Wagenius Lag

Hos den alltid lika briljante Josh hittar jag den nymyntade termen ”Wagenius lag”. Josh har liksom jag sneat till rejält på den korkade kampanjen från ”Stoppa Langningen” och frågar sig om det verkligen var deras mening att försöka få honom att börja langa i ren protest?

Josh efterlyser en ”lag” mot argumentation som innehåller ”din dotter”, på samma sätt som ”Godwins lag” diskvalificerar den som tar upp nazismen i någon form av debatt som rent faktiskt inte handlar om just nazismen.

Men det är inte ”din dotter” som ”Wagenius lag” i Josh tappning, handlar om. Utan den handlar om att du i varje fråga där du upptäcker att du håller med KD bör fundera ett varv till innan du skriver. Personligen tycker jag vi kan sammanföra de två sakerna i en mer generell variant.

Wagenius lag
: En normativ regel för debatt, reklam och kommunikation överlag, som diskvalificerar den som använder argument baserade på ”om det gällde din dotter…”, ”skulle du vilja att din dotter…”, eller motsvarande som underförstått utmålar döttrar som viljelösa, hjälplösa, naiva våp vars oskuld och tadel kräver extra skydd jämfört med sönernas.
En debattregel som menar att om du finner dig hålla med KD i någon fråga som gäller genus, livsstil eller sexualitet, så bör du fundera ett varv till…

Det skulle nog vara bra för debatten om en sådan lag i någon tappning blev lika generell som Goodwins lag:

  • Det skulle göra TV-inslag med korkade politiker mer intressanta, när journalisten plötsligt frågar om det inte är ett brott mot ”Wagenius lag” 😀
  • Det skulle tvinga vissa mer drastiska feminister att fundera på hur det kan komma sig att deras syn rimmar väl med de kristkonservativas.
  • Det skulle tvinga reklambyråer att åtminstone fundera på om det är en bra idé att kläcka ur sig dumheter om döttrars hjälplöshet.

Potentialen är helt enkelt enorm.

Registreringsmani som klinisk diagnos?

Det finns något nästan tvångsmässigt i det moderna samhällets iver att införa olika former av registrering. Senaste varianten är registrering av aborter, med avsändare Anders Milton:

> Bättre sexualundervisning och billigare preventivmedel ska få ned antalet aborter, hoppas regeringens utredare Anders Milton, som presenterade sina förslag i juni.
>
> Han vill också införa ett nytt abortregister. Genom att ange kvinnans personnummer i statistiken skulle det bli möjligt att följa upp komplikationer, utvärdera metoder och förbättra det förebyggande arbetet, enligt Anders Milton.
>
> Chatrine Pålsson Ahlgren (KD), ledamot i riksdagens socialutskott, är positiv.
>
> –Register väcker alltid lite olustkänslor, men jag tycker absolut att idén är värd att pröva. Vi har länge undrat varför vi inte klarar av att förebygga aborter, och får vi reda på lite mer om orsakerna kanske vi kan rikta arbetet på ett klokare sätt, säger hon.
>
> Men förslaget är kontroversiellt, och företrädare för de övriga allianspartierna säger nu nej.

Jag tycker egentligen inte att det är speciellt förvånande att KD hoppar på abortregistertåget. Det är helt i linje med deras inställning till aborter och väl i linje med deras konservativa arv. Jag tycker däremot att det är tidstypiskt att Anders Milton överhuvudtaget föreslår en sådan åtgärd.

Min spontana reaktion var ganska lik Life of Hanna:s, som inte skräder orden:

> Anders Milton borde inte bara skämmas för att han ens signerat och skickat in sin inlaga på DN opinion och ens lägger fram detta förslag till regeringen han borde landsförvisas till en saltgruva i Sibirien och aldrig mer tillåtas komma hem eller ens öppna truten.

