Klättra upp ur kloaken tack!

Om vi vill kunna skratta gott åt dinosaurierna som okritiskt pratar om de sociala medierna som en kloak, så får vi faktiskt försöka att låta bli att klättra ner i kloaken mest hela tiden.

Ett problem med att vara ett parti där sisådär fyra femtedelar av all konversation sker online, är dominoeffekterna varje gång en nödvändig men känslig diskussion uppstår. När man slipper möta den man kritiserar öga mot öga, så försvinner hämningarna. Det är ett känt fenomen. Vi pratar ofta om att man inte skall skriva det man inte kan säga öga mot öga, men lika ofta överskattar vi vad vi skulle kunna säga öga mot öga, eller glömmer helt enkelt våra egna visdomar så fort vi blir sura eller frustrerade.

Vi måste bli bättre på att göra skillnad mellan det som måste sägas och det som ligger närmare något slags skriftligt tourettes syndrom. Det är lätt att avfärda det som skrivs som författat av rena troll, men tyvärr är många som trollar i piratpartiet till vardags smarta, genomtänkta och verbalt talangfulla individer som kan bättre.

På sistone har vi fått se ett konkret prov på hur en enkel och relevant fråga blir totalt infekterad. Det jag pratar om är naturligtvis HAX kandidatur till styrelsen och det eventuella jäv, delikatessjäv och/eller dubbla stolar han sitter på.

Man måste få ifrågasätta

Bland det första som hände var att några försökte sabla ner debatten med rena ”alla tjänar på att debatten lägger sig”-argumenten. Men det är lika falskt inom piratpartiet som när Reinfeldt försökte sig på samma sak som spin på FRA. Om det finns ett ifrågasättande, så måste det upp på bordet. I annat fall kommer det ligga och jäsa i allt partiarbete under överskådlig tid.

Faktum är att vi, om vi skall överleva som parti, måste hitta ett sätt att kunna prata om sånt här utan att det direkt urartar i pajkastning, skandalmaterial och rena katastrofvarningen.

09-September_qwest_pie_throwing_0111

Så därefter kommer motreaktionen på grytlocket och motreaktionen på motreaktionen. Nu ifrågasätts HAX motiv, hans partilojalitet, hans värv, hans person, hans sannfärdighet och pålitlighet. Å andra sidan utmålas kritikerna som sandlådebarn, kufar och bråkstakar som tjafsar för att tjafsa. Då uppstår rena huggsexan, där den ena kommentaren är elakare och mer osaklig än den andra. Vilket naturligtvis får konsekvenser.

Det är klart att frågan är känslig i sig. Egentligen oavsett vad som skulle sagts, skulle HAX antagligen ha upplevt att det var ett ifrågasättande av honom som person. Men när det hela spinner upp på en sådan nivå där det haglar splitterbomber av osaklighet till höger och vänster, så blir frågan omöjlig att diskutera. Studera vissa stjärnor i kommentarsfälten hos HAX och Emma för strålande exempelhur vi inte skall bete oss om vi vill kunna prata med varandra utan att ställa till en intern kris varje gång det finns något att diskutera.

Så vad gör vi då?

Det första jag skulle vilja be folk om, är att minska mängden laddade värdeord. Ord som bråkstakar, paragrafryttare, sandlåda, lögnare, svikare, korruption etcetera etcetera är oerhört laddade. För den som kanske gjort en blunder, men som inte menat något illa så är det ett slag under bältet. Att man blir trött och uppgiven är inte det minsta konstigt.

Det andra jag skulle vilja be folk om, är att folk slutar försöka lägga en våt filt över all kritik som kommer upp. Det är väsentligt bättre att reda ut vilken del av kritiken som är saklig och relevant, så att man kan avhandla saken och gå vidare.

Kan man ta kritiken på allvar och reda ut den, så behöver inte tonläget bli så vansinnigt högt varje gång det finns något att säga. I fallet HAX, skulle ett ifrågasättande av lämpligheten av att så många i styrelsen står på en och samma lönelista – som dessutom betalas av ytterligare en medlem i partitoppen – vara helt relevant. Det går att uttrycka en sådan kritik utan att mena att HAX personligen skulle fungera dåligt av den anledningen. Att fråga om HAX har sina lojaliteter med oss, med Liberaldemokraterna eller med båda är också relevant för någon som skall sitta i styrelsen. Även det är viktigt för transparensen och för tryggheten att veta var folk står.

