Ett bevakat land, ett försiktigare folk

Tänk på hur du reagerar när du ser en fartkamera eller en informationsskylt om att en vägsträcka är bevakad av fartkameror. Du bromsar in, eller hur? Själva nyttan med fartkameror är just denna sänkta hastighet, inte de man tar fast och bötfäller. Det finns ju till och med kameraattrapper. När vi tror vi är övervakade förändrar vi vårt beteende. Vi är alla ögontjänare på det viset.

Vilket beteende kommer du förändra nu när du vet att staten kanske läser din post?

När det gäller fartgränserna är inskränkningen av vår handlingsfrihet och ingreppet i vår privata sfär relativt litet och den potentiella vinsten genom minskad fart som ger minskade dödsfall så gott som säker. När det gäller massavlyssning av svenska folkets digitala trafik är inskränkningen mycket mycket större och den potentiella vinsten i form av terroristbekämpning och liknande i högsta grad ifrågasatt.

Från och med idag kan allt du säger och gör i telefon eller via nätet fastna i ett filter och hamna hos FRA. Därifrån kan informationen genom samarbeten eller försäljningen sprida sig vidare över världen. Du kanske har rent mjöl i påsen, men är du säker på att du inte kommer censurera dig när du vet detta, precis som du bromsar vid fartkameran.

Fundera på det och i september så röstar du kanske på ett parti som lovat att riva upp FRA-lagen. Och inte på någon av de politiker som satte oss i den här situationen.

FRA ställer staten och folket mot varandra

En grundregel för ett bra samhälle och styrelseskick är att staten jobbar för folket. Alla tendenser att bryta mot den regeln bör bemötas med en rejäl dos skepsis. Tyvärr är det inte alls ovanligt, och vi har haft lagar och system genom hela den moderna svenska historien som fullkomligt gått på tvärs mot den principen.

Men ändå, frågan är om vi någonsin har lyckats med bravaden att skapa ett system som så ställer saken på sin spets som FRAs kabelspaning?

Anders Mildner sätter fingret på problemet:

Det stora hotet är ju att vi nu bara om några veckor kommer att införa en lag som får direkta konsekvenser för människors kommunikation – och att staten och medborgarna därmed sätts i en motsatsposition till varandra.

Det är inget annat än ett gigantiskt misslyckande för hela samhället och det finns gott om folkvalda som borde skämmas öronen av sig när de ser sig själva i spegeln.

I och med att kablarna kopplas in, så kommer vi ha storebror stående bakom axeln oavsett vad vi gör. Han kanske inte tittar hela tiden, han kanske inte är det minsta intresserad av vad vi egentligen skriver, tittar på eller gör — men han står där, får ett allmänt begrepp om vad vi pysslar med, och kan titta om han vill. Han lovar i och för sig att inte komma ihåg vad han ser, men det är ett så tomt löfte att det ekar om det.

Klart det kommer att påverka oss.

Kommer jag våga tipsa en tidning om oegentligheter, eller skicka papper till wikileaks? Kommer jag våga skicka känslig data via nätet? Även om jag använder bästa möjliga kryptering, så kommer fortfarande det faktum att jag kommunicerat och med vem att registreras.

All makt utgår från folket, har det hetat och det är en bra princip. Vi väljer våra ställföreträdare, eftersom det är en fungerande kompromiss mellan direktdemokrati i all sin otymplighet och maximal effektivitet med sin inneboende risk för totalitarism. Den representativa demokratin är fortfarande folkstyre, där förtroende ger beslutsfäighet. Valet att ge förtroende måste existera utan hållhakar för att systemet skall fungera, och övervakning av folks kommunikation och sociogram ger just de potentiella hållhakar som kan få systemet att brista. Den tyska demokratiska republiken blev inte demokratisk bara för att det var en del av namnet, för att de höll val, eller för att de påstod det. I och med att de hade bättre koll på sin befolkning är befolkningen hade koll på sina ledare, så blev namnet ett hån mot de egna medborgarna.

Att FRA kopplar in sina kablar innebär naturligtvis inte automatiskt att vi befinner oss i DDR. Det innebär dock att infrastrukturen för ett svenskt DDR byggts upp, och att staten har den potentiella förmågan att avlyssna all vår digitala kommunikation — oavsett om det är epost, chat, twitter, surfande, kortbetalningar eller något annat som sker med ettor och nollor i våra kablar.

