Befria teckningarna

Vi på livbåten stödjer det fria ordet och den fria tanken. Vi anser att det är absurt att förbjuda folks fantasier. Inskränkningar i yttrandefriheten behövs, men de måste ske med omsorg och eftertanke. Vi har en lag som gör vissa tecknade bilder olagliga. Godtycket regerar när konst kan bli föremål för en rättsprocess och till och med fällande dom på grundval av inblandade jurister och lekmannadomares tycke och smak.

En fotografisk bilds brottslighet bör härledas ur det fotograferade ögonblickets brottslighet. En tecknares fantasi kan aldrig vara brottslig, därför kan inte en teckning vara brottslig.

Befria teckningarna!

Stöd kampanjen. Skriv på namninsamlingen.

Att säga sig vara liberal, men inte förstå innebörden

Det är lite ömsom vin ömsom vatten i europapolitiken för tillfället. Våra kära Cecilior, Malmström och Wikström hejar som vanligt på för att censurera Internet. Malmström har dessutom den dåliga smaken att indignationsförsvara sina dumheter med att hon minsann är liberal:

“I am a liberal, I consider free speech as a fundamental value and I have fought for that all my life, so accusations that I’m trying to censor the internet and limit freedom of speech really go to my heart because that is absolutely not what I’m trying to do,” Malmström said. “But I have seen those pictures; they have nothing to do with freedom of speech. This is a horrible violation.”

Lite samma tongångar som tidigare på egen blogg:

Detta förslag har i vissa kretsar rönt viss uppmärksamhet då de hävdar att kommissionen censurerar nätet. Det argumentet kan jag dock inte förstå – barnpornografiska bilder kan aldrig ses som en yttranderättsfråga, det är en grovt kriminell handling som kränker samhällets allra mest sårbara. Blockeringer skall givetvis ske efter noggrann prövning, med tydlig information till användaren och det finns juridiska möjligheter att överklaga.

Nå när Malmströmskan säger att barnpornografiska bilder aldrig kan ses som en yttranderättsfråga [sic!], så låter det ju bra. Vem kan på fullaste allvar försvara sexuell exploatering av barn? Men om man parar ihop det uttalandet med domen nyligen, där några serieteckningar var tillräckligt för att få en översättare och namnkunnig seriekännare fälld och brännmärkt, så är det inte längre lika självklart. Övergrepp på seriefigur liksom, är det något liberaler verkligen skall lägga sitt krut på att stoppa? Liberal är den som står för liberala principer i ord och handling, inte den som påstår att den gör det.

Det är inte precis strålande när man skiter i om korståget får ovälkomna biverkningar, eller om det ens har någon verklig verkan. Vem bryr sig bara man får leva ut sin moraliska indignation och känna sig rättfärdig. Som Broman så riktigt påpekar, så är vägen till helvetet kantad av goda föresatser.

Det positiva då? Vinet som kompletterar vattnet är att de regler som håller på att drivas igenom kan komma att innebära att åtgärder måste lagstiftas och gå via gängse rättsvårdande myndigheters procedurer. Det är en stor förbättring av rättssäkerhetsläget jämfört med de ”frivilliga” och hemliga listor som används idag. Humorn i det hela är att skall överklagan gå att göra, så måste listorna vara offentliga, vilket med dagens absurt ineffektiva sopa-under-mattan-taktik, skulle vara som att upprätta en statlig lista över vilka sajter man skall besöka om man letar barnporr.

Det var kanske inte riktigt så man tänkte då, eller? Det visar lite på hela feltänket bakom listorna, att de måste vara hemliga för att inte vara direkt kontraproduktiva…

Våra Cecilior tycks hur som helst inte förstå skälen till grundläggande liberal skepsis mot alla typer av åtgärder som kräver broddar för att inte glida nerför det sluttande planet. Demokratiska stater har faktiskt redan som det är lagt saker i sina filter av karaktären obekväm information snarare än barnsex, en sådan lösning inbjuder nämligen till ”tolkningar” av vad som kan, skall och får filtreras. Liberala principer är ofta ett av korstågens första offer. Korsfarare har målet i fokus och ser inte vad de trampar på för att nå dit. Trista principer står i vägen för sådan självrättfärdighet, så det är inget man vill lyssna på eller fundera över.

Och visst, kunde man verkligen uppnå att barn slapp utsättas för sexuella övergrepp. Kunde man få slippa att de fick sin olycka dokumenterad på film och i bild och att eländet spreds för väder och vind, så skulle jag förstå att man var beredd att ta vissa obekväma mått och steg.