Min andra reaktion var mycket lik Kjellbergs:

> Kristdemokraterna är därmed sannolikt ensamma på banan i en fråga som inte får någon praktisk betydelse, men som visar prov på kristdemokratisk politik när den är som allra sämst och är en av alla aspekter som kan placera partiet på avbytarbänken i nästa års val.
>
> Den intressanta frågeställningen är vad det är som vi egentligen skulle sakna med en riksdag utan kristdemokraterna?

Förslaget hör naturligtvis hemma i det runda arkivet. Och det tycks som om KD står ensamma, åtminstone för tillfället

En kommentar hos alltid lika roliga Badlands Hyena, andas äkta ”ministry of truth”-anda:

> Jag tänker med välbehag tillbaka på min tid i Kina.
> Där fanns det i varje distrikt (alla städer och byar delas upp i distrikt i en hierarki av allt mindre enheter för att kunna erbjuda människorna maximal frihet) personer med ansvar för de andras frihet.
>
> En sådan uppgift var just att kunna maximera friheten för kvinnorna genom att tillhandahålla servicen att registrera kvinnornas menstruationsperioder.
>
> (det var alltså inte bara de tidigare kinesiska kejsarnas konkubiner som (pga eventuell avkomma med kejsaren) nogsamt registrerades och bokfördes avseende när, var och hur…)
>
> Jag minns även de fina toaletterna. Frihetsinskränkande bås och dörrar var en ovanlighet.
>
> Ju mindre avstånd en människa har till andra både mentalt och fysiskt avseende intimzonen, ju större frihet!
>
> Maximal integritet erhålles genom maximal öppenhet och genomlysning av folket!
>
> (De styrande bör däremot vara fullständigt skyddade från insyn, då landet annars kan skadas om planer och ritningar sprids)
>
> /Erik S

För det är ju det som tycks vara tidens anda: att man uppnår integritet och frihet inte genom att låta bli att lägga näsan i blöt, utan genom att först köra ner näsan, munnen, öronen – ja hela huvudet – och sedan skapa ytterligare en ombudsman/instans/tjänst/ansvarig person/åtgärd för att ”garantera den personliga integriteten och friheten”. Yeah right!

Det är detta som förespråkarna inte förstår, de ser bara funktionerna inte den åsamkade skada som skapar behovet av att inrätta sådana funktioner. Sjukvården och forskningen tilltros vara otadlig, trots att PKU-registret redan använts fel en gång och att förslag att systematisera felet redan kommit fram.

Det finns en nästan manisk sida i registreringsivern. Vi vill veta allt om alla, jämt. Frågan är om det inte kan ses som den moderna tidens kliniska diagnos, kanske någon form av neuros som kan behandlas?

Det är hur som helst dags för lite skärpning i den allmänna förståelsen för integritet. Att låsa spiltan när hästen redan sprungit bort är inte en fullgod ersättning för att låsa den innan hästen sprungit bort. Förstår man inte det, bör man nog inte ha ett stall.

TV-reklam, så framsynt

Idag av alla dagar får vi veta att Ella Bohlin m fl ska bedriva sin valkampanj meddelst det i Sverige mycket suspekta verktyget TV-reklam.

>Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund: Inför EU-valet i juni ska vi nå väljarna med reklam i TV 4. I TV 4:s reklampauser ska tittarna i slutet av maj kunna se Kristdemokraternas toppkandidat Ella Bohlin mana väljarna att rösta den 7 juni. Det blir första gången som man i svensk teve får se politisk reklam i rutan. Det utbredda ointresset för det viktiga valet till EU-parlamentet har gjort det nödvändigt att bryta det svenska tabut mot politiska reklambudskap i svenska tevekanaler. Om vi och andra partier följer en tydlig etik kan politisk tevereklam öka det politiska intresset, skriver Göran Hägglund partiledare och Cina Gerdin kommunikationschef för Kristdemokraterna.

