En lektion i källkritik

När jag skriver detta handlar den mest lästa artikeln på www.gp.se om 26-åriga Mias skräckupplevelse utanför Park Lane. Mia säger att hon aldrig varit så rädd i hela sitt liv och jag skulle kanske oreserverat tro på GP:s beskrivning av händelseförloppet om jag inte någon timme tidigare läst en anteckning på Facebook från Magnus Albrektson, VD för Park Lane. Tyvärr kan kanske inte alla läsa vad Magnus skriver så jag citerar hans beskrivning av händelseförloppet på den övervakningsfilm som finns från händelsen här:

Sanningen på filmen är:

Hur denna Mia står i kön, gång på gång tjafsar med vakten om att hon skall gå in, att hon anser att de är fel på kösystemet, vakten försöker vid upprepade tillfällen prata med henne. Vakten öppnar tillslut repen för att be henne avlägsna sig, han anser inte längre att hennes beteende lämpligt. De fortsätter prata, han ångrar sig, stänger repen, alltså ger henne ännu en chans, men hon ger sig inte utan fortsätter. Vakten tröttnar och öppnar åter igen repen och ber henne lämna kön, Mia vägrar och menar istället att hon skall stå där hela kvällen och hindra andra gäster från att ta sig in. Men tillslut tycks Mia själv inse att vakten inte tänker ge efter fler gånger och att kvällen är över…

Då på filmen, ser man plötsligt hur Mia (pang) slår ett rakt slag rätt upp i ansiktet på vakten och rusar ur kön, man ser inte ens på filmen att vakten rört henne innan detta slag utdelas? Otroligt! Naturligtvis rusar vakten efter Mia ut på Avenyn och fångar in henne. Det är gissningsvis här Mia anser sig bli illa behandlad, att något kan ha gjort ont när hon fångas in och förs tillbaka till entrén. Polis tillkallas, även de anser och påpekar för Mia om hennes beteende. Polis griper henne.

Man kan nämligen inte bara slå en vakt rätt i ansiktet och sedan till GP gömma sig bakom att man ..reagerade instinktivt och viftade till lite mot vakten..

Jag vet inte om Magnus beskrivning är sann eller om Mias och GP:s bild av händelsen är mer korrekt. Att jag läste Magnus först påverkar mig möjligen att vara mer kritisk när jag läser GP-artikeln.

Om ordet negroes i skolundervisning

Men detta fick mig att tänka på en händelse på barnens skola förra veckan som också gav upphov till en vinklad(?) GP-artikel. Mina barn går på Streteredsskolan, en skola som ligger precis intill Sagåsen, migrationsverkets anläggning i Kållered, där min fru arbetar. När GP gjorde en helsida om rasism på Streteredsskolan och intervjuade anställda på Sagåsen om detta reagerade vi i familjen som ni kan förstå. Det hela handlade om en stencil med övningsuppgifter i engelskan som innehöll ordet negroes.

Helsidan (eller snarare uppslaget) består av en stor bildyta med bild på skolan, på rektor Björn Blomgren och en faksimil den omtalade stencilen. Bilderna flankeras av tre artiklar. En intervju med rektor där han förklarar förekomsten av övningsmaterialet. Det handlar om kopierade extrauppgifter i engelska som några elever i sjuan fått. En artikel som innehåller upprörda reaktioner från skolverket och skolinspektionen. Den tredje artikeln är en intervju med migrationsverkets bemötandeombudsman. Artikeln finns inte i nätupplagan. Så jag citerar lite här:

— Jag blir helt förskräckt!
Migrationsverkets bemötandeombudsman Marina Bengtsson arbetar på Sagåsen – mitt emot Streteredsskolan. Hon låter närmast chockad över elevernas översättningsuppgifter
— Jag skulle aldrig kunnat tro att sådant förekom i Sverige. Det är ju termer och ord som man överhuvudtaget inte använder idag. Om det nu står i en gammal bok ska man ju inte använda den i undervisningen! säger hon och upprepar gång på gång ordet ofattbart.

Det var inte bara i GP händelsen uppmärksammades. Bland andra Expressen och Svenska Dagbladet skrev också om det. Centrum mot rasism reagerade starkt.

Själv använde jag händelsen som underlag för en diskussion om källkritik med mina barn. Båda verkade tycka att såväl tidningarnas som lärare och rektors reaktion var överdriven. Jag vet inte vad som skulle vara en proportionerlig reaktion i denna situation. Jag vet bara att det är en väl fungerande skola, med en rektor och ett kollegium som jag litar på. En skola som inte är värd att kokas ner till ett uppslag i GP om rasistiska skolmaterial.

Brev från rektor

En gammal stencil råkade innehålla ordet neger. Den har inte blivit utstädad eftersom den bara används med långa mellanrum som extramaterial. Det var en handfull elever i sjuan som fick göra den denna gång. Läraren ifråga arbetar i vanliga fall med att lyfta fram ord som fått förändrad klang eller betydelse, däribland ordet negro. Att detta leder till att myndigheter uttalar sig förfärat om skolan, att undervisningen avbryts för krismöten, att skolan omgående ska starta en genomgång av allt studiematerial, framstår åtminstone för mina barn som lite av en överreaktion.