Det som sen blir dumt är när det börjar bli en fråga om lögnaktighet, lösryckta fakta och personangrepp. Det inbjuder till den sorts ormgrop av trollande vi redan sett för mycket av.

Visst kan det ibland finnas fog för elakheter, men då får de gärna vara träffande och roliga. Life of Brian anyone?

Lagen måste ändras, men det räcker inte

Bakom lagen eller under den eller som ett hav som omsluter den finns de värderingar som vi förstår handlingar och händelser, rätt och fel genom. Att lagen skulle kunna tolkas och tillämpas värderingsfritt är en utopi. Värderingar och i dessa värderingar insprängd kunskap är ett filter som alla människor utan undantag upplever världen genom. Det gäller även jurister — rådmän och hovrättsråd.

Vi har en situation där rättssamhället håller på att bryta samman inom vissa områden. Det fattas beslut som inte bara strider mot det allmänna rättsmedvetna, utan som om vi försöker förstå dem inom ramen för det juridiska system det är tänkta att utgöra en del av är uppenbart orimliga.

Men jag vill inte kalla det rättsröta. Det är inte de beslutsfattande ämbetsmännens handel och vandel som är problemet. Problemet ligger dels i de orimliga lagar de är satta att tillämpa. Lagarnas orimlighet förstärks sen av att de inte tolkas i ett värderingsfritt vacuum.

En domare är inte jävig bara för att han har åsikter om de frågor som hamnas på hans bord. Rättssamhället kan hantera att domare med tonårsdöttrar får döma i mål om barnpornografi, att domare med villor får döma i mål om villainbrott. Till och med om domarna är engagerade i frågorna genom aktionsgrupper mot barnporr, eller en grannsamverkan mot inbrott så kan de fortfarande döma. Själva den moraliska rättsfrågan utgör ju här inget problem. Att en domare är engagerad i att lagen upprätthålls även utanför sin ämbetsutövning kan vi leva med. Annars vore det orimligt svårt både att rekrytera domare och att vara det.

###Goda och milda domare?

Som son till en ”god och mild domare” (pappa läste gärna ur Olaus Petri domarregler) har jag från tidig ålder följt en domares gärning och de moraliska och känslomässiga problem som yrket innebär. Inte bara för pappa utan även bland hans vänner och kollegor. Det ger mig ett möjligen udda perspektiv visavi juridiken och dess utövare.

Värderingarna och kunskapen finns alltså där som ett filter inför den värld och det händelseförlopp som domaren har att förstå och tolka. Så långt är det precis som för oss andra. Men till skillnad från oss andra har domaren inte bara rätten utan uppgiften att avgöra hur händelseförloppet ska förstås och vad som rätt är.

Vi kan jämför med en fotbollsdomare. Alla vet att vissa spelare har en tendens att överdriva eller falla lätt i straffområdet. När en sådan spelare faller i en närkamp kommer alla som ser det nästan förutsätta att det inte är så allvarligt, även domaren, och han får därför mer sällan en straff med sig.

Det är inget konstigt med det, men medan vi i publiken kan bli upprörda om ett domslut går oss emot eller i hemlighet nöjda med att motståndarna missade än straff, så kommer domarens reaktion och beslut att recenseras med hjälp av slowmotionupptagningar. Detta fenomen gör domare (både fotbolls och den juridiska varianten) väldigt medvetna om sina egna värderingar. Det är en yrkesskada kan man säga och ett inte alltför ovanligt samtalsämne dem emellan.

Låt oss för resonemangets skull utgå ifrån att Tomas Nordström, Anders Eka, Henrik Rasmusson et al är hedervärda män. (Jag tror inte på konspirationsteorier om hemliga sällskap som vill nedmontera våra rättigheter.) Varför ser inte dessa pålästa och med all säkerhet skickliga yrkesmän att deras beslut är problematiska, att de utgör en del av en rättsapparat i sammanbrott? Jag är övertygad om att det är en följd av värderingar och kunskap. Tomas Nordström kan inte anses jävig för att han inhämtar kunskap om ett rättsområde, för att han har uppfattningar om det som i deras kretsar anses som de normala uppfattningarna. Han skulle inte anses jävig för att han ansåg att det var fel att stjäla.

