Mea Culpa – eller om att predika för kören

Jag minns hur smickrad jag blev när livbåten för något år sedan kom in på topp femtio på knuff. Efter nästan ett halvt decennium av bloggande kändes placeringen som ett erkännande. Göran hade också kommit med på bloggen, och tillsammans var vi starkare än någon av oss skulle kunna vara på egen hand.

Samtidigt hade jag börjat fundera över hur de här listorna fungerade egentligen?

Att dopa systemen

Medan jag fortfarande låg långt utanför knuffs femtio-i-topp-listor och aldrig på förstasidan på någon av de andra topplistetjänsterna, så funderade jag inte så mycket på hur mina länkningar påverkade min position. Ungefär i samma veva som det började diskuteras om bloggväggars vara eller icke vara, och mitt eget namn började segla upp över topp-hundra-strecket på knuff, så började jag fundera över knuffmekaniken. Innan dess var jag av lika delar medvetet val, naivitet och ohejdad vana rena svendomen vad gäller länkstrategi i bloggosfären.

Något jag däremot redan noterat, var hur vissa bloggar var oerhört mycket snålare med länkar än andra. Jag noterade också att borgare länkade fem gånger så många borgare som andra, sossar till sossar, pirater till pirater och så vidare — oavsett relevans. Det var allra speciellt några väldigt ”prominenta” bloggar som närmast gjort sig kända för att vara extremt snåla med länkar, och rena gnidarna med länkar utanför de egna åsiktsleden. Det enda folk överlag var riktigt frikostiga med var twinglylänkar, därav tillmälet twinglyhoror.

Insikten om att vissa försökte dopa systemen var i och för sig inte direkt chockartad. Länkstrategier är trots allt en del av min yrkesroll som webbkonsult — jag programmerar och designar inte bara, utan försöker få folk att satsa på rätt saker på rätt sätt för att de faktiskt skall få ut något av pengarna de betalar mig. Ändå bar hela grejen mig emot, för det kändes lite smutsigt att länka eller hålla inne med länkar helt eller delvis baserat på den egna och den egna gruppens status.

The Wire
Sammanlänkade

Vi är inte oskyldiga

Ändå måste jag säga Mea Culpa, för de metoder vi använde i kampen mot FRA och i ännu högre grad inför EU-valet var inte helt baserat på vem som skrev mest intressanta inlägg.

Dels valde vi att reagera på artiklar som handlade om ämnen som gynnade piratpartiet, eller som gynnade kampen i de frågor som var på tapeten. Inte så att vi höll inne med länkar för att inte ge andra en knuff (ursäkta spetsfundigheten), men många var de intressanta inlägg med länkar till intressanta skribenter som aldrig blev skrivna för att det inte var strategiskt rätt. På samma sätt valde vi då och då att skriva om saker som egentligen inte var så otroligt intressanta, därför att det var just strategiskt riktigt. Dessutom fanns en tendens hos oss och hos många andra oavsett politisk tillhörighet att länka en eller två vi talade emot, och tio som höll med oss.

Vi var knappast ensamma.

Det som händer när många gör på det sättet, är att vissa briljanta skribenter kommer bort. När piratvågen var som starkast direkt i samband med FRA, IPRED, TPB-rättegången och EU-valet, så var det inte många icke-pirater, eller sympatisörer som fick plats på knuffs topplistor. Innan dess under det senaste riksdagsvalet hade liberalerna en klar dominans och satte agendan. Nu är det sossebloggarna vars dominans undan för undan blir alltmer påtaglig. Innan valet i höst så kommer det uppstå rena slagfältet i bloggosfärens toppskikt om vem som egentligen bestämmer diskursen.

När huggsexan kör igång, riskerar de som inte uttalat driver någon av de partipolitiska agendor som slåss om uppmärksamheten att trilla bort.

Det blir svårt för en Kjellberg att ta plats, trots att hans penna egentligen alltsom oftast är sylvass, och han är inte ensam. Som företrädare för ett parti som har större chans att  få en gratis gruppresa till Phuket än att komma in i riksdagen i nästa val, kan det bli svårt till och med för en så skärpt kille som Svensson att hålla position. Eller som Svensson själv skriver:

På Knuffs lista är det uppenbart att den som på nätet har många politiska kompisar gynnas, sossar länkar i stort sett bara till sossar och piratpartister i huvudsak bara till sina partikamrater (undantag finns förstås). Detta missgynnar bloggare utan stora politiska nätverk som jag själv, Röda MalmöJinge (här är det kanske främst vänsterpartiets usla bloggnärvaro som avgör) eller Signerat Kjellberg. Vi måste i allmänhet skriva mycket bättre än de andra så att vi kan locka även politiska motståndare och andra att länka. Vi blir också mer beroende av Twinglylänkar för att få hög ranking genom många besökare istället för genom många länkar.

Jag känner sorg inför ett sådant underbetyg till de politiska bloggarna.

Förlåtligt men farligt

Visst är det av naturliga skäl så att det blir fler länkar till andra som skriver om samma ämnen och utifrån samma position som man själv, det är nästan ofrånkomligt. Visst är det också så att ett visst mått av strategi kommer smyga sig in hos alla som funderar på ytterligare länkar till sina inlägg, även det är ofrånkomligt.

Värre är det när man börjar uppleva tendenser till länksvält. Vi har upplevt att inlägg ger upphov till livliga diskussioner med deltagare som själva bloggar, men inga inlänkar. Diskussioner som bara för ett år sedan skulle gett tre fyra länkar, men som nu inte ger en enda. Det är knappast ointresse det handlar om, så det är något annat som är i görningen…

Så hur kan det komma sig? Har allt verkligen sagts som behöver sägas? Är det trots diskussionen så ointressant att det inte ens är värt ett tips? Eller är det så att någon eller några glömmer en av bloggandets viktigaste grundprinciper: länka och pinga! Det är genom att vi är sammanlänkade som vi blir en bloggosfär.

Länkar har blivit hårdvaluta, men det är en intressant hårdvaluta eftersom utbyte bara förmerar rikedomen. Glöm inte det i den strategiska ivern.

Jag tänker inte anklaga någon specifik person eller något specifikt parti för att vara mer utstuderat strategisk med länkningar än andra. Den som är intresserad av att hitta syndare kan göra en analys av bloggar.se:s statistik över toppbloggarna, det är upplysande. Istället tänker jag uppmana er alla att försöka tänka på hur ni beter er, det är bloggosfärens vitalitet som påverkas.

Än så länge är det inte värre än att det är ett irritationsmoment, och det går knappast någon nöd på just oss för den sakens skull. Men får det gå överstyr så riskerar tjänster som knuff som baseras på viktade inlänkar att bli värdelösa. Förutom att det är taskigt mot Johan, så är det kontraproduktivt. Inte så roligt kanske, när ens eget ”inflytande” plötsligt får uppleva en duktig devalvering för att alla emigrerar till andra lösningar.

Tävla med kvalitet, då blir vi alla rikare.

Och nu – tada! –  en minibloggvägg med andra som skriver om politik och sociala media:
Jonas MorianKent PerssonPeter AnderssonMina moderata karamellerFarmor GunBrit Stakstonnews by me, KjellbergPeterMikaelvictortjahejgoddagRonnestam

EDIT: Röd Libertarian skriver tankeväckande om stofilbloggar som inte orkar vara aktuella och hålla reda på länkar.