Hur mycket sanning kan vi få

Hur var det med källkritiken då. Jo, den äldre sonen och jag hade ett intressant resonemang om hur man kan ställa frågor till en tjänsteman för att få den rätta upprörda reaktionen. Den yngre sonen ryckte mest på axlarna åt alltihop. Han hade missat en bildlektion utan vettig anledning. Min pappa som ofta kunde läsa om sitt jobb i tidningen, eftersom han var domare, sa till mig som barn: ”Varje gång du läser i tidningen om ett skeende som du själv varit inblandad i så känner du inte igen vad du läser.” Jag har många gånger noterat att denna princip stämmer. Den obehagliga följdslutsatsen av den är att inget som står i tidningen är riktigt sant. Det är alltid vinklat eller missförstått eller både och.

Jag hävdar inte att alla journalister alltid ljuger. Jag menar bara att det är en bra utgångspunkt att ha när man följer saker via medier. Vi bör alltid fråga oss om det vi läser är sant. Nu har mina barn också fått stifta bekantskap med denna princip. Jag hoppas bara att den kan hjälpa dem att navigera i en värld där förmågan att förhålla sig kritiskt till information kommer att bli allt viktigare, oavsett om det gäller dagstidningarna, teve, Wikipedia eller läroböcker.

Verkligheten är komplex och sanningen undflyende. Mia kan både vara ett offer för misshandel och själv ha orsakat händelsen. Mina barns lärare kan ha råkat använda ordet neger i sin undervisning utan att vara rasist. Oftast får vi nöja oss med att inte veta vad vi ska tro.

Jag hoppas också att detta är något som journalister, bloggare och andra opinionsbildare tar lärdom av och tar på allvar. Ibland tvivlar jag. Ett bättre exempel på detta än Twitterdrevet som Kjell Häglund beskrev i sin krönika En vädjan till alla journalister häromveckan kan inte jag komma på.

Tack Kjell för en fantastisk viktig påminnelse till alla oss som skriver, som uttalar oss och som sprider vidare. Var inte slö. Var nyfiken och kritisk eller håll fingrarna borta från publiceraknappen.

Dagens nyheter – Livbåtenstyle

Det händer så mycket nu att det är omöjligt för mig att hitta tid till att skriva blogginlägg om alla de olika saker som fångar mitt intresse i nyhetsfloden. Här kommer därför ett litet uppsamlingsheat. saker från de senaste dagarna som hade förtjänat ett blogginlägg en normal vecka.

Swiftavtalet klubbat i EU-kommissionen

Swiftavtalet som bland annat ska reglera USA:s tillgång till finansiella data från Europas finansiella system att använda i jakten på terrorister, organiserad brottslighet och liknande klubbades idag av EU-kommissionen. Nu får vi hoppas att motståndet i Europaparlamentet är tillräckligt starkt för att det inte ska bli verklighet. Mer information, förklaringar och åsikter finns hos: Webbhackande och Opassande

Carl Bildt integritetens försvarare på nätet

Carl Bildt rycker idag ut som integritetens och frihetens försvarare i en debattartikel på Newsmill:

Tre aspekter kommer vara i centrum för dagens och morgondagens överläggningar. För det första: Internet som ett medel för att stärka yttrandefriheten. För det andra: Frågor som rör respekten för den personliga integriteten och den privata sfären. Och för det tredje: Tillgängligheten som ett resultat av utbyggnad av den fysiska infrastrukturen och den säkerhet och funktionalitet som erbjuds.

Från våra utgångspunkter är detta ett utomordentligt tillfälle att pröva dessa frågor i ett sammanhang. Det är i sin tur nödvändigt för att kunna göra en avvägning mellan olika skyddsvärda intressen som ibland står emot varandra och för att en sådan avvägning sker med utgångspunkt i den liberala idétraditionens kategoriska försvar för människans fri- och rättigheter.

Mary på Minamoderatakarameller välkomnar detta som en av flera ljuspunkter vad gäller moderaternas ställning i integritesfrågorna.

Jag tror att det börjar röra på sig i moderaterna i integritetsfrågorna – det är glädjande för mig som kämpat i motvind ganska länge nu. En förklaring är säkert att detaljerna i helheten har hanterats var för sig. Det blir aldrig bra.

Som gammal moderat partimedlem skulle inget glädja mig mer. Men enligt min mening är det långt kvar till den helomvändning som behövs för att partiet ska återvinna förtroendet kring frågor som  privatliv, integritet och rättssäkerhet – frågor som kretsar kring individens rätt mot staten. Det kan till exempel ses i den vikt Carl Bildt lägger (i Newsmillartikeln) på behovet av att väga individens frihet och privatliv mot andra intressen där han såsom så många andra politiker räknar upp barnpornografi och hatbrott. Det tycks sitta långt inne att inse att den sortens avvägningar aldrig ansetts nödvändiga till exempel vad gäller post- och telehemligheten, trots allt förbjudet som skickas i dylika paket. Men när det är datapaket, då är det plötsligt nödvändigt. Bekymmersamt.