###Digital divide

Den genomgripande samhällsförändring som vi står mitt i delar befolkningen i en grupp vars dagliga liv delvis flyttat ut i de nya digitala sammanhangen och en grupp som ser på detta utifrån som ett nytt verktyg, en ny mediekanal, en ny distributionsväg. Med denna uppdelning följer att de två grupperna har olika mycket kunskaper om hur den nya teknologin fungerar och olika värderingar om vad som är dess förtjänster och brister.

Mycket av denna kunskap och dessa värderingar är osynliga och ogripbara för de flesta av oss. Vi umgås med människor som har ungefär samma kunskap och samma värderingar och att tala om dem eller analysera dem är oftast onödigt. Vi förutsätter helt enkelt en massa saker. Vi tar dem för självklara.

Åklagaren i fallet med den länkade hockeymatchen utgår ifrån det faktum att rättigheten att tillhandahålla en videoupptagning av denna tillkommer Canal+, att de har betalat för och försörjer sig på att göra just detta. Med den utgångspunkten och utan att analysera de tekniska och andra aspekterna runt hur spridningen gått till blir slutsatsen att länkningen är ett upphovsrättsligt intrång.

Andra bedömare med andra kunskaper och andra värderingar kan omöjligen se situationen på något annat sätt än att strömmen redan var tillgängliggjord av Canal+ själva.

Solna Tingsrätt har uppenbarligen väldigt lite kunskap om cloud computing, användning av ftp och säkerhetskopieringsbehov. När tingsrätten skriver (s 23 i domen) att det stora antalet ljudböcker på servern talar för att de också fanns en stor mängd ”kunder” som hade tillgång till den uppvisar det denna okunskap.

Många förvarar idag sina högst privata dokument bakom lösenordsskydd på en från internet tillgänglig server för att kunna nå dem inom en begränsad krets eller själva från flera olika datorer. Mängden data har oftast ingenting med antalet användare att göra.

Hovrättens bedömning av om Tomas Norström är jävig är också att resultat av liknande värderings- och kunskapsbaserade glasögon. De som tolkar TPB-målet springande punkt som en fråga om upphovsrättsintrång har skett eller inte kan ju inte se det som problematiskt att domaren är anhängare av vår upphovsrätt. Men för oss som ser att målet också handlar om det lagliga i att en viss teknologi används och hur den används så är det av stort intresse om domaren tillhör grupper som pga okunskap om tekniken eller egenintresse inte anser den frågan relevant för rättsfrågan.

De förutfattade meningar som genomsyrar tingsrättens dom och gör det möjligt för dem att klumpa ihop de fyra gärningsmännen till en liga som prövas kollektivt baserar sig på en okunskap om hur internet och svärmarbete fungerar. Denna okunskap gör domaren partisk eftersom han inte förmår se fallet ur de synvinklar som jag och många med mig ser det — vårt förtroende för rättssystemet är rubbat, alltså anser jag att Tomas Norström var jävig!

Men jag tänker inte anklaga hovrättens bedömning av jävet för att vara felaktig. Med deras utgångspunkter och i juridisk mening föreligger nog inte något jäv. Vi har som dessa tre exempel visar inte problem med vårt rättsystem av juridiska orsaker. Det är i lagarnas utfomning och i ideologi- och kunskapshänseende som det brister.

###Pirater behövs

Vad som behövs är helt enkelt en politisk kraft som kan arbeta dels för ändrade lagar, men framförallt för kunskapsspridning och värderingsförändringar. Piratpartiet behövs inte bara i EU-parlamentet, inte bara i Sveriges Riksdag utan i det svenska samhället. Vi behövs för att sprida kunskaper om det nya digitala samhället och för att förklara att den samhällsförändring som nu sker skapar nya värderingar som vårt samhälles rättsvårdande instanser måste ta hänsyn till om det inte ska förlora kontakten med det allmänna rättsmedvetna.