Men förutsättningarna för den förståelsen är att man skyddar grundläggande principer, att man bibehåller en slags grundläggande rim och reson och att man faktiskt uppnår något annat än att sopa problemen under mattan. Den ständiga frågan är hur långt man kan sträcka sig innan det är dags att sluta kalla sig liberal? För när ändamålen helgar medlen, så blir man snabbare än man tror korrumperad. Inte i bemärkelsen att man tar mutor för att sätta dit folk, utan att ruckandet på endera principen Det kräver väldigt god balans att trava över den knivseggen utan att trilla av eller skära sig.

Ceciliornas balansförmåga inger inte direkt något förtroende.

Seriekonstnär eller pedofil?

I dagens Aftonblad läser jag Carl-Michael Edenborgs ”inpass” om serieöversättaren/seriekännaren som blev fälld häromdagen för barnpornografibrott. Han är kritisk till barnpornografilagens utformning som gör att även tecknade bilder som saknar ett avbildat offer är olagliga eftersom de anses kränka barn i allmänhet:

En tecknad bild av ett naket barn är alltså enligt polisen ”ett dokumenterat övergrepp mot ett barn” (vilket barn?). Om du själv ritar en sådan bild och inte visar den för någon så är den inte ett övergrepp. Denna bisarra logik pekar mot lagens dunkla motiv: det handlar inte om att skydda barn, utan om att beveka samhällets demoner och ursäkta kontrollsamhällets perversa utbredning.

Folkpartisten Mattias Lönnqvist skriver också om fallet med utgångspunkt i sitt serieintresse och avslutar:

Som en kort sammanfattning: givetvis ska vi skydda barnen från övergrepp och sexuella handlingar med barn ska fortsatt vara förbjudet. Likaledes är det helt ok förbjuda framställningar som kräver att ett brott begås för att de ska kunna framställas; att förbjuda foton med barnpornografi, eller spelfilmer med detsamma är faktiskt ok.

Men, låt oss sluta låtsas som om förbud mot teckningar handlar om någonting annat än moral. De som vill att dessa ska vara förbjudna gör det av moraliska skäl, eftersom de anser sig vara finare än andra. Låt oss sluta med morallagar. Låt oss sluta med censur. Låt oss sluta jaga de som gillar lite ovanligare tecknade serier. Snälla?

Jag har också ett stort intresse för vuxenserier. Jag har barn som är besatta av den mangakultur som den dömde mannen är expert på och översättare av. Dessutom hatar jag tankeförbud, moralistiska inskränkningar i yttrandefriheten och gammaldags sexualmoral. En oerhört duktig svensk konstnär har blivit dömd för utövandet av sitt konstnärskap. Det är vad som hänt.

Eftersom jag tagit hem domen så vet jag vem den dömde mannen är, men jag vill inte publicera det utan hans tillstånd, därför kan jag inte visa exempel på hans konstnärskap som översättare av serier i världsklass. (Ni får tro mig på mitt ord eller själva göra researchen.)

Om domen

Serieöversättaren döms för ringa barnpornografibrott till 80 dagsböter å 310 kronor (dvs 24.800 kronor) samt ska betala  500 kronor till brottsofferfonden och återbetala 5.000 kronor till staten för sina för försvarskostnader. Han får dessutom de beslagtagna hårddiskarna förverkade.

Så står det i domen, men det som inte står i domen, men som jag skulle vilja tillägga är att han dessutom för evigt är stämplad som misstänkt pedofil.

I domen kan man läsa följande om brottet:

I samband med husrannsakan hemma hos NN togs datorer och andra lagringsmedia i beslag. De visade sig innehålla vad polisen betecknat som barnpornografiskt material i form av 51 stycken aktivt sparade bilder. Samtliga bilder är tecknade. Åtalet omfattar dessa bilder.

Brottet är alltså innehav av 51 stycken teckningar sparade på en hårddisk.

Så här beskrivs den tilltalades syn på saken i domen:

NN har i förhör uppgett att han sparat bilderna efter att han hittat dem via Internet. Han är till yrket översättare och betraktas enligt egen uppgift som en av Sveriges mest framstående kännare av japanska serier. I hans arbete ingår att känna till utvecklingen av teckningar och serier inom detta område. En del bilder har han laddat ner från Internet direkt från privata tecknares egna hemsidor, andra har han fått då de bilagts komprimerade filer med annat material. Syftet med att spara bilderna har varit att använda dem som exempelmaterial för honom själv eller andra. Hans intresse för dem har varit både professionellt och privat. Han har 
förvarat bilderna i en mapp avsedd för lite ”tveksamt” material. Personligen har han ansett vissa av bilderna obehagliga, andra har han funnit tilltalande estetiskt. Han har sett vissa av bilderna som erotiskt kittlande. Han kan dock inte minnas om han tittat på de bilder som visats under förhandlingen. I Japan är denna typ av teckningar allmänt tillgängliga. Han har i sin ägo uppskattningsvis 400 japanska seriealbum av liknande slag och har inte haft en tanke på att materialet kunnat vara olagligt. Han bryr sig inte om bilderna och han skulle inte ha laddat ner dem om han hade vetat att de kunde vara olagliga.

