Avsändaren – en översikt

För drygt en vecka sen så funderade Julia Skott apropå det eventuella jävet i TPB-rättegången, på allas våra bindningar. Ingen kan någonsin förhålla sig opartisk och därför vore det bra att som en ren läsarservice redogöra för de förhållanden i ens liv som kan orsaka bias.

>Så det här är min plan: Jag ska försöka redogöra så bra jag bara kan för de saker som andra kan använda för att antingen underbygga eller undergräva min trovärdighet, min plats i en given debatt eller min själva person. En rejäl jävla subjektspositionering. (Och så behöver jag aldrig undra när saker ska komma ut, för jag har släppt dem lösa själv. Kan sova lugnt — så länge ingen tittar närmare i ett visst köksskåp.) Men notera att det inte är en bikt, jag erkänner inte massa hemliga pinsamma saker om mig själv — jag bara redovisar: Det här är jag och mina jäv. (Men biktinlägg kan ni också få, om ni vill.)
>
>Jag välkomnar andra — journalister, skribenter, bloggare, debattörer, och alla som känner sig manade eller roade — att göra samma sak.

Detta fick Mymlan att påbörja ett försök till samma sak, och det utmynnade i en underdogs bekännelse.

>Jag inbillar mig att jag är som alla andra. Att alla egentligen när de börjar skärskåda sig själva och sina liv känner sig lika utanför som jag gör. Men Julias berättelse kändes som en sån jävla stereotyp beskrivning av den medelklassuppväxt och tillvaro som jag brukade drömma om, så att jag blev tveksam. Det kanske finns ändå, det där jag saknade, ville ha, och inser att jag aldrig kommer att få.
Kanske är jag nåt slags unikum ändå. Mymlan liksom. Det finns bara en av mig. Och det är jag.

Andra som hängde på var Angeläget i inlägget I kväll ska det handla om klass (igen) och Trollhare med Klassresenär – eller bara bortskämd.

Julia Skotts knyter sen ihop säcken:

>Och jag kan inte heller komma ifrån det, vilket var lite av poängen. Det var något slags tanke om att nu har jag definierat mig själv utifrån vissa kriterier, då slipper ni, så kan vi prata om något annat, något relevant istället.
>
>Med det menar jag inte att klass är irrelevant, absolut inte. Bara att ALLA har ett ursprung, alla har en kontext och ett sammanhang. Objektivitet i absolut bemärkelse går inte att uppnå, alla utgår från sig själva och sina erfarenheter i någon grad. Men det ska inte heller vara bara det som positionerar någon i en diskussion, och ger eller fråntar dem legitimitet.

Jag bestämde mig redan när jag läste Julias varudeklaration att detta är något jag också vill göra. Delvis som en läsarservice, men kanske framförallt för att jag är så himla trött på halmgubbar och på folk som utgår ifrån att bara för att man ger utryck för en viss uppfattning eller position så följer en hel mängd andra med på köpet.

Är man anhängare av marknadsekonomi är man automatiskt ointresserad av att hjälpa de svaga. Är man engagerad i integritetsfrågorna är man automatiskt en del av den fildelande pöbeln. Är man motståndare till monarkin och militarism är man i visa kretsar automatiskt en suspekt radikal.

###Varudeklaration

Om jag skulle beskriva min egen ideologiska hemvist å skulle jag säga att jag är en liberal radikal humanist. Jag har vissa sakpolitiska åsikter som folk placerar till vänster t ex att jag är emot betygen, republikan och antimilitaristisk pacifist, men min grundläggande samhällsanalys är liberal. Jag är anhängare av tanken att det är genom att låta marknadskafterna styra som man optimerar resurser och resursfördelning i samhället. Därför är jag av uppfattningen att det ska oerhört mycket till för att införa politiska regleringar på något samhällsområde.

Den humanistiska grundsyn jag har gör att jag sätter individens frihet att själv forma sitt liv högt. Även om jag anser att vi har både jämlikhets- och jämställdhetsproblem i samhället så tror jag inte statlig reglering är rätt väg att komma åt dem.

Min världsåskådning är kanske inte religiös i den gängse meningen. Jag bekänner mig inte till någon tro eller kyrka. Trots det är jag inte materialist. Jag är övertygad om att det finns en andlig dimension i verkligheten och att vår förmåga att ta hänsyn till och ge plats för den är viktiga när vi bestämmer hur vi ska leva våra liv. Viktigast för mig personligen är sökande efter en djupare mening med vad som sker i vardagen och att nå känslan av att man gör rätt saker av rätt orsaker.

Jag är oerhört noga med att se detta som mitt personliga sökande efter mening; att inte låta det påverka ett kritiskt och materialistiskt förhållningssätt till kunskap och vetenskap. Vetenskap och religion blandas inte väl och jag är oerhört engagerad i att upprätthålla den rågången.

Klasstillhörighet till sist är så svårt att definiera i denna tid som karaktäriseras av ett sönderfall av kopplingen mellan ekonomisk levnadsstandard, social klasstillhörighet och kulturellt kapital. Jag är en av de professionella med ett stort kulturellt kapital. En person med många böcker i bokhyllan hög utbildningnivå och ett umgänge av likasinnade. Samtidigt så har jag ansträngt mig att leva mitt liv utanför klassreservaten. Jag bor av eget val i ett etniskt och socialt mycket blandat område. Mina barn går i en skola där det finns människor med alla möjliga bakgrunder.

Ekonomiskt tillhör jag knappast de rikare i samhället utan att för den skull ha det dåligt ställt. Jag äger inte mycket och jag är fortfarande tvungen att vända på slantarna även om min familjs inkomstnivå är över genomsnittet. Som egen företagare saknar jag dessutom mycket av den ekonomiska trygghet som en fast anställning ger.

I perioder har jag haft det riktigt svårt ekonomiskt en lång sjukskrivning kombinerat med en konkurs för några år sedan ledde till hot om utmätning på huset och ett par år med riktigt låga inkomster. Idag är detta överspelat med två inkomster och ett stort hus som är förhållandevis lågt belånat är familjens ekonomiska situation god nog för en utlandssemester per år och en hyfsat ny bil, men lönen tar fortfarande slut samtidigt som månaden.
Fortsätt läsa ”Avsändaren – en översikt”