Ett rättsmedvetna som t ex anser att:

  • Canal+ får ta ansvar för sina egna streamar utan rättsapparatens hjälp.
  • Antipiratbyrån ska hålla sig borta från mina lagringsmedia även om de tekniskt sett är tillgängliga från internet.
  • En domare som bara fortbildar sig om den ena partens uppfattning i en rättslig tvist är partisk.

Jäv eller inte… (to be continued)

Att Stockholms tingsrätt anser att Tomas Norström inte är jävig är ungefär lika förvånande som att solen går upp varje morgon. Lagmannen Lena Berke som uttalar sig i DN är Tomas Norströms chef och ansvarig för lottningen av mål som ledde till att just Norström fick ta sig an TPB-rättegången.

Att hon tillbakavisar både jävsanklagelser och anklagelser om manipulerad lottning är alltså självklart. Allt annat vore att erkänna tjänstefel.

I blogosfären har reaktionerna varit onödigt starka enligt min mening. Spekulationer om varför nyheten släpptes måndagen efter valet istället för på fredagen känns futtiga. Det är en icke-nyhet. Att låta ett pressmeddelande om den ansvarige lagmannen sedan länge kända inställning till jävsanklagelsen störa valrörelsen hade varit klart olämpligt.

Somliga tycks tro att detta beskedet är ett beslut i frågan. Men det är endast ett yttrande av en part i målet – den tingsrätt som har anklagats för jävet och den manipulerande domarlottningen.

Enligt mig och andra mer sansade bedömare borde vi alla helt enkelt lugna oss till hovrätten är färdiga med sin bedömning. Först om de också anser att inga jäv eller andra olämpligheter föreligger är det dags att skrika rättsskandal.

Jäv, jävla jäv eller bara jävligt insatt?

Jävsanklagelserna är långsökta skriver Claes Sandgren på Brännpunkt i Svd. Jag skulle vilja tro honom. Han är ju trots allt professor i rättsvetenskap vid Stockholms universitet och ordförande för Institutet mot mutor. Men när det gäller Tomas Nordström verkar han tyvärr inte ens ha fattat vad som är problemet.

>Det har brutit ut en livlig debatt om en av de domare som dömde i Pirate Bay-målet, Tomas Norström. Skall han vara att anse som jävig på den grunden att han är medlem av två immaterialrättsliga föreningar och även medlem i styrelsen av den ena av dessa? Det är en vitt spridd uppfattning att målet måste tas om på grund av jäv.

Claes Sandgren refererar sedan ett jävsavgörande i Regeringsrätten. En tjänstledig skatteverkstjänsteman ansågs inte jävig när hon dömde i ett mål där hennes arbetsgivare Skatteverket var part. Han fortsätter sedan:

>Hur är det möjligt att komma till en sådan slutsats? Regeringsrätten menar att frågan om jäv ska bedömas med hänsyn tagen till det aktuella målets individuella karaktär. Den hävdar att det kan vara skäl att ställa lägre krav på en kollegial domstol än en ensamdomare – Regeringsrätten är själv en kollegial domstol som brukar ha fem ledamöter – och att det kan ha betydelse om det inte handlar om det slutliga avgörandet av ett mål.

Tre skäl till bedömningen således: målets individuella karaktär, lägre krav på en kollegial domstol samt viss betydelse om det inte handlar om det slutliga avgörandet. Av dessa tre är det bara det sista som jag kan inse hur Claes Sandgren kan anse att det har bäring på TPB-fallet. TPB-domen fälldes ju i första instans.

Den fälldes däremot inte av kollegial domstol. Tomas Nordström var enda juristdomare. Och hur man skulle kunna överföra argumentet att varje mål ska bedömas efter sin individuella karaktär till ett annat mål övergår faktiskt mitt förstånd. Vad menar han?

Så när Sandgren fortsätter sitt resonemang och anser att regeringsrättens synsätt i detta andra fall skulle sprida ljus över det aktuella fallet, så pratar han enligt min mening i nattmössan, eller i vilket fall i domarperuken.

>Att redan Norströms medlemskap i två föreningar, som främst är mötesplatser för information och utbildning i immaterialrättsliga ämnen, skulle göra honom jävig framstår som långsökt i ljuset av Regeringsrättens synsätt.

