessutom inte riktigt tycks vilja kännas vid, är att deklarationen han var med och skapade faktiskt uppmanar till att just spara sökord från sökmotorer som en del av datalagringsdirektivet. Att han nu kommer och påstår att han egentligen ville något annat, illustrerar mer hur han spelar med systemet än påverkar innehållet i deklarationen som gått igenom.

Det är starkt oroande att en person som anser att medborgarnas rätt till anonymitet är förhandlingsbar helt tydligt har tillgång till de resurser som kampanjen för smile29 måste ha konsumerat. Vad är nästa ”rättighetsskydd” han vill införa, och hur kommer han att driva frågan kring smile29 framöver?

Jag får alltid en slags känsla av att titta in i den mörka historien när jag läser kommentarer från människor som Tiziano Motti. Jag tänker undvika Godwins lag här, men kan ändå inte låta bli att känna hur det kryper utmed ryggraden av obehag. Tillräckligt med tid har gått sedan vi senast brände fingrarna ordentligt, och nuvarande generationer har inte egna erfarenheter utan bara det de kunnat läsa sig till eller fått berättat av föräldrar och deras föräldrar. Jag får känslan av att vi vann det kalla kriget, men att vi i och med det snabbt glömde vad vi egentligen kämpade för…

Google vs Kina?

Google hotar alltså att lämna Kina. Fler andra bloggare har skrivit om detta inatt.

Nikke är påläst som vanligt.

Berinder sammanfattar vad Google säger.

Emil Isberg kopplar det till Piratpartiets Eva Weis kinaresa.

Sandra Gosse väntar med spänning:

>Är detta ett sant datalove-statement från Google, eller är det mest en markering att man inte jävlas med dem? Hur kommer detta i så fall att påverka Sverige, EU och resten av världen?

Just nu är det inte lätt att veta vart detta kommer att ta vägen de närmaste dagarna och veckorna.

Livbåten har hjälpt till att översätta de viktigaste styckena från googles PM. De som beskriver attackerna och säkerhetshoten som ligger bakom Googles beslut inatt.

Översättning:

>Som många andra välkända organisationer, möter vi nätattacker av varierande kraft på en regelbunden basis. I mitten av december, upptäckte vi en mycket sofistikerad och riktad attack på bolagets infrastruktur härstammande från Kina. Intrånget resulterade i stöld av immateriella värden från Google. Det blev snart tydligt att vad som först såg ut att vara enbart en säkerhetsincident — om än en allvarlig sådan — var något helt annat.

>Like many other well-known organizations, we face cyber attacks of varying degrees on a regular basis. In mid-December, we detected a highly sophisticated and targeted attack on our corporate infrastructure originating from China that resulted in the theft of intellectual property from Google. However, it soon became clear that what at first appeared to be solely a security incident–albeit a significant one–was something quite different.

Översättning:

>För det första var detta inte bara en attack mot Google.Som en del av vår undersökning har vi hittat att åtminstone tjugo andra stora företag från många olika branscher — bland annat internet, finans, teknologi, media och kemisektorn — har varit mål för attackerna också. Vi håller just nu på att underrätta dessa företag, och vi arbetar också med lämpliga amerikanska myndigheter.

>First, this attack was not just on Google. As part of our investigation we have discovered that at least twenty other large companies from a wide range of businesses–including the Internet, finance, technology, media and chemical sectors–have been similarly targeted. We are currently in the process of notifying those companies, and we are also working with the relevant U.S. authorities.

Översättning:

>För det andra har vi bevis som indikerar att ett centralt mål för de ansvariga för attackernas var att få tillgång till Gmail-konton tillhörande kinesiska människorättsaktivister. Baserat på våra undersökningar hittills tror vi inte att attacken nådde sitt mål. Man har enbart lyckats få tillgång till två Gmail-konton och aktiviteten var begränsad till kontoinformation (såsom datumet kontot skapades) och ämnesradsinformation men inte innehållet i några epostmeddelanden.

>Second, we have evidence to suggest that a primary goal of the attackers was accessing the Gmail accounts of Chinese human rights activists. Based on our investigation to date we believe their attack did not achieve that objective. Only two Gmail accounts appear to have been accessed, and that activity was limited to account information (such as the date the account was created) and subject line, rather than the content of emails themselves.

Översättning:

>För det tredje, som en del i denna undersökning men oberoende av attacken mot Google, har vi upptäckt dussintals konton ägda av amerikanska, kinesiska och europeiska Gmail-användare, aktivister för mänskliga rättigheter i Kina, som någon verkar förskansat sig tillträde till rutinmässigt. Åtkomsten till kontona har inte skett genom en säkerhetslucka hos Google, utan troligast genom phisingbedrägerier eller sabotageprogram placerade på aktivisternas datorer.

