Tro eller veta om evolutionen

Efter min bloggpost häromdagen om det nya människoslag man funnit spår av i Sibirien hamnade jag i en diskussion med EliasR. Han skriver bland annat

Evolutionsteorin är en tro som vilken annan, det vi hittar i naturen väljer vi själva att passa in i vårt val av paradigm.

Dessutom: svälj inte allt du läser bara för att det står under ”vetenskap”.

Samma upptäckt kommenteras på Kristers blogg:

Förutom evolutionsteorin har ingen annan vetenskaplig teori tilldelats status av absolut sanning och gjorts immun mot seriöst ifrågasättande (bl a genom att ifrågasätta kritikerna i stället för att ifrågasätta teorin). Något som borde utlösa varningsklockor hos seriöst tänkande människor.

De föreställer sig alltså bägge att biologer inte skulle uppfatta evolutionsteorin som en vetenskaplig teori, utan en dogm som de surrat sig fast vid, och vägrar att diskutera eller ifrågasätta. Stämmer det?

Inom vetenskap samlas ständigt ett stort antal olika iakttagelser och experimentresultat. Summan av dessa är oöverblickbar, och tagna för sig själva förklarar dessa iakttagelser ingenting, och kan ingenting förutsäga. Därför letar forskare också efter teorier, som på en och samma gång kan förklara och bringa ordning i många olika iakttagelser och resultat.

Det formuleras ständigt många sådana tänkbara teorier. De allra flesta faller i glömska, men några överlever. Nämligen de som lyckas ge en enkel förklaring till många olika observationer, utan att hamna i konflikt med andra.

Ingen forskare tror att en vetenskaplig teori är den slutliga formuleringen av sanningen. De vet mycket väl att det förr eller senare dyker upp iakttagelser, som tvingar dem att modifiera teorin. Som då evolutionsteorin i början av 1900-talet förenades med den då nya genetiska vetenskapen. Och då den under andra halvan av 1900-talet justerades så att den kunde förklara de flesta former av altruism (till exempel då en gruppmedlem riskerar livet för att varna sina kompisar för ett rovdjur, eller inställer sin fortplantning för att ta hand om andras ungar).

Alla biologiska forskare vet också att de flesta vetenskapliga teorier förr eller senare kommer att bytas ut mot andra teorier, som är ännu bättre på att förklara många observationer. Som då tanken att epidemier orsakas av obalans mellan kroppsvätskor i slutet av 1800-talet byttes ut mot tanken att de orsakas av mikroorganismer. Eller då Newtons mekanik i början av 1900-talet lämnade plats åt kvantmekanik och relativitetsteori.

I samtliga dessa fall hade teorierna fått växande problem därför att det fanns en rad iakttagelser som gick på tvärs med vad teorin förutsäg. Men de ersattes inte förrän det hade dykt upp nya teorier som var bättre på att förklara observationerna än de gamla teorierna.

Ingen forskare tror således att evolutionsteorin är den slutliga i sten huggna sanningen. Däremot har de mycket goda skäl att anse att det idag inte dykt upp några besvärande iakttagelser som motsäger teorin. Och att evolutionsteorin bättre än varje annan föreslagen teori kan förklara de olika observationer de gör. Betrakta till exempel följande:

  • Om man ritar stiliserade scheman över hur de olika benen är hopkopplade med varandra i en kycklings vinge, en människas arm+hand och en katts framben+tass ser kopplingsschemat nästan exakt likadant ut. Skillnaden mellan de olika kroppsdelarna kommer istället från olika längd och tjocklek på de olika benen.  Det är vad man skulle förvänta sig ifall dessa arter haft en gemensam förfader med någon slags främre extremiteter, som sedan successivt modifierats till tre olika kroppsdelar med olika funktioner.  Däremot är det INTE vad man skulle förvänta sig ifall en intelligent formgivare hade satt sig för att nykonstruera tre olika kroppsdelar med så väsensskilda funktioner.
  • De proteiner som utför olika arbetsuppgifter i vår kropp består av ogrenade kedjor uppbyggda av tjugo olika byggstenar, kallade aminosyror. Väljer man ut några proteiner som finns i alla levande varelser (exempelvis dem som utför den mest grundläggande delen av ämnesomsättningen)  ser man att ordningsföljden av dessa aminosyror skiljer sig mellan de olika arterna, och att skillnaderna blir större och större ju längre ifrån varandra de två arterna befinner sig i det släkträd som biologer byggt upp. Detta är exakt vad man skulle förvänta sig ifall alla levande varelser haft en gemensam urfader, som genom slumpvisa mutationer och naturligt urval utvecklats åt olika håll. Väljer man att tro på en intelligent formgivare måste man däremot göra det i mitt tycke bisarra antagandet att denna formgivare suttit och pillat med dessa sekvenser för att få dem att se ut just så som de skulle ha sett ut ifall de orsakats av en utveckling av ungefär det slag Darwin beskrev.
  • När forskare under det senaste årtiondet sekvensbestämt hela arvsmassan hos en rad olika arter har man sett samma sak: Sekvenserna skiljer sig mellan olika arter på ett sätt som stämmer väl överens med släktträden.  När man jämför sekvenserna märker man dessutom att skillnaderna är mycket vanligare i de områden som ligger mellan generna (och inte bär någon väsentlig information) än inne i generna. Vilket är mycket lätt att förklara om man tror att ett naturligt urval sorterat bort en massa mutationer som försämrat funktionen hos olika gener, men låtit de mutationer som inte haft någon effekt bestå. Hos några gener (främst sådana som är inblandade i att fånga upp lukter, bryta ner gifter och bekämpa bakterier och virus) finns dock fler skillnader än i områden som inte är gener. Även detta är precis vad man skulle förvänta sig om man tror på ett naturligt urval som tagit vara på genförändringar som ökar sin bärares förmåga att överleva i nya miljöer genom att bland annat känna igen lukten av nya rovdjur, kunna äta nya växter och stå emot nya sjukdomsalstrare som dyker upp.  För att förklara alla dessa iakttagelser med en intelligent formgivare tvingas man däremot till än mer långsökta antaganden.

En av ledarna för arbetet med att bestämma sekvensen hos människans arvsmassa, Francis Collins, är djupt troende kristen. Det hindrar honom inte från att vara övertygad om att evolutionsteorin har inneburit ett stort steg framåt för människans förståelse av naturen, och att den bättre än andra tankesystem förklarar vad han ser omkring sig och resultatet av hans och andras experiment. I böckerna The Language of God och Coming to Peace with Science – Bridging the Gap between Faith and Biology berättar han varför.

Lyckligtvis har vi också i den svenska bloggosfären ett flera röster som visar att tro och vetenskap inte behöver stå i vägen för varandra.  Tänk Själv (Pär Axel Sahlberg) skriver:

Bokstavstroende kristnas fight mot Darwin har alltid fascinerat mig. Man ville tro att det bara var i USA den existerade, men den står förvånansvärt stark i mer evangelikala kretsar också i vårt land. På ett sätt kan man säga att den visar vilka problem man skaffar sig med en bokstavlig och felriktad läsning. På ett annat sätt rymmer den ett märkligt förhållningssätt till vetenskap. Man undrar var detta slutar? Förutsätter att de inte går till läkare, handlar mat i normala butiker eller sätter sig i en bil, än mindre ett flygplan, eller ser på teve (överallt är det ju vetenskaps rön och teorier som omtolkat världen).

Bloggaren på alertsweden ser till och med de vetenskapliga framstegen och den moderna biologins resultat  som ett tecken på sin tros riktighet, och citerar matematikern John Lennox:

Lennox pekar istället på hur den moderna vetenskapen växte fram under 1500-talet bland kristna forskare, just för att de trodde på en Gud som skapat en begriplig värld.