I avslutningen kommer så till sist denne rättslärde man in på sina ”riktiga argument”:

>Enligt min mening har Norström, som har mycket gott anseende i immaterialrättsliga kretsar, misstänkliggjorts på lösa grunder. Att domare som är medlemmar i de två föreningarna har avkunnat hundratals domar i immaterialrättsliga mål pekar i samma riktning. Skall också dessa mål tas om?

Vi ska alltså inse att Tomas Nordström inte är jävig för att han har mycket gott anseende i immaterialrättsliga kretsar och för att alla andra domare också är jäviga. Fantastiskt bra jobbat Claes Sandgren! Du har övertygat mig!

Eller, nä förresten. För det handlar ju faktiskt inte om två obetydliga diskussionsklubbar. Det är ju faktiskt så att det är just Tomas Nordströms goda anseende i immaterialrättsliga kretsar som är problemet.

För att göra det lite enklare för alla som anser att fildelning är stöld och TPB och alla dess besökare är finniga, smutsiga och förslagna tjuvar så tar jag ett exempel.

>Tänk er ett mål om markanvändning där en företagare har använt marken på ett sätt som till synes strider mot svensk miljölagstiftning. Tänk er att det är ett nytt innovativt sätt att använda marken och att olika experter tvistar om huruvida det är skadligt för miljön eller kanske till och med bra. Tänk er att företagaren åtalas för brott mot miljöbalken och att bevisläget är osäkert. Han kan bli friad. Han kan bli fälld.
>
>Miljörörelsen är dock övertygade och ställer upp mangrannt på åklagarsidan. Några lokala föreningar med anknytning till miljörörelsen kommer till och med in med skadeståndsyrkanden baserade på förlust av friluftsliv och viktiga naturvärden. Miljörörelsens bästa advokater engageras för att understödja åklagarens talan.
>
>Tänk er nu att domaren är medlem i Sveriges Naturskyddsförening och Föreningen svenska jurister för en bra miljölagstiftning. Tänk er att miljörörelsens advokater också är det. Betänk att dessa föreningar talar om och funderar kring dels det självklara att svensk miljörätt bör följas av alla och envar men dessutom radikala skärpningar av densamma.

Jäv? Eller inte?

Jakob Heidbrink – Meddelanden från juridikens maskinrum – förklarar förtjänstfullt vad jäv är. HAX tycker att det är svensk logik att många tidigare misstag gör det senaste misstaget OK, eftersom man inte orkar ta tag i eländet. Svensk myndighetskontroll anser att professorn är ute och cyklar. Svensson och Scaber Nestor är överens: Ta om hundratals mål! Scaber Nestor pekar dessutom vidare till Damon som reder ut Claes Sandgrens egna kopplingar till upphovsrättsindustrin. Brokep fnissar åt eländet.

Tomas Norström, hök eller lamm?

När en boll sätts i rullning, när drevet går, dyker det alltid upp andra spännande saker. Det här är både en av fördelarna och en av nackdelarna med hela fenomenet.

Det är en fördel när det som dyker upp faktiskt är relevant, för då hamnar man förhoppningsvis närmare sanningen i en fråga. Det är mer problematiskt när ovidkommande saker dyker upp och används för att misstänkliggöra på ett sätt som har lite med sanningen att göra.

Det är dock drevets logik, oavsett om det är ett klassiskt mediadrev eller ett bloggdrev. I fallet Norström är jag nog benägen att luta åt att det är en stor fördel att drevet går. Det riskerar i och för sig att drabba Norström utifall han faktiskt verkligen gjort sitt bästa utifrån sin egen bild av situationen. Å andra sidan är inte inkompetens riktigt försvarbart när notan blir fyra manårs fängelse, 30 miljoner kronor i skadestånd och en rejäl prestigeförlust för det svenska rättssystemet såväl hemma som internationellt.