>Third, as part of this investigation but independent of the attack on Google, we have discovered that the accounts of dozens of U.S.-, China- and Europe-based Gmail users who are advocates of human rights in China appear to have been routinely accessed by third parties. These accounts have not been accessed through any security breach at Google, but most likely via phishing scams or malware placed on the users’ computers.

EDIT: Sveriges Radio första svenska media med nyheten. Svd följde snabbt efter.

Google lämnar Kina?

Google hotar idag att stänga ner google.cn. Attacker som har tillskansat sig stora mängder lösenord och data främst från gmailkonton i västvärlden men även från enstaka kinesiska dissidenters gmailkonton. Är den utlösande faktorn. Google säger att de tidigare har lovat att monitorera Kinas utveckling och revidera sin verksamhet där om den inte är tillfredställande.

Kinas ökade begränsningar av yttrandefriheten på nätet i kombination med attackerna gör att Google nu inte vet om de kan tänka sig en fortsättning. De vill samtala med Kinas regering om möjligheten att driva vidare google.cn med ocensurerade sökresultat. Annars stänger de den.

>These attacks and the surveillance they have uncovered–combined with the attempts over the past year to further limit free speech on the web–have led us to conclude that we should review the feasibility of our business operations in China. We have decided we are no longer willing to continue censoring our results on Google.cn, and so over the next few weeks we will be discussing with the Chinese government the basis on which we could operate an unfiltered search engine within the law, if at all. We recognize that this may well mean having to shut down Google.cn, and potentially our offices in China.

Snabb översättning:
Dessa attacker och den övervakning de har visat på, kombinerat med Kinas försök under det senaste året att ytterligare begränsa yttrandefriheten på nätet, har lett oss till slutsatsen att vi bör revidera möjligheterna för våra affärer i Kina. Vi har bstämt att vi inte längre kan tänka oss att fórtsätt med censureringen av våra sökresultat på Google.cn, så unde de närmaste veckorna kommer vi att diskutera med Kinas regering på vilka grunder vi kan driva en ofiltrerad sökmotor inom ramarna för kinesisk lagstiftning. Vi inser att detta innebär att vi kan komma att behöva stänga ner Google.cn och möjlige också våra kinesiska kontor.

Vilka konsekvenser detta får är svårt att säga, men det kan vara ett paradigmskifte för kampen för medborgarrätt på nätet. Om Google så här tydlig ställer sig på yttrandefrihetens och det ocensurerade nätets sida, kan det få konskvenser i USA och Europa också.

Berinder skriver också.

O no Bono! Nu gör jag slut!

Det finns ett antal artister som jag betecknar som husgudar. Det är sångare, sångerskor och band där jag har haft en strävan att äga alla skivor, höra alla låtar. (Jo, jag vet att detta är ett riktigt gammaldags sätt att se på musik – ett plastindustriellt sätt till och med, men jag försöker lära mig.) Artister som jag inte bara har velat se en gång utan så ofta det gått utifrån deras turnéplaner och min ekonomiska situation. Artister som jag har velat fortsätta följa när de experimenterat i olika nya konstellationer.

Den största skillnaden mellan min relation till dem och alla annan musik är att det inte gjort så mycket när de gjort bottennapp. Min relation till dem och deras musik har burit oss över gupp i vägen som dåliga karriärval, underliga samarbeten med andra musiker, konstiga genrebyten eller bara en lat mellanskiva.

Överst bland husgudarna hittar man artister som David Bowie, Björk, Pink Floyd, Olle Ljungström, och fram till igår U2.

Jag trodde faktiskt inte man kunde diskvalificera sig från den här listan.

Bono, The Edge, Larry Mullen Jr och Adam Clayton har dessutom haft en särskild plats i mitt hjärta. Jag har varit så imponerad av deras förmåga att fortsätta vara samma band som jag förälskade mig i för nästan 30 år sen, samma medlemmar, samma innovationslusta, samma energi.

Men oavsett min relation till musiken och till deras (och min gemensamma) historia, oavsett min oförändrade respekt för musikerna och låtskrivarna bakom Sunday Bloody Sunday, New Years Day, With or Without You, One, Vertigo och Beautiful Day.

Nu är det slut!

Jag köper inte skivor eller konsertbiljetter av kryptofacister, av miljonärer som av egennytta eller i okunskap vill offra våra medborgerliga rättigheter för att göda sina och sina vänners bankkonton.