Politikerna har gett legitimitet till , och normaliserat ett system med potential långt överstigande alla tidigare övervakningssystem. Det är som att skaffa kärnvapen för att trygga den nationella säkerheten: man kanske uppnår sitt mål, men riskerna och kostnaderna är fruktansvärda. Trots det är den kanske otäckaste aspekten att våra makthavare nu inte längre är på samma sida som oss. För även om vi i alla partikulära frågor kan ha olika åsikter, så har vi tidigare kunnat säga att de i alla fall arbetar för vår räkning. Men kan vi verkligen fortfarande säga det?

FRA-kramarnas argument är i flugviktsklassen

Staffan Danielsson skall faktiskt ha heder för att han är villig att diskutera FRA-frågan öppet. Det vore ännu bättre om han faktiskt kunde komma med argument som inte lägger sig som en dunfjäder på vågen. De argument som framförs för FRAs avlyssning håller överlag flugviktsklass, och bygger inte sällan på rena cirkelresonemang av typen:

FRA säger att vi måste lyssna i kabel, annars kommer något fruktansvärt hända och det vill vi ju inte vara medskyldiga till. Vi måste ta vårt ansvar helt enkelt, så därför ger vi FRA det uppdrag och de rättigheter de bad om.

Beware of Terrorists
Akta er för terrorister

Att det sedan är oklart vari hoten FRA skall skydda mot egentligen består är tydligen sekundärt. Få av de exempel som förts fram är överhuvudtaget relevanta. Antingen för att det handlar om saker som inte borde få vara FRAs bord, eller för att exemplen är fullständigt larviga för alla som inte stängt av hjärnans logikcentrum. Hur luddigt allting är framgår av Federleys resonemang om utvärdering:

Därtill har vi en översyn 2011. Ur den kan flera handlingsalternativ uppkomma:

1. En massa viktig information som är avgörande för rikets säkerhet kommer fram. Inga ”oskyldiga” fastnar i spaningen. Mao kan verksmaheten fortsatt löpa eftersom det fyller sin funktion och inte blir ett ingrepp i vanliga människors liv.

2. En del viktig information kommer fram. Ett lite antal ”oskyldiga” fastnar. Då får vi värdera hur viktig informationen är och se om det går att ytterligare stärka den enskildes trygghet.

3. I princip ingen information av avgörande eller betydande karaktär framkommer och det fastnar irrelevant privat information i stor utsträckning. Med andra ord bör verksamheten läggas ned och staten spar en slant.

Var det någon mer än jag som reagerade på en sak här?
Just precis! Hela resonemanget bygger på att man ännu inte vet vad man kommer att få fram, om man kommer att få fram något, eller om det man får fram ens är väsentligt! Så i sak handlar det om att man kastar ut sin krok i okänt vatten, man vet inte ens om man fiskar mört med en hel tonfisk på kroken, eller svärdfisk med sommarställets metspö.

Men frasen: att vara förvarnad är att vara förbeväpnad (Praemonitus praemunitus), är ju förstås giltig. Fast det stora problemet med det resonemanget är att det inte finns någon bortre gräns, vilket leder till Erich Mielkes: ”Um sicher zu sein, muss man alles wissen.” (för att vara säker måste man veta allt)

Det är det som man säger ändringarna i FRA 2.X skall skydda mot, Danielsson punktar upp det hela (mina punktnumreringar):

  1. En kontrollstation 2011 för att utvärdera den nya lagen från bla integritetssynpunkt, regeringen ska lämna årliga rapporter till riksdagen.
  2. De hot mot landets säkerhet som signalspaning endast får bedrivas mot skrivs in i lagtexten.
  3. En domstol inrättas för att besluta om tillstånd för signalspaning.
  4. En särskild kontrollmyndighet inrättas, som får tillgång till kabel över landsgränsen.
  5. Försvarets radioanstalt får endast tillgång till de signalbärare (en liten del av kabeln) som är relevanta för signalspaningen och som domstolen bestämmer
  6. Försvarets Radioanstalt ska ansöka om tillstånd till domstolen för all signalspaning, även regeringens inriktningar prövad därmed.
  7. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
  8. I lagen tydliggörs att signalspaning inte får ske mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
  9. En parlamentarisk kommitté följer FRAs verksamhet fram till kontrollstationen, och utser ett integritetsskyddsombud för att i domstolen bevaka integriteten för personer i Sverige.
  10. Datainspektionen ska följa FRAs verksamhet ur ett integritetsperspektiv.
  11. Polisens och Säkerhetspolisens behov av underrättelser utreds i särskild ordning.
  12. Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet enligt lagen avseende den enskilde har skett.

