Apologeter och omvända pudlar

Nu sliras det något helt förbannat på den allt gyttjigare politiska och journalistiska spelplanen. På Expressens ledarsida tar Ann-Charlotte Marteus bladet från munnen och kallar bloggosfären för en potta. I UNT gör Beatrice Ask en slags dementi av sin redan inte alltför imponerande pudel.

Det är väldigt mycket ilska i bloggosfären mot Beatrice Ask. Det varken kan eller skall förnekas, inte heller är det oförklarligt. Faktum är att tystnaden från många tidningar är bra mycket mer oförklarlig. Det är vår justitieminister vi talar om: du vet ministern som är satt att övervaka att den rättsliga politiken fungerar, att den ligger i linje med den demokratiska rättsstaten, dess principer och traditioner.

Det är i detta kontext man måste förstå Beatrice Asks klavertramp. För även om det inte precis är ett okänt faktum att man med 349 riksdagsledamöter får med några blåbär. Det går närmast inte att komma ifrån, men det är väldigt olyckligt om ett av dessa blåbär innehar en ministerpost av tyngd. En av de tyngsta posterna som överhuvudtaget existerar är justitieministerposten. På den posten har vi helt enkelt inte råd att låta ett blåbär husera.

Marteus skriver:

En annan skriver att Asks jobb borde övertas av någon med ”bättre balanserat psyke”.
Piratpartisten Anna Troberg anser att Ask bör ”krypa tillbaka in under sin sten”. ”Gammal moderathagga” och ”kisstant” är andra tillmälen från nätets vildhundsmobb, denna spretiga grupp tänkare som ser sig själva som rikets enda sanna försvarare av integritet, respekt och demokrati.

Humorn i hennes raljerande, är hur hon ojar sig över ilskna tillmälen samtidigt som hon själv generaliserande utser bloggosfären till en ”vildhundsmobb”. Det var nog det där med bjälken i ögat, eller nåt!

Det är dessutom fråga om ilskna tillmälen mot en minister som konsekvent över hela mandatperioden valt att nonchalera individens rättigheter. Hennes klantigheter kommer precis strax efter förslaget att ungar för att drogtestas skall kunna tvingas dra ner byxorna och kissa inför främmande människor, allt utan att föräldrarna behöver tillfrågas eller ens informeras. Därav det lite smålåga epitetet ”kisstant”, även om hon i så fall nog borde få sällskap av ”kissgubben” Johan Pehrson när ”äran” över de dumheterna skall fördelas.

Vi är många som försökt följa den här mandatperiodens rättsliga politik, vi är nästan lika många som börjar bli direkt mörkrädda. Misstanken om Asks brist på insikt om rättsstatens fundamenta har funnits där länge, och när vi nu får svart på vitt reagerar vi därefter.

Marteus är inte sen att spela ut genuskortet:

Ask tar, tänker jag mig, spjärn mot den historiska orättvisan och säger: Låt oss inte bara skicka hem kuverten, låt frun få en ledtråd om vad hennes lilla torsk har haft för sig.

Och:

Asks kvinnoperspektiv får många att se rött. Eller blått – högerbloggarna spelar en framträdande roll. Och här och där härskar ett nattståndet mansperspektiv: alla prostituerade är lyckliga horor som hatar sexköpslagen och alla misstänkta män är goda familjefäder. Och några brev, i någon som helst färg, får inte skickas till dessa utsatta hedersknyfflar.

När jag läste det här, så var min reaktion tack och godnatt. Det är så oerhört tendentiöst att jag nästan mår illa. Den som inte anser att sexköpslagen är det bästa som hänt mänskligheten sedan skivat bröd får tydligen inte ha några åsikter i frågan. Jag tänker inte ens ge mig in på ämnet om en lag där det är tillåtet att sälja vad som inte är tillåtet att köpa, men jag vill notera att oavsett vilka skurkar eller hedersknyfflar vi pratar om så handlar det om misstänkta, inte om dömda. Redan att anklagas för brott är för många en katastrof, att få sitt sociala liv sönderslaget på köpet är knappast något som har med genus att göra — det handlar snarare om vanlig rimlig anständighet.