Och inte bara det! Utan när vi tittar på de resultat som vetenskapen gett oss pekar de i samma riktning. Framförallt när vi tittar på universums perfekt inställda fysiska lagar, och – vilket är mer kontroversiellt – livets existens och informationen i den genetiska koden. Det här pekar snarare på att ”I begynnelsen var Ordet” än att ”I begynnelsen var partiklar som slumpvis rusade genom tomrummet”.

Varken vetenskap eller tro behöver vara dogmatisk. Så länge ingen av dem är det kan de leva utmärkt väl ihop.

Nyfunnet människoslag och evolutionen

Bland gredelina kuvert och annat som upprör våra sinnen har idag en spännande nyhet dykt upp, som mycket väl kan slå sig in i skolans läroböcker, och hålla sig kvar där i årtionden.

I tidskriften Nature rapporterar forskare att de sekvensbestämt DNA från en liten bit människoben man hittat i en grotta i Sibirien som var befolkad för ungefär 40 000 år sedan. Och att detta DNA inte liknade någon annan modern människas eller Neandertalares. Vilket är ett starkt tecken på att det vid den tiden fanns ytterligare ett människoslag vid sidan om moderna människor, Neandertalare och Pekingmänniskor på den euroasiatiska kontinenten.

Det märkliga är dock att när denna typ av fynd rapporteras är det tyst som från graven från de debattörers sida, som försöker övertyga oss om att det finns fel och problem i evolutionsteorin. Från dem som hävdar att de levande varelserna är så komplicerade att de inte kunnat utvecklas genom slump och urval, utan att någon intelligent formgivare måste ha varit inblandad.

Men om de hade haft rätt skulle det vara obegripligt att denna förment intelligente formgivare inte lyckats få sina väldesignade produkter att fortsätta vara vad han gjort dem till. Utan att de istället, som dessa olika människoformer, hela tiden muterar och förändrar sig själva.

Låt oss titta på vad forskarna, med svenskfödde Svante Pääbo i spetsen, rapporterar i sin originalpublikation ( doi:10.1038/nature08976):

De har sekvensbestämt en liten bit arvsmassa (runt 16 000 DNA-bokstäver lång) som finns i en liten kropp inne i alla våra celler, som kallas mitokondrier. Fördelen med att undersöka just denna lilla arvsmassebit är att den finns i hundratals eller tusentals exemplar per cell, och att det därför är mycket större chans att i gamla prover hitta oförstörda rester av denna än av cellernas normala arvsmassa.

Forskarna trodde innan de började analysera sekvensen att detta ben kom från en neandertalare.  Men medan de sex neandertalare som fått sitt mitokondrie-DNA sekvensbestämt skiljer sig på i genomsnitt 201 DNA-bokstäver från moderna människor skiljde sig denna sekvens på 385 DNA-bokstäver. Som jämförelse skiljer sig schimpansens sekvens från människans på 1460 ställen.

Slutsatsen av detta är uppenbar – så länge man tror på evolutionsteorin. Den utvecklingslinje som ledde till den människa vars ben analyserats grenade av sig från den utvecklingslinje som ledde till den moderna människan för nästan dubbelt så lång tid sedan som den linje som ledde till neandertalaren.  Och schimpansens utvecklingslinje grenade av ytterligare ungefär fyra gånger längre tillbaka i tiden.

Om man däremot inte tror på evolutionen får man göra det något bisarra antagandet att vår intelligente formgivare för att retas med oss ägnar en enorm mängd tid och kraft åt att ändra i våra arvsanlag på just det sätt som behövs för att denna typ av analyser ska lura oss att tro att en utveckling ägt rum.