Bono i NY-Times:

>A decade’s worth of music file-sharing and swiping has made clear that the people it hurts are the creators — in this case, the young, fledgling songwriters who can’t live off ticket and T-shirt sales like the least sympathetic among us — and the people this reverse Robin Hooding benefits are rich service providers, whose swollen profits perfectly mirror the lost receipts of the music business.
>
>We’re the post office, they tell us; who knows what’s in the brown-paper packages? But we know from America’s noble effort to stop child pornography, not to mention China’s ignoble effort to suppress online dissent, that it’s perfectly possible to track content. Perhaps movie moguls will succeed where musicians and their moguls have failed so far, and rally America to defend the most creative economy in the world, where music, film, TV and video games help to account for nearly 4 percent of gross domestic product. Note to self: Don’t get over-rewarded rock stars on this bully pulpit, or famous actors; find the next Cole Porter, if he/she hasn’t already left to write jingles.

Bono har varit en demokratikämpe och en försvarare av de svaga både i sin musikaliska gärning och med stigande kändisskap som politisk opinionsbildare. En världsförbättrare. Senast sjöng han för de hemlösa i julhelgen. Men nu är han bara okunnig och farlig.

Kort lista på fel i resonemanget:

  • Musikbranschen förlorar inte pengar – bara skivindustrin.
  • Internetoperatörerna intäkter står inte på något sätt i proportion till skivinköpens minskning.
  • De upphovsmän som förlorar på fildelningen är inte de nya talangerna – utan de gamla dinosaurierna med stark ”back-catalogue” som vägrar följa med sin tid.
  • Kina har inte lyckats censurera nätet bara tvingat dissidenterna att gömma sig.
  • USA har inte stoppat barnpornografispridningen bara tvingat den att gömma sig.

Att använda statens alla maktmedel och möjligheter att spåra och filtrera privat kommunikation är tveksamt redan när det gäller riktigt centrala statliga uppgifter: som att jaga terrorister eller grova sexualbrottslingar. Tveksamt eftersom vår frihet att kommunicera och vår rätt till en privat sfär är så centrala delar av det demokratiska samhället.

Att som Bono vill, använda denna statliga makt endast för att jaga ungdomar som byter musik med varandra, gränsar till det absurda. Han använder sin starka publika plattform för att understödja de som håller på att montera ned vår demokrati.

Techdirt har en belysande artikel för er som vill läsa vidare. C-net och BBC skriver också, liksom SVD som är enda svenska tidning att plocka upp nyheten hittills.

Anna Troberg, Emma, Rick har också reagerat, liksom flera andra bloggare.

Kulturbloggen tror att Bono i och med detta faller från sin piedestal:

>Bono själv tillhör ju knappast den fattiga skaran. Visst, han kan föra talan för andra mindre ekonomiskt framgångsrika artister. Men att i det läget hyllas Kinas metoder är ett övertramp utan like.
>
>Att sia att Bono kommer att falla från sin piedestal är nog ingen vågad gissning. Han kommer inte att vara trovärdig i sitt samhällsengagemang när han inte inser faran med alltmer ökande övervakning.

Rasmus Fleischer kopplar Bonos uttalande till Acta-förhandlingarna:

>Det är naivt att tro att Bono bara sitter och tycker saker på egen hand. Givetvis är hans formuleringar synkroniserade med höjdarna i den amerikanska film- och skivbolagslobbyn som har full insyn i vad som sker bakom Actas ridåer. Bonos försök att skymma detta bakom pompösa fraser är nästan rörande. Han försöker bokstavligen beskriva Actas planerade omstöpning av nätet som en “Robin Hood”-åtgärd, som ska ta från de “uppsvullna profiterna” hos “rika tjänsteleverantörer” och ge till “unga, spirande låtskrivare”.

Avslutningsvis: Walter Naeslund förklarar precis varför Bono är en idiot.


Marcus hade inte tid att hjälpa till att skriva men ställer sig bakom varje ord i inlägget.

Pirater är vi allihopa… jag med!

Medborgarrättsrörelsen växer. Vi är nu 40505 piratpartister. Det betyder att vi snart tredubblats sen dagen innan TPB-domen. över 25 000 nya medlemmar.

Några av oss (Joakim Jardenberg, Nikke Lindqvist och Emma opassande) tog initiativet att visa upp vilka ansikten som står bakom dessa anonyma siffror. För vi är ju människor av kött och blod.

Vad står då Piratpartiet för. Läs principprogrammet.

Jag hittade sidan via Leo Erlandsson. Niclas Strandh kriver ett mycket bra inlägg om valet att stå utanför Piratpartiet. Respekt!