Humorn i Expressens ledare blir extra stor, när Ask själv samtidigt ägnar sin tid och energi åt att ta den lilla pudel hon gjorde och dekapitera den medelst verbal däcksmangling. Saxat från UNT:

Beatrice Ask tycker att hennes kommentar om färgglada kuvert plockades ur sitt sammanhang, i en av många diskussioner som hon menar att även politiker måste kunna delta i.

-Jag har lärt mig väldigt mycket om att vara försiktig med att ge exempel. Det är lite sorgligt för jag tror att vi behöver politiker som deltar i en diskussion. Men man får göra det en annan gång än under ett valår.
Det märks att det närmar sig valet?
-Ja, det är många utspel och annat. Jag skulle önska att vi gjorde mindre av att göra affärer av former och personer och i stället pratade om hur vi ska göra Sverige bättre.

Tydligen tror inte Ask att uttalandet som sådant är problemet, utan att problemet är att det är valår. Surprise Beatrice, åtminstone här på bloggen skulle vi huggit lika hårt om dumheterna kommit ett år tidigare, eller två, eller tre. Det handlar inte om att det är valår, för dina dumheter vinner inga val — det handlar om att du som varande justitieminister är vår garant för att grundläggande rättsprinciper vårdas och hålls levande. Betyget hittills är inte direkt översvallande och det är nu ganska tydligt varför: Det är helt enkelt så att du inte förstår de principer du är satt att vårda. Visst du kan rapa upp rätt plattityder, men de sitter inte i ryggmärgen. Hade de suttit där skulle du aldrig kläckt ur dig något sådant som harangerna om de grälla kuverten, och då skulle du inte heller behöva oroa dig för att dina kommentarer togs ur sitt sammanhang.

Så för att än en gång till slut återvända till Beatrice chefsapologet på Expressen, så kommer den naturliga frågan: Är det denna ministers dumheter du vill försvara?
I så fall är jag inte det minsta avundsjuk på dig, du har verkligen inte någon brist på arbete…

Vi andra ser nog hellre en justitieminister som förstår och kommer ihåg grundläggande rättsprinciper även när hon sitter på seminarier.

Reinfeldt vill som vanligt att debatten lägger sig

Man kan en dag som denna trösta sig med att vår statsminister inte tycker att vi ska straffa folk blott på misstanke. Fast är det inte en klen tröst, att vi får nöja oss med en sådan självklarhet. Självklart måste en statsminister ibland försvara fackministrar i blåsväder, men han måste också kunna visa när de gått över gränsen. Reinfelt avvisar kraven på Beatrice Asks avgång.

TT ställer idag frågan till statsministern om det var en groda av Ask att lägga fram det nu beryktade förslaget om gredelina kuvert. Och statsministern svarar:

Ja, vi är överens om att inte lägga ett sådant förslag.

Men det är ju vad statsministern inte säger som är problemet. Han tycker avgångskrav förs fram för lättvindigt och jämför med när han själv krävde Tomas Bodströms avgång pga rymningar från Hall.

Så nu har vi fått statsministerns syn på proportioner. En justitieministers ansvar för problem i enskildheter inom verksamheter han är ansvarig för – avgång. En justitieministers ansvar för att förstå och ställa sig bakom vår grundläggande rättsordning – ej avgång.

Vare sig statsministern eller justitieministern bemödar sig om att ta debatten om vad Beatrice Ask menade och om det verkligen är rimligt att en justitieminister för sådana åsikter till torgs.

Själv tänker jag kanske framförallt på frågan om oskuldspresumtion. Men en mängd kloka debattörer har i dagarna pekat på andra brister i Tant Gredelins resonemang. Mårten Schultz frågar sig om vi vill att skam ska vara en del av vår straffrätt? Lisa Magnusson pekar på den förlegade synen på kvinnlig oskuld som ligger bakom justitieministerns tankegång. Peter Andersson vill inte att Sverige har en justitieminister som inför glåpordssamhället. Bara för att ta några exempel.

Tomas Bodström ställer nu skriftliga frågor till såväl Ask som Reinfeldt. Det är bra. Det är många som kräver justitieministerns avgång nu, och om inte Ask kan förklara sig är jag böjd att hålla med. Men för mig är inte hennes eventuella avgång huvudpoängen. Poängen är att få klarhet i vad som är hennes uppfattning i den här frågan. Vi behöver inte locket på – skademinimering och försök att avleda uppmärksamheten nu. Vi behöver ett samtal om våra rättsgrundsatser där justitieministern, statsministern och andra företrädare för regeringspartierna berättar hur de ser på rättsamhället. Vi behöver inte slagord, vi behöver förklaringar.