Punkterna ser bra ut, men är i realiteten en papperstiger. Låt mig göra en motlista:

  1. Lagar är som katten och påsen, det är mycket lättare att plocka ut katten än att stoppa tillbaka den.
  2. Tillåten spaning kommer garanterat att bli föremål för syftesglidning när folk vant sig vid fenomenet.
  3. En domstol som tydligen skall bestå av en (1!) person, vilket innebär att dess kraft lätt kan påverkas genom vem som tillsätts.
  4. Och kontrollmyndigheten som skall kontrollera FRA svarar gentemot vem?
  5. Det där med ”en liten del av kabeln” är irrelevant på så många sätt att det är svårt att veta var man skall börja. Det är som att bli lite våldtagen, eller som att säga att tullen bara får kontrollera bagaget på alla utlandsflygresenärer som reser från Arlanda. Hela skrivningen är vad britterna kallar en röd strömming.
  6. Förutom den signalspaning som de betecknar som del av sin metodutveckling och miljöutvärdering – vilket är ett sött ”litet” undantag…
  7. Så förutom militären, så är det de som styr landet som får del av spaning som kan innehålla information av känslig politisk eller privat natur om svenska medborgare.
  8. Det vill säga alla som kommit i kontakt med spaningen får order om att glömma bort den.
  9. Så förutom ”domstolen” så skall vi få ytterligare ett FUN, där politiskt tillsatta ”neutrala” personer skall utvärdera verksamheten?
  10. Datainspektionen är en varg som man dragit ut tänderna på, de är vettiga men ingen tycks lyssna på dem.
  11. Vilket i slutänden innebär antingen överlagrade system, eller metoder för att de skall få del av FRAs uppgifter ändå.
  12. Och svaret kommer liksom så många JO-anmälningar mot FRA, polis och stat besvaras med ”föranleder ingen åtgärd”.

Skall kontrollerna betyda något, så krävs ett system helt skiljt från och helt utanför regeringens kontroll med total makt att stänga verksamheten med omedelbar verkan vid minsta överträdelse.

En sådan kontrollinstans måste få tillgång till allt, oavsett vad, oavsett sekretess och oavsett FRAs eller regeringens protester.

Lagarna de sätts att bevaka måste vara supertydliga, inte innehålla några undantag eller någon krypmån. De måste vara jurister och det måste finnas företrädare med ansvar för såväl FRAs effektivitet, som för de avlyssnades rättigheter.

sociogram
sociogram

Även då är hela FRA-konstruktionen tveksam, men punkterna ovan är långt, långt ifrån tillräckliga. Det besvarar till exempel inte frågeställningen om sociogram. Inte heller blir frågan om vilken information som får delas med andra länder, på vilka villkor och under vilka omständigheter besvarad.

FRA till NSA
FRA till NSA

Mielkes ord hänger som en våt trasa över hela FRA-frågan, och illustrerar effektivt problemen i balansgången mellan en levande demokrati och någon slags tänkt absolut säkerhet. Det gäller naturligtvis alla samhällets kontroll och tvångsmedel, men underrättelsearbete intar ändå en särart:

Det fina i kråksången är att FRA kommer snart vara en icke-fråga. Vi kommer aldrig höra talas om FRA, genom sin kabelavlyssning, kunde förhindra några yttre militära hot eller inte. Därför behöver politiker heller aldrig ställas till svars för att de tog ett felaktigt beslut (eller för all del, rätt beslut). Det kommer heller inte finnas några synliga integritetsproblem eftersom några sådana inte kommer rapporteras. I övrigt är allt hemligstämplat ändå. Tills nån läcker förstås.

Kabelavlyssning är ett effektivt verktyg för att långsiktigt kartlägga grupper i samhället som kan bli samhällsfarliga. Men då är vi inne på säkerhetspolisens område. Några yttre militära hot kommer inte snappas upp överhuvudtaget, och det är just yttre militära hot som lagstiftningen avser.

Jag tror tyvärr att texten ovan har helt rätt. När väl FRA 2.0 är klubbat, så kommer vi inte höra annat än rutinrapporter förrän 2011, när allt kommer rapporteras som fullt fungerande – sen kommer det bli knäpp tyst tills någon läcker.

Det finns något ytterst sjukt i att regeringen tillåts ge sig själv verktyg med så mycket potential för missbruk.

(Tack för sociogrambilderna Olof Bjarnason)