Vilka grupper stödjer du på Facebook?

Mitt första inlägg här från i februari handlade om Facebookgrupper.

>När någon frågar dig om du vill skriva under ett upprop eller stödja en viktig sak på något annat sätt. Hur förhåller du dig då? Jag förhåller mig försiktigt avvaktande. Jag efterlyser mer information och om den inte är omedelbart lättillgänglig, kan de glömma mitt stöd. Jag kollar den information som görs tillgänglig och är det inte uppenbart vem som är avsändare, kan de glömma mitt stöd. Jag kollar vad de står för och är det inte kristallklart vad jag ombeds stödja, kan de glömma mitt stöd. Jag funderar på vad jag själv tycker och om jag inte till hundra procent håller med dem, så, ja ni har gissat rätt, då kan de glömma mitt stöd.

Nu vill jag egentligen bara säga vad var det jag sa.

Men jag kollade min Facebookprofil och insåg att jag måste städa lite framför egen dörr. Nu har jag gått ur alla grupper där jag inte har en personlig relation (afk eller digital) med någon i gruppens kärna. Mina kvarstående gruppmedlemskap:

>Vi som sörjer peter ”punk” andersson , Musik_källarn Revival festival Karlstad 2009, Textival, Ordbajsarklubben aka Bajsbook, Nätverket Svart Måndag – För Integritet, Demokrati och Frihet, NSM – Göteborg, PUNK I VÄRMLAND II 1988-99, Union Carbide Productions, Punk i Värmland, Jag har varit full med någon i den här gruppen, Fuck you I am from Värmland, I ♥ Pelle Carlberg, Ungdomens Hus i Uppsala, Rubensöner, tärningsspelare, MAGASINET Göteborg 1990 -1994, Tullpackhuset, Café Royal – Karlstad, C-I-D, ROSA BANDET, Lek-VM

Jag uppmanar er inte att göra detsamma. Bara att tänka efter på vilken nivå ni vill lägga ert engagemang. När och varför går just du med i en Facebookgrupp?

(Niclas Strandh på DigitalPR och Mary på Minamoderatakarameller har kommenterat Facebookeländet bra tycker jag.)

Recept på en bra konspirationsteori

Skulle jag vara journalist i traditionell media, så skulle jag den närmaste tiden vara mycket försiktig med att kritisera bloggare för bristande etik! DN är tydligen inte längre nöjda med att då och då slå i botten, utan måste nu gräva i den metangashaltiga gyttjan för att ta sig ännu djupare ner bland döda alger och gegga.

Om det inte var för att det drog goda män och kvinnor i smutsen, skulle man möjligen kunna skratta åt tilltaget. När man som nu stänker skitmänniskor vars enda ”fel” är att de kämpar för det de tror på, så kan det inte få stå oemotsagt.

Tydligen har journalisterna ifråga slagit upp en kokbok för konspirationsteorier och rör nu i grytan på bästa Kajsa Warg-maner. En bra konspirationsteori innehåller:

+ Ett menande att man är neutral och endast granskar något djupare.
+ Påstående om en eller flera hemliga, halvhemliga eller obekräftade aktörer som verkar ”bakom scenen”, gärna i dubbla lager.
+ En genomgång av några kraftfulla händelser som tog folk på sängen.
+ En omtolkning av ovanstående händelser som menar att de inte var vad de såg ut att vara.
+ Misskreditering av några viktiga aktörer genom att påstå att de är köpta och därmed indirekt ifrågasätta deras ärliga engagemang.
+ Misskreditering av engagerade genom att insinuera att de är nyttiga idioter.
+ Insinuation om en kampanj med bakomliggande dunkla motiv.

Det skall noteras att medan första lagret bakomliggande aktörer kan behöva namnges, så skall andra lagret aldrig anges. Att låta ”hemligheter” finnas kvar förstärker bara bilden av en konspiration. När man pekar ut aktörer och handlingar, skall det göras på ett sätt som är svårt eller omöjligt att motbevisa.

De oväntade händelserna skall fås att framstå som smått osannolika på egna meriter, och gärna också som vilseledande och rena PR-kupperna.

Misskrediteringar gärna får hålla sig på en nivå som är precis i gränslandet till förtal, men inte skulle hålla i ett civilmål. Ett civilmål kan då till och med stärka konspirationsteorin.

Insinuationer behöver aldrig förklaras, det är till och med en fördel om de sanna motiven aldrig skrivs ut. Ju mindre man säger om dessa, desto dunklare framstår de.

###Det stänker fekalier

HAX, Erik Lakomaa, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Mikael Nilsson, Anna Petersson, stoppafralagen.nu, PR-byrån Westander, Mattias Söderhielm, Mattias Goldman, Olle Schubert, Telia Sonera International Carrier, Amanda Brihed, svart måndag — alla är de namn på personer eller organisationer som kastas omkring i artikeln. Dessutom finns någon finansiär som inte vill stoltsera med sitt namn…

Tekniken att peka ut personer för att sedan använda delvis korrekta uppgifter men på ett sätt som ger felaktiga associationer är basal för fenomenet. Det ger läsaren en upplevelse om att artikelförfattaren vet exakt vad de pratar om och genom detta implicit en trovärdighet som inte nödvändigtvis har med verkligheten att göra.

###Legosoldater och nyttiga idioter

En obehaglig konsekvens av att det yr fekalier i artikeln, är att alla vi som engagerat oss mot FRA fås att framstå som nyttiga idioter.

Vi saknar tydligen all form av egen vilja, för tanken att en rörelse kan uppstå på många olika sätt, utifrån många olika ståndpunkter, utifrån många olika självständiga initiativ och utan central enhetlig styrning finns inte i journalisternas kokbok.

Att Telia Sonera, Westander med flera varit inblandade innebär inte att de orkestrerat hela rörelsen. Jag önskar jag själv kunnat få betalt för all tid jag la ner, men jag fick inte ett korvöre och skrev varenda bokstav, sa varenda ord, helt och hållet på grund av egen övertygelse. Jag får gratulera de företag och byråer som fattade poängen och drog sitt strå till stacken, men även utan deras hjälp skulle jag själv stått på barrikaderna.

Frågan är varför Ingrid Carlberg och Ewa Stenberg vill nedvärdera motståndet mot FRA-lagen? Är det endast för att plocka billiga journalistiska poäng? Anser de FRA vara en bra idé? TROR DE på det de skriver?
Jag skulle till och med kunna fråga om det är ett beställningsjobb, men då skulle jag göra samma fel som de själva gör.

Hur som helst är de ute och cyklar. De ser ett mönster och en organisation där det i realiteten inte finns något sådant. Eller för att vara mer specifik, det finns visst organisation eller snarare flera separata sådana, men den är inte styrd av dolda intressen. Inte heller är aktörerna i kampen mot FRA legosoldater vars aktivism handlar om den egna plånboken.

FRA är helt enkelt så dåligt att såväl byråer och företag som privatpersoner och organisationer reagerar. Gräv er upp ur dyn och ta en dusch, det börjar lukta illa.