Jag tänker nu helt fräckt citera en hel kommentar från Oscar Swartz blogg, skribenten är Jon Karlung, VD på Bahnhof:

> Hej Oscar!
>
> Här kommer ett längre inlägg, hoppas du ursäktar en gammal kompanjon.
>
> Jag vill egentligen inte kommentera själva tillslaget mot Bahnhof annat än det som framkommit. Men det är ingen hemlighet att mitt eget engagemang väcktes just dessa dagar i mars 2005.
>
> Jag var före den tidpunkten helt ointresserad av fildelning (pinsamt nog faktiskt). Rätt snart stod det klart att det var ett välregisserat angrepp vi utsattes för. Det var noga planlagt i månader i detalj.
>
> Det fanns pressmeddelanden som var skrivna i förväg. Herr Ponten kom ner och stod beredd med filmkamera när kronofogden kom. Sen dök plötsligt polisen upp som på beställning, ett riktigt trolleritrick minsann!
>
> Det var helt uppenbart att rättsapparaten förvandlats till en marionett, styrd av ett särintresse. Min slutsats då som nu är att detta inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Här vaknade mitt engagemang i den här frågan.
>
> Jo, jag tror det var 2001 eller möjligen 2002 (minns ej exakt) men jag har faktiskt haft med Antipiratbyrån att göra tidigare!
>
> De frågade oss om vi kunde hjälpa till att sprida och plantera trojaner hos våra kunder (och även externt). Det skulle vara nån form av ”mätning” som de ville göra… Allt sades vara ”jättehemligt”. Vi sa förstås nej och jag vet inte vilken annan operatör som nappade på den där grejen.
>
> Till sist kan man ju roa sig med att kolla upphovsrättsföreningen i webarchive – där framträder en ytterst upphovsrättshökvänlig bild av den föreningen. Man talar om att främja upphovsrätten genom att bygga informella internationella nätverk som det står. Idag är ju sidan mer neutral och ”opartisk”.
>
> Jag vet inte om den där domaren som beordrade tillslaget mot oss redan vid den tidpunkten var medlem. Men jag kommer ihåg gratulationsmejlen som MPA och amerikanerna skickade till antipiratbyrån efter tillslaget. Det är kul det där med internationella nätverk.
>
> Jon Karlung, VD
> Bahnhof AB

Jag har själv varit inne på upphovsrättsföreningens hemsida tidigare, och kan gladeligen intyga att den är neutralare nu än då. Det kanske bara är en tillfällighet, men det här fallet är lite väl fullt av ”tillfälligheter”.

Det är också klart besvärande för Norström att han var den domare som gav tillstånd till tillslaget mot Bahnhof, för den historien är så full av märkliga omständigheter att det stinker till himmelens höjd.

För mig som stod vid sidan av, så förefaller hela gången ha varit att Antipiratbyrån själva engagerade en person på Bahnhof som fick fylla upp en server med upphovsrättsskyddat material. Det fanns alltså inte där innan APB själva såg till att det kom dit. Med vetskapen att servern stod där, exakt vilken maskin det var och vad den innehöll gick man till domare och fick tillåtelse att använda kronofogden för en undersökning.

Kronofogden gick in i Bahnhof med buller och bång och beslagtog en hel massa datorer, bland annat den server Antipiratbyrån själva sett till att ställa dit som motivation till tillslaget. När de sedan kommer ut på gatan med servrar och utrustning, så dyker polisen upp och plockar prylarna från den förvånade kronofogdepersonalen. Schazzam, hokus pokus, sim-salabim!

Hade inte Bahnhof fattat misstankar om hela historien, så hade de suttit klistrigt till. Istället blev det en historia om polisanmälning och motanmälning — vilket till slut ledde till att det gjordes upp i godo och locket lades på.

Domaren ifråga var som sagt – tralala! – samma Norström som nu är anklagad för delikatessjäv. Han har från Bahnhof-historien en hel massa JO-anmälningar på sig, som naturligtvis inte fått någon effekt. Inte heller har polisanmälningar lett någonstans så hela den historien har helt enkelt tigits ihjäl.

Det i sig är ett sorgligt betyg på den svenska rättsstaten. Det är minst lika sorgligt att konstatera att det kommer ta år innan skadorna på förtroendet för rättssystemet läkts. Inte bara domstolarna i sig, utan hur våra ombudsmän agerar, hur vår regering och riksdag agerar och hur det nu tycks som om vi hamnat på ”the animal farm” där vissa medborgare är mer jämlika än andra.

Jäv i The Pirate Bay-rättegången?

Det börjar bli lite för mycket av ett mönster att allt som har med upphovsrätten kör i en egen fil i samhället. Nu senast har det krupit fram att Tomas Norström är engagerad i Svenska föreningen för upphovsrätt, en organisation som på pappret är neutral, men i realiteten är kända förespråkare för upphovsrätten i sin nuvarande eller till och med utvecklade form.

