Ett djupt andetag senare

Efter måndagens nästan chockartade uppgivenhet kom tisdagen med en välbehövlig syreinjektion. Om jag räknar rätt har Piratpartiet ett 100%-igt opinionsstöd.

87% håller med oss om att det är fel att avlyssna deras privata kommunikation utan att det finns en brottsmisstanke.

13% kan tänka sig att rösta på oss i nästa års EU-val.*

13+87=100!

Opinionsundersökning

Jag ska försöka lägga avancerad matte åt sidan en stund och vara allvarlig. Ett andetag och bröstkorgen fylld med försiktig optimism. Vad betyder detta?

13% som kan tänka sig att rösta på oss pirater är trevliga siffror. Men det betyder inte att en enda röst är inräknad. Val avgörs på valdagen. Det är långt från ”att kunna tänka sig” till att lägga en valsedel i valurnan.

87% däremot det är nära på alla. Eller hur? Nästan alla håller med oss piratpartister om att massövervakning av oskyldiga svenskars privata kommunikation via telefon, e-post och internet är fel.

Det är fantastiskt skönt för en utdefinierad rörelse som många tycks tro är historia att veta att vi har den överväldigande majoriteten på vår sida. Det är ett fantastiskt argument att kunna säga att nära på 90 procent av svenska folket håller med oss. Det ger ett enormt självförtroende att veta att vi har så många i ryggen. Det betyder att vi inte bara kämpar för oss själva. Vi kämpar för nästan allas önskan att slippa vara övervakade.

Siffran 87% leder också till den oundvikliga frågan hur det kommer sig att de allra flesta av dessa våra meningsfränder inte kan tänka sig att rösta på oss. Men det är egentligen inte så märkligt. Det är inte märkligare än att jag som piratpartist inte kan tänka mig att rösta på Moderaterna, Miljöpartiet, Feminstiskt initiativ eller Centerpartiet trots att jag håller med dem alla i en rad frågor.

De som tycker massövervakning är fel kanske tycker andra saker som sänkt skatt eller upprustad välfärd är viktigare.

De som tycker massövervakning är fel kanske tror på tom retorik från andra partier som säger sig vara emot det för att sedan lägga sig platt när det införs på bred front.

De som tycker massövervakning är fel kanske inte håller med Piratpartiet i andra frågor.

De som tycker massövervakning är fel kanske tror att Piratpartiet var en dagslända i EU-valet 2009 och att vi inte är ett gångbart alternativ längre.

De som tycker massövervakning är fel kanske tror att vi har svårt att komma in i EU-parlamentet och att en röst på Piratpartiet är en bortkastad röst.

Det kan finnas en mängd skäl till att våra meningsfränder inte kan tänka sig att rösta på oss. Somliga goda och andra dåliga. Men det fantastiska är att idag är det åtta månader till EU-valet den 25 maj. Vi har åtta månader på oss att bevisa att vi finns, att vi kan komma in i EU-parlamentet igen, att vi har en politik för många av de 87% som håller med oss om massövervakningen. Det är bara att sätta igång. Men glöm inte att andas.

*Siffrorna kommer från en opinionsmätning som gjordes av Novus opinion uppdrag av Piratpartiet och Ung Pirat.

Någon bevakar varje steg vi tar

Marcus skrev om riksdagens beslut att utöka användningsområdet för FRA:s signalspaning i kabel härom veckan. Han nämnde då Mathias Sundins pedagogiska inlägg i riksdagsdebatten. Klart värt att se!


Mathias hänvisar i detta till den tyska politikern Malte Spitz som krävde ut det data som fanns lagrat om hans liv hos hans mobiloperatör. 35000 gånger på sex månader hade hans mobiltelefon registrerat information om hans liv som lagrats i enlighet med EUs datalagringsdirektiv.

Jag har så många gånger fått höra att vi piratpartister och våra allierade integritetsvänner överdriver farorna med övervakningssamhället. I vissa fall är det ganska nyanserade invändningar mot vår tendens att prioritera detta över andra viktiga politiska frågor. I andra fall blir vi mer eller mindre kallade konspirationsteoretiker och propellerskallar som målar upp en helt missvisande bild av massavlyssning och privatlivskränkningar.

Ibland när det har varit människor jag respekterat som kommit med dessa invändningar har jag till och med börjat undra över min egen position. Är den överdriven? Har jag fastnat i ett ”groupthink” av överdrifter och hetsande mot inbillade fiender?

Efter att ha sett på den simulering av Malte Spitz mobila trafikdata sammanfogat med öppen data om honom som Zeit Online har gjort försvann mycket av mitt tvivel. Det vi kan se i simuleringen är inte i närheten av vad staten och vissa myndigheter kan se. Till skillnad från Zeit Online har dessa myndigheter tillgång till samma data om alla andra också, vilket betyder att de kan använda hur flera människor beter sig och har kontakt med varandra som tolkningsrymd. Dessutom har de tillgång till vilka vi har kontakt med via telefonsamtal, sms och internet, vilket inte finns med i de data som Zeit Onlines simulering bygger på.