De 51 teckningar synes vara japanska vuxenserieteckningar som är allmänt tillgängliga på internet och i den japanska seriehandeln.

Domstolen beskriver sakförhållandena så här:

De bilder 51 bilder som förevisats har ostridigt funnits sparade på datorer och hårddiskar som tillhört NN. Han har således innehaft bilderna. De bilder som förevisats tingsrätten är till stor del av pornografisk natur, det vill säga ägnade att vädja åt sexualdriften. Teckningarna föreställer människor som inte fullbordat sin pubertetsutveckling och därför är att betrakta som barn.

Här får vi veta att teckningarna föreställer barn och att de är ägnade att vädja åt sexualdriften. Det här är problemet med morallagar. Vi får domare som grundar sina domslut på bedömningar av vad som är ägnat att vädja åt sexualdriften. Vems sexualdrift? Din, min, den tilltalades, eller domarens? Det finns folk som tänder på Berlinmuren.

Tingsrättens resonemang:

De undantag som medgivits för ett icke-kriminaliserat innehav av barnpornografiskt material på grund av konstnärlig frihet bilder gäller endast den som själv målar, tecknar eller på annat sätt hantverksmässigt framställer en barnpornografisk bild. Undantag enligt ovan får dessutom endast ske under förutsättning att bilden inte är avsedd att spridas vidare till andra. I detta fall har NN innehaft bilder tecknade av andra, vilket innebär att dessa spritts och överlåtits. Att se innehavet av bilderna som straffbart innebär under dessa förutsättningar inte någon inskränkning av NN:s egen konstnärliga frihet.

Enligt lagen är det inte kriminellt att inneha sina egna teckningar. I det här fallet var teckningarna från internet, således kommer inte den tilltalade undan genom att hänvisa till sitt eget konstnärskap.

Tingsrättens resonemang (forts):

NN har hävdat att innehavet av bilderna med hänsyn till hans arbete som kännare av japanska serier och översättare är att se som försvarligt. Bestämmelsen om försvarligt innehav av barnpornografi ska dock enligt förarbeten (prop. 1997/98:43 sid. 92 ff.) tolkas mycket restriktivt. Behov av att inneha bilderna för forskning kan i detta fall inte anses ha förelegat. Några särskilda omständigheter som skulle göra innehavet befogat finns inte.

Att man arbetar med japanska vuxenserier tillåter inte innehav av japanska vuxenserier. Så klart, eftersom den här typen av serier inte får ges ut i Sverige, så kan det ju inte finnas ett behov av att översätta eller för den delen titta på dem.

Tingsrättens resonemang (forts):

Att det i detta fall inte är fråga om några dokumenterade sexuella övergrepp mot verkliga barn innebär inte att bilderna i sig inte är barnpornografiska. En tanke med att barnpornografibestämmelsen placerats i brottsbalkens kapitel om brott mot allmän ordning och inte bland sexualbrotten är att markera att det inte krävs någon koppling till ett visst övergrepp för straffansvar. Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 sid. 79.) Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet. Lagens skyddsintresse får enligt dessa uttalanden anses omfatta både enskilda barn och barn i allmänhet.

Nu kommer vi till den springande punkten. Det offerlösa brottet. Barnpornografi är förbjudet i Sverige inte för att skydda de barn som avbildas, utan för att skydda någon slags idé om det skyddslösa barnet. Alltså kopplas inte brottet till något övergrepp, utan alla sexuella skildringar av barn även de som inget barn varit inblandade i framställningen av är olagliga. Det betyder alltså att man förbjudit människors fantasier. Man har dessutom gjort det på ett sådant sätt att bedömningen med nödvändighet blir subjektiv genom att innehavsförbudet gäller de bilder av barn som är ägnade att vädja åt sexualdriften. Jag påminner om mitt inlägg om tolkningen av ett fotografi av ett barn från för någon månad sen.

I Sverige är vissa människors fantasier förbjudna. Jag anser att det är beklämmande!