Går man vidare i forskarnas rapport måste intelligent design-anhängare göra ännu mer skruvade antaganden för att få ihop det hela:  Det visar sig nämligen att hur man än jämför de olika sekvenserna hos mitokondrie DNAt mellan nya och gamla människor och schimpanser ligger de flesta skillnader i de begränsade delar av mitokondriens arvsmassa som inte beskriver några proteiner. Och i de fall skillnader finns i beskrivningar av proteiner hittar man nästan bara de sällsynta typer av förändringar som inte påverkar utseendet hos det protein som genen beskriver.

Det vill säga: Man finner precis vad man skulle förvänta sig utifrån teorin om slumpvisa mutationer och ett naturligt urval som rensar bort de mutationer som leder till proteiner som fått försämrad funktion. Något som förefaller vara en betydligt enklare förklaring än att det skulle finnas en  intelligent formgivare som håller på och pillar med sekvenser som inte har någon betydelse för hur det hela ska fungera, och förändar dem på just det sätt som behövs för att det ska se ut som om det hade pågått just den typ av slumpvisa förändringar och naturligt urval som Darwin postulerade.

Det står var och en fritt att tro vad man behagar. Men det är pinsamt att somliga letar och sprider argument för sin övertygelse, som helt enkelt saknar grund. Ännu mer beklämmande är att man i Texas med närmast skrattretande argument beslutat tvinga lärare att ge samma tyngd åt föreställningen om den klåfingrige intelligente formgivaren som åt den teori som kan förklara och ge sammanhang åt biologin.

Bedräglig artikel på Expressen debatt

Sture Blomberg, anestesiologen jag skrev om häromdagen dyker idag upp på Expressen debatt.. Under rubriken Evolutionsteorin är ett fuskbygge kommer mer av samma ovetenskapliga och förvirrade dravel som man kan förvänta sig av en ideologiskt blind lekman.

Han bevisar helt enkelt igen att en docentur i medicin inte ger några insikter i evolutionsbiologi eller molekylärbiologi. Han börjar med att definiera nydarwinism helt felaktigt:

>Enligt den moderna versionen, nydarwinismen, så har livets uppkomst och utveckling åstadkommits av slumpmässiga genetiska mutationer, som bevarats genom naturligt urval. De starkaste livsformerna påstås överleva medan de svaga går under och återfinns som fossila s.k. övergångsformer.

Detta är snarast en beskrivning av klassisk darwinism. Vi vet mycket mer om arvsanlagen och de faktiska molekylära reaktioner som ligger bakom dem idag, att detta med nödvändighet förändrat vår bild. Vårt moderna vetande brukar sammanfattas i den evolutionära syntesen som utgör ett möte mellan klassisk darwinism, Mendels genetik och modern mikrobiologi som t ex upptäckten av DNA. Den beskrivning av evolutionära processer och arternas uppkomst som denna åstadkommer är oändligt mycket mer komplex än Sture Blombergs citat ovan låter påskina.

Som jag skrev häromdagen är det sorgligt när en vetenskapsman beter sig så ovetenskapligt som Sture Blomberg, men idag har han gått snäppet längre.

Han berättar nämligen ingenstans i sin artikel att han är bekännande kristen, att han tillhör den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. Han döljer det istället genom bedrägliga formuleringar som nedan:

>Precis som en bilingenjör eller en keramiker använder samma grundmaterial, som plåt, skruvar, muttrar, lera och låter sina skapelser påminna om varandra, så kan Gud, om det nu finns en sådan, mycket väl ha använt samma byggstenar och också låtit sina skapelser likna varandra. Att peka på likheter mellan arter hjälper oss därför inte att förstå varför arterna ser ut som de gör.

Gud, om det nu finns en sådan så skriver en bekännande kristen bara om han vill framstå som neutralare än han är.

Jag tycker det är ynkligt av Expressen att släppa fram denne kreationist under falsk flagg på sin debattsida. Låt honom skriva, men se då till att han står för sin ideologiska hemvist och hindra honom från att framstå som vetenskapligare och neutralare än han är.

För den som är intresserad av att följa Sture Blombergs vidare öden och äventyr har han börjat blogga.