Vi har genom våra politiker gett statliga myndigheter tillgång varenda steg vi tar, vilka vi träffar, talar med. De kan, som Mathias Sundin, sa i riksdagen med hjälp av sociogram enkelt sluta sig till vår politiska tillhörighet, vår sexuella läggning mm.

Utöver detta ska nu polisen och säkerhetspolisen få tillgång till innehållet i stora delar av vår kommunikation via FRA-s spaningsinsatser. Där det faktiskt är omöjligt att veta vad av allt det vi skickar och tar emot i mejl, i chattar, i video och röstsamtal, på forum och i sociala medier, som kan fastna i ett av FRA:s filter.

Vi är med stor sannolikhet världens mest övervakade folk. För även om det finns hemska diktaturer som har högre ambitionsnivåer med sin övervakning, så har dessa inte tillgång till världens största bredbands- och mobilpenetration.

Den viktiga frågan är – vill vi vara världens mest övervakade folk?

Titta gärna på Malte Spitz TED-föreläsning, där han själv förklarar sin aktion.

FRApperande luftsnack

Det är inte alls förvånande att ”FRA-shoppen” nu skall öppnas för säkerhets- och rikspolisen. Obehagligt som helsike, men en utveckling fullt i linje med vad vi kritiker sa skulle hända redan när lagen klubbades för fyra år sedan.

Då varnade vi för att allt tal om hur lagen skulle begränsas och hur det inte skulle påverka svenskar som pratade med varandra var rent nys. Det var skådebröd för att lugna kritikerna och ge de osäkra en flyktväg när de kunde peka på alla ”förbättringar”.

I realiteten har det visat sig att FRA sköter sin roll rätt uselt, i alla fall om tanken är att de verkligen skall följa de begränsingar som sattes upp. Kritik har kommit från många håll, men om något faktiskt gjorts är inte direkt solklart. Att man trots det vill utöka omfånget på lagens användningsområden visar bara att allt prat om begränsingar bara är just det… prat.

Det är svårt att tolka det på annat sätt än att planen är klar och att hur det verkligen fungerar med integritet och ständiga övertramp är starkt underordnat, eller till och med ointressant för vidare beslut.

Varför är man då så tondöva och ointresserade av hur saker faktiskt fungerar? Är det prestige? Är det önskan om att ha något att byta med när man pratar med utländska säkerhetstjänster? Eller är det till och med så att man känner behovet av att ha en så långtgående kontroll över sina medborgares liv?

Det sista låter som någon slags konspirationsteori, men ser man ut över omgivningen blir man lite rädd. Betrakta hur övervakning av den egna befolkningen hanteras runt om i Europa och det är lätt att konstatera att integritetskompassen verkar ha gått sönder och sänkts till havets botten ingjuten i en cementklump.

De officiella motiven är som vanligt människohandel, terrorism, knarksmuggling och annan gränsöverskridande grov brottslighet – ju grövre exempel desto bättre.

Diskussionen kring dessa låter dessutom hela tiden antyda att dessa är värre än någonsin, men är de verkligen det? Jag tvivlar.

FRA-lagen var det som fick mig att hoppa över till Piratpartiet. Det var också det som fick mig att bestämma mig för aldrig ens överväga att lägga en röst på något av de partier som ingår i alliansen. Inte så länge någon i den ledande klicken som nu styr sitter kvar, inte heller så länge de ryggradslösa idioter som rättar in sig i leden och agerar gummistämpel för ledarna sitter där som nyttiga idioter.

För någon som i grunden är liberal, så minner det hela för mycket om hur politbyrån fungerade i det gamla Sovjet, eller hur ledarskapet i det ”socialistiska” Kina fungerar fortfarande. Ett parlament som pratar skit och röstar som beordrat, medan det verkliga ledarskapet ägs av en liten klick vars beslut och handlingar inte är föremål för diskussion.

Det finns undantag. Mathias Sundin var ett sådant. Han tog i debatten effektivt kål på idén att det faktum att FRA inte lagrar innehållet i telefonsamtal, SMS, mail och dylikt skulle vara något skydd för den personliga integriteten. Han använde den gamla facebookappen ”Friends Wheel” som illustration av hur lätt det är att ta reda på saker som politisk hemvist, sexuell läggning och liknande saker staten inte har med att göra. Han refererade också till hur våra system och prylar innebär att man kan övervaka varje steg vi tar, varje kontakt vi tar och därmed hur transparenta vi blir. Hur det påverkar oss och får oss att begränsa oss själva.

Det är inte meningen att privatpersoner skall vara så transparenta. Det är den grundläggande visdom dagens politiker har alldeles för lätt att glömma. Siffrorna 272-43 är så deprimerande att man vill dra ett gammalt loppigt täcke över huvudet.

Om dessa glömska politiker verkligen vill skydda demokratin som de så ofta påstår, så är det dags att gnugga geniknölarna och börja minnas grunderna den står på.