Ja eller nej till minaretförbud – rösta du med!

På sidan voter.se kan man skapa folkomröstningar om vad man vill. Någon har skapat en omröstning angående minaretsförbud i Sverige.

Just nu ligger nejsidan, dvs de som tycker att det vore dumt med en lag mot minareter i Sverige under rätt så rejält. Jag och Marcus skulle uppskatta om läsarna på Sagor från Livbåten hjälper till att ändra på det. Vi kan ju inte låta islamofoberna ha folkomröstning själva, eller hur?

För er som inte hängt med skriver Expressen, Aftonbladet, Svd, DN och en massa bloggare om frågan.

SMS-funktionen är inte en sedelpress

Nu ställs åter krav på lagstiftning om SMS-lån. Det är organisationen Sveriges konsumenter som vänder sig till regeringen. Man vill se en skärpning av konsumentkreditlagen.

Vi har en bättre idé. Använd SMS till att umgås med bekanta eller köpa biljetter till bussen, inte till att låna pengar som du inte kan betala tillbaka!

Vi människor har ansvar för våra egna handlingar. Vi tar oftast detta ansvar, men för varje lag vi stiftar som begränsar detta egna ansvar, minskar anledningen för oss att själva ta det. Lagar som ska fungera som stöd för folk som inte klarar av sin egen situation, gör att fler utgår från att vi blir omhändertagna. Staten eller någon annan finns ju där för att kratsa våra kastanjer ur elden. Vi lagstiftar oss till hjälplöshet.

Vi kan känna sympati för den överskuldsattes situation. Vi har själva kämpat oss tillbaka efter att ha lånat för mycket pengar. Vi har också lånat ut ganska stora summor till vänner och bekanta för att hjälpa dem att ta sig ur ekonomiskt svåra situationer. Vi kan däremot inte känna sympati för tendensen att inte ta ansvar för sitt eget handlande. Det framgår när man tar ett SMS-lån att man betalar mycket mer för det lånet än för ett reguljärt lån. Den som lånar pengarna trots detta har mycket större problem än att den blir otillräckligt informerad om ränte- och avgiftsnivåer. Större problem med sin fartblindhet inför sin egen skuldsättning än att det handlar om orättfärdig marknadsföring.

Vi har redan lagar. Det finns redan gränser. Det är bara en dryg vecka sen som ett kreditföretag blev fällt i svensk domstol:

>Snabblåneföretaget Ferratum har dömts i Marknadsdomstolen för att i stället för ränta på lånen gömt kostnaden i ”särskilda avgifter”. Konsumentombudsmannen hoppas att domen ska påverka hela konsumentkreditmarknaden.

Vad vi behöver är alltså inte mer lagstiftning. Vi lagstiftar oss till hjälplöshet. Vi ersätter vett och ansvar med lagar för att slippa tänka själva. Vad vi behöver är att börja använda hjärnan. Det tycker vi i alla fall, men så är vi också såna där äckliga liberaler.

Alla är inte det och sätter inga gränser för sin regleringsiver. Sen finns det de som förstår att på en marknad finns det bra och dåliga erbjudanden och att vi inte kan lagstifta bort de dåliga utan behöver välja bort dem.

Om Saab – R.I.P

Egentligen behöver jag inte skriva det här inlägget. Niclas Strandh har på Deeped redan sammanfattat mina åsikter (inklusive det faktum att vi båda en gång ägde en Saab 900).

Men med tanke på vad jag skrev i på försommaren när affären offentliggjordes ville jag inte låta slutet på den passera förbi okommenterat.

>Om privata aktörer tror att det går att få tillbaka investerade pengar och vågar bära risken, då hoppas jag att det går att rädda både företaget, varumärket och så många jobb som möjligt. Om det inte går är det bra om våra gemensamma pengar har sparats till meningsfullare uppgifter än att hålla en döende industri under armarna.

Jag har inte ändrat uppfattning. Nu har en privat aktör försökt och gått i väggen. Det var för stort, för svårt och för långsamt. Att börja tala om att Koeniggseggs försök inte var allvarligt menat, att det bara var en PR-kupp, tycker jag känns ovärdigt. Saab blev inte lättare att starta om för varje månad som den här processen drog ut på tiden. Att man som köpare till slut sätter en tidsgräns för när det ska vara klart är väl knappas att förundras över.

Att bygga Saab-bilar i Trollhättan är uppenbarligen inte en lönsam affär. Det finns ingen som kan, vill eller tänker göra det bara för att rädda 8 000 jobb. Utom en eller annan romantisk vänsterdrömmare som tror att man kan driva fabriker för att folk ska ha jobb oavsett om det går att sälja det som fabriken producerar i tillräcklig utsträckning för att betala lönerna.

Låt oss nu hoppas att alla goda krafter i Trollhättan kan hitta nya användningsområden för kunskap, uppfinningsrikedom och engagemang. Kreativ förstörelse kallas det med ett fint ord när man bygger något bättre i ruinerna på det gamla. För det krävs att man flyttar diskussionen från vems fel det är och vad staten borde eller kunde ha gjort till vad man kan göra åt den.

Möjligen löser kineserna problemet för en tid. Men jag är inte säker på att jag ens hoppas på en sådan lösning. Möjligen är det bästa nu att Saab får gå i graven. Att det som så mycket annat fint genom historien får leva på en cocktail av minnen, nostalgi och att det finns människor som säger det var bättre förr. Det var bättre förr när Sverige kunde bygga bilar.