Men det jag läser mellan raderna i Reinfelts svar till TT, är att han tycker att alla tjänar på att debatten lägger sig.

Oskyldiga eller oskuldsfulla – skit i det!

Problemet med vår justitieminister är inte att hon gör tavlor. Problemet är inte ens isolerat till Tant Gredelin som person. Hennes chef statsministern är också en del av det tillsammans med flera andra allianskollegor i och  utanför regeringen. Bristen på insikt i demokratins och rättsstatens grunder gäller inte bara en person, eller ett parti. Den genomsyrar snart vår regerings hela rättspolitik.

På grund av en blandning av gamla lojaliteter och det faktum att jag respekterar somliga representanter för de borgerliga partierna är det i vanliga fall svårt för mig att kritisera regeringen utan att gå in på lika goda kålsuparresonemang och leta syndabockar även i motståndarlaget. Men det som hänt den senaste veckan går utanpå det mesta vi sett tidigare. Jag vill se en revolt från de rättänkande borgerliga oppinionsbildarna. Den som är tyst nu, den gör sig själv till en del av problemet.

Det handlar om oskuldspresumptionen!

Jag borde inte behöva förklara varför det är viktigt. Min rätt som medborgare i detta land vilar på det faktum att det offentliga inte ska kunna gripa in med tvångsmedel mot mig på lösa boliner. En av de viktigaste begränsningarna för att förhindra det är att jag ska anses för oskyldig fram till den stund en rättsprocess har kommit fram till motsatsen. De tvångsmedel som riktas mot mig under den period jag är misstänkt men inte dömd ska vara föremål för en noggrann proportionalitetsprövning. Därför har vi regler om hur beslut för t ex anhållande, häktning, husrannsakan ska gå till.

Inom loppet av mindre än en vecka har vår regering utmanat denna grundläggande tankefigur två gånger:

Först struntar man i lagrådets invändningar när man vill göra långtgående förändringar i dessa proportionalitetsförändringar när det gäller polisingripande mot barn. Det kan inte sägas nog många gånger: poängen är inte hur värdefullt det vore att kunna kontrollera det icke oskuldsfulla barnen för att kunna ge dem hjälp att komma ur ett tidigt påbörjat narkotikamissbruk, poängen är skyddet för de oskuldsfulla barnen. Det är orimligt att ge polisen möjligheten att utsätta valfritt barn för integritetskränkande och på andra sätt djupt kränkande behandlingar som kroppsbesiktning och urinprov.

Dels orimligt av principiella skäl, men också orimligt eftersom tidigare erfarenheter tyder på att vi har en poliskår som åtminstone till vissa delar inte är vuxen den uppgiften. Risken att helt oskyldiga barn av godtyckliga skäl skulle utsättas för sådana undersökningar går inte att bortse från. Tänk er en enda pojke eller flicka som utan egen förskyllan – endast pga sin attityd, eller ett utagerande sätt, eller att en usel människa fått för mycket makt i sina händer – tvingas till sexuellt kränkande handlingar. Säg inte att det inte kan hända för det gör det redan.

Som om inte detta räcker så fortsätter man att fundera kring om inte skamstraff redan innan fällande dom vore ett lämpligt sätt att komma tillrätta med viss brottslighet. Förslaget om att se till att meddela misstanke om vissa moraliskt stigmatiserade brott (det moraliska stigmat är det som gör skamstraff extra effektiva i detta sammanhang) kan framstå som så mycket mindre allvarligt. Det handlar ju trots allt om misstänkta torskar, vuxna män.

Men på den principiella nivån är detta faktiskt ännu allvarligare. Vilka andra brott kommer i ett senare skede anses ha en sån särart att det är onödigt att vänta på en fällande dom? Varför inte låta folkets domstol i de stora tidningarnas kommentarsfältet sköta dömandet med en gång?

Jag håller med Hax. Vi kan inte tiga nu. Detta är för allvarligt. Detta går över partihänsyn och gamla lojaliteter. Ni som tror på rättssamhället skydda inte denna regering från er ilska av fel skäl. Använd de plattformar ni har och protestera!