Trots allt vill jag ansluta mig till Marys uppfattning att det är en ljusglimt i mörkret. Men för mig är den för liten, för oskyddad och för ensam.

Riktiga medier och källkritik

Via Techrisk hittar jag till en bloggen It sounds like a whisper som grävt lite i verkligheten bakom en av veckans nyheter. Den om flickan som blivit förvisad till Gambia av sina adoptivföräldrar om man får tro Expressen.

Nu lever den föräldralösa flickan, svensk medborgare och folkbokförd i Kronobergs län, i Gambias huvudstad Banjul i stället för hemma hos sina nya föräldrar i Småland.

DN, SvD och Aftonbladet skriver också med varierande grad av värdeförstärkande ord och utelämnade fakta. Läs alla fyra artiklarna och sedan blogginlägget hos It sounds like a whisper. Gör sedan gärna egna efterforskningar. Det blir en fin lektion i källkritik och i den nya mediesituationen där de traditionella medieföretagen och journalistskrået hur mycket de än försöker hävda det inte har monopol på sanningen.

Uppföljning sexinslag i valrörelsen politiker

Sen blir ju inte saker bra bara för att de är digitala, tillhör de nya eller baserade på internet. När jag förra veckan skrev om sex och politik efter inslag i Expressen så var jag förvisso orolig för att vi skulle få en massa fåniga sexkopplingar i valrörelsen. Men att vi mindre än en vecka senare skulle få se en topplista över Sveriges sexigaste politiker det trodde jag inte. Det är Nyheter24 som bjuder oss på detta som en del av sin valbevakning Maktkamp24 . Det är en serie om 19 utnämningar som jag nog inte tänker engagera mig i.

IMMI

Island har idag fattat ett historiskt beslut. De tänker bli ett föregångsland när det gäller yttrandefrihet i den digitala eran. Parlamentet har gett regeringen i uppdrag att förverkliga initiativet IMMI. Tanken är närmast att skapa en fristad för journalistik som gör att medieföretag och internetleverantörer söker sig dit. Kanske Wikileaks kan hitta ett säkert hem på Island?

Som piratpartist är det svårt att låta bli att tänka – det skulle kunna vara Sverige. Till och med en moderat (fast då är det i och för sig Karl Sigfrid) skulle vilja driva Sverige i en liknande riktning.

Emil Isberg undrar när svenska tidningar flyttar sin kommunikation till Island för att kunna säkerställa pressfriheten och källors anonymitet. Full Mental Straightjacket gratulerar Island till denna milstolpe.

Svenska journalistförbundet med baken in i framtiden

I Sverige är nyheterna inte lika ljusa om man vill se en inställning till journalistik som tar hänsyn till den nya digitala eran vi är på väg in i. Svenska Journalistförbundet fortsätter driva frågan om länkning på internets som upphovsrättsintrång rättsligen. Idag förlorade det ett mål i Stockholms tingsrätt där de krävde söktjänsten Retriever på ersättning för länkar. Tingrätten slog fast att länkningar inte är tillgängliggörande:

Det har klart och tydligt framgått att användaren förflyttas till en annan internetadress. Länkarna har därmed inte utgjort något tillgängliggörande för allmänheten av artiklarna.

Journalistförbundet fortsätter att hävda att rättsläget är oklart och att de vill få klarhet i frågan. Fredrik, Jan-Olof och Satmaran skriver om frågan.

Telecomix Cyphernetic Assembly

Idag besökte jag konferensen Telecomix Cyphernetic Assembly på IT-universitetet i Göteborg. I ett av husen på Campus Lindholmen hade ett gäng internauter träffats för att tala om Cypherspace, dvs det nya nät i nätet som uppstår genom att folk krypterar och skapar tunnlar för att kunna vara anonyma och/eller hemliga. Vän av ordning kanske tycker detta låter misstänkt och subversivt. Om man har rent mjöl i påsen behöver man inte gömma sig, eller hur?

Misstänkt tycker jag inte. Det var inte ett gäng terrorister som samlades. I församlingen fanns flera riksdagskandidater. Däremot är det subversivt i ordets mest positiva bemärkelse. De som försöker förändra samhällen som behöver ”omstörtas” klarar sig inte utan ett anonymt obevakat nät. Idag har jag lärt mig att det pågår en ny terrorbalans därute – en digital och kodbaserad. Jag hoppas de som vill ha ett fritt nät vinner.

R I P Jonathan

Till sist dagens sorgliga nyhet. Jonathan Holmquist finns inte längre ibland oss. Jag kände honom aldrig men många av mina vänner och partikamrater minns honom med sorg idag. Jag delar deras känsla av förlust. Livet är outsägligt sorgligt ibland.