Vad spännande! Precis när tevereklamen som marknadsföringskoncept tappar sin särställning, när marknadsförare letar efter nya metoder i de sociala medierna och när Sveriges snabbast växande parti firar triumfer i dessa, då tror Sveriges konservativaste parti att teve är lösningen på väljarnas ointresse både av partiets politik och EU-valet.

Lycka till Göran, lycka till Ebba, det lär behövas.

Tvåpartisystem – är det dit vi vill?

Idag rapporterar media om en ny Demoskopundersökning, t ex SvD:

>Alliansen har nu högre väljarstöd än oppositionen enligt en opinionsundersökning från Demoskop, skriver Expressen. Alliansen får 50 procent av väljarstödet, ett försprång på nästan fem procentenheter mot oppositionen.

Moderaterna är nu största parti men alliansbröderna har problem C och KD får under 4% väljarstöd i undersökningen. Störst problem har dock Mona Sahlin som rasar med hela 9% enligt mätningen. Ulf Nilsson tror på Monas avgång och statsvetare spekulerar: håller M på att lyckas med att bli det nya arbetarpartiet?

Monas anti-fanclubvänsterkanten firar triumfen och hoppas väl på bättre tider utan Mona vid rodret.
Andra vänsterdebattör oroar sig över det allvarliga läget

Den borgerliga sidan försöker fira försiktigt. Niklas Frykman utropar att Sverige är blått, Dick Erixon glädjer sig åt att regeringen har folkets stöd samtidigt som Hultin påminner om faran i att C och KD åker ur riksdagen. En majoritet väljarstöd behöver ju inte betyda en riksdagsmajoritet.

PJ Anders Linder på SvD uppmanar regeringspartierna att bilda en borgerlig valallians.

>Fast visst finns lite smolk i en borgerliga glädjebägaren. Opinionsmätningen är strålande nyheter för Moderaterna och regeringen men inte för alla allianspartier. Centern backar med 2,6 procentenheter till 3,4 procent. Kd ligger strax ovanför men under fyraprocentsspärren. Bäggedera lär förändras den dag det blir skarp valrörelse, men M-dominansen ger slagsida åt Alliansens skuta.
>
>Det behövs många åtgärder för att komma tillrätta med saken men en är uppenbar: Bilda valallians! Gå fram under gemensam beteckning. Manifestera den starka enigheten – och passa samtidigt på att göra hela diskussionen om bortkastade röster irrelevant!

På båda sidor söker man förklaringar: Mona, Wanja, Fredrik och Anders, krisen, förnyelse eller kyssar i media?

Mary med MinaModerataKarameller funderar kring om glaset är halvfullt eller halvtomt.

>Man kan tänka sig att moderaterna helt enkelt är bra och har stort förtroende för dem av den anledningen, att de är bra och gör ett bra jobb. Det behöver inte vara så att de vinner bara för att andra är dåliga. De senare kanske bara är mindre bra. Halvfyllt eller halvtomt glas? Så i stället för att skriva Mona och Wanjaeffekten borde man skriva Fredrik R och Anders B-effekten. Stabilt har de faktiskt stått i blåsten.

Själv är jag djupt splittrad. Visst hoppas jag att regeringen får sitta kvar. Gärna på ett starkare förändringsmandat också. Mer liberalism är vad Sverige behöver enligt min mening. Men regerande grundat på ett starkt populistiskt och pragmatiskt parti på högersidan kanske inte utgör någon större skillnad mot alla de regeringar vi haft baserade på ett starkt populistiskt och pragmatiskt parti på vänstersidan.

Varför vinna regeringsmakten till borgerligheten om borgerligheten på vägen tvingats sälja ut de väsentliga skillnaderna mot socialdemokratin?

Och ännu mer bekymrad känner jag mig över Sverigedemokraternas framgångar och frånvaron av en ordentlig integritetsdebatt utanför bloggosfären. Vår tids kanske viktigaste politiska frågor: FRA, IPRED, ACTA är inte det som påverkar hur opinionsvindarna blåser eftersom det faktiskt inte är det som svensken i gemen funderar kring och oroar sig över.