Det börjar också bli lite väl mycket av ett mönster att upphovsrättsföreträdare framställer sig själva som opartiska. De tycks se det som oväsentligt att de redan är engagerade på den ena sidan av en debatt som aldrig lyfter kanske just för att bara ena sidan får plats på podiet. Den andra sidan är hänvisad att ställa sig på sina tvållådor och försöka göra sig hörda bakvägen.

Misstanken att den hårda Pirate Bay domen kanske inte är fullt så svårförklarlig som den först verkade är obehaglig. Jag läste den och konstaterade att den var rätt välskriven, sånär som på några icke oväsentliga detaljer.

Det jag hängde upp mig på var att domen andas att skulden var självklar, som om skuldfrågan aldrig var i tvivelsmål. Den andas också att brottet lika självklart var allvarligt. Jag antog att det helt enkelt berodde på hur rättsväsendet inte uppfattar samhällsförändringar, hur lagarna är skrivna och den personliga förförståelse som är svår att undvika. Så var det också, men i den ”personliga förförståelsen” ingår lite mer än vad jag visste om…

SR » Rättegången kan tas om:

> – Det kan bli aktuellt att ta om rättegången, säger Leif Silbersky. Men då måste advokaterna ta upp det här omedelbart.
>
> Kritik från fler håll
>
> Vi har pratat med flera experter som exempelvis professorer i processrätt, före detta domare i Högsta domstolen och lärare i juridik.
>
> – Jag hade själv inte tagit målet i den situationen, säger förre justitieombudsmannen Rune Lavin.
>
> – Det är väldigt tydligt att han aldrig borde ha tagit det målet, säger en professor i processrätt som inte vill bli namngiven.
>
> Domare får inte ens misstänkas
>
> Det finns olika sorters jäv. Det mest uppenbara är om en domare till exempel är släkt med någon av parterna i målet. Så är det inte här. Men det finns något som heter delikatessjäv också och det betyder att man som domare inte ens får misstänkas vara jävig.

Leif Silbersky kan vara lugn, för advokaterna har redan börjat agera.

Hela saken blir dessutom allvarligare eftersom en nämndeman fick stå över målet på grund av jäv, trots att det jävet inte var värst mycket allvarligare än det Tomas Norström nu anklagas för.

Tomas Norström delar sitt engagemang med personligheter som Jan Rosén, Henrik Pontén, Peter Danowsky och Monique Wadsted. Den förste var regeringens expert när IPRED diskuterades, vilket många reagerade på. De andra tre kräver knappast presentation för någon som ens på avstånd följt rättegången ifråga.

För mig förefaller det närmast obegripligt hur en person med sådant engagemang inte ser att han är jävig. Jag misstänker att varken han eller Rosén ser det så, utan bara ser sitt engagemang som en del av sin expertroll. För den som följt Roséns uttalanden och debattartiklar står det däremot klart att vi inte har att göra med en opartisk jurist, utan tvärtom en tvättäkta lobbyist i professorshatt. Nu skall vi alltså vara tvungna att misstänka att själva domaren i ett av de högst profilerade rättegångarna i mannaminne lider av samma problem?

Vår tilltro till rättsväsendet är grunden för att vi fungerar som nation, alternativet är som någon uttryckte saken Bananmonarki.

Ordleken refererar naturligtvis till fenomenet med forna kolonier som på ytan skapar den byråkrati och struktur som kännetecknar en republik, men som i realiteten är rena diktaturer. Kännetecknen är att allt som har med byråkrati, lagar och rättigheter att göra går att köpa för pengar, att alla skor sig själva, att den vanlige medborgarens rättigheter inte är värda pappret de står skrivna på, och att den som har råd kan göra sig av med vilka mänskliga eller andra misshagligheter som helst.

Det är något vi skrattat lite generat åt, och drivit med, men nu tydligen något som vi avser förvandla oss själva till. Allt för att tillfredsställa krafter som inte vill inse att världen förändras.

Jag undrar om politiker och tjänstemän i Sveriges Riksdag riktigt förstår vad de ställt till med?