Nätneutraliteten död?

Oroande nyheter från ett rättsfall i USA. Verizon vann en tvist runt lagligheten i regler (en föreskrift från FCC, Federal Communications Commission) som förbjöd internetleverantörer att särskilja hanteringen av olika slags trafik i näten. Om det nya domslutet blir gällande rätt betyder det att inget hindrar Verizon och andra att inte behandla olika tjänster likvärdigt.

Det kan betyda att viss trafik spärras helt eller ges begränsad bandbredd i vissa nät, eller att man lägger olika kostnader på trafiken för olika tjänster.

Net Neutrality

För teleoperatörer och internetleverantörer är detta en skänk från ovan. Affärsutmaningen att andra företag tjänar pengar på att leverera tjänster over the top i deras nät är plötsligt hanterlig. Genom att sära ut den trafiken och ta skatt/tull/avgift på den kan man säkra nya intäktströmmar.

Skype, Spotify, Netflix mm går från att vara förlustaffärer i nätägarnas verksamhet till möjliga kassakor.

Jaha, är inte det bra då, kan man fråga sig.

Nätneutralitet är för internet motsvarigheten till allmän väg. Om den inte upprätthålls så blir internet som ett privatiserat vägnät, där vägägarna kan bestämma vem som får använda vilken väg. Kör du inte Volvo kan du glömma att få köra på Volvos vägar …

Om vi idag är frustrerade över att vissa webbplatser har en märklig syn på vad vi får uttrycka i ord och bild är det ingenting mot vilka inskränkningar det skulle bli i våra möjligheter att kommunicera via nätet om själva infrastrukturen plötsligt skulle kunna begränsas av liknande arbiträra eller ideologiskt motiverade regler.

Låt oss hoppas att Europas politiker och domstolar är förnuftigare än att de följer USA:s exempel. Och låt oss hoppas att de är starka nog at hålla emot när amerikanarna vill exportera sitt regelverk hit.

Annars står vårt hopp till fortsättningen av den här juridiska tvisten på andra sidan Atlanten. Det känns som ett svagt halmstrå att hålla sig i.

 

En tidning om Piratpartiet

Emma med bloggen Opassande har gjort ett jättearbete med att sammanställa en tidning om Piratpartiet. Tidningen berättar det viktigaste man behöver veta för att första varför partiet finns, vad vi vill åstadkomma och vad vi driver för frågor.

Ambitionen har varit att samla ihop texter som redan fanns på olika ställen på nätet och låta dem tillsammans förklara partiet för den oinsatte. Jag rekommenderar verkligen den som inte har så bra koll på partiet att läsa tidningen. Än så länge finns den bara i digital form, men förhoppningsvis kommer vi kunna finansiera att trycka den för att kunna dela ut den i valrörelsen.

Vill du läsa tidningen så finns den på den digitala publiceringsplattformen Issuu.

 

Själv deltar jag med två texter härifrån Livbåten fast omredigerade till ett kortare och mindre dagsaktuellt/blogginriktat format. Att vilja vara anonym från december 2013 och Lagen bygger vi tillsammans från januari 2010.

Vill du ladda ner tidningen finns den som A4 enkelsidig och som A3-uppslag. Ladda ner och skriv ut i väntan på att vi finansierar den tryckta versionen.

Att äta kakan och ha den kvar

Det är väl knappast en hemlighet att våra stora dagstidningar (som DN och SvD) är starka anhängare av upphovsrätten som den är. Hela deras affärsmodell bygger ju på att de distribuerar upphovsrättsligt skyddade alster som de på olika sätt har köp rätten att använda av upphovsmännen.

Det är väl knappast kontroversiellt att hävda att de har en tämligen konservativ syn på lag och laglydnad. Kanske inte som medieföretag men om man har läst deras framträdande krönikörer, deras ledarskribenter och andra alster av opinionsbildande karaktär ett tag är det uppenbart att de i sin opinionsbildning stöder en tämligen bokstavstroende syn på lag och laglydnad.

Med bokstavstroende menar jag att de menar att lagen ska följas i en demokrati och att den som inte är nöjd med den får ägna sig åt politisk opinionsbildning för att få den ändrad. Att de fall av civil olydnad som är moraliskt försvarbara endast står att finna om man letar bland verkliga hjältar som engagerat sig i ”de stora frågorna” – den amerikanska medborgarrättsrörelsen, apartheidmotståndet i Sydafrika och liknande. (Min egen syn på civil olydnad skrev jag ett långt inlägg om för några år sen för den nyfikne.)

Vi kan alltså utgå ifrån att DN och SvD anser att intrång i upphovsrätten är ett tämligen allvarligt brott. Jag tror också vi kan utgå ifrån att de är skeptiska till att ett upphovsrättsintrång kan vara motiverat med att ett ens syfte med intrånget  – t ex politisk kamp av något slag – är viktigare.

Eller så har jag i alla fall uppfattat DN, SvD:s, ja hela media och det politiska etablissemangets syn på upphovsrättsstriden. En upphovsrättslig absolutism brukar jag tänka på det som.

Därför  blev jag glad när jag under den senaste veckan upptäckte en begynnande relativism i synen på upphovsrätten hos båda våra stora dagstidningar. Det handlar om deras syn på Kent Ekeroths upphovsrätt över den film av ”järnrörsskandalen” som båda tidningarna använt bilder ur. Kent Ekeroth har begärt ersättning från båda tidningarna  för att de använt hans upphovsrättsligt skyddade bilder.

Både DN och SvD bestrider betalningskravet. SvD:s chefredaktör Fredric Karén gör det genom ett öppet brev till Kent Ekeroth:

Att upphovsrätten till bilderna är din är otvetydigt. Ändå kommer jag att bestrida din faktura. Mina skäl är till största delen moraliska.

Jag gör det eftersom jag känner en djup ovilja mot att du ska tjäna pengar på att du och dina vänner filmar när ni hotar era medmänniskor, muntligen och beväpnar er med järnrör. Det är motbjudande att kräva pengar för dessa bilder. I stället borde du be om ursäkt till dem som kom i er väg den här dagen.

Om du ändå väljer att gå vidare med ditt krav är jag medveten om att jag – och kanske även andra tidningarna som du har skickat fakturor till – kan bli tvingade att betala.

Se där. Det finns en linje i sanden. Det finns en gräns för när ett gott syfte gör att det är rätt att inkräkta på en persons upphovsrätt. Det känns skönt att veta. Det innebär nämligen att det som återstår är en öppen diskussion om vilka saker som är viktigare än upphovsrätt. Utöver motvilja mot att någon tjänar pengar på att dokumentera sin egen osmakliga politiska agenda (något som vi skulle kunna anklaga fler än Kent Ekroth för) kan jag tänka mig följande provisoriska lista på vällovliga saker viktigare än upphovsrätt:

  • En öppet samtal om kvinnoideal i bildjournalistik där man får visa bilderna som diskuteras
  • Att få ha innehållet i sin dator och sin digitala kommunikation i fred från nyfikna ögon
  • Tillgång till forskningsartiklar som inte är inlåsta bakom betalväggar

Bara till exempel …